Ska jag svara snabbt på frågan ovan och säga min åsikt i saken så säger jag ”dåligt”!
Generellt tycker jag att många ändå tycker att det är duktigt och positivt att multitaska, att man får så mycket mer gjort när man gör det. Jag tror faktiskt (obs tror) att gemene man tycker så.
Men efter att själv ha läst massor om och övat mindfulness under flera år nu, visserligen lite från och till, så tycker jag multitasking är det värsta man kan göra mot sig själv. Man sliter bort sig från här och nu, vet knappt vad man håller på och gör just nu. Livet är ju som bekant här och nu, även om vissa saker inte upplevs roliga och man gärna tänker på nästa aktivitet som kanske lockar lite mer.
Själv brukar jag öva mindfulness när jag tränar. Jag tänker då på muskelkontakten, hur det känns, hur det låter på gymet, hur fötterna känns i skorna osv osv. Då försvinner tiden och jag glömmer liksom inte bort att jag lever. I dubbel bemärkelse om jag nu dessutom lyfter tunga vikter 
Det som fick mig att skriva detta inlägg just idag var faktiskt en man på jobbgymet igår som satt på motionscykeln bredvid mig när jag tränade. Han hade skrivit ut ett tiotal jobbmail som han samtidigt satt och läste medan han trampade på cykeln. Min första spontana tanke var att det ju var ganska värdelöst. Ska man träna så är det väl lika bra att fokusera på det och inte distrahera sig med andra saker. Och så tänker jag definitivt om det nu gäller att läsa tidningar samtidigt när man cyklar i gymet. Men så tänkte jag att mannen kanske hade fått välja mellan att hinna läsa dessa mail eller träna. Och han ville så gärna träna att han hittade sin lösning i multitasking. Och lite ofokuserad träning (när det inte innebär en skaderisk) kan ju trots allt vara bättre än ingen träning.
Och som småbarnsmamma vet jag också att om jag nu bara gick och väntade på det perfekta tillfället att städa eller fixa hemma så skulle det aldrig bli gjort. Eller ta alla de hemmapass jag körde hemma med Alvar sittandes i babysittern där han vilken sekund som helst kunde tröttna på det så att jag fick ge upp min träning. Lite träning är alltid bättre än ingen träning. Eller lite städning för den delen.
Så mitt svar på frågan: ”Det beror på”.
Jag är tacksam över att ha möjligheten att springa till och från jobbet, även om det ofta blir bara ena sträckan. Under de 7 km får jag tid för mina tankar och kommer alltid hem utan några som helst frustrationer i kroppen. Ibland passar jag på att göra en mindfulness-övning när jag springer. T.ex kan det vara att jag fokuserar på att känna hur fötterna känns mot skosulan och underlaget, hur tårna känns, hur vinterluften känns mot kinderna. Enkla saker, men ändå viktiga.
Just ikväll var det lite speciellt att springa. Snöigt underlag, perfekt temperatur och bra känsla i kroppen efter en lyckad arbetsdag. Jag gillar vardagen.
Jag skrev tidigare om att vi på mitt jobb har möjlighet att gå på 30 min mindfulness-pass. Igår var det dags för första passet och tyvärr var jag inte så imponerad. För mig är mindfulness konkreta övningar som syftar till att vara i nuet. Iakta saker och låta tankarna komma utan att lägga någon värdering i deras innehåll. Känna hur underlaget känns där man sitter eller ligger, hur luften känns, känns kroppen spänd… osv. Halvtimmen som jag var på var mest bara ren avslappning, bara ligga ner och vara liksom. Inte fy skam det heller mitt på arbetsdagen, och definitivt välgörande, men inte lärarledd mindfulness enligt mig. Lite synd, men jag kommer nog att gå igen ändå. För när har jag tid annars att medvetet lägga mig ner och bara vara. Eller snarare, när tar jag mig den tiden. Inte ofta. Tyvärr.
Lite boktips och andra tankar om mindfulness finns under etiketten ”mindfulness”.
Jag tränar ju en hel del på jobbets fräscha gym. Har visserligen träningskort på Sportlife också, men jag är där nästan aldrig just nu. Med transportlöpning blir det ju ändå en hel massa träningstimmar i veckan (Hur mycket ”en massa” är är dock relativt) så jag vill inte tvinga iväg mig själv på helgerna t.ex om det inte passar in i schemat.
På jobbet har de även 2-5 gruppträningspass dagligen. Jättebra! Fast jag har aldigt testat något annat där än boxning för 3 år sedan. Då gick jag varje vecka under en period. Nu såg jag att det finns mindfulness i vårschemat. Det är ju mental träning och man behöver inte vara ombytt så detta är något jag definitivt vill få in i mitt schema. Fortsättning följer.
Klassbeskrivning
Mindfulness: Med hjälp av enkla övningar tränar du på att bli mer fokuserad i nuet och minska stressen i vardagen. OBS! kom som du är, du behöver EJ vara ombytt till träningskläder
Det är svårt att ge barnen sin totala närvaro. Även om man gärna bara vill sitta i soffan och leka med sitt barn (ok, inte bara, men ni förstår) så är det mycket som ska fixas, telefonen ringer osv osv. Jag jobbar ständigt med att minska mina måsten- många måsten är ju faktiskt inte måsten när man tänker efter. Jag har redan innan jag fick barn försökt ha en kväll i veckan som är helt obokad och det fortsätter jag med nu, MINST en kväll. Kalendern fylls ju på utan att man ens märker det.
Jag läste om total närvaro i korta stunder i någon tidning (var tydligen inte så närvarande då jag inte ens minns vilken tidning det var) och tror stenhårt på att det är bättre att ge barnen sin totala närvaro i korta stunder än hänga med dem hela tiden och inte vara närvarande alls. Plocka ur diskmaskinen och sedan sätta sig på golvet och bara finnas där. Koppla bort allt annat och vara med sitt barn. Jag tror det är viktigt att medvetet hitta dessa stunder och göra de så många som möjligt. Annars springer livet förbi och vi minns knapp vad som hände. Multitasking är inget jag personligen strävar efter- det är så långt från mindfulness som det bara går.
Denna kille gör mig precis så lycklig som det ser ut på bilden
PS: Det finns en egen etikett för mindfulness i högerspalten för den som vill läsa mer om ämnet.
Lämna en kommentar