Ibland väljer jag att träna hemma även när Alvar inte sover. Ibland för att det är enda alternativet (så var det idag), men rent uppfostringsmässigt tycker jag det är bra att träna tillsammans med barn så att de förstår att träning är roligt och för att de ser att röra på sig är en naturlig del av vardagen. Även om det inte går att fokusera på träning till 100% när man tränar med barn så blir det ändå bättre effekt än noll träning ger.
Det roliga börjar när pilatesbollen ska blåsas upp
Med lite tur får jag ibland köra några övningar fokuserat
Höftlyft mindre fokuserat (men Alvar tjuter av glädje- roligaste leken ju!)
Den som undrar vad det är för snygga röda tights jag har på mig så är det ett par sköna underställsbyxor från Newline.
Det berömda vardagspusslet som alla småbarnsföräldrar pratar om. Jag har ju nämnt att jag nu fått till det. 100% jobb, så mycket tid som möjligt för familjen, träffa vänner och så röra på sig så mycket som möjligt. Det tog mig en månad att få till det och nu flyter allt på. En hel del logistik är det, saker som ska bäras runt på och dubbla uppsättningar av diverse kosmetikvaror.
Jag har två olika upplägg som jag kör med på vardagarna.
Upplägg #1: springa till och från jobbet. Dryga 14 km löpning blir det en sådan dag och jag lägger bara totalt 30-40 min mer tid på jobbresorna än om jag åker t-bana. Och så är jag färdigtränad när jag kommer hem.
Upplägg # 2: Cykla till jobbet (med en tantcykel i lagom tempo= vardgasmotion) och styrketräna intensivt i 30-40 min på lunchen. Här går det åt samma tid till resorna som med t-bana, men det är gratis och jag får bra cirkulation i kroppen direkt på morgonen och rosiga kinder på köpet. Och jag får njuta av denna otroligt vackra stad när jag bl.a. cyklar förbi slottet och över Skeppsbron. Och så har jag dessutom styrketränat när jag kommer hem, vid samma tidpunkt som om jag inte hade tränat.
Bild från dagens lunchträning. Idag kör jag alltså upplägg #2
Jag älskar mitt liv, det gör jag verkligen. Och jag hoppas kunna inspirera andra också att hitta tiden till träningen, tiden som egentligen inte alltid finns.
Här är några suddiga mobilbilder från jobbets nya gym (omklädningsrummet och loungen), en riktig lyx att få träna där!
Den som tror att jag alltid bara går och väntar på att jag ska få sticka ut och springa igen har väldigt fel. Visserligen älskar jag att springa, men vissa dagar känns det mycket mycket mer lockande att bara gå och skrota hemma. MEN, varje gång man övervinner den där frestelsen att stanna hemma så är det en vinst. Det är få gånger det inte känns bra när man kommer hem från en löprunda. Möjligtvis om man håller på att bli förkyld, men bara då.
Vinst blev det idag också. Jag sköt upp dagens vagnjogg, bytte om men började ändå fixa och dona hemma, gjorde lite te, gav mellanmål till Alvar… Men till slut kom vi iväg och det var ju helt fantastiskt vackert ute! Uppehållsväder efter regn, höstlöv överallt (vi sprang längs vattnet och i skogen), fräscht i luften. Vinst, som sagt.
Veckans träningsupplägg blir något annorlunda eftersom jag ska träna 2 yogapass och 1 spinningpass på söndag så för att hinna med allt så kombinerade jag jogg + överkropp och körde 4x 15 armhävningar och 4 x 15 dips bland höstlöven på en bänk. Inget fullvärdigt överkroppspass, men jag kompenserar det med ett extra smidighetspass denna vecka. Den som har glömt så kör jag under utmaningsveckorna dessa pass som ibland kombineras så att 2 delar blir ett pass:
1 vagnjogg (lätt)
1 x 5 km löpning max (mycket hårt, men kortvarigt)
1 x intervallpass löpning (mellanhårt, kombineras med styrka)
1 helkroppspass på gymet (trisets och supersets, hårt)
1 överkroppspass (mellanhårt, ofta i samband med annan träning)
1 crossfitpass/armypass (mellanhårt, ska känna mig trött efter detta)
1 smidighetspass, yoga eller liknande (lätt)
Det är alltså en salig blanding av lätta och hårda pass och första veckan visade att denna mix funkar bra för mig. Lagom mängd träning tidsmässigt (passar en småbarnsförälder. Observera att jag kör ofta 2 av passen med Alvar i vagnen eller när han sover) och lagom mycket vila/lätt träning så att jag orkar köra hårt när det ska tas i. Jag tycker det är viktigt att ha tydlig skillnad mellan lätta och hårda pass så att all träning inte blir mittemellan-träning.
Idag fick Andréa fria händer igen och vi, 3 glada mammor (Sofia var också med), körde ett roligt och tufft armypass. Mycket ben denna gång- imorgon blir det endast träning för överkroppen! Det var så himla kul idag (igen) och solen sken och hösten är som vackrast just nu. Vilken lycka! Och Alvar, som kröp runt och blev lerig han med, tyckte nog också det var väldigt kul. Tack för ett bra pass, Andréa!
På fredag jobbar jag lite och sedan är det 2 veckor kvar av mammaledigheten innan jag börjar jobba heltid igen. Året som gått har utan tvekan varit det bästa i mitt liv. Jag gråter tacksamhetstårar när jag tänker tillbaka på allt som har hänt de senaste 11 månaderna. Det går nästan inte att förstå. Det är ett privilegium att få vara en förälder i Sverige, få spendera så otroligt mycket tid med sitt eget barn i början. Året har gått fort, men jag känner ändå att jag har tagit vara på tiden. Jag och Alvar har hunnit med massor, massor. Han är ett riktigt charmtroll just nu, skrattar och ler och är sällan sur. Jag är bara så tacksam och så glad.
Jag har inte sprungit med vagn på flera veckor. Vi hade ingen joggvänlig vagn med oss till semester (iCandy Peach går inte att springa med) och dessutom så fanns det alltid barnvakter så vi kunde springa själva utan Alvar. Igår var det då dags för första vagnjoggen sedan någon gång i juni och det gick bra och kändes inte det minsta tungt. Jag och Alvar sprang till våra gamla hoods för att hämta ett paket med rosa träningskläder i (skräll- NOT). Separationsångesten minskas hela tiden och jag konstaterade efter gårdagens jogg att vi faktiskt inte alls flyttat så långt. Ca 5 km är det till Norr Mälarstrand härifrån, det är ju faktiskt promenadavstånd för mig. Känns direkt mycket bättre!
Det är förresten väldigt mysigt i våra nya hoods också! Bilderna är från Vinterviken.
Carro kör en kul PW-utmaning och idag hakade jag på. Dryga 9 km i bra tempo snackade vi bort- hur kul som helst. Bästa sättet att träffa kompisar på är att motionera/träna ihop, tycker jag.
Jag har inte styrketränat på gymet på säkert en månad. Men jag håller mig i form ändå, tack vare en ”liten” 10-kilos person… Vardagsmotion när den är som bäst.
Jag filmade först för då hade ni kunnat höra hans härliga skratt, men dessvärre var filerna för stora för bloggen så ni får föreställa er ett bubblande skratt.
Under upp mot 10 löppass har jag testat Babyjoggers löpvagn Summit XC. Här kommer min beskrivning på vagnens för- och nackdelar.
För det första så är det faktiskt en enorm skillnad att springa med en riktig löparvagn mot att springa med en vanlig, lättare vagn. Det är lättare, tryggare, stabilare. Det märks att Summit XC är genomtänk när det gäller just löpning och jag upplevde att det endast är i uppförsbacke man ens tänker på att man faktiskt går och skjuter på en vagn, vagnen rullar lite av sig själv när det är flackt. Pulsen sticker inte alls iväg på samma sätt som när man springer med en vanlig vagn (jag har sprungit otaliga rundor med vår Bugaboo Cameleon).
Vagnen har bra fjädring på både framhjulet och bakhjulen och framhjulet går att låsa så det inte svänger. Jag har inte låst det när jag sprungit. Det är inga problem att springa i stan där det finns mycket trottoarer, vagnen forcerar de flesta hinder och känns otroligt stabil, samtidigt då den alltså är lätt.
Unik patenterad fjädring på bakhjulen och låsbar framhjul
Sitsen kan fällas till helliggande läge, men det bara när man inte springer! När man löper så är den tillåtna maxlutningen något bakåtlutande sittläge och min 6-månaders son sover bra sittande också. Det hade såklart varit önskvärt att bebisen kunnat ligga ner helt under löppasset, men jag misstänker att alla löpvagnar har denna begränsning av säkerhetsskäl (ska kolla runt lite och återkommer i detta!).
Det är skönt att ha en bra handbroms när man springer i branta utförsbackar- helt klart något jag saknar i vår vanliga vagn!
Handbromsen
Jag är 1.73 lång och har helt avslappnade axlar när jag håller händerna i handtaget. Annars är min erfarenhet att fel höjd på hantaget kan lätt leda till stela axlar under löppasset.
Designen på denna vagn är neutral och ganska snygg enligt mig. Jag tycker att vissa andra löparvagnar som är heltäckta med bebisen sittandes inne i ett slags ”tält” är visserligen vindtäta, men väldigt proffsiga till utseendet och passar inte så bra i stadsmiljön om man vill använda löparvagnen annars i vardagen också. Suffletten på Summiten är väldigt täckande och skyddar bra mot vind även om jag alltid klär sonen lite extra varmt när jag är ute och springer. Det blir nog en hel del vinddrag där inne ändå! Suffletten har flera olika positioner (kolla på den allra första bilden högst upp så förstår ni hur det fungerar). Det är bra att det finns ett fönster uppepå suffletten så man ser ner till sitt barn, men trots det så stannar jag ganska ofta och tittar till sonen.
När det kommer till vardagsanvändning så är Summit XC väldigt bred och framförallt lång och det ska man tänka på om man åker mycket buss och tänker ha denna vagn som enda vagn. Däremot om man mest åker bil så är denna vagn suverän eftersom den har en quick fold-funktion vilket innebär att man bara lyfter i handtaget i sätet och vips du har fällt ihop vagnen på endast EN sekund. En sådan funktion skulle jag önska till vår vanliga barnvagn också!
Det finns förvaringsfack bakom sätet samt stor förvaringskorg under sätet där vattenflaskan enkelt åker med utan att den stör löpningen. En trevlig bonus att kunna ha med sig dricka och slippa vätskebältet.
Det går att köpa till ett ventilerat regnskydd till vagnen som täcker hela framsidan såväl som sidorna. Så dåligt väder är alltså ingen giltig orsak i detta fall heller att skippa ett planerat löppass 
Och att det vore OK att skylla på att man inte hinner träna eftersom man har en bebis hemma- det har ni redan förstått att det inte är va? Springa kan man så mycket kroppen håller, bara man gör det på bebisens villkor.
Gårdagens löppass blev ganska speciellt. Först skulle jag fixa ett ärende innan jag träffade (skulle träffa) mitt löpsällskap. Alvar satt nyfiken i löparvagnen där man (ovant) sitter med ansiktet vänt framåt och tittade på förbipasserande människor, bilar och allt annat spännande. Han som hade hållit på att somna hemma en hel timme innan vi kom iväg, tröttare än tröttast. Mitt löparsällskap fick ställa in i sista sekund pga en allergisk reaktion (Jag fick en läskig mms-bild på en svullen läpp. Stackarn!) så jag började jogga själv. Tittade till Alvar då och då och hans ögon var superstora och han verkade så fokuserad och nyfiken, inte ett spår av trötthet just då. Och sova behövde han, annars skulle det bli skrik hemma resten av kvällen. Jag joggade på och stannade vid en parkbänk för att göra armhävningar och bulgariska squats och hoppades på att han skulle somna när han tittade på mig. Nope. Fortsatte jogga. När vi hade varit hemifrån i ca 90 min (hade dock bara tränat dryga hälften av denna tid dvs ca 50 min) så kände jag att han inte kommer att somna så jag stannade och satte mig på en parkbänk och vände honom mot mig och började nynna lite lugnt. Till slut slumrade han och jag tänkte att det nog var lika bra att fortsätta jogga en stund till så han fick sova lite. Så efter en 10 min sittpaus joggade jag i en halvtimme igen.
Passet blev alltså helt på Alvars villkor och någon kvalitet var det inte att tala om, men likt förbannat fick jag svettas i en bra stund och vara ute i ca 2 timmar. Det man har lärt sig som mamma är ju att ingenting blir som man planerat och då är det ändå ganska skönt att få någon typ av träning när man är ute och springer (eller går) med vagnen. I övrigt var det en helt fantastisk vårkväll med värmande kvällssol, massor av blommor, svanar och lyckliga människor. Åh, vad jag älskar det faktumet att sommaren är på ingång igen.
Lämna en kommentar