Jag har alltid förespråkat riktig mat och ätit proteinbars och liknande endast när inget annat funnits tillhands eller när jag varit stressad och då valt att äta en sådan istället för inget alls. När jag fick Alvar för 2 år sedan märkte jag dock snabbt att det var svårt att få i sig mat tillräckligt ofta och tillräckligt mycket. Jag åt visserligen frukost, lunch och middag, men behövde fylla på med energi mellan de större målen. Jag ville dricka smoothies med bra grejer i. Då la jag ner mycket tid på att hitta proteinpulver som inte innehöll något onödigt och framförallt inte sötningsmedel och som gick bra att äta när man var gravid. Hade man bott i USA så hade det varit enklare, men i Sverige var Holistics proteinpulver det enda alternativet, visade det sig (nu behöver ni andra inte googla mer efter att ni hamnat här och läst). Det har gått två år sedan dess och Holistic har kommit att bli ett varumärke som jag litar på när det gäller kosttillskott. Jag inledde ett samarbete med de och fick hem produkter (och fick köpa till åteförsäljarpris) under en period och fortfarande idag brukar jag få testa nyheter lite då och då. Fast mitt mål är inte att äta mer tillskott och jag tackar nej till det min kropp inte behöver, men det finns ju även raw food och annat kul som går under Holistics varumärke. Som det är nu så äter jag D-vitamin
(bara under vinterhalvåret) och så åt jag järn när jag var gravid och Lacto Vital
(snälla bakterier) efter att jag hade ätit en antibiotikakur (jätteviktigt att återställa bakteriebalansen i tarmarna efter en sådan kur, om du frågar mig!). REDS
är också en produkt som både jag och min man äter nästan dagligen, inte minst i förkylningstider. Alla dessa produkter går att äta när man är gravid eller ammar har jag fått försäkrat för mig från en licensierad kostrådgivare. Och även genom att använda sunt förnuft och läsa innehållsförteckningarna så kan man dra den slutsatsen. Själv ammar jag ju nu och kommer förmodligen att göra det ca ett halvår till.
Jag har smakat på smakerna vanilj, choklad och jordgubb av proteinpulvren och gillar vaniljen bäst och jordgubben sämst då jag tycker att den smakar lite konstgjord. Choklad kan jag ibland ta som en återhämtningsdryck direkt efter ett hårdare pass eller långpass (löpning) och då blandar jag det med mjölk och en tesked O’boy så det blir lite som ett glas mer mättande O’boy av det hela och perfekt med lite snabba kolhydrater också. Vaniljsmaken funkar bäst att göra frukt- och bärsmoothies av och det är den jag använder oftast. (Risprotein har jag också fått smaka och du kan läsa min recension här)
Igår gjorde jag en standardsmoothie till mellanmål, en sådan jag allt som oftast gör: 2 skopor vaniljprotein, 1 påse REDS (den säljs inte i påsar längre utan på burk , men det är nog ett par teskedar eller en matsked i en påse), frysta hallon, en banan, lite kakaokross och några gojibär. Har jag möjlighet att äta riktig mat till mellanmål såsom kokta ägg, grova mackor och keso så gör jag det, men annars är ju en smoothie super!
… och nyblivna pappor såklart (som vill göra sina fruar/sambos glada).
Imorse var klockan ställd på 06.55 för att kunna hänga på låset klockan 7 när Campadre öppnade sin Boob-kampanj. Då populära saker tar slut snart så kör jag alltid bevakning på det jag verkligen vill lyckas köpa.
Det som gör Boob till min favorit är kvalitén och att plaggen går att använda redan som gravid och sedan som amningsplagg.
De har bl.a. tröjan jag bar på modevisningen på WeRFamily i september. Saknar faktiskt magen lite när jag ser bilden.
Nu blev det dock inte just tröjan för mig utan jag klickade hem 2 st bodysuits till Ivar, en i varje färg. Passar in i vår seglarfamilj, tyckte jag! 100% ekologiskt bomull (Boob kör generellt väldigt mycket eko!)
Medlemskap på Campadre kostar inget och man får nys om kommande kampanjer så man kan hänga på låset som jag brukar göra. Just nu har de en BRIO-kampanj också, ett julklappstips! Alvar gör inget annat än kör på sitt BRIO-tåg på vardagsrumsgolvet just nu.
Det blir inte alltid som man tänkt sig här i livet. Jag ville ju ha in önskerubriker och frågor ca 3 veckor innan Ivar var beräknad att födas då jag ju skulle ta det lugnt hemma i ett par veckor och ha all tid i världen att blogga mm. Och så 2 dagar senare föddes Ivar. Men jag har inte glömt önskerubrikerna utan tänker nu beta av dem. Börjar med att faktiskt slå ihop 3 st som temamässigt fungerar att ha i samma inlägg:
”Jag väntar mitt första barn och skulle därför vilja ha tips på ”måsten” både i gravidklädesgarderoben och vad du skulle prioriterat i inköp till bebisen. Kanske tips på bra och dåliga grejer som ni införskaffade till Alvar? Känner att det finns hur mycket prylar som helst och det är svårt att veta vad som behövs från början och vad man kan köpa efter hand.
Tack för en inspirerade blogg!”
”Hej, tror inte jag kommenterat här tidigare 
Om jag förstått rätt så jobbar du på kontor? Därmed skulle jag vara ganska intresserad av att höra/se hur du redde ut problemet ”arbetskläder som gravid”? Jobbar själv på kontor och använder annars till vardag kavaj, ”kostymbyxor”, kragskjortor, kjolar osv och skulle gärna höra hur detta lösts vid graviditet”
”Tips på en prisvärd festklänning för höggravid (en bekväm sådan)?”
Jag börjar med gravidkläderna då.
Satsa på långa linnen så kommer du långt. H&M brukar ha bra sådana (funkar även sedan som icke-gravid) och så har Röhnisch just nu en skön modell till ett bra pris. Jag hade faktiskt just ett sådant Röhnisch-linne på mig (bild) när vi åkte in på BB så det funkar graviditeten ut
Satsa på ETT par riktigt bra gravidjeans istället för flera par billiga (ofta obekväma). Jag har testat många märken och gillar bara Boobs gravidjeans. Hade bara ett par under denna graviditet, ett par svarta (dessa) som även fungerade fint på jobbet till kavajer mm. En svart gravidklänning är också en klok investering- går att kombinera med allt. Här kan jag återigen rekommendera Boob som har kombinerade gravid-och amningsklänningar, på bilderna från Selma Spa har jag på mig denna klänning som jag fortsätter att använda flitigt nu när jag ammar. Jag hade dessutom några omlottklänningar sedan tidigare som fungerade bra med växande mage. Me&I har en fin svart omlottklänning i Bloggers Collection som jag kan rekommendera och som jag själv har och gillar. Den är designad av Hannah Graaf.
Det kan också vara klokt att komplettera med magtuber (finns på H&M) som man kan ha under en vanlig tröja som kanske börjar bli kort när magen växer. Och sköna kompressionsstrumpor är ett måste mot slutet av graviditeten. Stötta då tjejerna från GoCoCo som gör de coolaste kompressionstrumporna!
När det gäller kontorskläder så hade jag mina svarta basplagg (linnen, jeansen och den svarta Boob-klänningen) och så använde jag en hel del tunikor från Odd Molly och Bondelid. Som regel är alla deras plagg vida och gravidvänliga. Mycket koftor och kavajer blev det ur min vanliga garderob. Inget märkvärdigare än så.
Festklänningen då. Dumt att satsa på något dyrt, satsa hellre på något användbart. Kanske min Boob-favorit i grönt, den som även funkar som amningsklänning? Den tänker jag själv ha på Ivars dop eller åtminstone nu när vi ska ha 2-årskalas. Med rätt accessoarer, smink och håruppsättning blir en trikåklänning tillräckligt fin. Enkelt är fint.
Och så kommer bebisinköpen:
Riktiga måsten som inte går att komma undan är
Bilbarnstol (Vi har en MaxiCosi som går att ha på bl.a. Bugaboo- , iCandy och Stokke-vagnar istället för liggdel. Supersmidigt! En adapter krävs dock, men de kostar bara några hundralappar)
Barnvagn såklart (Kolla Blocket allra först!) & åkpåse & barnvagnsdraperi (eller använd en schal) & skötväska. Glöm inte att pimpa barnvagnen med en massa reflexer!
Skötbord eller skötbädd att ha på en bänk i tex badrummet
Barnapotek: febertermometer, Näsfrida (suverän, vi har använt för våra båda barn. Ivar har redan hunnit vara snorig han med och det är så skönt att kunna snyta den lilla näsan) och ev. en sprayflaska koksaltlösning för att hålla rent näsan, storpiller (Alvedon), Inotyol-salva och Bepanthen för lilla rumpan
Kläder till bebisen så ni klarar ett par veckor. Sedan orkar man gå och köpa mer. Och internetshopping är ju suveränt för den ammande mamman, man provar ju ändå inte bebiskläderna. Kom ihåg Tradera och Minimera så sparar du både pengar och miljön!
Några gosiga varma filtar. En lär ligga i tvätten hela tiden så flera behövs. Nyfödda bebisar gillar värme.
Badkar
Badlakan. Det är klart att vanliga handdukar fungerar också, men jag gillar att använda badlakan med luva. Vi har flera stycken hemma.
Detta hinner du köpa när bebisen är liten (enligt mig dock ändå måsten)
Babysitter (Vi har en Babybjörn Balance Air och tycker den är suverän. Klädseln går att tvätta i maskin. Senast idag kräktes Ivar ner sin sitter)
Bärsele (det inte OK att gå runt längre sträckor och bära runt på sin baby utan bilbarnstol eller bärsele med tanke på olycksrisken. Även om det ibland händer att man måste göra det. Tänk vad som händer om du snubblar.)
Barnmatstol och allt annat matrelaterat såsom haklappar, skedar och tallrikar har du flera månader på dig att köpa.
Minst lika viktigt att ha tänkt på
AmningsBH:ar till mamman, även ett par sådana som du kan sova i. Tänk på att man måste ha flera par då bebisen kräks, du läcker mjölk mm. (Ett amningsnattlinne är också smidigt att ha, jag har detta och det behövs ingen BH under.) Ta med dessa till BB.
Amningsinlägg att ha i bh:n (iallafall jag läcker mjölk så det står härliga till)
Några amningströjor. Jag har 6-7 stycken och klarar mig ganska bra med dem (vi tvättar dock varje dag). Tänker köpa ett par linnen till att ha under vanliga skjortor och koftor. Tänk återigen på att det blir mycket kräks och läckande bröst så man klarar sig inte med 2 st tröjor, tyvärr…
Bröstpump (Jag har denna och gillar den. Hade en annan med Alvar och den var jag missnöjd med så nu har jag hittat rätt)
Alvedon att ha hemma när man kommer hem från BB (det vill mamman ha åtminstone under de första dagarna hemma)
Bra att ha, men inte nödvändigt
En s.k. babynest. Vi använde det för Alvar och har det för Ivar också. Han sover i den i sin vagga, ibland mellan oss och ofta lyfter vi över den till soffan.
Amningskudde. Vi använder en och den är också perfekt att bygga ett ”bo” av till bebisen som hänger med i soffan osv.
Jag har säkert glömt något, men då får ni gärna lägga till saker i kommentarsfältet om ni vill det. Och mycket hinner man ju köpa när bebisen redan är här så ingen panik här, tycker jag. Och kolla Blocket säger jag här en gång till. För mycket inköp blir det ju hur man än vänder och vrider på det.
Förresten, det tog mer än 2 timmar att skriva detta inlägg med alla länkar, bilder mm. Vi som bloggar har svårt att lägga oss i tid då klockan ju rusar iväg utan att man ens märker det.
Nu kommer den där race report:en alla (?) väntar på. Den typ av läsning jag själv väldigt gärna ägnar mig åt och är intresserad av. Men jag försöker hålla det kort (lyckades inte!) och på en lagom nivå då internet då ju är så läskigt stort. Min tanke är att låta er läsa detta medan det är aktuellt och efteråt raderar jag inlägget som jag också gjort med Alvars förlossningsberättelse.
Som ni som läst här vet, har jag varit väldigt sjuk på sistone. Såpass sjuk att jag till slut inte klarade mig hemma. Både bakterie- och virusinfektioner i lungor, hals, näsa, bihålorna, ögonen. Hög puls och höga infektionsvärden under nästan två veckor. Och ännu är jag inte ens i närheten frisk, över 2 veckor senare. Vaknar varje natt av hosta och halsont. Dock har jag mycket energi i kroppen nu efter förlossningen, äntligen, och tänker inte så mycket på att jag inte är frisk.
Med andra ord var det inte en perfekt utgångspunkt för en förlossning. Jag hade ju inte kunnat äta ordentligt på ett bra tag heller. Men Lillebror ville visst ut.
Torsdag den 4/10
Gravid v. 37+ 4. Lämnade Storebror på förskolan på morgonen. Extremt ansträngande var det (1 km promenad enkel) och på vägen tillbaka bestämde jag mig för att be Alvars Farfar lämna dagen efter istället. Jag orkade inte så mycket än själv. Mötte grannen på vägen tillbaka. Hon påpekade att jag såg väldigt sliten ut och tipsade om att det kan vara bra att ta av sig de blåa sjukhusplasttofflorna som satt kvar på mina gummistövlar efter att ha lämnat Alvar. Mitt tillstånd i ett nötsskal: för mycket att hålla reda på.
Hem och vila. Orkade inte laga någon lunch. Som vanligt. Ingen aptit, inga hungerskänslor. En smoothie med risprotein fick det bli ändå. Lisa ringde och vi pratade länge. Jag nämnde lite lätt att jag nog hade fått någonslags förvärkar vid 13-tiden som fortsatte komma. Men det var väl inget att bry sig om. Det jag inte nämnde för Lisa var att jag visst hade en värktimer framme och tryckte på enter varje gång jag fick en värk och jag såg att de fortsatte och fortsatte att komma.
Efter samtalet gick jag upp och hämtade boken ”Att Föda” av Gudrun Abascal. Kanske skulle det vara bra att läsa den inför denna förlossning också. (1,5 sida blev det läst av den boken kan jag säga.) Lite senare sms:ad jag mannen ”Har nog haft förvärkar i ett par timmar nu. Men det är väl inget att bry sig om. Tror jag.” Gick upp och tänkte att jag kanske kunde packa den där BB-väskan som ju ska ligga redo. Tog fram en träningsväska på måfå och slängde in några bebisplagg som matchade, en skön bebisfilt och amningsbh och amningslinne och ett par extra mjukisbyxor för mig själv. Värkarna fortsatte komma.
Med tanke på att Alvar kom ut väldigt fort och å andra sidan pga att jag precis varit inlagd på sjukhus tänkte jag att det nog ändå är bra att prata med BB Stockholm där vi planerade att föda. Vänligt, hjärtligt bemötande och lugn röst, men dessvärre helt fullt. ”Men häng kvar, jag kollar med Södra BB.” Södra BB, som visade vara den mest fantastiska platsen att föda på, blev det till slut. Jo, och vi kunde komma på kontroll och se om det var något på G.
Ringde mannen som nu var och hämtade Alvar. Ca 3,5 timmar med värkar (som inte gjorde ont) nu. ”Det kanske är något på G nu ändå. Kan du inte ringa din pappa för att komma hit och passa Alvar”. Det dröjde innan han kom hem. Jag åt några mackor (hade ju skippat lunchen- fasiken vad dumt!) och det slog mig att jag kanske föder barn snart. Jag hade ju inte ens hunnit vara ledig något efter jobb/sjukdom än. Att ha bäddat vagnen var den enda förberedelse inför bebis jag gjort. Ingen födelseplan ifylld, inga andningsövningar, inga böcker lästa, inget skötbord förberett, ingen bebisvagga bäddad.. ja, ingenting. Men bebisar kommer väl ändå om de väl bestämt sig för det.
Svärfar kom runt kl 17 och jag började känna lite ont nu. Vi tog hans bil och åkte in till Södra BB. Ett underbart gulligt mötande av en kvinna vid namn Katarina. CTG på mig. Regelbundna värkar (4 min emellan), relativt starka, men det kunde dröja ett tag. Klockan var 18. Inte öppen nästan något alls. Pyttipanna till middag. Jag fick ondare och ondare. Vågade inte äta mycket för jag hatar att kräkas. Tillbaka till rummet. Jag såg ut så här. Ont, men ändå inte så farligt. Beviset på det är att jag kunde tvinga fram ett leende.
Jag uttryckte min oro för att jag kanske svimmar. ”Hur ska jag kunna föda barn då jag inte orkade lämna på förskolan imorse?”
Mannen tajmade värkar med mobilen och det var minst 2-3 minuter mellan, men de varade nu i strax över en minut och jag fick ondare och ondare. Ingen frågade om smärtlindring och jag tänkte inte på det heller. Det är ju ändå bara latensfas, typ. Gick på toa och det kom klart blod nu. Barnmorskan konstaterade att det kommer att komma ett barn ikväll (eller inatt eller inom kort). Det smärtfulla smög sig på och jag fattade nog inte riktigt att jag fick ondare och ondare. Vid kl 20 tror jag att jag kved ganska ordentligt när värkarna sköljde över mig. Fast jag går mest in i mig själv och ser arg ut när det gäller. Passar på att vara lite kort och nästan elak mot mannen under pauserna. (Han ska väl också få lida lite?).
Någon gång efter åtta frågade barnmorskan: ”Men du kanske skulle vilja ha lite smärtlindring. Har du provat akupunktur?” Hade aldrig provat, men jag sa att vi kör. Det hjälper en att slappna av och det hade jag lite svårt med just nu. Uttryckte min oro för att jag inte kommer att orka pga sjukdom, men jag fick energidryck och barnmorskan peppade mig.
Kvällspersonalen gick hem vid 21 och in klev en erfaren finsk barnmorska som tog allting med ro och strålade (26 års) erfarenhet. Genom att titta på mig så såg hon att jag hade effektiva värkar och att det gick framåt. Då såg jag ut så här (men en aku-nål i pannan)
Charmigt värre, men var så goda! Det plåtas inga look book-bilder under en förlossning.
Värkarna blev intensivare och jag erbjöds lustgas som jag också tackade ja till. Det var den enda smärtlindring jag fick när jag födde Alvar och det funkade för mig. Även om jag inte vet hur mycket den egentligen lindrar smärtan. Men den får en att sväva lite grann. Det blir lite lättare att hantera helvetet.
Genom att bara titta på mig konstaterade barnmorskan, den mest fantastiska av alla, att hon nog skulle hämta instrumenten som behövdes under en förlossning. Skönt, tänkte jag. Det kommer ett barn. Min stora rädsla (förutom hur jag kommer att orka) var att jag kommer att kräkas. Kräktes så rejält med Alvar och jag hatar att kräkas. Så jag vågade knappt att dricka något även om jag såklart fattade att jag var tvungen. Smuttade lite. Mannen langade.
Öppen 8 cm. Klockan var strax efter 21. Vid 18 var jag inte öppen alls och vi visste inte om det skulle ta en hel natt eller ett dygn innan något mer hände.
Det var lite svårt med lustgas pga infektionen i lungorna. Hade behövt dra 7-8 djupa andetag, men efter 4-5 fick jag inte luft (det var 50/50 lustgas/syrgas) och var tvungen att ta bort masken. Fick alltså inte hjälp genom hela värken. Hade förresten tur med att det alltid var minst 2 min paus mellan värkarna. Då dog jag lite. Bara blundade och föll i koma tills det var dags för nästa värk igen. Låg förresten i en vanlig säng nästan hela tiden. Under någon halvtimme under tidigare kväll provade jag att ligga på en saccosäck, men sängen kändes bäst då jag var så utmattad av mina infektioner.
Klockan var runt 22 när barnmorskan kontrollerade mig igen och sa att jag var helt öppen. Vattnet hade fortfarande inte gått! Jag fick börja krysta när det kändes att jag inte kunde stå emot längre. Jag tror det tog 4- 5 värkar med krystningar. Vattnet gick där också. Jag var inne i min bubbla och vrålade och tyckte synd om mig själv. Barnmorskan var stencool och gick runt i rummet och rättade till gardinerna, säger mannen. Hon coachade dock mig och kollade lite såklart också. Bad mig att hålla igen lite och verkligen följa värkarna. Ingen elektrod på huvudet på Lillebror, ingen CTG heller efter kvällens första kontroll vid kl 18. Hjärtljuden kontrollerades ett par gånger under kvällen med ett sådant trähorn. Instrumentmässigt hade denna förlossning kunnat ske hemma förutom lustgasen då.
Kl 22.32 kom Lillebror. Så liten, bara 3110 gram. Alldeles vit av fosterfett. Han har fångat våra hjärtan så hårt att vi inte visste det var möjligt. Jag är lyckligare nu än vad jag trodde var möjligt. Men han känns fortfarande så liten, så skör. Jag har absolut inte vant mig än, just i skrivande stund är han 4 dygn gammal exakt.
Jag tror inte det är sant att min kropp fixade att föda barn efter all sjukdom och när jag inte fixade att gå 2 km långsamt tidigare på dagen. Säg vad ni vill om kvinnor, men vi har starka kroppar, så mycket starkare än vi någonsin själva kan förstå. 4 dagar senare känner jag mig dessutom 90% återhämtad. Mannen har åkt på någonslags influensa och jag har varit på fötterna precis hela dagen, sprungit på rutinkontroller med Lillebror, hämtat Alvar på förskolan, hämtat paket och lekt med honom, handlat. Utan problem.
Det blev visst en sämre dag än vad jag trodde imorse. Sängliggande 90% av tiden och hela kroppen från midja och uppåt värker av hostan. Och då går man såklart och längtar efter att få lägga upp en dagens outfit-bild på bloggen, så fräsch som man är med ögoninflammation och allting. Fast nej, det var den där lilla lillebrorsan jag gärna ville visa. Jag hoppas och tror att han är ganska omedveten där inne om vad som försiggår på utsidan. Han ger mig ork och gör mig ändå så lycklig. En liten människa tar man aldrig för givet.
Lämna en kommentar