Jag har ju börjat experimentera lite med löpning i barfotaskor väldigt nyligen, men sedan ca 6 månader tillbaka springer jag då och då i Nike Free 7.0 som ger en otroligt bra känsla, men som skyddar (och dämpar) ganska mycket mer än ett par barfotaskor. Egentligen köpte jag mitt första par Nike Free bara av ren nyfikenhet, för att själv testa det alla pratar om. Och jag blev såld först nu, ett halvår senare. De är nämligen alldeles suveräna när man springer lite lätt (läs: joggar) i skogen, över stubbar och rötter och på ojämnt underlag. Dock tror jag att grejen är just att ha dessa skor när man springer såpass lugnt att man hinner se var man sätter ner foten. Jag skulle satsa på en stabilare terrängsko om jag sprang fortare.
Förresten, även på gymet är det Nike Free (fast en annan variant) och barfotaskor som jag just nu upplever som bäst.
Förmiddagen ägnades åt båtfix igen. Den ser ut som om den var helt ny på sidorna och ändå blir den 30 år i år (jämför inte med bilar- en 30-årig segelbåt är bara ”medelålders”!).
Man blir trött av fysiskt jobb utomhus och det var lite svårt att ge sig iväg för en löptur, men jisses vad skönt det var. Klockan är gömd och glömd och jag springer bara för att må bra och för att ge bebisen i magen så bra förutsättningar som möjligt. Och jag väljer nästan enbart skogsstigar. I skogen mår jag bra! Stressförbud råder också för mig och de kommande tre veckorna jobbar jag 4 dagarsveckor och tar hand om Alvar en dag i veckan.
Det är en sådan fantastisk sommardag idag igen. Jag sprang i bara linne och ändå var det lite för varmt. Väl hemma i mammas trädgård fick jag sedan det bästa välkomnandet man kan tänka sig.
Nu blev det dock enligt plan b och vi gifte oss redan i november förra året då vi bestämde oss för att göra det i favvostaden NY istället. Ett bra val visade det sig, men det var idag vi hade bokat paviljongen på vår segelklubbs klubbholme här i Rauma. Vi hade fått sol och sommarvärme vet vi nu, med facit i hand.
Men dagen har sett lite annorlunda ut även om denna dag också har varit helt perfekt. Löpning i skogen (innehållande lite träsklöpning med genomblöta skor som resultat), båtfix och fika i solen (lika viktigt som själva vårrustningen!), fika och shopping på stan med bästa vännen. Nu är bastun snart varm och efter det blir det grillpremiär för vår del. Måste bara gå och först och väcka mannen som verkar ha somnat i hammocken.
Det pågår en ivrig diskussion i (tränings)bloggvärlden om olika företagssamarbeten och jag kan inte låta bli att själv också skriva några rader om det. Och jag hoppas att jag också får svar på min fråga om tävlingar som jag ställer i senare delen av detta inlägg.
Jag tänker inte skriva mer om det självklara faktumet att vi bloggare givetvis inte ska försöka få det att framstå som att vi själva köpt saker om vi har fått dem. Det är för mig en självklarhet. Jag kategoriserar dessutom själv dessa tester där ett företag bidragit med en pryl som ”Produkttest” för att det inte ska vara oklart för er läsare. De finns ju faktiskt också de som bara vill läsa om produkttester och som tacksamt klickar på denna kategori i högerspalten!
MEN, bara en liten parentes: alla saker som vi testar behåller vi inte. Kläder och skor behåller man nog utan undantag, men t.ex barnvagnar går ibland runt bland flera bloggare (Chariot/ Active Kids låter t.ex bloggare låna och testa sina vagnar även om jag också känner till ett par bloggare som har fått en sådan vagn. Men man bör inte generalisera direkt!), träningsredskap kan man testa utan att äga (jag har t.ex lånat en Flexi-bar och skrivit om den på bloggen), pulsklockor (på en pressvisning kom jag överens med Suunto om att testa en värstingklocka och då LÅNAR jag klockan under en månads tid) osv osv. Jag vill bara be er alla som läser träningsbloggar att inte underskatta vårt GENUINA INTRESSE för träningsrelaterade prylar. Jag känner inte att jag alltid måste äga en sak för att kunna testa den och skriva om den. Jag brinner för att testa nyheter, men jag behöver t.ex inte äga 10 pulsklockor!
Och när vi (jag talar om mig själv dock, klart kan vi tänka olika) skriver om kommande nyheter som inte finns i butik än så gör vi (jag) det för att det är något vi själva är intresserade av och brinner för! Det är sådant jag själv vill läsa på bloggar!!
Jag känner ibland att när någon gnäller på att en träningsbloggare får något så handlar det om avundsjuka. Avundsjuka är jobbigt och det är den som är avundsjuk som lider mest (och då kan man fråga sig själv: Varför lägger jag ner min tid på detta och är avundsjuk på någon?). Det finns många som tjänar så mycket mer än vad jag själv gör och som får ha den där pent house-våningen mitt på Kungsholmen som jag själv vill ha, men inte har råd med. Det är så världen fungerar och jag skulle inte ha någon energi kvar om jag la all min vakna tid på att tänka avundsjukt på dem som har mer än vad jag själv har. Ungefär så.
Vad jag egentligen tänkte skriva om var nätverkandet med företag som mitt bloggande lett till. Jag ger er några konkreta exempel och kommentera gärna om du tycker att det jag åstadkommit är något ”fult” eller ”fel” eller ”orättvist”. Vi börjar med Röhnsich som jag samarbetat med så länge jag minns. Det började med att min lilla blogg fick 4 (!) plagg att testa och utvärdera; en sportBH, ett par tights, ett linne och en löpartröja. Jag testade och skrev lite om plaggen. Jag fick bra kontakt med deras PR-ansvarig och tillsammans med Röhnisch-butiken anordnade jag ett litet minievent för några bloggare hos dem. Jag fick några fler plagg för både test och som tack för att jag roddat eventet. Det blev fler events. Efter ett år frågade Röhnisch om jag ville ingå i deras Pioneer-team som testar och tycker till om plaggen, träffar deras designers och ger input. Jag var smickrad och glad och tackade ja. Vi var sponsrade och fick var sina 14 plagg per säsong, utan något som helst krav på att redovisa plaggen noga på bloggen. Även om de givetvis fattade att plaggen kommer att synas på bloggen min. Men vi jobbade hårt också. Jag tjatade om vintertights i löparkollektionen och till min glädje så har Röhnisch det idag. Vi fick också köpa kläder till -50% och jag har fortfarande rabatt hos Röhnisch (är detta fulare än att t.ex ett företags anställda får rabatt på företagets produkter? Inte enligt mig!). Pioneer-teamet finns inte kvar, men jag träffar ofta Röhnisch PR-ansvarig (inte samma person som innan) och vi har både events på G, tävlingar och så vidare. Jag har även kopplat ihop min arbetsgivare och Röhnisch så mina kollegor kan bl.a. få gå på en frukosttillställning och få rabatt i butiken. Jag lägger ner mycket tid och givetvis händer det att jag FÅR plagg från dem. Men tycker någon att jag inte förtjänar de så säg. Jag vill inte jobba gratis heller då tid ändå är pengar, men då jag brinner för saker som denna så gör jag det gärna ändå.
Vi tar ett annat exempel: Isbjörn of Sweden. Jag fick kontakt med dem på ett pressevent i höstas och kände direkt: Where have you been all my life? (Eller iallafall sedan jag fick barn
) Miljövänligt tillverkade funktionella barnkläder med bra passform och snyggt utseende som passar perfekt vår familjs aktiva livvstil och inte minst Alvars superaktiva/fysiska person. Jag kände bara WOW, ett sådant företag vill jag gärna jobba på någon gång eller i alla fall agera någon slags ambassadör för om jag någon gång får möjlighet. Sedan dess har jag både fått testa ett par plagg åt Alvar, anordnat en tävling på bloggen (obs. på MITT initiativ), satt mig in i företagets historia och tänk och delat med mig av det här på bloggen (ungefär som en redaktionell intervju i en tidning) och faktiskt också blivit en storkund hos dem (handlat precis som vem som helst som inte samarbetar på något sätt med dem, på samma villkor). Jag har tyckt att det är synd att mina vänner i Finland inte har lika bra tillgång till deras kläder och påpekat det åt företaget. De har varit medvetna om det och velat etablera sig mer i Finland, men inte riktigt haft tillräckligt med resurser. Men nu ska de göra den satsningen och då har jag fått uppdraget (mot lön) att översätta deras hemsida från svenska till finska. Jättekul och inget som hade kunnat hända om jag inte hade börjat nätverka med dem på ett pressevent! Tack bloggen!
Ett tredje exempel. För ett drygt år sedan var vi ett gäng bloggare som var bjudna på en pressfrukost av Florida Grapefruit där vi fick lyssna på Frida Lindström som är den mest inspirerande träningsprofil jag träffat på. Hennes sunda tänk med människan som helhet (där även tankar, sömn osv spelar stor, STOR, roll i vårt välmående) och förespråkandet av ekologisk och ren kost samt sunt förnuft fångade mig direkt. Utan att ha gått på detta event hade jag kanske aldrig kommit i kontakt med henne. Idag sitter jag i Friskvårdsföreningens styrelse hos min arbetsgivare och håller på att ge de 4500 anställda som finns i Stockholm möjlighet att inspireras av Frida och hennes kollegor, träna med henne och hitta en sundare livsstil. Utan min blogg hade detta förmodligen inte hänt. Och jag är så lycklig inombords. OCH, det är inte bara jag som får nyttan av detta.
Detta var tre exempel som är personligen viktiga för mig då mitt hjärta finns med där till 100%. Möjligheter som bloggen har öppnat för mig och som är något helt annat än ekonomiskt stora framgångar. Jag blir ledsen om någon tänker att man bara är ute efter den ekonomiska vinningen som bloggare. MEN, det är skillnad om något inte sker på MINA villkor- då jobbar jag givetvis inte ”gratis”, det vore dumt! Det är ju trots allt inget fult att tjäna pengar på sin blogg, bara man gör det schysst.
Sedan kommer andra stora ämnet i detta inlägg: TÄVLINGAR
Först och främst så finns det två olika slags bloggtävlingar, tycker jag personligen: Tävlingar med ett färdigt upplägg som ett företag vill att en bloggare ska anordna och tävlingar som bloggaren själv anordnar. 99,9% av mina tävlingar har varit av det senare slaget. Philips Avent-stockholmskartautmaning i somras var ett undantag, där blev jag kontaktad av en PR-byrå och tackade jag då jag tyckte att upplägget var både bra och generöst (4 vinnare med fina produkter och även jag som anordnare fick produkter).
Nu ska jag berätta först hur jag har tänkt kring mina tävlingar. Sedan får ni jättegärna säga vad ni tycker! Jag ser tävlingarna som en kul grej, en möjlighet för mina läsare att vinna fina priser. Jag hade ett tag som mål att ha en tävling i veckan och jag lovar, det var hur mycket jobb som helst! Jag har frågat vid minst två tillfällen vad ni allra helst vill vinna. Har också märkt (av deltagarantalet) att det allra populäraste har varit att vinna vinterjackor (Röhnisch), en barnvagn, löparjackor och tights. När många önskade en barnvagnsutlottning så mailade jag minst 10 leverantörer varav bara en nappade. Mycket jobb, som sagt. Jag har alltid varit den som frågat Röhnisch, GoCoCo, Holistic eller vem det nu må vara om jag kunde anordna en tävling och lotta ut den och den produkten. Sedan så har jag låtit företagen att föreslå upplägg (många vill ha FB-likes och det är förståeligt i den värld vi lever i idag! Är det inte?), men aldrig låtit de BESTÄMMA upplägg. Just nu har jag förstått att jag har fått nya gravida läsare (av förståeliga skäl) och jag har mailat företag som Boob för att kunna anordna en tävling för just mina gravida läsare. Tycker någon fortfarande att en bloggare som agerar så här är köpt? (Obs! Detta är ett yttryck från diskussionen i ämnet jag läst om, ingen har sagt det till mig!).
Och nu till min fråga som jag gärna vill ha flera svar på: Vill ni att jag anordnar tävlingar eller inte? Ses det mer som en reklam än en kul grej? Om svaret från majoriteten är JA till denna fråga så slutar jag. Helt. Jag har 3 tävlingar på G, som jag återigen själv initierat och som jag dock tänker genomföra i nära framtid, men om NI tycker att det bara är jobbigt (fast det är åndå alltid många som tävlar) så skulle det bara innebära mindre jobb för mig, vilket i sig är positivt. Men jag har anordnat mina tävlingar för ER skull. Och blev faktiskt uppriktigt ledsen när jag förstod att det jag lagt ner mycket jobb på kanske har agerat MOT mig istället.
Nog sagt i ett inlägg. Nu vill jag jättegärna ha en kommentar eller två. Negativa som positiva, men gärna konstruktivt!
Igår jobbade jag halva dagen, men nu är jag ledig fram till måndagmorgon! Efter att ha fått frukost i magen och gett frukost till Alvar också gav jag mig ut i ett varmt spöregn och joggade på spånbanan i skogen. Eftersom jag inte planerar besöka gymet förrän nästa vecka igen så körde jag också 24+24+20 utfallssteg längs vägen. Generaliserat så rekommenderas det varken att springa eller snedbelasta kroppen efter gravidvecka 20, men det är just vad jag nyss sa: en generalisering. Alla mår vi olika, är olika tränade och har olika bakgrunder. För mig funkar snedbelastning (t.ex utfall) kanon, men givetvis ser jag till att ha ett stabilt mitten och kör väldigt fokuserat, medvetet och kontrollerat vid varje steg. Har man tendenser till foglossning så skippar man såklart träningspass som detta.
Avslutade mitt pass i bastun och nu blir det mammas jordgubbspaj och kaffe. Alvar leker med mormor ute i regnet och jag ska kasta mig över två finska inredningstidningar som jag köpte igår. Jag gillar min förmåga att på senare år ha börjat se storheten i dessa små saker som jag tidigare tog för givet!
Jag är hos mina föräldrar och de, framför allt pappa, är så himla duktiga på att äta gröt varje morgon. Så gott med t.ex färska jordgubbar (det fanns redan inhemska att köpa i Finland, visserligen svindyra, men det finns nu iallafall!) och frysta blåbär som pappa plockat i höstas.
Jag tänker alltid att jag ska äta mer gröt, men då jag oftast köper med min frukost p vägen till jobbet så är ju mackor det som funkar. Men gröt är, förutom nyttigt och mättande, nästan gratis. Jag sparar ju till en PT-utbildning som jag ska gå nästa år och att spara ihop mycket pengar när en av oss hela tiden är föräldraledig är verkligen en utmaning! Jag tänker ofta att jag aldrig skulle våga räkna ihop hur mycket pengar jag lägger på frukostar, luncher och latte, men tror att jag faktiskt har en bra pengaspararutmaning där! Mer gröt och mindre köpefrukostar. En mättare Milla och tjockare spargris! Tror att jag har bestämt mig nu faktiskt! Lika skön känsla varje gång!
Mina träningspass brukar ha lite olika syften beroende på när de äger rum och vad jag tränar. Givetvis vill jag vara stark och smidig och ha bra kondition, men mina lunchpass syftar ofta till att få ny energi och kunna fokusera bättre och jobba effektivare på eftermiddagen. Jag jobbar numera sällan fler timmar än vad jag egentligen får lön för, men ändå så levererar jag lika mycket som när jag stannade kvar längre på kvällarna. 100% fokus som jag hittar med hjälp av lunchträning är nyckeln. När jag springer hem från jobbet så är syftet att rensa huvudet. Idag var jag på gymet efter jobbet för att få igång cirkulationen i kroppen efter att ha gått alldeles för långa sträckor i högklackat under dagen. Kände mig riktigt svullen om vristerna och fötterna. Medicinen blev cykel, rodd och ett par styrkeövningar. Resultatet: som en ny människa!
Nu har jag lite tid över innan jag sedan åker till min älskade, saknade minimänniska som är hos morföräldrarna i Finland. Köpte en sallad i farten för att få i mig lite energi direkt efter träningen. Det blir mycket sallader och sushi för mig när jag är på språng. Äter ganska sällan varm take away-mat faktiskt. Men framförallt sallad kan man ju variera i all oändlighet även om jag allt som oftast köper en med varmrökt lax från Panini. Fast inte denna gång. Nu blev det kyckling med fetaoströra och pasta.
Jag längtar så efter Alvar! Hur mycket kan man sakna sitt barn efter 4 dagar ifrån varandra egentligen? Svaret är MYCKET. Alvar är van vid att vara hos mormor utan oss och jag vet att han mår bra, är nöjd och glad, men ändå så är det lite småjobbigt varenda gång. Denna lilla varelse som jag är så tacksam för, som lär mig så mycket positivitet varenda dag!
Jag har precis spenderat en givande timme på träningsanläggningen UCSP tillsammans med VDn Frida. Jag representerade mitt jobb och planerade för framtida aktiviteter. Jag vill kunna erbjuda mina kollegor i hela Stockholm inspiration, svett och mycket kunskap om träning och framför allt hälsa som helhetsbegrepp. Frida är en av de mesta inspiratörer inom hälsa som tänker holistiskt och är extremt kunnig. Jag ser väldigt mycket fram emot att även själv få prova några pass i små grupper hos UCSP!
Nu smälter jag alla intrycken och intar dagens lunchsallad med kalkon och keso.































Lämna en kommentar