Miss Agda- Småbarnsliv och endorfiner

I brist på något roligt att berätta om mig själv (jag har bara jobbat och jobbat denna vecka) så skriver jag några rader om Alvar. Han är nämligen ganska underhållande. Det har väl inte undgått någon att han har en energi som aldrig tar slut. Dessutom är han inte rädd för något överhuvudtaget och så är han vansinnigt stark och bestämd. Vi plockar ner honom från diverse höjder eller när han gör chins mot en kökslåda och hänger med fötterna i luften. Plankor av olika slag är hans specialitet, här nedan visar han upp 2 olika varianter.

 

 

Idag var pappan med honom på öppna förskolan och fröken hade kommit springande till honom och berättat att Alvar ramlat från en stol och att det hade sett väldigt illa ut. De andra föräldrarna hade stelnat till och bara väntat med öppen mun på att Alvar skulle börja storgråta. Men istället tjoade han till ”ihhhh”, var glad och sprang vidare till nya äventyr. Finns ju så mycket roligt på öppna förskolan.

Det där var typiskt Alvar. När han har roligt så finns ingen tid för att grina. Och livet är mest bara roligt, spännande och ett äventyr för honom. Han fokuserar på det positiva. Jag önskar ibland att jag kunde lära mig mer av hans inställning. Men, grina, det kan han också. Han pekar bestämt på fruktskålen till exempel och om han inte får sin banan så går världen under en liten stund. Han kan alltså också vara värsta dramakungen. Jobbig, intensiv och alldeles underbar.