VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

BIG MAMA

Michaela Delér kanske (2 av 3) Michaela Delér kanske (1 av 3) Michaela Delér kanske (3 av 3)

One and a half month before Valter was born

God morgon! Jag satt och rensade mina bilder för några dagar sedan och kom in på mappen med alla gravid-bilder från min graviditet med Valter. Wow vad stor jag var, haha. Man glömmer sånt så snabbt alltså. Jag kan inte ens minnas hur det kändes att vara sådär stor. Det är ju ändå 20 kilos skillnad från där till nu. Galet. På tal om vikt så kommer det upp ett inlägg senare idag med mina tankar och erfarenheter kring mat och dieter osv. Det är ganska många av er som har frågat om detta så jag tänkte att det var lika bra att skriva ett inlägg om det. Om ni är intresserade av att läsa det så kika in senare som sagt.

Nu blir det frukost här hemma. Jag brukar alltid äta fil och ägg på morgonen nu för tiden men äggen tog slut igår och jag glömde köpa nya så vi får se vad det blir idag. Livia äter typ tre ägg (bara äggvitan dock, hon gillar inte gulan) så dom tar slut så fort, hehe. Ha en underbar dag! PUSS <3

//Good morning! I was going through my pictures a few days ago and found the folder with all the pregnancy photos from my pregnancy with Valter. Wow how big I was, haha. You forget those things so quickly. I can’t even remember how it felt to be that big. It´s still 20 kilos difference from there until now. Crazy. Speaking of weight I have written a post about my thoughts and experiences about food and diet thats coming up on the blog later today. It´s some of you who have commented and wondered about that so I thought it was nice to write a post about it. If you are interested of reading that you can peek in later. 

Now it´s time for breakfast. I always use to eat sour cream and eggs in the morning now a days but we ran out of eggs yesterday and I totally forgot to buy more so we will have to see what I will eat today. Livia eats like three eggs (only the whites, she doesn´t like the yellow) every morning so we run out of them quiet quickly, hehe. Have a wonderful day! XOXO <3

Kommentera (5)

Annons

VALTERS PROGRESS 8 MONTHS

Michaela Delér kanske (1 av 1)-2

My baby <3

God morgon! Jag har blivit så dålig på att uppdatera er om barnens utveckling, sånt kan jag tänka mig är lite roligt att läsa, det tycker jag i alla fall. Vi kan börja med Valter så kan jag ta Livia nästa vecka!

– Valter är nu 8 månader (eller ja, på lördag). Han väger 10,5 kg och jag vet tyvärr inte längden. Jag tippar på runt 70 cm.

– Han har fått en tand i underkäken. Jag tror att den bredvid är påväg också men jag är inte säker. Det är lite svårt att titta in i hans mun då han vägrar öppna den när jag försöker, hehe. Men en tand finns i alla fall!

– Han kan sitta själv nu, även om han tippar lite åt sidorna ibland. Dock håller han upp huvudet så det är ingen fara.

– Han står på alla fyra och vill så gärna krypa men har inte fattat grejen ännu. Jag tror att Livia var runt 9 månader innan han kröp, det ser ut att bli ungefär samma för Valter.

– Han äter ersättning på morgonen, kvällen och ibland en gång på natten. Resten av dagen får han gröt (två gånger) och mat (en gång). Jag försöker hålla ca 3 timmar mellan målen på dagen, gjorde samma med Livia och det funkade bra. Han tycker dock inte så mycket om mat, mest frukt-klämmisar, min lilla gottegris, hehe.

– Han skrattar högt ofta, ler och jollrar mycket. Han kan inte säga något ord men det vet jag inte om dom kan när dom är såhär små? Jag har för mig att Livia sa mamma mycket men tror inte att hon förstod vad det betydde ens. Valter säger också mamma och pappa men som sagt, jag tror absolut inte att han vet vad det är, eller vilka vi är, hehe.

– Han älskar sina nappar, exakt som Livia, och somnar gärna med en i munnen och en i handen.

Det var nog det jag kunde komma på. På något sätt känns det som att Livia var mycket mer ”med” än vad Valter är. Hon hade en sån stark vilja, ville bara vara med mig och förstod liksom vad som pågick runt omkring. Henne kunde jag knappt gå en meter ifrån utan att hon började gnälla. Hon hade liksom koll på vart jag var hela tiden, helt tvärt emot Valle. Honom känns det som att jag kan lämna och komma tillbaka efter en vecka och han skulle inte fatta någonting, hehe. Det stämmer säkert inte men det känns lite så. Det kanske blir så med andra barnet, dom får liksom bara hänga med, man har inte tid med annat. Hemskt men sant, hehe. Ska försöka skriva ihop skillnaden mellan ett och två barn också, ska bara få tiden till det. Där har ni en skillnad till att börja med – man har inte tid för någonting annat än barnen, haha. Som sagt, fixar det så fort jag hinner.

Nu ska vi iväg till Ikea och köpa galgar och lite annat smått. Egentligen behöver vi bara galgar men ni vet ju hur det är när man åker till Ikea – man kommer hem med allt man absolut inte behöver, hehe. Ha en underbar dag! PUSS <3

//Good morning! I´ve been really bad giving you updates about the kids progress, I can imagine that those things are kind of interesting to read, or so I think. We can start with Valter and then I can write about Livia next week! 

– Valter is now 8 months (or well, on saturday). He weighs about 10,5 kg and I don’t know his length. I think his about 70 cm tall. 

– He has one tooth in the mandible. I think the one next to that one is on the way too but I´m not sure. It´s a bit difficult to look in his mouth since he refuses to open it when I try, hehe. Anyhow, there is one tooth for sure! 

– He can sit on his own now, even if he falls to the side sometimes. Although he keeps his head up so no worries. 

– He can stand on all four and really wants to crawl but he haven’t manage to do it yet. I think Livia was about 9 months when she started to crawl and I think Valter will be about the same age when he starts. 

– He eats babyformula in the morning, evening and sometimes one time during the night. The rest of the day he eats porridge (twice a day) and food (ones a day). I try to keep three hours between every meal during the day, I did the same with Livia and it worked pretty good. Although he doesn´t like food that much, mostly fruit-bags. 

– He often laughs out loud, smiles and babbles a lot. He can’t say any words but I don’t know if they are suppose to when they are so young? I think that Livia said mom but I don’t think she understood the meaning of it. Valter can say mom and dad but as I said, I don’t think he knows what that is, or even who we are, hehe. 

– He loves his pacifiers, exactly as Livia, and he falls asleep with one in his mouth and one in his hand. 

I think that´s all I can think of right now. In some way it feels that Livia was more ”aware” of everything than Valter is. She had such a strong will, she only wanted to be with me and really understood what happened around her. I could barely go one meter away from her without her crying. She really knew where I was all the time, totally the opposite from Valle. It almost feels that I can leave him for a week and he wouldn’t even notice that I was gone, hehe. Maybe thats not true but it almost feels like it. Maybe that´s what happens with baby number two, they just get to come a long, you don’t have the time to do it in another way. Sad but true, hehe. I´m going to try to find the time to write about the difference of having one or two babies, I just need to find the time to. There you have one difference to start with – you don’t have time for anything else than the kids, haha. As I said, I´ll fix it as soon as I find the time. 

Now we are going to Ikea and buy some hangers and some other things. Actually we just need the hangers but you know how it is when you go to Ikea – you come home with all the tings you definitely don’t need, hehe. Have a wonderful day! XOXO <3

Kommentera (9)

Annons

MY EXPERIENCE OF BECOMING A MOM

Michaela Delér JAG OCH LIVIA (1 av 3)

Me and my firstborn baby <3

Jag hörde någon podd här om dagen som pratade lite om känslor efter en förlossning och livet som nybliven mamma i allmänhet. Jag vet inte riktigt om jag har skrivit så mycket om mina erfarenheter kring det tidigare eller inte? Jag kände i alla fall att jag skulle vilja dela med mig lite av mina känslor och tankar, det kanske kan hjälpa någon i samma sits.

I hela mitt liv har min största dröm varit att bli mamma. Så länge jag kan minnas har jag längtat efter det, oroat mig för att inte kunna få barn osv. När jag blev gravid med Livia så vart jag överlycklig men samtidigt otroligt orolig. Jag tror inte att jag hade en enda dag som jag inte hade panik över någonting som hade med graviditeten att göra. I början var det att jag inte hade några symtom, var det normalt? Sedan blev det att jag inte kände henne röra sig varje vaken minut, eller när jag vaknade till på natten, hade hon navelsträngen runt halsen, skulle modekakan lossna, listan kan göras lång. Jag googlade allt och hade helst av allt velat ligga i en säng uppkopplad till en monitor för att se att hon mådde bra.

Lyckligtvis gick ju allting bra och Livia föddes den 23 augusti klockan 14.55 efter en ganska långdragen och otroligt smärtsam förlossning. Jag var så slut när jag fick upp henne på bröstet att jag knappt orkade se henne. Dessa känslor om någon slags magisk kärlek upplevde jag aldrig. Jag tyckte inte ens om henne om jag ska vara ärlig. Jag var otroligt beskyddande och ville inte för någonting i världen att något skulle hända henne men älskade jag henne? Nej det gjorde jag inte.

Dagarna gick och folk hälsade på, sa att hon var söt och fantastisk och allt sånt där som alla gör när dom ser en bebis. Jag satt där och log, tittade på min bebis men kände fortfarande INGENTING. Här började jag bli lite rädd, jag visste ju att det fanns någonting som hette förlossningsdepression och att det var relativt vanligt att drabbas av.

Dessa dagar var jag otroligt ledsen. Jag grät när jag somnade, jag grät när jag vaknade, när någonting gick bra, när någonting gick dåligt, jag grät med andra ord jämt. Framför folk visade jag upp någon slags fasad, la upp fina bilder och låtsades som att jag var en av dom där som ”älskade mitt barn mer än allt” och som var i den där ”bebisbubblan”. Vad är bebisbubblan för någonting egentligen? Det är någon som har målat upp att man ska sväva på rosa moln med sin bebis och partner i flera veckor och bara spruta ut lyckohormoner. Finns det ens? Kan någon ärligt säga att dom upplevt det? Kul för er som har det men jag vägrar tro att det är så många som har det som säger det. Det synar jag.

Efter några veckor av dessa känslor så började dom sakta gå över. Jag var fortfarande ledsen ibland men visade inte det för någon. Jag pratade heller inte med någon om det, förutom med Jens ibland, och då gav jag en lätt version och sa sen att han inte behövde oroa sig (vilket han heller i och för sig inte behövde nu i slutändan). Jag höll allt inne och började faktiskt sakta men säkert älska den där lilla varelsen som låg i min famn.

Att amningen inte fungerade gjorde ju inte saken bättre heller. Jag googlade ”fördelar med ersättning” och ”nackdelar med amning” varje dag för att bara få något sorts stöd i valet att inte amma. Jag fick ont i magen när jag såg alla ”amningsinspo” bilder på Instagram och tyckte verkligen att det var jobbigt att få frågan om jag ammade eller inte när vi träffade folk. Det var nästan så att jag ville säga direkt när jag träffade någon att ”jag ammar inte, det funkade inte, jag hade helst gjort det men det går inte för alla”. Varför ska man ens behöva säga en sån sak? Det är ju allas eget beslut och ersättning är faktiskt lika bra som amning. Livia blev sjuk (lite förkyld) första gången när hon var 7 månader och hon fick bara ersättning, Valle var sjuk redan vid 2 månader och honom ammade jag. Just saying.

Hur som helst. När Livia var runt 2 månader så vände allting från en dag till en annan. Jag minns dagen så väl. Jag satt och tittade på henne när hon sov och kände hur jag bara älskade ihjäl henne, hur jag aldrig skulle klara mig utan henne och hur hon var hela min värld. Där någonstans så bara föll alla bitar på plats och jag blev helt förälskad i henne (och är fortfarande). Vad som gjorde att det blev så har jag ingen aning om, det bara hände.

Michaela Delér JAG OCH LIVIA (1 av 1)

Med Valter var allt en helt annan sak. Jag fick fortfarande inte dom där kärleks känslorna när han kom ut, men dom kom bara efter ett par dagar. Efter honom var jag inte ledsen och osäker, bara helt normal och tillfreds med livet. Absolut ingen bubbla där heller, det vet jag fortfarande inte vad det är för någonting.

Vad ville jag säga med detta då? Jo, jag ville bara berätta för alla nyblivna eller blivande mammor där ute hur det faktiskt kan vara. Jag var så rädd för dessa känslor och googlade helt frenetiskt under en tid och hittade ingenting annat än FÖRLOSSNINGSDEPRESSION, och att jag skulle söka hjälp. Nu gjorde jag inte det, och kände faktiskt inte att jag behövde hjälp utan jag behövde tid. Jag behövde tiden att få lära känna mitt barn och faktiskt få ta allting i min egen takt. Det var inte tal om någon depression, för det hade jag inte inser jag nu, jag var bara vilsen i rollen som mamma. Jag var inte beredd på allt, hur det skulle kännas och vara. Det jag väntade på var ju alla rosa moln, lycka och kärlek. Om jag hade läst en liknande text som jag skrivit nu innan jag födde så kanske jag hade varit lite mer lugn och förberedd istället för att få panik. Jag hade då tänkt att man kan känna sig lite nere, inte älska sitt barn direkt, det är normalt, ge det lite tid bara. Noja inte över att du kanske fått en depression, för det tror jag du känner (det är mina känslor gånger tusen och lite till skulle jag tro). Ta det i stället lugnt, försök lära känna barnet och ta den första tiden som en mysig tid utan måsten och krav. Allt blir bättre med tiden.

Självklart har alla människor helt olika upplevelser från deras förlossningar och hur det känns att bli mamma och detta var min. Även om det verkar som att allt är en dans på rosor i sociala medier ibland så stämmer inte alltid den versionen. Jag la också upp bilder på Livia med texten att jag svävade på moln, men enligt vad jag skrivit nu så ser ni ju att det inte stämde. Som sagt, självklart har alla olika upplevelser och till er som kände den där kärleken i början och hamnade i bubblan – underbart för er! Jag vill inte säga att er version och era upplevelser inte finns, för det gör dom ju för er, men inte för mig. Jag vill endast visa min verklighet för att kanske hjälpa andra i samma sits. Viktigt att säga så att ingen känner sig förminskad eller liknande.

Är det någon av er som haft samma känslor eller upplever? Kommentera gärna och berätta, det kanske kan hjälpa någon som läser detta i samma sits. Jag vet att olika forum och bloggar med liknande texter som min hjälpte mig något oerhört. Dela gärna med er <3

//I heard a podcast the other day that was about feelings after the birth of a baby and the life as a mother in general afterwords. I don’t know if I´ve written so much about my experiences about this before or not? Anyway, I felt that I would like to share some of my feelings and thoughts about it, it may help someone in the same position. 

In all my life my biggest dream have been to become a mom. As long as I can remember I have been longing for that, worrying about to being able to have kids etc. When I got pregnant with Livia I was so overwhelmed but at the same time very worried. I don’t think I had one single day during the whole pregnancy were I didn´t panic over something. In the beginning it was that I didn´t felt any symtoms, was that normal? Then it was that I didn´t feel her moving every waken minute, or when I woke up in the middle of the night, did she have the umbilical around her neck, was the placenta about to come off, and so on. I googled everything and most of all I wanted to lay in a bed attached to a monitor to see that she was alive. 

Luckily everything went well and Livia was born the 23th of august at 14.55 after a long and painful delivery. I was so exhausted when she came up on my chest so I didn´t even have the energy to look at her. Those feelings about instant love I never experienced. To be honset I didn´t even like her. I was incredibly protective of her and didn´t want anything to happened to her but did I love her? No I didn´t. 

The days went by and people came to visit, said that she was cute and amazing and all of those things that people say when they see a baby. I sat there smiling, looking at my baby but still didn´t feel ANYTHING. Here I started to get a bit afraid, I knew that it was something called postpartum depression and that it was quiet normal to get. 

These days I was incredibly sad. I was crying when I fell asleep, I cried when I woke up, when something went good, when something went bad, in other words I cried all the time. To other people I put on a face, posted cute pictures and pretended that I was one of those who ”loved my baby more than anything” and that I was stuck in that ”baby bubble”. What is the baby bubble? It´s someone who have made people believe that you are suppose to float on pink clouds with your baby and partner for several weeks, spraying happiness hormones. Doe´s that even exist? Can someone honestly say that they have experienced that? Great for you who have but I refuse to think that it happens to all of those who say it does. I call it. 

After a few weeks with these feelings they finally started to fade away. I was still sad now and then but I didn´t show it to anyone. Also I didn´t talk to anyone about it, except Jens sometimes, and then I gave him a light version and then said that he shouldn’t worry (which he didn´t). I kept everything inside and actually, after some time, started to like the little creature laying in my arms. 

That the breastfeeding didn´t work didn´t make anything better. I googled ”pros with baby formula” and ”cons with breastfeeding” every other day so that I could find some kind of support in my choice of not breastfeeding. I got pain in my tummy when I saw all the ”breakstfeeding inspo” pictures on Instagram and really hated getting the question if I was breastfeeding or not while meeting people. I almost wanted to say right away when I met someone that ”I don’t breastfeed my baby, it didn´t work, I would ratter do it but everyone can’t”. Why should you even have to say such a thing as that? It´s your own choice and baby formula is just as good as breastfeeding. Livia got sick (a cold) for the first time at 7 months and she only had baby formula, Valle got sick at 2 months and I was breastfeeding him. Just saying. 

Anyhow. When Livia was about two months everything turned around. I remember that day so well. I sat there watching her sleep and just felt the feeling of total love, how I never would survive without her and that she was my world. Then and there all the peaces fell into place and I fell involve with her (and still are). I don’t know what made everything change, it just did. 

With Valter everything was totally different. I still didn´t get that love at first sight feelings when he got out, but they arrived after just a couple of days. After him I wasen´t sad or insecure, just totally normal and satisfied. Absolutely no love bubble there either, I still don’t know what that is. 

What did I want to say with all of this? Yes, I just wanted to tell all the new or becoming moms out there how it actually can be. I was so afraid of these feelings and googled every waken minute about it but didn´t find anything other than POSTPARTUM DEPRESSION, and that I was suppose to get some help. Now I didn´t do that, and actually didn´t feel that I needed it, I just needed time. I needed the time to get to know my baby and actually take it all in in my own time. It was never a depression, I realize that now, I was just lost in my roll as a mother. I wasn´t prepared for all of it, how it was suppose to feel and be. What I was expecting was pink clouds, happiness and love. If I had read a similar text to this before I gave birth maybe I would have been a bit more prepared and calm instead of panicking. My thoughts then would have been that it´s totally normal to feel a bit down, not love your baby right away, it´s normal, give it some time. Don’t worry that you will get a depression, because I think you will feel that (it´s my feelings times a thousand and more I suppose). Instead of the panic just take it easy, try to get to know your baby and take the first time as a cozy time with no demands or musts. Everything is getting better with time. 

Of course every woman have different experiences from their childbirths and how it feels to be a mother and this was mine. Even if it seems like everything is perfect in different social medias sometimes that version isn´t always right. I also posted pictures of Livia with the capture that I was floating on pink clouds, but according to what I´ve been writing now you can see that that isn´t true. As I said, of course everyone have different experiences and for you who felt that instant love and went in to the love bubble – wonderful for you! I don’t want to say that your versions and experiences don’t exist, because they do to you, just not for me. I just want to show my reality so that I, maybe, can help someone in the same situation. It´s impotent to say so that no one feels diminished or something like that. 

In there anyone out there who had the same feelings or experiences? Please leave a comment and share, it may help someone in the same situation. I know that different forums and blogs with similar texts helped me a lot. Please share <3

Kommentera (44)

Annons

SKANSEN

Michaela Delér SKANSEN (1 av 11)

I lördags åkte vi ju som sagt till Skansen tillsammans med min mamma, moster, kusin, lillebror och Julia (min mammas killes dotter). Vi var där vid öppning och stannade hela dagen. Livia var helt i extas. Dock kanske man ska välja en molnig dag då alla djuren valde att ligga inomhus eller i skuggan då det blev för varmt annars. Utöver det var det hur kul som helst.

//As I said before we went to Skansen together with my mom, aunt, cousin, baby brother and Julia (my mothers boyfriends daughter) this saturday. We were there when they opened and stayed all day. Livia was so happy. Although you should pic a cloudy day since all the animal choose to be inside or in the shadow since it was to hot outside. Besides of that it was really fun. 

Michaela Delér SKANSEN (5 av 11)

Livia fick rida, vilket nog var höjdpunkten på dagen. Jag höll på att börja gråta när hon satte sig på hästen. När blev min lilla mini tjej så stor? Så stor att hon kan lyssna på instruktioner som att ”håll i dig” och ”nu kan du klappa hästen” osv. ÄLSKLING alltså. Är så kär i henne.

//Livia got to ride a horse, which was the highlight of the day. I was almost about to cry when she sat up on the horse. When did my little baby get so big? So big that she can take instructions like ”hold on” and ”now it´s okey to pet the horse” etc. MY BABY. I´m so in love with her. 

Michaela Delér SKANSEN (4 av 11)

Efter ridningen blev det glass i stora lass. Livia fick välja själv och tog såklart den största. Hon är inte dum hon, hehe.

//After riding the horse we went for ice cream. Livia got to choose her own and of course she took the biggest one there was. She´s not stupid that little girl, hehe. 

Michaela Delér IPHONE 170617 (1 av 1)

Återigen, jag vet ingen som älskar glass så mycket som Livia, haha.

//And again, I don’t know anyone that loves ice cream as much as Livia do, haha. 

Michaela Delér SKANSEN (9 av 11)

På vägen fanns det massor av godisstånd! Blev så godissugen hela tiden, men jag lyckades hålla mig, hehe.

//On the way we were walking there was a lot of candy stands! I was craving sweets all the time but I manage to stay away, hehe. 

Michaela Delér SKANSEN (7 av 11)

Efter ridning och glass somnade Livia och Valter, det händer typ aldrig. Under tiden passade jag och Julia på att ta den klassiska dalahäst bilden. Det är ju ett måste på Skansen. Jag har typ en bild på den här hästen från varje besök där, hehe.

//After the horseback riding and ice cream both Livia and Valter fell asleep at the same time, that almost never happens. During that time me and Julia took the opportunity to take the regular dalahorse picture. Thats a must when you are at Skansen. I think I have a picture on that horse from every time I´ve been there, hehe. 

Michaela Delér SKANSEN (6 av 11)

Efter en stund vaknade Valter och fick komma upp till mig. Jag hade glömt hans solhatt, det är inte lätt att komma ihåg allt alltså, så han fick ha Livias tröja på huvudet. Det funkade ju det också.

//After a while Valter woke up and got to come up to me. I totally forgot his hat, it´s not easy to remember everything, so I putted Livias shirt on his head instead. That worked too. 

Michaela Delér SKANSEN (10 av 11)

Sen vaknade Livia och då blev det karuseller för hela slanten. Hon ville aldrig sluta åka. Alla föräldrar hade samma problem dock, glada barn på vägen in till karusellerna och skrikande vilddjur på vägen ut. Alla småbarnsföräldrar borde få en stor medalj för alla fajter man måste ta varje dag. Tycker att det är helt sjukt att dom/vi orkar gå utanför hemmet med alla små vildingar, hehe.

//Then Livia woke up and we went to the carrousels. She never wanted to leave. All the parents there had the same problem, the kids were happy when they got in to the carousels and then totally crazy on the way out. I think that all parents to small kids deserved a big medal for all the fights they have to take every day. I think it´s insane that they/we have the energy to even leave the house with all the little wild ones, hehe. 

Michaela Delér SKANSEN (11 av 11)

Vi avslutade dagen med att spela på hjulet. Alla tog två nummer var och den som vann, storvinsten dessutom, var Samuel. Vår lilla turgubbe. Jag fick med mig två chokladkakor hem av honom (tack bästa) så jag var mer än nöjd, hehe. Det var ju lördag trots allt!

//We ended the day with some playing on the wheel. All of us took two numbers each and the one that won, the big price, was Samuel. Our little lucky man. I got to take two chocolate bars from him (thank you) so I was more than pleased, hehe. After all, it was saturday! 

Det var vår Skansen-dag. Jag vill tillbaka dit snart igen. Vi gick också förbi Junibacken som jag längtar massor till att få visa Livia. Jag har bestämt att vi ska lämna Valter hos Jens och gå hon och jag. Vi behöver lite tid bara vi två tycker jag, det har vi ju inte riktigt haft sen Valter kom. Min lilla tjej.

Nu blir det nått snacks och sen kolla tv. Jag är så trött hela tiden, får inte sova så bra på nätterna då Valle rör sig mycket och vaknar massor. Han kanske har tänder på g eller nått? Det återstår att se. PUSS på er <3

//That was our day at Skansen. I want to go back soon. We also went by Junibacken that I love to show Livia some day. I have decided to leave Valter with Jens and then go there just me and her. I think we need some time together, just her and me, we haven’t really had that since Valter came to us. My little girl.

Now it´s time for some snacks and then watch some tv. I´m so tired all the time, I don’t get that much sleep during the nights since Valle is moving a lot and wakes up now and then. Maybe it´s teeth on the way? We will have to wait and see. XOXO <3

Kommentera (6)

Annons

SIX MONTHS TODAY

13122016-DSC_7353

Valter just a few days old..

Idag blir den här lilla killen sex månader. Vart har tiden tagit vägen? På riktigt. Med Livia upplevde jag aldrig att det gick såhär snabbt. Han har alltid varit, och är, världens snällaste bebis. Han är alltid glad, enkel och så himla lätt att ha. Han trivs hos alla, blir glad om man bara ger honom lite uppmärksamhet och klagar inte mer än nödvändigt. Min lilla prins.

//Today this little guy turns six months. Where has time gone? For real. With Livia I never thought that time went bu this fast. He has always been, and still is, the kindest baby in the world. He is always happy, so simple and easy to take care of. He is comfortable everywhere and with anyone, he gets happy if you just give him some attention and doesn´t complain more than he needs to. My little prince. 

IMG_1968

Här var han ungefär en månad. Han fick gulsot ganska snabbt efter att han föddes så det är därför han ser så brun/gul ut. Han såg ut så i typ tre månader, hehe.

//Here he was about one month. He got icterus after the birth so thats why he looks kind of tanned/yellow. He looked like that for about three months, hehe.  

Michaela Deler VALTER KANIN (4 av 6)

Två månader. Här hade han ganska precis börjat le, världens finaste leende.

//Two months. He had just started to smile here, the worlds most beautiful smile. 

Michaela Deler LUNCH (5 av 7) (kopia)

Så liten! Fortfarande runt två månader här. Älskade lilla plutt.

/So tiny! Still around two months here. My beloved little baby. 

Michaela Deler VALTER 3 MÅNADER (5 av 7)

Tre månader <3

//Three months <3

Michaela Delér IPHONE 170604 (1 av 1)-4

Fyra månader. Här började han lägga på sig lite mer vikt, innan var han så otroligt liten och spinkig.

//Four months. Here he started to add some weight, before he was so tiny and small. 

Michaela Deler MADDE 24 (1 av 1)-4

Nästan fem månader. Han har samma sneda leende som Jens har, älskar det <3

//Almost five months. He has the same lean smile that Jens have, I love it <3

Michaela Deler VALLE 5 MÅNADER (1 av 1)

Fem månader. Älskar den här bilden <3

//Five months. I just love this picture <3

Michaela Deler SUNDAY BEACH (2 av 16) (kopia2)

Fem månader ganska precis. Här är han med sin kompis Colin som bara är några dagar yngre.

//Almost exactly five months. Here he is with his friend Colin thats just a few days younger. 

Janni-deler-lunch-date (1 av 1)

Sex månader. Min lilla knubbis. Han har växt massor nu på slutet och jag tror att han väger över åtta kilo nu. Jag är dock bara glad att han blir rundare och rundare, det tyder på att han mår bra, får tillräckligt med mat och sen klarar han en ev sjukdom mycket bättre. Bebisar ska vara runda och goda <3

//Six months. My little chubby. He has grown a lot lately and I think his weighing over eight kg now. Although I´m just happier the more weight he puts on, that means that his feeling fine, get enough food and that he will manage a disease much better than if he is tiny. Babies should be round and chubby <3

Nu ska jag natta barnen och sen lägga mig i soffan. Valter har mått okej idag, fortfarande feber och får alvedon kontinuerligt, annars vill han inte äta så bra. Min lilla kille. I morgon ska febern vara borta annars blir det en sväng till Quiron igen för fler tester. Det känns tryggt att dom följer upp och tar allt på allvar. PUSS och godnatt <3

//Now I´m going to put the kids to bed and then lay down in the sofa. Valter has been feeling okey today, he still got a fever and gets paracetamol every six hour, otherwise he doesn´t want to eat so good. My little guy. Tomorrow the fever should be gone otherwise we are going to Quiron again for another check up. It feels so good that they take stuff so seriously here. XOXO and good night <3

Kommentera (6)

Senaste uppdateringar från mig