Framgångar

Annons

Ni gör mig så glad!

Har fått två kommentarer, måste tacka för dom! Så roligt att läsa <3

Att lyckas få en läsare att våga operera sig, fantastiskt!!
Det är det bästa jag gjort i mitt liv (förutom barn, make mm så klart) :-)
Jag hoppas att du får uppleva samma sak!
Fick ett önskemål om att jag under en dag ska lägga upp vad jag äter, så att ni kan få er en uppfattning om mängden mat och om det är något speciellt jag fokuserar på.
Det ska jag absolut göra!
Ska genast börja fota och skriva det jag äter idag, så kommer det i ett senare inlägg.
Ska erkänna att jag inte sköter mina mattider så perfekt som jag gjorde i början.
Jag klarar mig ganska länge på morgonen, brukar ta ett par finn crisp runt 9-9,30. Innan dess är det bara kaffe… men det är förvisso beroende på om jag jobbar eller inte.
Är det helg och jag är hemma, då äter jag frulle tidigare :-)

För en vecka sedan kom jag och maken hem från en vecka i Turkiet.
All inclusive…. med sleevad mage… ujuj.. jag gick upp 1 kg. Trodde det skulle bli mer, men när jag tänker efter på vad jag ätit så är det inte maten i sig som gjort att jag gått upp. Har ätit väldigt mycket grönsaker, grillade sådana. Love it! Ätit kyckling/kalkon när det funnits, ostar. Sådant som innehåller mer protein alltså. Sen fanns det ett dessertbord from heaven! Oh my… jag åt dessert nästan varje dag, det som var bra var att tårtbitarna eller vad det nu var för typ av dessert var små. Inte sådana bitar vi skär upp och slänger på ett fat… nej, ca 2×2 cm. Perfekt för mig!
Sen var det ju  det här med öl, vin och drinkar. Som sagt all inclusive och vår bröllopsresa. Jag hade inte en enda bantartanke i huvudet! Det gjorde mig INGET att gå upp lite i vikt. Jag vet att det ordnar sig när jag börjar äta som vanligt (och slutar dricka det onyttiga).
Jag njöööööt av allt!
Det är precis det jag velat åstadkomma med mig själv!
Att äta, dricka och njuta av det.
Sen kommer man tillbaka till vardagen och det faller sig naturligt att äta bättre igen.
Man kan inte heller överäta, gör man det får man skylla sig själv. Man mår som en påse skit och önskar man fick gräva ner sig någonstans…. så överäta, det gör man inte frivilligt.

Nu har jag snart gått ner det kilot som jag la på mig under resan.
Det går fort, och samtidigt som vikten går nedåt så omfördelar sig fettet på kroppen.
Trots att jag gått upp så är det väldigt många som kommenterat denna veckan, att nu har det verkligen hänt något med kroppen. Känner även på byxorna att det blir lösare och lösare.
Jag gillar det :-)

Nej, hur var det nu… skriva upp det jag äter idag, så var det. Lika bra att börja nu då :-)

Kram!

Annons

6 oktober 2014

Hej!
Jag har inte glömt er eller bloggen! Vill bara säga det :-)
Livet tar sin tid dock och då måste saker prioriteras. Inget speciellt som hänt, bara livet i allmänhet som rullar på i 190 ungefär.

Ställde mig på vågen imorse. Det går sakta nu, men det går neråt.
76,5 kg.
Det innebär 20,2 kg i viktminskning sedan 13 maj.
Det innebär 23,9 kg i viktminskning sedan 1 april.
Behöver jag säga att jag mår ganska bra nu!

Hade hoppats vara nere på 75 till bröllopsresan, men eftersom jag är på en platå nu så är jag väldigt nöjd ändå. Väldigt nöjd!!

Det finns många härliga saker med att gå ner i vikt.
Kläderna blir för stora.
Lyckan när man får på sig kläder i provhytten i den storlek man bara kunnat drömma om.
T.o.m fötterna blir mindre känns det som.
Men det där är mest ytliga känslor.
Att faktiskt kunna böja sig ner och samtidigt kunna andas! Det mina vänner är frihet.
Att kunna springa efter barnen utan att säcka ihop av andfåddhet. Det mina vänner är frihet.
Att äntligen slippa tänka i bantartermer. Alla olika dieter som finns, jag har raderat de ur mitt sinne.
DET mina vänner.
DET ÄR FRIHET!

Finns så mycket positivt med att göra en gastric sleeve. Nu hoppas jag bara att alla sjukhus tar efter t.ex Sundsvall. Där gör man inte längre gastric bypass!
Jag säger inte att GBP inte är bra. Vid vissa tillstånd är den kanske att föredra, men det är inte i många fall.
Nu börjar man se studier på hur sleeven går om GBP, det är mindre komplikationer och ett helt klart mindre komplicerat ingrepp. Att låta tarmarna vara intakta är det som jag nästan tyckte var viktigast för mig.
Att inte göra om för mycket i kroppen.
Även biverkningarna är färre.

Går du i tankarna på att göra en magsäcksoperation, kolla noga vilka alternativ som finns.
Läs på, argumentera för vad DU vill, inte alltid vad läkaren vill (om det nu inte finns någon medicinsk anledning till tex gbp).
Do your research!
Är det så att du kanske måste söka privat, om du inte uppfyller landstingets krav, så kan jag bara säga: Det är värt de pengarna!! En investering i ditt eget liv!

Ställ frågor om du har några!
Jag svarar i den mån jag kan.

Önskar er alla en underbar måndag (fast kan måndagar vara underbara…. måndag är alltid måndag).

Stor kram på er!

Annons

19 september 2014

Finingar!
Idag är det fredag!!
Tänk att fredagar alltid lyckas ge en speciell känlsa. Ledig helg. Familjetid. Softa.
Ok, jobbar man helg kanske det inte är just så man känner, men för oss kontorsråttor är det en bra dag :-)

wpid-20140919_081027.jpgGlad fredag!

Igår försökte jag sätta ihop nån före och efter-bild.
Tyvärr ser jag konstig ut i ansiktet, men ni får ha överseende med det…
Det är mest kroppen jag vill jämföra. Bilderna längst till höger är från 5 augusti, sen en bild för ca en månad sen och den längst till vänster är tagen igår.
Det jag själv ser är att det blir mer och mer mellanrum mellan benen :-)

wpid-photogrid_1411058887534.jpg

Det går åt rätt håll!
Älskade sleeve!

Annons

Ett delmål sedan 15 år tillbaka

I onsdags nådde jag, för mig, ett väldigt stort delmål.

Vågen visade 79,7 kg!!
Idag stod det 79,2 :-)

Jag har haft mina mentala spärrar när jag kämpat med vikten. Just att komma under 80 har varit den största. Nu känns det som att allt är möjligt :-)

Operationen gav mig ett verktyg att jobba med. Det har jag också gjort, jobbat alltså. Inte lätt alla gånger bara för att man gjort en förminskning av magsäcken. Det är många mentala hinder man ska över, vanor som ska brytas, vanor som ska läras in. Nu, efter 3,5 månad, har jag kommit en bra bit på vägen. Ångesten jag hade, varje dag, över vad jag stoppade i mig är borta. Borta!! Jag börjar lära känna min kropp och min mage. Jag vet hur mycket jag kan äta, vad som fungerar bäst osv. Det är för mig en otrolig lättnad. En lättnad jag tidigare bara kunde drömma om.

Idag är det fredag, vi kör på svenssonfredagsmyset tacos till middag.
För min del blir det en, kanske två (om magen tillåter det) minitubs med lite grönsaker, köttfärs, gräddfil och salsa.
Gott!

Annons

3-månadersdagen

Men hur fort går tiden egentligen??
Idag är det tre månader sedan jag låg på britsen hos CFTK. Var inte ens nervös, mest irriterad på att jag kom in ett par timmar senare än beräknat. Till slut var det min tur och kommer så väl ihåg att jag kände lättnad. ÄNTLIGEN skulle jag få mitt verktyg till ett friskare och hälsosammare liv.
Vaknade upp på kvällskvisten och var groggy de luxe. Sköterskan kom med telefonen, mannen min hade ringt för att kolla så jag levde :-) Minns att jag pratade med honom, minns också att de orden jag fick ur mig var typ ”mmm, brra…sludder sludder sludder”. Lät som att jag hade haft en helkväll på krogen… 😉
Sen började återhämtningen. De tre första dagarna var inte roliga. Andra dagen var helt klart värst. Satt med spypåsen och hulkade, men eftersom jag inte fick i mig något så fick jag inte heller upp något. Sköterskorna var underbara, kom med morfin och illamåendetabletter och sprutor så fort man behövde.
När jag fick komma hem på torsdagen så tillbringades mycket tid i soffan, som jag kunde sova!

Nu har det gått tre månader och det var längesedan jag mådde så här bra.
Huvudvärken jag vaknade upp med varje morgon är borta. Visst kan jag fortfarande ha ont i huvudet, men då beror det oftast på vätskebrist eller väderomslag.
Jag har inte ont i knäna och leder på morgonen.
Jag är piggare och har mer energi.
Jag mår helt enkelt som jag förtjänar (hmm.. så brukar man ju säga när man är bakis, men nu menar jag faktiskt åt andra hållet.).
Jag har lagt ut pengar på operationen, jag äter medicin (blir mindre för varje dag dock, nu mest vitaminer).
Jag planerar min mat, äter 6-7 ggr om dagen.
Jag rör på mig mer.
Så bara för att jag gjort en operation betyder inte det att jag inte måste anstränga mig.
Operationen är ett verktyg, jag måste sedan förvalta det på bästa sätt.
Om jag skulle fortsätta att småäta  godis och kakor varje dag skulle jag inte gå ner i vikt, inte mycket i alla fall.
Så det handlar om att ändra sin livsstil.

Idag visade vågen 81,1.
Det närmar sig 70-talet!
Mått och vikt finns uppdaterat, se länken ovan (mått och vikt efter gastric sleeve).

Ska försöka komma ihåg att ta ett kort på mig själv idag iklädd underkläder.
Har några gamla bilder sen i vintras/våras, ska hitta de först och sen jämföra. Kan bli kul!

Ha en fin dag alla vackra männsikor!