Det händer saker i livet som gör att man stannar upp, man funderar på hur snabbt livet bara kan ändras och hur otroligt tacksam man måste vara över att få vakna upp varje morgon, inse att man lever här och nu, rätt som det är så tar det slut. Sista april fyllde jag 32 år och i år är jag extra tacksam över att få fylla ytterligare ett år till, man ska inte ta det där för givet, någon går bort, nära och kära blir kvar och livet påminner en hur orättvist det kan vara, utan någon mening alls. Livet fortsätter rulla på och kvar står den drabbade familjen och försöker fundera ut hur livet ska kunna fortsätta, det måste det ju, fast allt är annorlunda.

Jag tittar på dessa bilder från när mina fina tjejer gör i ordning födelsedagstårtan och jag är så tacksam över att vi är friska, vi har varandra, jag har haft turen att få två fantastiska barn, någon som älskar mig, någon som säger hej när jag öppnar dörren hem och just här, just nu mår vi bra, tacksamheten jag har över det går inte att beskriva i ord.

Underbara tokiga älskade ungar vad jag älskar er