Ojojoj…

Min kropp vet när den behöver ladda, den förberedde sig målmedvetet för det stora. I fredags, efter ett par dagars intensivt kolhydratladdande kom så äntligen min lilla gris. Helt otroligt är det. Jag är mamma. Jag har ett barn.Han är min. Jag är hans. Han har mig och sin pappa i sig för alltid.Det är för stort att ta in.

Just nu lever jag lite i dimma, men jag ska försöka beskriva och berätta om vad som hänt senaste dagarna så småningom. Just nu ska jag bara landa i känslorna och ta mig förbi den extrema tröttheten som tog över. Jag trodde jag var trött innan förlossningen, men det var inget jämfört med hur trött jag är nu. Förlossning, oro, amning och överväldigande kärlek tog slut på alla energidepåer som fanns.

Nu ska jag härifrån, det finns viktigare saker än att skriva. Att sniffa på min son är en sådan.

Kommentarer
2 Kommentarer till “Ojojoj…”
  1. dentvetydigamamman skriver:

    GRATTIS! GRATTIS! GRATTIS! vilka hörliga små fötter :)

  2. Hanna skriver:

    Stooort grattis!

Lämna en kommentar

annonser