Shit! Tänk att vi gjorde det, LillSparven! Ja, du är fortfarande på insidan, men ÄNDÅ! 40 veckor har vi hängt ihop, du och jag! All den här tiden som kändes som så långt fram, så fort det gick ändå!
Jag är sugen på att läsa igenom alla inlägg, från det chockade första inlägget, till förnekelsen som varade hur länge som helst, och sen förberedelsen och alla förändringar hela vägen till idag. Men jag håller mig. Jag ska göra det när du kommit ut, för då är graviditetsresan över. Då är det ett nytt kapitel vi börjar. Början på något stort, att gå igenom livet ihop, du och jag.
Så, när tänkte du komma ut egentligen? Vill du berätta det?
Nej, jag kommer inte känna mig redo när det sätter igång, och ångra att jag hetsade om det, men ändå. Nu vill jag inte gå runt och vara öm i kroppen, obekväm och rastlös, nu vill jag gå vidare!
Idag var vi hos barnmorskan. Vi pratade lite om GBS, som jag varit lite orolig för ändå. Hon var som vanligt lugn och tyckte inte jag skulle oroa mig för något(hon är väldigt lugnt o tycker allt är ok och normalt, typ) men självklart fick jag lämna in ett urinprov om jag ville. Längtar inte efter att åka in till MVC igen, men annars kommer jag inte få veta innan du kommer. Jag får veta på fredag om jag lämnar in det imon torsdag.
Förutom det så var allt ok, ditt lilla hjärtat lät som vanligt och både du och jag verkar må bra.
En ny sak är början till hälsporre, det bränner till i min häl då och då, men det ska börja gå över efter förlossningen.
Hur som…jag känner mig bara peppad inför förlossningen nu. Jag ser fram emot att fixa det här! Det är ju bra en/två dagar av livet, ser jag det som. Jag känner mig inte rädd. Inte för att jag inte kommer vara rädd då, men just nu känner jag mig inte rädd alls. En stor anledning är att Micke kommer vara där med mig, och jag blir alltid lugnare med honom. Så länge jag inte får panik av smärtan, utan hellre blir arg och bestämd, så kommer jag fixa det bra. Micke kommer hjälpa mig fokusera och hålla ut, han pushar mig på rätt sätt.
Det slog mig nu, att det finns en slutdag, om max två veckor ses vi, lillsparv, för om du inte kommit innan dess sätts förlossningen igång. Galet! Om absolut max två veckor ses vi!
Kanske bäst att gå och sova, försöka vila o ladda.
God natt lilla sparv! (o du, var snäll och ligg stilla så jag får somna fort, ok? ok!)
Kommentera