Senaste dagarna har jag verkligen inte orkat ta mig iväg. Trötthet och ömhet regerar över min kropp! Utan bil så är det cykel som gäller, och utan ork, ja, då blir man hemma! Det har räckt med två svängar till barnmorskan på två dagar för att inte orka ta mig hemifrån något mer(jag hade högre blodtryck än vanligt och protein i urinet, så de var tvungna att gör en extra koll dagen efter, vilken visade att allt var ok ändå). Men det är ju så segt att bara vara hemma, jag blir så rastlös! Inte fysiskt, men psykiskt, och framförallt socialt!
Men så kom brytningen igår. Först och främst sov vi så länge vi bara kunde, och jag kunde sova till 12, kändes riktigt fint och välbehövligt, jag var pigg! Sen kom min svåger på besök, och vi åt en sen, lyxig frukost. Senare kom Arvids morfar och hade köpt med sig pizza. Ännu en lyx! Efter middagen erbjöd han sig att skjutsa oss till en fest vi var bjudna på, vilket gjorde att vi kunde ta oss dit(annars hade jag inte orkat).
Det kändes riktigt fint att ta med min svenska familj med på en chilensk fest. Det var udda eftersom jag inte känner chilenare här, men från att vi kom in tills att vi lämnade festen var det många som kom fram, pratade med oss och satt med oss. Chilenska tanter är ju speciellt duktiga på att mata yngre folk och få folk att känna sig välkomna. Tanterna igår var inte annorlunda. Men även de yngre pratade med oss. Det var en massa mat och dans. Bla den chilenska folkdansen cueca som, trots att jag vuxit upp här i Sverige, berör mig. Det är nåt särskilt med hemlandet och dess kultur!
När dansgolvet öppnade var inte min män sena med att dansa. Jag var väldigt sugen på att dansa men var öm(och kanske lite rädd för att vattnet skulle gå på dansgolvet) så det blev lite sittdans och småvaggande vid dansgolvet. Men kul hade vi och även om jag är så slut idag så var det batteriladdande att träffa en massa skönt folk, prata en massa, och komma ut. Jag är väldans nöjd!
Två tokar på dansgolvet
Idag har vi tagit det lugnt och jag har hängt med svägerskan Jenny, och Casper, hennes tvååring. Vi ses sällan, för hon är en väldigt upptagen person men många järn i elden. Men idag blev det långhäng, då våra män,(bröderna Nörd, som jag kallar dem, för de nördar in på allt möjligt tillsammans) skulle ut i skogen för att plocka svamp och prova sina hembyggda pilbågar. Jenny är gravid med sin andra nu, så det blir naturligt mycket gravid- och förlossningssnack. Det är så kul att höra om allt, och vi skrattade en massa åt deras förlossningsberättelse. Jag känner mig inte rädd eller nervös inför förlossningen, så jag njuter av andras berättelser och är fascinerad av dem. Jenny är en av dem som det är skönt att prata just sånt med, hon försöker inte dramatisera det hela, eller skrämma upp mig med sina egna erfarenheter. Hon berättar ärligt och sakligt, och lyckas få mig att se på det hela på ett avslappnat och humoristiskt sätt, samtidigt som hon tar det jag säger på allvar och ger tips där det behövs. En riktigt skön pingla att ha som medmage, helt enkelt! Tycker om henne en hel massa och kommer sakna henne när vi flyttar, trots att vi umgås så sällan.
Kommentera