Förlovning
Idag fick jag reda på att min kära medmage gått och förlovat sig med sin pojkvän. Härliga nyheter! Grattis till ett fint par!
Det fick mig att tänka på vår förlovning…
Jag tror vi alltid sett varann som något större än en stilla flört eller pojkvän/flickvän. Vi flyttade ju ihop nästan på en gång och var redo att satsa för alltid, även om osäkerhet och frågor fanns så klart. Micke har aldrig velat gifta sig, och jag har aldrig velat ha egna barn. Ändå har vi i tryggheten av kärleken till varann släppt våra rädslor och satsat på detta stora och läskiga, nu är vi gifta och jag är höggravid.
midsommarkärlek
Midsommarafton 2011 förlovade vi oss. Vi gick iväg till vår utkiksplats i skogen, och där, på en filt, skålade vi med skumpa och åt något som skulle föreställa jordgubbar doppade i choklad(då jag tagit fel choklad, och köpt en med nötter i såg det mer ut som bajsklumpar än romantiska jordgubbar i choklad). Vi läste upp var sitt kärleksbrev för varann, och bestämde oss att nu var det vi för alltid. Vi grät och skrattade åt hela grejen om vartannat. VI bytte presenter, jag fick ett halsband och han fick ett gammalt fickur av mig. Sen kom myrorna, som hört att det var fest, och det missunsamma regnet, så vi gick hem, kära och nöjda.
Vi hade inga ringar på oss då, vi ville vänta på vigselringarna. Men Micke, som är pysslig och konstnärlig till tusen, gjorde ett par halsband till oss. Den gjorde han av en vril som han för längesen hittat i skogen, ett läderband och två ringar. Vrilen var formad som ett anatomiskt hjärta när han hittade den, så det blev en symbolik i det att han delade sitt hjärta med mig. Han delade på den och gjorde oss var sitt halsband, med en ring i(de vi har på oss på bilden). Dessa halsband. hänger på väggen i sovrummet nu, och jag blir alldeles varm i magen när jag ser dem och tänker på den där dagen.