VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

mardröm och hopp

Hej plutt!

Imorgon fyller jag 35 och du är nu 18 veckor gammal. Om 10 dagar får jag se dig. Då får jag veta om allt är ok med dig. Det känns lite som att hålla andan. 10 dagar, då får jag veta om allt är ok.
Din mormor är hos oss en vecka nu. Det känns skönt. Hon är så positiv och längtar efter dig. Hon klappar o pussar på magen och bryr sig om oss. Då vågar jag hoppas, vågar vara glad.
Det är nämligen så att jag fått dåligt samvete över att jag inte riktigt känner mig glad. Du förstår, masken, det har mest varit jobbigt att kroppen förändras på sistone. Jag känner inte dig, därför är det så svårt att glädjas. Det som händer i min kropp har jag ingen kontroll över och då kommer oron och tar över för alltför ofta.

Jag hade en mardröm inatt. Vi var på ultraljudet och fick bild på dig. På bilden var det ett streck, som betydde att det inte fanns några hjärtljud. Det är väl det jag är så rädd för. Jag är rädd att du ska försvinna. Jag väntade på att din pappa skulle vakna, sen berättade jag för honom. Han sa till mig att vår vän Karin en gång sagt ”Du kan inte hindra svarta fåglar fåglar från att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår”. Han sa att jag inte bara låter dom bygga bo, jag har tom satt upp en skylt ”Välkomna, gratis boende”. Haha, han är rolig, din pappa. O visst har han rätt. Jag har ju lätt att oroa mig. Jag vet liksom inte hur jag ska hantera att du finns, att jag är en mamma, att du finns i mig och lever av mig, att jag ansvarar för dig och hur du mår nu. När det gör ont blir jag rädd, rädd att du inte ska överleva. Jag känner dig inte men du betyder allt. Jag har aldrig velat bli gravid, aldrig längtat efter egna barn. Men inget skrämmer mig mer än att inte få behålla dig. Nu är det du och jag! Bandet finns där nu. Inget kan nånsin ta bort det där bandet igen. Inget. Inte ens döden. Jag är din mamma nu och kommer alltid vara det. Det är lite för stort att förstå. Men jag vet att det är så. Så är det bara, som din storebror säger.

Iaf…mitt i mitt gråtande efter mardrömmen och min oro sa din pappa  ”Om ett år och fyra månder, vet du vad du gör då? Då bakar du en tårta och slår in en massa små paket i prickigt papper och fina snören”.”Jaaa, det vill jag! ” svarade jag, och då blev allt lättare, när jag fick tänka på ditt första kalas. Tack, älskling för ditt pepp och hjälp med fokus!

Men nu min lilla plutt måste jag ta mig in och äta frukost, du gör mig väldigt hungrig nu nämligen. Sen sitter jag på en kall trapp och förfryser rumpan med, det är väl inte så bra heller.

Puss
/Din mamma


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna