Livet går vidare. Jag glömmer längre stunder, och hinner tom undra ibland varför jag mår så konstigt?
En sak som är riktigt skönt är att jag inte kräkts en endaste gång. Jag hatar att kräkas och får panik när jag gör det, så jag är tacksam. Däremot försvann all aptit, och jag är fortfarande inte särskillt sugen på mat. Jo, apelsiner då. Bara tanken nu gör mig sugen. O salta saker…o mineralvatten…mmm…gott!
Micke har haft svårt att visa glädje. Han har distanserat sig. Jag tror han fick svårt att relatera till det, något som bara finns i min kropp och som han inte kan känna. Sen har jag ingen smittande glädje att bjuda på själv tyvärr. Vi blev också lite besvikna när det på ultraljudet visade sig att jag bara var i åttonde veckan. Då kunde vi inte pusta ut, vi hade en lång bit kvar till den säkrare tolvveckorsgränsen. Det kändes lite tungt och som en lååång väntetid.
Nu är vi i vecka 12. Vi highfivade på det igår, och är lite lättade.
Min mage börjar puta ut lite nedtill.
bild lånad från www.1177.se
Du som har väldigt svårt att se kvinnor som människor med kroppsfunktioner ska nog hoppa över det här inlägget. Ni andra, se det som en gåva, ni får veta sånt jag inte fick veta.
Oväntade fysiska men:
1. Fisandet. Vad är grejen? Man är ju som en pysande ballong hela tiden! Dessutom är magen öm av att vara svullen ständigt. Sjukt störigt!
2. Finnar. Inte överallt, utan en ensam finne här och var. Stor nog att störa synfältet och på märkliga ställen som mitt på kinden.
3. Flytningar. Vad är grejen?! Vad har det med något att göra? Rensar man gången innan barnet kommer en sisådär 7 månader innan? Helt vaaanligt säger barnmorskan. Helt ologiskt säger jag. Man slipper mens en gång i månaden under graviditeten, MEN, då kommer mensens kusin Flytning o stannar ett par veckor istället. Sjukt ofräsht!
4. Morgonkåthet. Alla slemhinnor har mer blodgenomströmning, vilket gör att de lätt svullnar upp och blir känsliga. Man blir alltså kåt för minsta lilla. Nej, det är inget negativt i sig, heja sex o så. Men lägg ihop det med punkt 1-3 så får du se hur lyckad kombinationen blir!
KommenteraVet inte om jag börjar bli van eller om det är att mensvärken och svullnaden inte är där lika mycket längre, men jag har stunder jag glömmer helt att jag är gravid. Det är skönt för hjärnan med den vilan. I morse när jag vaknade funderade jag ett tag på om jag inte drömt allt? Jag är ju bra på att dagdrömma, och det här har jag dagdrömt om flera gånger. Inte som en önskan, mer lösningsfokuserat, ett försök att lösa det för mig själv. Problemlösardagdrömmar. Jag har såna ofta när jag ska sova. Då kommer jag på något, tex en del av kroppen eller en maskin, så måste jag funderade ut hur den fungerar exakt, sen kan jag somna lugnt. Jag har flera gånger funderat på hur jag skulle hantera en graviditet och hur det skulle kännas i kroppen. Den här gången hann jag bara tänka att det skulle bli pinsamt att berätta för alla som visste att jag bara hittat på, dagdrömt allt. Sen gick jag upp och kände mig öm och gravid igen.
Kommentera
Jag har sett dig!
Som en liten korv, och svårt att se vad som är vad. Men det är DU.
Tyvärr är jag för närsynt för att kunna se en liten skärm uppe på väggen, när jag ligger på en brits, men din pappa såg ditt hjärta. Den blinkade som två små pixlar, sa han. Jag önskar jag hade fått se till lilla hjärta slå, men jag nöjer mig med att veta. Du bor i mig och du är min lilla mask. Åtta veckor och fem dagar gammal är du. Doktorn sa att du föds i slutet på september/början på oktober. Närmare vet vi 11 maj, då vi ska på nästa ultraljud.
Du finns.
Kommentera
Sitter på bussen på väg till sjukhuset. Radion pratar om en ny teknik för att hitta liv i rymden. Själv ska jag om en stund söka liv i magen. En beprövad teknik som blir svår att säga emot. Snart får jag veta sanningen.
Barnmorskan skickar mig på ultraljud tidigt för att ta reda på hur långt gången jag är. För mig handlar det om mer. Det handlar om att få veta om den verkligen finns?
Micke var med och höll humöret uppe. Han fick mig att skratta i väntrummet. Jag tänkte på kvinnor som måste gå igenom det här ensamma. Så otroligt ensam man blir med sina rädslor och frågor då. Tack Gud för min man. Tack tack!
Kommentera