Taggarkiv: Kändisar

Annons

Vem tror du att du är?

JAGAR KÄNDISARS ANOR

skarmavbild_2013-09-20_kl._13.42.02

 

Den 30 september syns Ted Rosvall i rutan när han hjälper Mia Skäringer bland annat med att undersöka kvinnoöden i släkten. Foto: Pressbild SVT

 

I programmet får kändisar hjälp med att hitta sina rötter och glömda berättelser i sin släkthistoria. Vem tror du att du är? går in på sin sjätte säsong och varje avsnitt har ungefär en miljon tittare. Ted Rosvall har medverkat i alla säsonger.
– Det är ett väldigt bra koncept, folk tittar för att få se Lill-Babs och får samtidigt möjlighet att lära sig historia på köpet, som fattigdomen på 1800-talet, på köpet. Det är folkbildning på bästa sätt.

 

Nu är det Mia Skäringer, Björn Skifs, Peter Dalle, Johannes Brost, Maud Adams, Alexandra Rapaport och Mårten Palmes tur att släktforska. Ted Rosvall syns framför kameran i tre av programmen där han ger råd till Mia Skäringer, Johannes Brost och Mårten Palme, professor i nationalekonomi och Olof Palmes son.
– Mårten Palme sticker ut för det blir många artister och skådisar annars i programmet. Han är jättetrevlig, säger Ted Rosvall.

 

Ted arbetar som kantor i Falköping och var mellan 2000 till 2008 ordförande för Sveriges Släktforskarförbund. Han har skrivit över 20 böcker, många av dem handlar om kungliga släkter.
Första avsnittet sänds på måndag den 23 september med Björn Skifs. 30 september syns Ted i rutan när han hjälper Mia Skäringer att bland annat undersöka kvinnoöden i sin släkt. Ted Rosenvall lovar att det blir spännande historier.
– I varje program försöker vi hitta en knorr. I programmet med Björn Skifs fick vi jobba länge för att hitta länken.

 

Åh, så himla spännande! Jag ska sitta bänkad med lösgodis!! Släktforskar ni något? Och i så fall har ni upptäckt att ni är släkt med någon kändis?

Då var det Måndag igen. Jag brukar lämna Edith vid 9 tiden om morgnarna men jag går ändå upp vid halv sex. Det är så härligt den lilla stunden att sitta i soffan och äta frukost i lugn och ro. Och tänka en hel tanke. Hahaha!!!

I dag vaknade vår lilla goding redan lite över fem. Hon har sån otrolig koll på allt!! Jag hade lånat Christoffers tröja och när jag går in till Ediths rum (för att klappa henne lite så hon skulle somna om..trodde jag) så säger hon, va? Mamma har pappas tröja på sig. Haha! Och där var hon vaken ja.

Strax därefter gick Christoffer också upp och vi åt frukost tillsammans. Riktigt mysigt! Edith är nog riktigt trött nu. Hoppas hon blir pigg av att leka med sina kompisar. 

Dagis är verkligen en underbar sak. Barn lär sig att vara i en grupp. Vänta på sin tur, ta hänsyn till andra, lära sig säga i från och ”lära” sig bry sig om andra. Ja det finns hur mycket som helst. 

Edith har sin favoritfröken och pratar ofta om henne. Åh, jag kan inte förklara hur tryggt det känns. Det enda jag är lite förbryllad över är att ända sen Edith har börjat på dagis så kastar hon saker. Just saker kanske inte är så konstigt för barn gör ju så när dom leker…kanske? Men att hon kastar mat när vi äter?? Borde det inte vara tvärtom? Det måste vara noll tolerans för det på dagis tänker jag.  Jag vill tillägga att det är också noll tolerans här hemma för att kasta saker. Haha!

Undra vad det är? Eller har hon bara blivit tuffare och när det är strängt förbjudet att kasta mat på dagis så kanske hon tänker att hon måste testa det hemma också.

Just det! Innan har jag alltid undrat varför familjer hittar på så mycket hela tiden. Varför kan dom inte bara chilla hemma? Eh, jag fattar nu. Snacka om att ett barn lär sig snabbt att bli stimulerad hela tiden. Att vara hemma en hel dag med ett barn som upptäckt dagis är lite som att…ja jag vet inte. Jag kan säga så här, att då hinner du inte ens påbörja en tanke. Haha!

Jag tycker verkligen som min gud Jesper Juul säger, att när barn är hemma eller lediga från dagis då är det vila som gäller. En dag på dagis är samma som en arbetsdag är för en vuxen. Och när barnet gnäller för hon/han är uttråkad då ska man bara säga, att nu är det fritid. FRI TID! Haha, så jävla klockrent!

Men huur orkar man det? 

bild-8

Ur vägen mamma! Skäms på dig  för att du inte berättat om stället där jag blir stimulerad och har någon att leka med hela tiden. 

 

 

Annons

Kändisar med ADHD

På sistone har många kändisar ”kommit ut” med att dom har diagnosen ADHD. Det är positivt tycker jag  då många kanske känner sig mindre ensamma och annorlunda.  Mindre barn med diagnosen kanske plötsligt växer lite eftersom deras stora idol också har eller haft det precis som dom. Att någon förstår. Det jag tycker är negativt och lite hemskt faktiskt är att bara för en så kallad kändis har ADHD så är det plötsligt lite coolt och accepterat. Folk tycker, så modigt att berätta om det här. Sen går ändå många barn (och vuxna) och kallar varandra för Damp-unge. Det blir liksom fel. Det är bara coolt att ha ADHD om du är kändis.

Ofta när det skrivs eller berättas om ADHD av människor som är offentliga, då blir det en bild som inte riktigt stämmer. Eller lite förskönad. Eller det klassiska som spär på alla fördomar det finns om funktionshindret. Att man får utbrott, du glömmer att stänga av spisen, du måste ha rutiner, svårt att koncentrera dig på olika saker samtidigt. Detta är visserligen så här för många men var är djupet? Det är ingen som berättar varför du får utbrott? Varför rutiner skapar ett inre lugn? 0sv…

Jag upplever att det är mycket snack utan att vilja förmedla den rätta bilden. Många berättar att dom har diagnosen och sen är det bra med det. Jag glömmer vart jag lägger nycklarna i bland men det är lugnt annars. 

Jag kan förstå att många tycker ADHD är en hokus pokus diagnos. Särskilt när det verkar som att nästan varje människa får diagnosen. Har man fått en diagnos så tvivlar jag inte en sekund på den diagnosen men jag tycker att det pratas för lätt om det. Kändisar som har så många olika forum att göra sig hörda på borde berätta mer än själva ytan. Folk måste få veta mer än ytan. Hur det känns? Vilka upplevelser man har/haft på grund av sin ADHD. Annars så kommer det alltid vara en hokus pokus diagnos UTOM för dom som är kändisar.

Den kändisen som har lyckats bra med det är Petter. Hans låt här under Krafter handlar just om hans liv och hur det är att ha ADHD. Det enda negativa är att han talar ner om medicinering. Man får lov att ha en åsikt men jag kan känna att just en delen kunde han lämnat utanför. Att medicinera vid ADHD kan hjälpa många och just att uttala sig om något så brett som en offentlig person, det kan ha sån stor makt för te x ett barn där kanske medicin hade varit en stor hjälp. Medicin är inget nederlag.