Hade min son mördat någon, begått ett rån, slagit ner någon på gatan eller begått vilket brott som helst så hade han haft rätt att företrädas av en advokat och haft rätt till rättshjälp.
Men min sons ”brott” är att han har ett medfött neuropsykiatriskt funktionshinder och svåra problem med ångest och depressioner. Diagnosen kom sent, han var 20 år gammal då man inom vården började misstänka att hans återkommande depressioner och ångestattacker berodde på att han hade en störning inom autismspektrumet.
När vi fick klart för oss vad orsaken till problemen var, tog vi nya tag och ansökte via Försäkringskassan om att vår son skulle få aktivitetsersättning för förlängd grundutbildning.
Försäkringskassan sa nej, men jag som mamma överklagade till Förvaltningsrätten och där fick vi rätt. Försäkringskassan begärde och fick prövningsrätt i Kammarrätten. Jag fick åter förklara och förtydliga, skaffa fram nya intyg för att få förståelse för vår sons situation. Vi fick rätt även i Kammarrätten, men Försäkringskassan gick vidare och begärde prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. Och det fick de, eftersom det saknas avgöranden från högsta instans beträffande aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. Vårt fall är alltså prejudicerande, vilket betyder att utfallet blir vägledande för liknande fall i framtiden.
Jag har nu fått ett föreläggande och har 21 dagar på mig att lämna mitt svar. Det står att jag ska komma in med ett skriftligt svar och att Högsta förvaltningsdomstolen kan komma att avgöra målet även om jag inte hör av mig. I svaret ska jag ange om jag medger eller bestrider vad klaganden yrkar, och om jag bestrider bör jag ange skälen för det och vilka bevis jag vill åberopa.
Nu är jag inte född i farstun och kan nog svara för mig, men är det verkligen rimligt i en rättstat som Sverige att en vanlig mamma skall behöva driva ett ärende i Högsta Förvaltningsdomstolen utan juridisk hjälp? I ett ärende som blir ett prejudikat för alla andra i samma situation. Gör jag ett dåligt jobb så blir det negativa konsekvenser för andra i samma situation och gör jag det bra så blir det positivt för många.
För så är det – i dag är det i princip omöjligt att få allmän rättshjälp i tvister med Försäkringskassan och andra myndigheter. Staten anser att de har utredningsansvar, och man utgår ifrån att myndigheten gör objektiva utredningar och ingen part gynnas eller missgynnas. Denna övertro på Försäkringskassans vilja att göra en korrekt utredning och förmåga att vara objektiv är också orsaken till att det är svårt för en enskild person att få rättshjälp när ett ärende överklagas till högre instanser, trots att det kan vara ytterst komplicerade ärenden med stort behov av sakkunskap. Är det rimligt?
Utan ett juridiskt ombud – vilket är dyrt – står den enskilde i klart underläge mot Försäkringskassan. Den har tillgång till hela sin processjuridiska avdelning och inte behöver tänka på vad det kostar när de tar strid mot en enskild person.
Min son har inte resurser att själv föra sin talan och inte heller några ekonomiska resurser att betala ett ombud. Han får förlita sig på att mamma reder ut situationen för honom. Jag hoppas jag är den sista mamman som själv måste föra hela striden från Förvaltningsrätt, via Kammarrätt till Högsta Förvaltningsdomstolen och att de ansvariga ser till att det även finns rättsäkerhet för de svagaste i vårt samhälle.
Turid vann mot Försäkringskassan!
I november skrev Turid Ravlo-Svensson hos oss på Aftonbladet Debatt om sin kamp mot Försäkringskassan. Turids son har ett medfött neuropsykiatriskt funktionshinder och hade ansökt om att få aktivitetsersättning för förlängd grundutbildning.
Försäkringskassan har hela tiden sagt nej – men Turid har fortsatt strida. Eftersom det är svårt att få juridisk hjälp från staten i tvister med myndigheter har hon själv fått gå upp mot Försäkringskassans jurister. Från Förvaltningsrätten via Kammarrätten och ända upp i Högsta Förvaltningsdomstolen, som är högsta instans i den här sortens ärenden.
”Nu är jag inte född i farstun och kan nog svara för mig, men är det verkligen rimligt i en rättsstat som Sverige att en vanlig mamma skall behöva driva ett ärende i Högsta Förvaltningsdomstolen utan juridisk hjälp?” skrev Turid då, i november.
I dag fick vi mejl från Turid med en glad nyhet! Hon vann striden. Högsta Förvaltningsdomstolen har gett hennes son rätt till aktivitetsersättning. Eftersom fallet har avgjorts i högsta instans kommer det även att få betydelse för andra i samma situation.
Reglerna för rättshjälp är däremot samma som förut: det är svårt att få hjälp att överklaga myndighetsbeslut. Den som inte har råd med en advokat får själv driva sin sak mot myndigheten.
”Både förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar har skyldighet att utreda varje ärende noggrant enligt de regler och bestämmelser som finns. På grund av utredningsskyldigheten är det många ansökningar om rättshjälp som får avslag” skriver Rättshjälpsmyndigheten på sin hemsida.
Underbart! Detta krävs för ett glas vin, lösgodis och ett avsnitt av Lögnen i soffan med min Stoffe.