Samhälle

Annons

Hola friday lovers!

Vad roligt med kommentarer om att ni saknar mitt bloggande! Jag blir så glad! Den här veckan har varit lite småseg. En förkylning som bara finns där och lurar hela tiden utan att bryta ut men trött blir man. 

Vädret gör också sitt säkert. Alltså alla dessa kläder!! Jag blir helt slut av att ta på Edith alla kläder. Ja och nu när jag ändå är i gång och klagar lite så blir jag helt matt av Arbetsförmedlingen. Det är tillräckligt stressande att vara arbetssökande men sen bäret på tårtan (jag vet, kom inte på något bättre) så blir jag placerad i en grupp som ska rehabiliteras för de har varit borta länge från arbetsmarknaden.

Eh, ok att jag känner mig sliten och har sömnbrist men jag har varit MAMMALEDIG. Om rehabiliteringen inkluderar lite massage, vila och att gå på toaletten i fred så skriv upp mig på listan! Dock inte om det innebär som nu att sitta på möten och lyssna på en handläggare som visar filmer på youtube om att allt är möjligt till bakgrundsmusik av You raise me up av Josh Groban.

Seriöst?! Jag kollade efter kameran hela tiden och tänkte att, nä nu hoppar någon fram snart skrattandes och säger att dom driver med mig. 

MEN! I dag är det i alla fall Fredag!

IMG_0381

 

Redo för kvällen!

 

Lite bilder från olika dagar….

IMG_7767 IMG_5353

 

Pappa hämtar på dagis. Mina två finaste personer i världen.

IMG_4418 IMG_9072

 

Den här dockan leks det flitigt med. Lilla pojken är mest känd som Viktor och har varit min docka när jag var liten. Det enda jag gjorde när jag var liten var att leka med dockor. Jag kan inte fatta att det kan gå så i arv. Edith är exakt som mig. Hon klär av, klär på och har med sig dockan överallt.

IMG_3936

 

Fina farmor Kristina var med och hämtade på dagis en dag. Edith blev jätteglad och visade farmor runt på sitt dagis.

IMG_3065

 

På väg till dagis och här ligger hon…drottningen….med sin lilla bil. Brum brum! Haha! Sjukt uttråkad  är hon för jag kan inte bestämma vilken jacka jag ska ha på mig.

IMG_6917

 

Trevlig helg!!

Annons

Förlossningsskador

http://www.svt.se/ug/se-program/del-6-171

Från Uppdrag granskning som handlar om förlossningsskador. Obs, se det inte om du är gravid!

Alltså jag är chockad. Inte över skadorna för en förlossning är ändå en stor påfrestning för kroppen-men just att det nonchaleras och mörkläggs. Fy fan! Det är ett jävla slarv du inte kan snacka bort! Unga kvinnor som kunnat ha fått behandling direkt men istället verkar många blunda för den sortens skador. Och många andra saker som sägs under programmet. Herregud! Får det lov att vara så?!

Många av kvinnorna som fick skador blev förlöst med sugklocka, precis som jag. Nu gick allt bra när jag födde Edith som tur är  ( detta kan faktiskt hända vem som helst) men efter detta inslaget tror jag att alla kvinnor kommer vara mer på sin vakt inför och under sin förlossning. 

Och när ska perineal skydd börja införas??

 

Annons

Någon måste ju våga säga till

DSCF8534

 

I går när faster Jessica var på besök. Hennes mobil är poppis med alla smileygubbar som gör olika uttryck.

DSCF8537

 

Igen igen säger denna lilla bossen!

 

I dag har jag varit i stan med min syster och Ediths kusiner Bella och Ellie. Våra tre huliganer härjade runt medans Julia min syster smsade och jag njöt av min smoothie. Jag trodde inte Edith skulle tycka om det eller kunna dricka genom sugrör eftersom drycken är så tjock.

IMG-20130719-01584-3

 

Jag hade fel! Edith lär vilja gå till Redfellas på Hansa igen!

 

På bussen väg in till stan var det min vagn och en annan. En tredje var på väg att gå på då chauffören säger att det endast är tillåtet med två vagnar. Efter lite om och men fick den tredje vagnen gå på. Det var här jag började lacka ur och gorma mot busschauffören.

Det är klart att tre vagnar funkar men ur för säkerheten är det endast två som är tillåtet och dessutom en person med rullstol vill åka med så finns där ingen plats. Klart jag också tycker det är sjukt drygt när jag inte kan åka med för där redan är två barnvagnar men det är endast för säkerheten.

Därför blir jag fan förbannad över att någon kan vara så svag och falla för ett snälla och ta en sån stor risk. Dessutom när man gör det under arbetstid. Tro fan att ingen vet vad det är som gäller när ingen följer reglerna. 

/Vänliga hälsningar säkerhetspolisen.

 

Annons

ADHD har hjälpt henne att nå sina livsmål

– Jag behöver struktur i livet för att fungera optimalt, men vem mår inte bra av en tillvaro där man kan och tillåts vara sig själv. Min medicin är mig till stor hjälp och om jag när jag blir gammal skulle få biverkningar av den har jag i alla fall levt ett bra liv, tagit hand om min dotter och varit en bra präst för min församling, säger Josefin Rådbo.

– Jag behöver struktur i livet för att fungera optimalt, men vem mår inte bra av en tillvaro där man kan och tillåts vara sig själv. Min medicin är mig till stor hjälp och om jag när jag blir gammal skulle få biverkningar av den har jag i alla fall levt ett bra liv, tagit hand om min dotter och varit en bra präst för min församling, säger Josefin Rådbo.

ADHD har hjälpt henne att nå sina livsmål

Hon kan inte ljuga, har aldrig läst en bok, är beroende av struktur och kan, som hon själv uttrycker det, gå bärsärkargång om någon utan lov skulle flytta hennes saker.

Josefin Rådbo är präst, har ADHD – och är mycket lycklig.

– Jag har nått mina livsmål, mer tack vare än trots mitt funktionshinder, säger hon.

Nu, vid 30 års ålder, höjer hon blicken och försöker hjälpa andra och öka förståelsen för barn och vuxna med funktionshinder.

 

Som liten var hon klassens clown, alltid glad och busig.

Men med ett himlastormande humör.

– Jag förstörde en hel del saker, slängde ”obegripliga” böcker kring mig och kunde ibland dunka huvudet i väggen i ren frustration, minns hon.

Hon hann bli vuxen innan hon fick en diagnos; ADHD, en funktionsnedsättning som kan ta sig uttryck i bland annat impulsivitet, koncentrationssvårigheter – och hyperaktivitet.

– Då hade jag flyttat till Uppsala för att studera och hade inte mamma som sa åt mig att stänga av elvispen innan jag drog upp den ur gräddskålen…

Och människan som varelse är oerhört anpassningsbar. Josefin anpassade sin tillvaro och sitt liv efter sin nya kunskap om sig själv, hon fick medicin och hon jobbade stenhårt för att klara sina studier.

Hon har aldrig läst en bok – och hon påpekar att hon inte berättar det för att göra ”lång näsa” åt utbildningsväsendet, utan för att visa att det är möjligt att lära och utvecklas utan böcker och med funktionshinder.

– I skolsalarna och under föreläsningarna fyllde jag mina anteckningsböcker med teckningar, kurbitser, krokodiler och skojiga träd, men jag utvecklade samtidigt ett ”braigt” kom-ihåg. Jag lärde mig genom att lyssna på lärare och föreläsare. Vi människor är ju sådana att om vi har problem på ett område kompenserar vi det genom att vara bra på ett annat.

Hon menar att många yrken är direkt anpassade för människor med ADHD och förutsätter att utövaren är aktiv, idérik och ständigt beredd att formligen kasta sig in i och över nya uppgifter.

– ADHD förknippas ofta med bråkiga unga män med problem att anpassa sig till samhället. Det är en fördom! ADHD är bara bokstäver på ett papper och varje individ, varje människa med ett funktionshinder, är unik och har – som, alla människor – sina vanor, behov och egenheter. För mig handlar det om att jag måste planera och strukturera min tillvaro. Ingen får röra mina saker och störa min ordning och det är en fördel att vara öppen med det så att omgivningen känner till det. Men samtidigt vore jag inte jag utan mitt funktionshinder.

– Och vi skriver faktiskt år 2013 och samhället ska vara anpassat till och utgå från att alla är olika, att alla behövs och att alla har sitt att bidra med.

Själv har Josefin lyckats med allt hon föresatt sig; hon gick 5,5 år vid universitetet, har fått jobb och har bildat familj. För drygt fem månader sedan fick hon och maken Mattias en dotter, Signe.

– Jag är fantastiskt lycklig, säger hon.

Redan som fyraåring deklarerade hon att hon skulle bli antingen präst eller ”som Nils Poppe”, en av svensk films stora glädjespridare. Men det ena utesluter inte det andra. Josefin har på sätt och vis tagit skolålderns roliga timme till vuxenlivet och Svenska kyrkan.

– Nu när jag är lite äldre inser jag att för att vara en bra clown och glädja människor måste man ha ett djup, en närhet till allvaret. Även om jag kan upplevas som lättsam tror jag att jag också har en förmåga att få människor att tänka lite längre. Och som präst, ett yrke eller kall där man ibland måste gå från dop och bröllop till begravning, är det en styrka att kunna vara med sina medmänniskor i stunden, för att sedan släppa och gå vidare.

Hennes budskap till andra människor – man skulle kunna kalla det Josefins budord – är att ett funktionshinder egentligen inte utgör en begränsning, utan en möjlighet att komma vidare och nå nya höjder.

 

Dottern Signe har inneburit ett lyft för Josefin och hon är övertygad om att strukturen i hennes liv också kommer att vara till nytta för dottern under hennes uppväxt.

Dottern Signe har inneburit ett lyft för Josefin och hon är övertygad om att strukturen i hennes liv också kommer att vara till nytta för dottern under hennes uppväxt.

När hon som vuxen fick sin diagnos var hon lite arg över att hon inte fått den som barn eftersom det hade kunnat bespara henne en hel del problem och ilska. Men å andra sidan hade tidig vetskap också kunnat begränsa henne.

När hon som vuxen fick sin diagnos var hon lite arg över att hon inte fått den som barn eftersom det hade kunnat bespara henne en hel del problem och ilska. Men å andra sidan hade tidig vetskap också kunnat begränsa henne.

 

Annons

En Debatt som ligger mig varmt om hjärtat

Tvingas kämpa självTurid Ravlo-Svensson ska själv företräda sin son i Högsta förvaltningsdomstolen, ­eftersom man inte har rätt till juridisk hjälp från staten i tvister med myndigheter. 

Debattören: Räcker mamma till som juridisk hjälp?

Hade min son mördat någon, ­begått ett rån, slagit ner någon på gatan eller begått vilket brott som helst så hade han haft rätt att företrädas av en advokat och haft rätt till rättshjälp.

Men min sons ”brott” är att han har ett medfött neuropsykiatriskt funktionshinder och ­svåra problem med ångest och depressioner. Diagnosen kom sent, han var 20 år gammal då man inom vården började misstänka att hans återkommande depressioner och ångestattacker berodde på att han hade en störning inom autismspektrumet.

När vi fick klart för oss vad orsaken till problemen var, tog vi nya tag och ansökte via Försäkringskassan om att vår son skulle få aktivitetsersättning för förlängd grundutbildning.

Försäkringskassan sa nej, men jag som mamma överklagade till Förvaltningsrätten och där fick vi rätt. Försäkringskassan begärde och fick prövningsrätt i Kammarrätten. Jag fick åter förklara och förtydliga, skaffa fram nya intyg för att få förståelse för vår sons situation. Vi fick rätt även i Kammarrätten, men Försäkrings­kassan gick vidare och begärde prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. Och det fick de, eftersom det saknas avgöranden från högsta instans beträffande aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. Vårt fall är alltså prejudicerande, vilket ­betyder att utfallet blir vägledande för liknande fall i framtiden.

Jag har nu fått ett föreläggande och har 21 dagar på mig att lämna mitt svar. Det står att jag ska komma in med ett skriftligt svar och att Högsta förvaltningsdomstolen kan komma att ­avgöra målet även om jag inte hör av mig. I svaret ska jag ange om jag medger eller bestrider vad klaganden yrkar, och om jag bestrider bör jag ange skälen för det och vilka bevis jag vill ­åberopa.

 

Nu är jag inte född i farstun och kan nog svara för mig, men är det verkligen rimligt i en rättstat som Sverige att en vanlig mamma skall behöva driva ett ärende i Högsta Förvaltningsdomstolen utan juridisk hjälp? I ett ärende som blir ett prejudikat för alla andra i samma situation. Gör jag ett dåligt jobb så blir det negativa konsekvenser för andra i samma situation och gör jag det bra så blir det positivt för många.

För så är det – i dag är det i princip omöjligt att få allmän rättshjälp i tvister med Försäkringskassan och andra myndigheter. Staten anser att de har ­utredningsansvar, och man utgår ifrån att myndigheten gör objektiva utredningar och ingen part gynnas eller missgynnas. Denna övertro på Försäkringskassans vilja att göra en korrekt utredning och förmåga att vara objektiv är också orsaken till att det är svårt för en enskild person att få rättshjälp när ett ärende överklagas till högre instanser, trots att det kan vara ytterst komplicerade ärenden med stort behov av sakkunskap. Är det rimligt?

Utan ett juridiskt ombud – vilket är dyrt – står den enskilde­ i klart ­underläge mot Försäkringskassan­. Den har tillgång till hela sin process­juridiska avdelning och ­inte behöver tänka på vad det ­kostar när de tar strid mot en ­enskild person.

 

Min son har inte resurser att själv föra sin talan och inte heller några ekonomiska resurser att betala ett ombud. Han får förlita sig på att mamma reder ut situationen för honom. Jag hoppas jag är den sista mamman som själv måste föra hela striden från Förvaltningsrätt, via Kammarrätt till Högsta Förvaltningsdomstolen och att de ansvariga ser till att det även finns rättsäkerhet för de svagaste i vårt samhälle.

 

Turid vann mot Försäkringskassan!

I november skrev Turid Ravlo-Svensson hos oss på Aftonbladet Debatt om sin kamp mot Försäkringskassan. Turids son har ett medfött neuropsykiatriskt funktionshinder och hade ansökt om att få aktivitetsersättning för förlängd grundutbildning.

Försäkringskassan har hela tiden sagt nej – men Turid har fortsatt strida. Eftersom det är svårt att få juridisk hjälp från staten i tvister med myndigheter har hon själv fått gå upp mot Försäkringskassans jurister. Från Förvaltningsrätten via Kammarrätten och ända upp i Högsta Förvaltningsdomstolen, som är högsta instans i den här sortens ärenden.

”Nu är jag inte född i farstun och kan nog svara för mig, men är det verkligen rimligt i en rättsstat som Sverige att en vanlig mamma skall behöva driva ett ärende i Högsta Förvaltningsdomstolen utan juridisk hjälp?” skrev Turid då, i november.

I dag fick vi mejl från Turid med en glad nyhet! Hon vann striden. Högsta Förvaltningsdomstolen har gett hennes son rätt till aktivitetsersättning. Eftersom fallet har avgjorts i högsta instans kommer det även att få betydelse för andra i samma situation.

Reglerna för rättshjälp är däremot samma som förut: det är svårt att få hjälp att överklaga myndighetsbeslut. Den som inte har råd med en advokat får själv driva sin sak mot myndigheten.

”Både förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar har skyldighet att utreda varje ärende noggrant enligt de regler och bestämmelser som finns. På grund av utredningsskyldigheten är det många ansökningar om rättshjälp som får avslag” skriver Rättshjälpsmyndigheten på sin hemsida.

 

Underbart!  Detta krävs för ett glas vin, lösgodis och ett avsnitt av Lögnen i soffan med min Stoffe.