Jose tell it like it is

Annons

Hola friday lovers!

Vad roligt med kommentarer om att ni saknar mitt bloggande! Jag blir så glad! Den här veckan har varit lite småseg. En förkylning som bara finns där och lurar hela tiden utan att bryta ut men trött blir man. 

Vädret gör också sitt säkert. Alltså alla dessa kläder!! Jag blir helt slut av att ta på Edith alla kläder. Ja och nu när jag ändå är i gång och klagar lite så blir jag helt matt av Arbetsförmedlingen. Det är tillräckligt stressande att vara arbetssökande men sen bäret på tårtan (jag vet, kom inte på något bättre) så blir jag placerad i en grupp som ska rehabiliteras för de har varit borta länge från arbetsmarknaden.

Eh, ok att jag känner mig sliten och har sömnbrist men jag har varit MAMMALEDIG. Om rehabiliteringen inkluderar lite massage, vila och att gå på toaletten i fred så skriv upp mig på listan! Dock inte om det innebär som nu att sitta på möten och lyssna på en handläggare som visar filmer på youtube om att allt är möjligt till bakgrundsmusik av You raise me up av Josh Groban.

Seriöst?! Jag kollade efter kameran hela tiden och tänkte att, nä nu hoppar någon fram snart skrattandes och säger att dom driver med mig. 

MEN! I dag är det i alla fall Fredag!

IMG_0381

 

Redo för kvällen!

 

Lite bilder från olika dagar….

IMG_7767 IMG_5353

 

Pappa hämtar på dagis. Mina två finaste personer i världen.

IMG_4418 IMG_9072

 

Den här dockan leks det flitigt med. Lilla pojken är mest känd som Viktor och har varit min docka när jag var liten. Det enda jag gjorde när jag var liten var att leka med dockor. Jag kan inte fatta att det kan gå så i arv. Edith är exakt som mig. Hon klär av, klär på och har med sig dockan överallt.

IMG_3936

 

Fina farmor Kristina var med och hämtade på dagis en dag. Edith blev jätteglad och visade farmor runt på sitt dagis.

IMG_3065

 

På väg till dagis och här ligger hon…drottningen….med sin lilla bil. Brum brum! Haha! Sjukt uttråkad  är hon för jag kan inte bestämma vilken jacka jag ska ha på mig.

IMG_6917

 

Trevlig helg!!

Annons

Inskolning och föräldrakontakt i förskolan

http://www.bokus.com/bok/9789197761598/en-bra-start-om-inskolning-och-foraldrakontakt-i-forskolan/?gclid=CJaPo7ecmLkCFYdf3godbT0AEA

 

Åååh, den här boken ska jag köpa! Intressant!!!

 

bild-11.jpg

Det går så bra för min lilla tjej på hennes förskola. Jag vet att det ofta går upp och ner så vi tar det dag för dag. I Fredags var hon lite mer mammig och började nog förstå vad det handlade om.  Då tyckte jag det kändes lite jobbigt men då gick jag mot strömmen och gosade ännu mer med henne. 

När det var dags att gå så gick det hur bra som helst. Hon började där i Måndags och i Onsdags var hon där själv för första gången i ca en timme. Det hade gått jättebra! I Torsdags åt hon lunch där och sov middag. Samma sak nu i Fredags. 

I morgon på Måndag så ska hon vara där från 9-15. Gulp! Men jag tänker så här att om hon skulle bli mycket orolig eller ledsen så ringer dom.  Jag har minsann fått mycket beröm av dom som jobbar på Ediths Förskola. Att jag är bra när det gäller lämningen. Eller hur nu man kan säga det….

Det jag säger ju! Jag tror många misstar mig för att vara en nojjig och mesig mamma. Det är jag inte. Däremot känner jag min dotter och vet hur hon fungerar. Allt jag gör är endast för att hon ska få en bra start på sin inskolning i hennes takt.

Hur känner ni kring detta?

 

Annons

Någon måste ju våga säga till

DSCF8534

 

I går när faster Jessica var på besök. Hennes mobil är poppis med alla smileygubbar som gör olika uttryck.

DSCF8537

 

Igen igen säger denna lilla bossen!

 

I dag har jag varit i stan med min syster och Ediths kusiner Bella och Ellie. Våra tre huliganer härjade runt medans Julia min syster smsade och jag njöt av min smoothie. Jag trodde inte Edith skulle tycka om det eller kunna dricka genom sugrör eftersom drycken är så tjock.

IMG-20130719-01584-3

 

Jag hade fel! Edith lär vilja gå till Redfellas på Hansa igen!

 

På bussen väg in till stan var det min vagn och en annan. En tredje var på väg att gå på då chauffören säger att det endast är tillåtet med två vagnar. Efter lite om och men fick den tredje vagnen gå på. Det var här jag började lacka ur och gorma mot busschauffören.

Det är klart att tre vagnar funkar men ur för säkerheten är det endast två som är tillåtet och dessutom en person med rullstol vill åka med så finns där ingen plats. Klart jag också tycker det är sjukt drygt när jag inte kan åka med för där redan är två barnvagnar men det är endast för säkerheten.

Därför blir jag fan förbannad över att någon kan vara så svag och falla för ett snälla och ta en sån stor risk. Dessutom när man gör det under arbetstid. Tro fan att ingen vet vad det är som gäller när ingen följer reglerna. 

/Vänliga hälsningar säkerhetspolisen.

 

Annons

Hur en familj får ut det bästa av sin semester

Överallt nu inför semestern står det i tidningar om hur par blir osams under semestern. Att det är då par bråkar som mest. Det är ju inte så konstigt eftersom tillvaron ändras ganska markant. Alla har olika behov och olika intressen. 

Jag tror det är lätt hänt att man på vars ett håll tänker hur man vill ha det på semestern, utan att fundera på hur den andra vill ha det. Eller så så tänker man på det men kör på sitt eget race ändå. I slutändan blir det ju inte bra. Nu vill jag tillägga att jag och Christoffer blir typ aldrig osams men jag tänker att prata om hur man vill ha det är bra oavsett och kanske undviker eventuella missförstånd när man inte vill göra samma saker. 

Då har jag en bra idé. Förra veckan sa jag till Christoffer att vi skulle ha familjeråd. Hahaha!!! Då blir han svitt direkt. Jag tog fram papper och penna för att skriva ner vad vi båda vill ha ut av semestern. Både som familj och för sig själv. Och också lite vad man helst vill fixa i hemmet. Först kom han inte på något så då sa jag vad jag kände för att göra.

Som te x att vi alla går i stan och fikar en dag. Jag älskar det. Christoffer…nja inte så värst mycket. Men man måste vidga sina vyer! Sen är det viktigt att göra saker för sig själv. Att känna det finns utrymme för det. För då blir alla glada och nöjda. Efter jag skrivit upp vad jag kände för att göra på vår semester så kom Christoffer på massor av saker. Efteråt kände vi oss så nöjda. Ni ser, familjeråd var inte så dumt ändå. Nu låter jag som värsta präktiga Stina men det jag vill komma till är att kommunikation är allt.

Nu vidare till något annat. Dagens barn och inklusive vår dotter. Varför leka med leksaker när man kan kolla videoklipp av sig själv? Det roligaste Edith vet. Kolla klippet säger hon! Varenda klipp kan hon utantill.

DSCF8314 DSCF8316 DSCF8317 DSCF8321 DSCF8324 DSCF8329 DSCF8331 DSCF8334 DSCF8337 DSCF8339 DSCF8340 DSCF8341 DSCF8342 DSCF8344 DSCF8345 DSCF8346 DSCF8348 DSCF8349 DSCF8350

 

 

Annons

Kändisar med ADHD

På sistone har många kändisar ”kommit ut” med att dom har diagnosen ADHD. Det är positivt tycker jag  då många kanske känner sig mindre ensamma och annorlunda.  Mindre barn med diagnosen kanske plötsligt växer lite eftersom deras stora idol också har eller haft det precis som dom. Att någon förstår. Det jag tycker är negativt och lite hemskt faktiskt är att bara för en så kallad kändis har ADHD så är det plötsligt lite coolt och accepterat. Folk tycker, så modigt att berätta om det här. Sen går ändå många barn (och vuxna) och kallar varandra för Damp-unge. Det blir liksom fel. Det är bara coolt att ha ADHD om du är kändis.

Ofta när det skrivs eller berättas om ADHD av människor som är offentliga, då blir det en bild som inte riktigt stämmer. Eller lite förskönad. Eller det klassiska som spär på alla fördomar det finns om funktionshindret. Att man får utbrott, du glömmer att stänga av spisen, du måste ha rutiner, svårt att koncentrera dig på olika saker samtidigt. Detta är visserligen så här för många men var är djupet? Det är ingen som berättar varför du får utbrott? Varför rutiner skapar ett inre lugn? 0sv…

Jag upplever att det är mycket snack utan att vilja förmedla den rätta bilden. Många berättar att dom har diagnosen och sen är det bra med det. Jag glömmer vart jag lägger nycklarna i bland men det är lugnt annars. 

Jag kan förstå att många tycker ADHD är en hokus pokus diagnos. Särskilt när det verkar som att nästan varje människa får diagnosen. Har man fått en diagnos så tvivlar jag inte en sekund på den diagnosen men jag tycker att det pratas för lätt om det. Kändisar som har så många olika forum att göra sig hörda på borde berätta mer än själva ytan. Folk måste få veta mer än ytan. Hur det känns? Vilka upplevelser man har/haft på grund av sin ADHD. Annars så kommer det alltid vara en hokus pokus diagnos UTOM för dom som är kändisar.

Den kändisen som har lyckats bra med det är Petter. Hans låt här under Krafter handlar just om hans liv och hur det är att ha ADHD. Det enda negativa är att han talar ner om medicinering. Man får lov att ha en åsikt men jag kan känna att just en delen kunde han lämnat utanför. Att medicinera vid ADHD kan hjälpa många och just att uttala sig om något så brett som en offentlig person, det kan ha sån stor makt för te x ett barn där kanske medicin hade varit en stor hjälp. Medicin är inget nederlag.