I dag var det dags! Jag känner mig väldigt lugn än så länge. I början när vi kom dit satt Edith mest och spanade in alla barn, vuxna och miljön. Hon gillar att göra det min lilla flicka. Personalen såg lite undrande ut och kanske tyckte att jag inte gav henne så mycket uppmärksamhet, men jag har lärt mig att det är så hon funkar. Hon gillar att få sitta i lugn och ro för att känna av situationen.
Lagom till vi skulle gå så blev Edith varm i kläderna. Hon började leka och tog kontakt med en fröken på hennes avdelning. Det tyckte jag kändes jätteskönt. Personalen sa att hon verkade vara så glad och nöjd. Det är verkligen mitt i prick. Att någon säger så om ens barn, det är den mäktigaste komplimangen man någonsin kan få. Det slår allt!
I morgon blir det lite längre tid vi ska vara där. Enligt deras inskolningsmodell (intensiv inskolning dvs 1 vecka) så är planen att jag ska gå i väg tredje dagen. Jag frågade hur dom ställde sig till om jag kände att det var för tidigt att gå tredje dagen. Hon förstod och sa att vi tar det som det kommer. Det tycker jag känns skönt så man slipper behöva stressa fram något. Men det är så olika för alla.
Alltså, hur söt är inte min lilla dagisunge?! Jag blir galen av kärlek!!
P.s Hur ska JAG orka morgondagen och följande veckan? Jag är ju tröttare än vad Edith är! Haha!
Guuud så söt hon är i regnkläderna! Dom passade ju jättebra!
Det kommer att gå super på förskolan, i alla fall för Edith haha!
Pusspuss!
Du är världens underbaraste Mamma, Josse <3
Kram Cattis