När Edith föddes så berättade barnmorskorna för mig och Christoffer att hon kallades för lilla dockan på avdelningen. Hon var så liten och hade världens minsta knappnäsa. När dom kom in i rummet så sa dom, jaså detta är den lilla dockan? Alla pratar om henne. (Förlåt men man får faktiskt skryta oändligt om sitt barn.) Nu är den lilla trotsdrottningen förlåt dockan 16 månader. Vart tog tiden vägen? I augusti är det dags för inskolning på förskola. Vill ni veta en sjuk sak jag tänker varje morgon när hon hoppar runt här på gumpen och säger mamma komma, mamma kela. Jag tänker, nej jag vill inte att någon annan ska få njuta av henne. Hon är liksom det bästa barnet som finns. Haha! Sjukt jag vet. Men jag tror att de flesta mammor tänker så också. Jag kan vara ärlig åt er också. Haha!