Hej! Inte bloggat på 4 månader, av olika skäl har det varken funnits tid eller ork. 28 december 2015, var vi i väg på ultra jag var då i vecka 19+5, minns dagen som igår, först så barnmorskan att hon växte bra, vi fick även veta att det var en flicka som det redan misstänkte i vecka 17, jag blev så glad först, sedan fortsatte barnmorskan titta & jag såg på hennes blick att något var inte bra, sedan sa hon ” jag ser något vid hjärtat, som inte ser normalt ut, men kan inte säga vad, detta behöver en läkare bedöma ” vi hade en kvällstid & fanns då ingen låkare på plats. Sedan hann vi bara hem så ringde sjukhus, dem ville vi skulle komma redan dagen efter. Dagen efter åkte vi till sjukhus, då fick vi träffa en väldigt bra läkare vid namn Hannah, hon började titta på hennes hjärta & även hon såg något, men hon misstänkte något mindre fel så vi fick vänta cirka 2 veckor innan vi fick tid i Uppsala. Den 7 januari 13.00 träffa vi en hjärtläkare, han upptäckte då att hela högra sidan inte funka, hennes liv såg inte lovande ut, hjärtfelet var ett väldigt stort hjärtfel. Detta var en torsdag, redan måndagen 11 januari föddes hon, jag blev igångsatt. Jag fick upp henne på mitt bröst direkt hon föddes, hon var så vacker så lik sin storebror Theo, hon var den vackraste flickan jag sett i hela mitt liv, hon var så otroligt perfekt! Nu har det gått 3 månader den 11 april, känns som igår. 14 april har vi begravning/minnesstund för henne. Jag har nog än idag inte orkat/viljat tagit in att hon är borta, har försökt stänga av. På något sätt vet jag att livet måste gå vidare, men ändå vill jag inte gå vidare utan mitt barn. Finns så många frågetecken, varför just hon, varför, varför!? Min älskade Chloe Emma Gustafsson, jag älskar & saknar dig mer än ord kan beskriva! / Sara