Taggarkiv: Krönikor

Annons

Håll tyst och lyssna!

Sedan jag kan minnas, sedan jag var liten, sedan jag gick i skolan, sedan jag slutade gymnasiet och sedan sist jag var i manligt sällskap så har jag blivit avbruten! Jag har oftast blivit avbruten av män som har trott att de inte behöver lyssna färdigt på kvinnor som pratar. Hur blev det så och varför beter de sig fortfarande på det sättet?

Jag tycker att vi ska ha mer respekt för varandra och visa lite hänsyn för guds skull. När blev det okej att höja rösten för att överrösta en kvinnas? När blev det okej att höja ett finger och rynka pannan för att en kvinna har tagit för sig för att få lite plats? Jag förstår inte. Jag är så trött på det beteendet som jag ser hos de allra flesta männen jag möter men jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få dem att förstå. Jag tror nämligen inte att de någonsin kommer förstå för när några närstående som jag vet kommer läsa det här inlägget läser om hur jag kritiserar detta beteendet så kommer de bli förvånade. De kommer inte förstå att de har gjort det mot mig och flera andra kvinnor men det har dem, mark my word.

Min pappa, min livskamrat, andra släktingar, mina gamla klasskamrater, arbetskamrater, främlingar jag möter på stan och så många fler har avbrutit mig. Förmodligen ovetandes om varför eller hur det ens gick till men jag kommer ihåg vissa situationer som jag inte tänker dra upp men som har satt små spår i mig som jag kommer minnas länge. Spår som jag kommer använda mig utav och beundra, avsky och reflektera över för att jag ska förstå männen som avbryter. På något sätt så är vi tjejer och kvinnor uppfostrade till att vara lite i bakgrunden och hålla tyst när en man pratar och vi har lärt oss att prata så fort vi kan när vi får chansen till det för att vi ska hinna få något sagt. Jag vet att mina föräldrar inte har gjort det med mening men det är ett undermetvetet beteende som vi alla har långt inne. Det är inte så konstigt att tjejer i klassrummen inte vågar prata för jag minns när jag som tjej räckte upp min hand och sa någonting. Det var alltid en utav killarna i klassen som skulle kommentera det jag eller någon annan tjej sa eller så skrattade ett gäng killar åt det och tyckte de hade ett bättre svar. Det är av den anledningen som jag aldrig räckte upp min hand i skolan som så många andra tjejer än idag inte vågar.

Jag tror beteendet kommer från urminnes tider när kvinnan inte hade något värde och vi inte hade någonting att säga till om. Ingen ville lyssna på oss och om vi sa olägliga saker så fick vi bestraffning. Jag fanns inte på den tiden men eftersom jag själv är en kvinna så skriver jag VI. Kvinnorna vistades knappt i samma rum som männen och när vi gjorde det var det ofta tillsammans med en man vi var olyckligt gift med. Honom skulle vi lyda och vi skulle låta honom göra vad han ville med oss utan att säga emot eller göra något form av motstånd. Det här var okej på den tiden men nu har vi väl kommit så långt så att det borde visas lite mer respekt för tjejer och kvinnor och att männen ska lyssna på oss och inte avbryta. Jag inriktar mig inte på u-länderna för de är så långt efter oss så just nu tänker jag mest på Sverige, vårt lilla Sverige som sägs vara så jämställt. Vi som är ett i-land har en bit kvar för att jämna ut de största orättvisorna mellan män och kvinnor och det jag skriver om nu är en pytteliten sak egentligen men jag tycker att den är så satans störande även fast den är så liten och det är inte många som tänker på den.

Du som är kvinna och läser det här, kan inte du vara uppmärksam under en hel dag för att bara notera hur många gånger en man avbryter dig eller inte lyssnar på det du har att säga? Du kommer häpna över resultatet och gör du inte det så antar jag att du har ett grymt gäng män omkring dig! Ni andra kommer märka hur män i stora drag avbryter, ignorerar och verkar ointresserade av det du har att säga men lyssnar mer aktivt när en annan man talar. Visst avbryter de varandra också men inte på samma sätt och det gör vi kvinnor mot varandra också. Jag har kommit till en punkt när jag beter mig likadant tillbaka. Jag ignorerar och lyssnar inte färdigt, jag avbryter och verkar ointresserad. Inte den bästa lösningen men det är det jag orkar ge tillbaka med just nu. Det allra bästa vore väl ändå om männen bara kunde hålla tyst och lyssna!

2016-10-05_20.46.36