Tankar och tips för gravida

Annons

Dåligt behandlad p.g.a graviditet!

Jag har inte pratat mycket om graviditet och förlossning på länge så nu tycker jag att det är dags. Det är ett tag sedan jag själv var gravid men jag tycker det är så himla roligt att prata om och diskutera kring allt som har med det att göra, från pluset på stickan till den första tiden när bebisen är ute. Det finns inget mer fantastiskt än att få barn här i världen, det tycker jag!

Jag vill prata om arbete kombinerat med graviditetsbesvär som många kvinnor upplever. Jag känner att det finns ett behov att skriva lite om detta både för att jag själv inte hade de bästa förutsättningarna och för att jag är helt säker på att många kvinnor blir dåligt behandlade och icke respekterade på sina arbetsplatser från att de berättar om graviditeten samt när det märks att de inte kan prestera lika bra som förut av helt normala anledningar egentligen.

När jag blev gravid med Chloèy 2014 berättade jag för familjen i tredje graviditetsmånaden. Snabbt efter det bestämde jag träff med min chef för att informera henne. Jag mådde illa varje dag och det var skönt att låta henne veta varför jag hade sjukskrivit mig vissa dagar. Det var inte helt enkelt att jobba efter de första tuffa månaderna heller. Om jag ansträngde mig och bar tungt, stod upp länge, inte åt något 1 gång i timmen så fick jag yrsel och illamåendet kom krypandes. Jag blev tvungen att gå hem från jobbet många gånger, sjukskriva mig många dagar och jag fick inte stöd från chefen alls. Inte ens efter den gången jag svimmade av i butiken mitt framför en kö av kunder och ambulansen hämtade mig fick jag empati.

Jag fick inte använda en stol att sätta mig på bakom kassan för att det inte såg bra ut, jag skulle göra det som alla andra kunde som inte var gravida. Inte ens den biträdande chefen som varit gravid på samma arbetsplats kunde stötta eller hjälpa mig. Min vanliga chef hade ingen erfarenhet om att sköta någon anställd som var gravid eller föräldraledig, hon har heller inga egna barn, förstår ni då hur svårt det blev för mig att få dispans på vissa arbetsuppgifter jag inte klarade av? Ännu värre skulle det varit att ha en manlig chef utan någon förståelse heller, det har säkert någon av er erfarenhet av? Iallafall så pratade jag med min chef så gott det gick och sa att jag inte kunde göra si och så för att det var tungt och riskfyllt. Jag höll fast vid det även fast hon tjurade över det. Jag ville inte skada mig själv eller barnet, jag skulle känna mig väldigt skamfylld om något skulle hända p.g.a jobbrelaterade saker. Mot slutet blev det mycket värre och väldigt tungt men som tur var fick jag godkänd graviditetspenning av försäkringskassan eftersom jag jobbar så många timmar ensam på mitt arbete. Det blev ändå för mycket för mig innan jag skulle vara ledig så jag fick sjukskriva mig två veckor innan grav.penningen började rulla.

När Chloèy väl kom fick jag inga ”Grattis” hälsningar, inte när James kom heller för den delen. Jag tycker definitivt att jag förtjänade ett grattis, faktiskt flera sådana. Jag bestämde mig för att inte visa upp Chloéy på jobbet för vad skulle de eller jag säga? De verkade inte bry sig så jag tycker inte de förtjänade att se hennes söta ansikte och lilla bebiskropp.

Vet ni vad det dummaste med hela min erfarenhet är? Det är att den biträdande chefen är gravid nu, hon gick nyligen hem fin och höggravid. Hon har fått sitta på en stol bakom kassan, fått äta när och hur hon vill, arbetat tillsammans med någon mycket oftare än mig (jag fick fler stängningspass även när chefen visste att jag inte mådde bra under just dem arbetspassen ihop med graviditetssymtomen), hon har fått dispans och hon ska minsann få en present (bebisen ska få en present) från alla anställda förutom mig för bitter som jag är över detta vill inte jag köpa något till mina chefer för jag får ingenting tillbaka.

Jag nöjde mig inte med att få bli behandlad hur som helst men det fanns ändå en del saker jag borde gjort något åt men som jag inte orkade ta itu med för jag var så trött på tjatet. Jag hoppas ni står upp för er och gör som mig, nöj er inte. Era chefer SKA anpassa era arbetsuppgifter efter hur ni mår och påverkas av graviditeten. Ingen chef tycker om sjukskrivningar men det är bara att ignorera de sura minerna  och fortsätta sjukskriva er när ni känner er jäkligt risiga. Jag tycker vi har den rättigheten att göra så. Det är inte lätt att hinna ikapp med arbete och allt annat i livet som gravid när man mår dåligt men det är ingen annan mer än andra gravida som förstår hur en känner. I slutändan är det DU som ska orka stå på benen och utföra arbetet, inte din sambo, mamma, pappa eller kompis så skit i om de också tjatar och tycker du ska gå till jobbet. Kontakta facket om du har en strulig chef, dem är till väldigt bra hjälp, det har de varit för mig i många lägen. Utnyttja systemen vi betalar för, när ska de annars komma till nytta?

Om du har problem just nu eller vill berätta om före detta problem och dispyter på din arbetsplats får du gärna dela med dig här i kommentarsfältet alternativt på min mejl: julia_sandberg94@hotmail.com

Jag tror på en rättvis värld och på jämlikhet, det borde alla göra! 

Bilderna är tagna när jag var gravid med Chloéy!

IMG_2321 IMG_2306

Annons

Att ha hemma efter förlossningen

En av mina läsare undrar vad man behöver ha hemma efter en förlossning och
det här tycker jag att man behöver ha hemma:

Till mamman:

Förlossningsbindor (köpes på apoteket)
Intimtvätt och kräm till underlivet (köpes på apoteket)
Salva mot hemorrojder för de som har haft under graviditet eller har tendens att få det
Sköna trosor som inte skaver eller sitter tight
Amningsbh (minst två stycken)
Amningsilägg
Slappa kläder att mysa i om dagarna den första tiden

intimgel intimtvätt

Till bebis:

-Kläder såklart, allt från bodys till mössa och varmare kläder om det är kallt ute
Blöjor och våtservetter
Skötväska (behöver absolut inte vara något märkvärdigt, bara en väska)
Nappar
Bebistops
Rumpsalva
Rumptermometer
Badolja, balja samt badstöd (och badtermometer om man är osäker på hur varmt 37c är
Koksaltlösning till näsan om de blir täppta (de blir lätt täppta)
Nappflaska, bröstpump med tillbehör om tanken är att pumpa ut mjölk annars behövs inget mer än brösten 😉

2016-05-19_19.14.26

Övrigt:

Bilstol
Skötbädd och ev. skötbord om det behövs
Barnvagn med regnskydd och myggnät
Babynest att lägga bebisen i när den sover tillsammans med föräldrarna i stora sängen. I början tycker jag det är behövligt för att inte riskera något men nu är James snart 2 månader och sover bara på ett litet täcke (det är inget BVC rekommenderar men herregud, man rullar inte över sina barn så enkelt)
Bärsele kan vara skönt att ha om det är en sällskapssjuk bebis. Köp i efterhand annars för det kan behövas mer när barnet är 2-3 månader och man inte får något gjort för att den skriker
Spjälsäng eller vagga med täcke, kudde, påslakan, lakan, örngott m.m.

Jag har skrivit något liknande i DETTA inlägget
Om ni vill ha tips inför packning av BB väskan så klickar ni HÄR

HOPPAS DET VAR TILL HJÄLP, KRAM :)

 

Annons

Rakad vid förlossning?

Jag såg bland sökorden igår att någon hade sökt efter inlägg som har med rakning vid förlossning att göra. Det betyder ju att det finns fler som vill läsa om det och eftersom jag tycker om att skriva inlägg om sådant som ingen annan vågar skriva om så kommer ett inlägg om just det du sökte på igår! 

Jag tror många kvinnor oroar sig över att visa upp allt dem har inför en förlossning. Man döljer ju ingenting och personer man aldrig har träffat förut ska titta på ens privataste delar som inte ens partnern sett på så noggrant.

Det har varit inne att raka underlivet rätt länge nu så för dem som inte gör det tror jag det finns en oroskänsla. Sedan finns det såklart dem som inte bryr sig alls och det borde ingen göra men det är lättare sagt än gjort. Många rakar sig nog inför sin förlossning trots att dem själva inte känner att dem vill eller behöver men om det är det som krävs för att lugna några nerver så tar dem flesta till den åtgärden.

Jag är den typen som inte bryr mig om vad andra tycker, oftast skulle jag vilja säga. I slutändan gör jag det jag tycker känns bäst. Jag hade inga ”tvångstankar” inför Chloéys förlossning som fick mig att tänka på hur jag såg ut där nere. Barnmorskorna har sett så mycket och dem skulle aldrig få för sig att kommentera en orakad kvinna. Om dem skulle göra det så är det väldigt oproffessionellt och då säger jag bara ”varsågod att säga något elakt tillbaka”. Dem får inte bete sig hur som helst.

Är man höggravid som jag är nu så är det inte särskilt enkelt att raka sig. Man ser i princip ingenting! Sjukt jobbigt och frustrerande.

Oroa er inte, barnet kommer ut oavsett om ni är rakade eller inte och när värkarna är som allra värst så kommer ni garanterat inte bry er om hur ni ser ut någonstans på hela kroppen.

Lycka till!

20160522_093924

Annons

6-8 infektioner per år

Visste ni att ett barn under fyra år ofta får 6-8 infektioner per år?!
Det betyder många vabb dagar för en förälder samt att vi som är föräldrar också kommer drabbas och bli sjuka lite oftare än om vi inte skulle ha några barn. Det är väldigt många infektioner.

Här är min källa: 1177 Där hittar jag massa bra information!

Jag kan tänka mig att det blir enklare att ta hand om ett sjukt barn som är lite äldre, över 1 år iallafall. Under det så tror jag det är mycket jobbigare och svårare för att barnet inte kan visa eller prata något alls. Chloéy har bara haft en infektion hittills och när hon börjar förskolan (som hon förhoppningsvis gör efter årsskiftet) så kommer sjukdomstiden starta. Det är där barnen får alla sjukdomar ifrån. Särskilt magsjuka som sprids som en löpeld. Usch vad jag ogillar magsjuka. Jag hatar att vara sjuk över huvud taget men just magsjuka är det värsta. Det har jag inte haft på många år.

Det enda positiva med att vara sjuk är att immunförsvaret blir bättre. Man måste vara sjuk för att kroppen ska bli resistent och bli starkare. Jag var sjuk ofta i högstadiet. Jag fick varenda förkylning som gick att få kändes det som, jag slapp nästan aldrig undan. Idag är jag inte lika känslig men jag är förkyld 2-3 gånger per år och jag har nästan alltid något utöver det. Vissa personer är infektionskänsliga som mig och det är svårt att förebygga det. Att ha en bra hälsa hjälper såklart, med vettig kost och vardagsmotion. Det tror jag på och efter att jag har tryckt ut bebisen i magen i juni så börjar ett annat kapitel i mitt liv. Då äntligen kan jag börja motionera successivt och bygga upp min kropp igen!

Såhär såg vi ut 2014:

  IMG_1835 IMG_1832

Såhär ser vi ut nu:

v29 (11) sth ars 2016 (14)

Annons

Jobbiga saker när man har barn

Innan man får barn så tänker man sällan på ”nackdelarna”. Ofta så är det väl för att man inte vet vilka nackdelar det har med sig, man förstår liksom inte hur svårt, ansträngande och jobbigt det kan vara ibland när man är förälder. Det lär man sig med tiden och då tänker man ”varför tänkte jag inte på det här innan jag tog beslutet att göra barn?”.

Här är några av de jobbiga sakerna med barn så som jag upplever det:

Evigt skrikande som kommer periodvis när barnet är inne i vissa faser. Det kan göra en galen. Ingenting hjälper och när man väl hittar en bra lösning så är fasen över och nästa skrikperiod väntar.

Det oändliga vaggandet i famnen inför läggdags. Detta är så olika från barn till barn men för oss har det kommit i perioder det också. Vissa veckor vill barnen ha mer närhet, alltså mer vaggande inför läggdags än andra.

Äta en måltid ostört

Ovanstående och nedanstående hänger ihop och det är lugnt dem första månaderna när barnet sover betydligt mer. När dem blir äldre, främst 6 månader uppåt och kryper och behöver mer rörelse så hänger dem efter som en igel. Det är särskilt då man lär sig att göra väldigt många saker samtidigt. Tänk dig själv när du sitter på toaletten och barnet är i andra änden av rummet och får tag i något barnförbjudet och farligt. ”Jättekul att springa från toalettstolen när man inte är färdig”.

-Gå på toaletten ostört

Att vara sjuk och samtidigt ta hand om sitt/sina barn. Det är hemskt. Jag som blir sängliggandes varje gång jag blir sjuk kan inte längre vara det. Man mår sååå mycket sämre eftersom det inte finns tid att vila.

Ta hand om ett sjukt barn kan vara väldigt ansträngande det också. Barnet blir väldigt klängigt, gnälligt och jobbigt. Ingenting duger. Att tillfredsställa barnets bas behov kan bli en match när dem vägrar äta, dricka och magen inte fungerar som vanligt. Att få dem att somna när dem är sjuka kan också vara väldigt svårt.

Det finns säkert fler saker ni får upp i huvudet som är en kamp för er och beroende på vilken ålder barnen är i så ändras säkert dessa punkter. Jag vill bara påpeka att med negativa saker kommer det positiva. Ingenting håller i sig hela livet för barnen utvecklas och blir större. När det är som värst så brukar det vända helt plötsligt. Det gäller att stå ut och be om hjälp i sin närhet om det behövs.

Ni är inte ensamma!

IMG_4688