Populära inlägg

Annons

Han är här!

Hej alla läsare! Ni ska få en kortfattad uppdatering nu när jag har en stund över. Lillen sover så sött, Anton har åkt för att träffa Chloéy och jag har precis ätit lunch och tittar på The Ellen Show på tv.

Igår morse började jag få värkar. Jag tänkte direkt att idag gäller det, idag kommer han. Min lillasyster Towa bokade tågresa ner hit från Stockholm för att kunna medverka om det nu skulle ske samma dag, mamma skulle nämligen inte kunna närvara. Värkarna blev varken tätare eller starkare så jag höll på att ge upp. Vi åkte och storhandlade vid lunchtid och vid två tiden började värkarna göra dubbelt så ont och komma lite tätare. Jag la mig i vår säng för att vila och grät en skvätt. Tillslut bad jag Anton ringa svärmor som skulle passa Chloéy så hon kom inom 15 minuter och hämtade henne. Efter det hade jag rätt ont så Anton sprang runt i lägenheten och packade dem sista hygienartiklarna. När jag fick en värk fick jag verkligen fokusera och andas mig igenom dem för att inte tappa fattningen.

Väl framme vid sjukhuset skjutsade Anton mig i en rullstol till förlossningsavdelningen. När dem öppnade fick jag en värk så jag var inte så mottaglig. Tillslut blev vi insläppta och fick ett rum. Sedan gick det fort. Vi kom in vid fyra tiden på eftermiddagen och jag bad redan då om smärtstillande. Den dröjde som under min förra förlossning. Jag blev uppkopplad till en maskin för att kolla bebisens hjärtljud i samband med mina värkar. Dem tog blodtryck och blodprov och inte försen vid sex hade dem ordnat med epidural. Men det var för sent… Jag hade ändå sagt en stund tidigare att dem fick skynda på sig och jag sa även att den inte skulle hinna få någon effekt om jag inte fick den snabbt nog. Jag hade rätt och barnmorskan tog mig inte på allvar… Men men! Lustgasen fick bli min vän den här gången. Sist fungerade den inte bra för det var för mycket lustgas och för lite syrgas. Den här gången fick jag lagom mycket och kände mig mer närvarande.

Jag var öppen 4 cm när vi kom in och vid klockan sex när epiduralen skulle sättas var jag 10 cm öppen. Kroppen var redo för att krysta och det kändes tydligt när jag fick resten av värkarna hur kroppen tryckte på nedåt för att krysta ut barnet. Towa kom in till oss vid klockan 18.00 så hon kom precis när jag skulle börja krysta. Jag krystade fram till 19.09, då kom han äntligen ut. Inga bristningar men min moderkaka satt fast inuti mig. Jag blödde mycket så det var noggrann omvårdnad av mig ett par timmar framöver. Dem höll på med massa ”verktyg” i underlivet och det var satans obehagligt, jag ville bara sätta ihop benen och få det överstökat. 00.30 fick vi byta rum till BB avdelningen och då somnade vi gott. Anton fick också en säng så Chloéy sov hos sin farmor och farfar. Towa sov hos mormor som bor nära sjukhuset.

Det blev en väldigt snabb förlossning som jag hade önskat. Vi hade inte räknat med blödningen såklart. Anton var väldigt orolig ett tag och gick ut från rummet för att hämta sig. Han var rädd att det inte skulle sluta blöda. Vi är så nöjda och känner oss färdiga med två underbara barn. Nu väntar vi med spänning på att ta hem honom och visa honom för Chloéy. Jag längtar efter henne men jag vill inte att hon kommer hit till BB för att se mig och sedan åka ifrån mig igen. Jag hoppas vi får åka hem imorgon, allting fungerar bra. Mjölken ska rinna till bara men han suger bra på bröstet.

Hans namn är redan bestämt, han ska heta James. Han är 50 cm lång och väger 3246 gram.

Jag kommer skriva en mer detaljerad förlossningsberättelse senare och beskriva smärtan och annat lite bättre. Jag kan säga att det gjorde lika ont som när jag födde Chloéy, skillnaden var bara att det gick fortare den här gången.

Om ni har frågor eller tankar på vad ni vill veta är jag jätte intresserad av att få höra. Ni kan alltid kommentera här på bloggen eller mejla till julia_sandberg94@hotmail.com. Jag heter julsaaaan på instagram om ni vill kika in där också.

Kram kram!

IMG_20160621_001703

20160621_000056

Annons

Gravidfotografering

För ett par veckor sedan fotograferades vi av en ung tjej som går i gymnasiet. Vi gjorde ingen fotografering förra graviditeten och eftersom det är den sista (tror vi) så är det roligt att ha lite finare bilder. Lite längre fram kommer vi förstora upp några av bilderna och sätta upp här i hemmet, vi måste bestämma vilka bilder bara. Vi fick ett USB minne hemskickat med alla bilder hon tog, både i färg och svartvitt. Allt kostade oss 600 vilket det verkligen var värt. Andra fotografer vill ha över 2000 för en fotografering. Det är sjukt mycket pengar för lite bilder tycker vi här hemma. Nog om fotograferingen, varsågoda och kika på några av bilderna :)

DSC_5001

  DSC_5085

DSC_5034 DSC_5089

———

DSC_5098 DSC_5145 DSC_5113

DSC_5220

DSC_5261

———

DSC_5287 (2) DSC_5288 

DSC_5303 DSC_5326 DSC_5339

———

DSC_5349 (2)

DSC_5387 (2)

DSC_5417 DSC_5419 DSC_5407

DSC_5467

Annons

Lillasysters helvetesgraviditet

Som ni fick veta för några månader sedan så är min lillasyster gravid. Hon är i v.23 nu och från start har hon mått skitdåligt. Jag tycker så synd om henne…

Hon kräktes vare dag dem första månaderna och mådde illa konstant. Mot det fick hon medicin som gjorde henne dåsig och jättetrött så den var inte rätt för henne. Hon fick prova en annan medicin som fungerade bättre men illamåendet och kräkningarna kom då och då. Hon har haft väldigt svårt att äta, särskilt under början för då kom allt upp igen. Hon har även varit dunderförkyld minst 3 gånger under dessa veckor och tappat massa ork och energi som att det inte vore nog med allt det andra.

För några veckor sedan blev det bättre med illamåendet samt kräkningarna men istället har hon haft andra problem. Främst kraftig mensvärk, och foglossning. Hon har legat inne på sjukhus två gånger för att få vätskeersättning och kolla upp alla värden på både bebisen och henne. Hon är inlagd just nu för att hon har en infention i ena njuren som kommer från en urinvägsinfektion som tydligen inte blev botad med antibiotikan hon fick mot den. Så nu få hon antibiotika intravenöst ihop med dropp för att hennes värden ska bli bättre så fort som möjligt!

Hon har på grund av allt detta och lite till inte kunnat arbeta alls. Som det ser ut nu kommer hon nog inte kunna arbeta under hela graviditeten för hon blir helt utslagen så plötsligt av någon konstig anledning. Jag lider med henne men jag kan inte göra något härifrån. Hon får mycket stöd och hjälp ifrån hennes sambos familj, dem kommer dit på plats så fort det är någonting. Så snälla och fina människor!

Bebisen mår säkert toppen där inne men hennes kropp kanske inte kan hantera dem olika faserna? Stackars dig lillasyster för jag vet att du vill ha många barn men alla graviditeter behöver inte se likadana ut så vi får hoppas du tar dig igenom den här första och förhoppningsvis allra värsta graviditeten trots all otur. Bättre lycka nästa gång. Puss!

received_10153434575171831

Annons

Ingen mors dag för mig

I vårt hem firar vi tydligen inte mors dag. Därför är jag extra bitter. Anton tycker att man ska fira sin egen mamma, ingen annan. Det gör lite ont i mig att jag inte är ”värd” att fira. Jag är ju mamma till hans barn. Det är inte samma sak men jag tycker det är speciellt när det är fars dag för Anton är en pappa. Så jag firar inte bara min egen pappa utan jag firar Anton också.

Förra året firade jag honom på fars dag och året innan så var Chloéy bara i magen men jag firade honom även den gången. Jag har inte blivit ”firad” någon gång. Att fira kanske är lite överdrivet men jag skulle vilja bli extra uppskattad under en sådan här dag. Det blir lite som på alla hjärtans dag. Man tvingar fram det. Varför inte uppskatta alla mammor varje dag? Det är samma sak som att vi borde säga att vi älskar varandra varje dag, inte en dag om året. Men nu finns båda dem dagarna och jag tycker man kan göra något roligt utav det. Vi behöver ha sådana dagar när vi blir extra uppvaktade och omhändertagna för det är ingen som tar tummen ur röven och gör något annars.

Anton och jag kommer fortsätta vara oense angående fars och mors dag, och så får det bli då. Jag ska fortsätta fira honom och göra det lilla extra. Han får göra som han vill.

Kram

IMG_3945

Annons

Rakad vid förlossning?

Jag såg bland sökorden igår att någon hade sökt efter inlägg som har med rakning vid förlossning att göra. Det betyder ju att det finns fler som vill läsa om det och eftersom jag tycker om att skriva inlägg om sådant som ingen annan vågar skriva om så kommer ett inlägg om just det du sökte på igår! 

Jag tror många kvinnor oroar sig över att visa upp allt dem har inför en förlossning. Man döljer ju ingenting och personer man aldrig har träffat förut ska titta på ens privataste delar som inte ens partnern sett på så noggrant.

Det har varit inne att raka underlivet rätt länge nu så för dem som inte gör det tror jag det finns en oroskänsla. Sedan finns det såklart dem som inte bryr sig alls och det borde ingen göra men det är lättare sagt än gjort. Många rakar sig nog inför sin förlossning trots att dem själva inte känner att dem vill eller behöver men om det är det som krävs för att lugna några nerver så tar dem flesta till den åtgärden.

Jag är den typen som inte bryr mig om vad andra tycker, oftast skulle jag vilja säga. I slutändan gör jag det jag tycker känns bäst. Jag hade inga ”tvångstankar” inför Chloéys förlossning som fick mig att tänka på hur jag såg ut där nere. Barnmorskorna har sett så mycket och dem skulle aldrig få för sig att kommentera en orakad kvinna. Om dem skulle göra det så är det väldigt oproffessionellt och då säger jag bara ”varsågod att säga något elakt tillbaka”. Dem får inte bete sig hur som helst.

Är man höggravid som jag är nu så är det inte särskilt enkelt att raka sig. Man ser i princip ingenting! Sjukt jobbigt och frustrerande.

Oroa er inte, barnet kommer ut oavsett om ni är rakade eller inte och när värkarna är som allra värst så kommer ni garanterat inte bry er om hur ni ser ut någonstans på hela kroppen.

Lycka till!

20160522_093924