Mamma Julias tankar

Annons

Igångsättning om inget händer

Det har varit en lång natt för min del. Anton sov hemma. Jag vaknade 02.45 av en värk, följandes av fem värkar till under 45 minuter. Jag kallade på barnmorskan som kollade värdena igen men allt såg bra ut och värkarna jag hade syntes inte ens på deras skärm… Jag kunde inte somna om försen vid sex, halv sju på morgonen och blev väckt 07.30 av att en annan barnmorska kom in. De kollade värdena igen och allt såg bra ut då också. Hon tog blodprov för att kolla infektionsrisken igen och de hade även beslutat att de kommer att sätta igång mig vid lunch om jag inte kommer igång av mig själv innan dess så jag har fått gå lite på sjukhuset. Så skönt. Jag var så trött på att bara ligga ned, hade ont i hela kroppen och var helt rödblossig överallt. Jag tog även en dusch, förmodligen min sista dusch innan ungen är här.

Anton kom vid 08.00 imorse så nu blir han kvar tills bebisen är ute. Hans familj och min mormor kommer på besök idag, de får hälsa på så länge allt ser bra ut. Jag är kvar på förlossningsavdelningen efter omständigheterna, tanken var att flytta mig till BB igen imorse men inte längre. Jag hoppades på att få vara kvar för jag orkar inte bli flyttad hela tiden så jag fick som jag ville. Jag är trött och sliten men värre kommer det nog att bli, värkarna känns som mensvärk än så länge, ibland bara vid äggstockarna men när de är starkare känns det i nedre delen av ryggen också. Jag känner mig både peppad och nervös just nu, jag ser absolut inte fram emot smärtorna jag förmodligen kommer att ha, jag ska försöka hantera dem på bästa vis med Anton och barnmorskornas hjälp men även fast de sätter igång mig kan det ändå dröja innan något händer. Jag är jätte extalterad på att få träffa vårt barn, men både Anton och jag är oroliga över barnets hälsa eftersom det är lite för tidigt att komma ut ännu. Anton känns mer nervös än mig men jag tror allt kommer gå bra! Förhoppningsvis hinner personal från neonatalavdelningen komma och prata lite kort om vad de gör där uppe innan barnet har kommit. (De skulle egentligen ha kommit igår men har tydligen inte haft tid)

Önska oss lycka till, ni lär inte höra av från oss försen efter barnet har kommit om allt går som det ska, eventuellt att bilder på instagram dyker upp på kontot ”julsaaaan”.

Kram

20150721_102342 20150720_231027

Annons

Uppdatering från sjukan-Snitt eller vaginalt

Detta har hänt sen senast:

Mommo kom och besökte mig från 13.00-14.00, hade med sig godis, frukt, tidning och en superfin gosekanin som hon sa var till mig.

Klockan 14.00 var Anton tillbaka och hade med sig bästa kompisen Matilda! De hann vara i mitt nya BB rum omkring 30 minuter tills det kom in två barnmorskor för att ge mig penicillin igen och lyssna på barnets hjärtljud. Hjärtljuden var svaga och dem blev genast stressade. De hämtade en stor apparat istället och tog CTG som det heter, fråga inte mig nu vad det står för men de mäter barnets hjärtljud, min puls och sammandragningar. Det var fortfarande svagt så de körde mig fort i sängen till förlossningen. Där har de gjort samma koll på hjärtljuden under resten av dagen och kvällen. Ett tag var det minst 6 stycken vårdare omkring mig och gjorde olika saker. Fyra av dem gick in vaginalt och försökte känna om navelsträngen låg i vägen vilket den inte gjorde eller gör. De satte även på en slags elektrod på barnets huvud som fortfarande sitter kvar, den mäter värdena bättre. Det kändes knappt när de förde in den och satte dit den, det som gjorde ont var bara när de fyra olika kvinnorna stoppade upp hela händerna kändes det som men jag fick bara djupandas. Elektroden hänger ut ur mig och är fäst vid mitt lår när den inte är kopplad till maskinen.

Först var det fifty fifty på att de antingen skulle göra kejsarsnitt eller sätta igång förlossningen med medicin. Det lutade nästan åt kejsarsnitt ett tag medans de höll koll på kurvorna.

Vid 19.00 gav dem mig den andra sprutan till bebisens lungor och den sved lika bra som första. 20.00 fick jag sista dosen penicillin för dagen.

Matilda gick hem vid 20.00 och hon har varit ett jättebra stöd tillsammans med Anton och även sett till så att han mår bra, jag är glad och tacksam att hon har varit med!

Vid 21.00 satte de igång maskinen igen och värdena var jättebra men jag kommer få spendera natten på förlossningen så länge det inte kommer hit massa födande kvinnor. Vid elva tolv inatt ska de kolla värdena igen innan jag får sova.

Imorgon tar de fler tester på morgonen om inget händer inatt. Jag har haft lätt mensvärk som ibland blir starkare, vattnet läcker fortfarande och kommer göra det tills bebisen är ute. Senaste läkaren som var inne sa att det absolut inte lutar åt kejsarsnitt längre utan de vill att jag kommer igång av mig själv. Gör jag inte det inom ett par dygn sätter dem igång mig så denna veckan får vi förmodligen se vårt lilla kryp. Hon kommer ligga på neonatalavdelningen till en början men det känns lugnt. Anton och jag känner oss lugna nu, vi har varit nervösa fram och tillbaka hela dagen som så många andra.

Jag fick byta från mina vanliga kläder till ett nattlinne i eftermiddags, jag går med blöja och nättrosor och har en inbakad fläta i håret gjord av Matilda. Nål i handen har jag också men det gjorde inte överdrivet ont att sätta i den, det ömmar i hela handen om jag anstränger den.

Det här var såklart inte som vi tänkt oss men när blir det så egentligen? Vi får ta allt som det kommer. Anton åkte hem vid 21.00 för att landa och samla sig lite, ta sig en dusch och vila upp sig. Han fick ta ledigt från jobbet denna veckan. Mobilen har han i högsta hugg och jag ringer om jag börjar få värkar. Jag älskar dig. Vi gör detta tillsammans!

Kram

20150720_200948 20150720_134142 20150720_135844 20150720_171008 20150720_171020

Annons

Tidig vattenavgång inatt, v34

Jag vaknade lite efter 03.00 inatt av att något läckte ur mig. Trosorna var dyngblöta och när jag tog ner handen för att känna kom det bara mer. Jag kasade ur sängen och satte mig på toaletten. Där fortsatte vattnet komma. En genomskinlig vätska som var varm. Jag ropade på Anton medan jag satt på toan och han är väldigt svårväckt och stackarn har inte fått sova många timmar per natt på fyra dygn. Han kom in och jag förklarade att vattnet har gått och att det inte slutar läcka.

Jag ringde till förlossningsavdelningen eftersom det är en akut sak och de sa att jag skulle komma in och läggas in fram till födseln. Anton och jag packade med oss det mest nödvändigaste och kom dit men först tog jag en snabb kroppsdusch för vem vet när man kommer hem igen tänkte jag (jag var inte inställd på att ligga inne länge). Väl framme skulle jag lägga mig på en bår för att minska läckaget och allt kändes så överdramatiskt, jag känner ju mig frisk.

De tog tester på barnets värden, samma test vi gjorde när jag hade väldig magont för flera veckor sedan. Skillnaden var tyvärr att jag hade sammandragningar men inga jag kände av. Det kom in en läkare och tog prover ur slidan, så kallade odlingar som berättar om det är någon infektionsrisk. Vi har ännu inte fått svar på den och det är de testet jag vill veta mest om för är infektionsrisken stor så behöver såklart bebisen komma ut. Testet gjorde lite ont för de skrapade på livmodertappen vad jag förstod. Läkaren gjorde även ett snabbt ultraljud för att kolla mängden fostervatten, jag vet inte om det var bra eller dåligt faktiskt, jag hann inte fråga. En barnmorska tog blodprover ur armvecket och jag fick pencilin mot eventuella infektioner vid sex tiden imorse. Efter det ställde jag ett par frågor. Jag är inte orolig över barnet för jag tror hon mår jättebra, hon har sparkat och så även fast hon är fixerad med huvudet nedåt. Det som jag tyckt varit jobbigt är att jag eventuellt ska stanna här på BB i flera veckor och bli deprimerad på grund av det. Det jag vill allra helst är att få gå hem just nu och vila där istället. Jag vill äta den maten jag själv valt ut, duscha och sova hemma, slappa i soffan hemma och mysa med Anton hemma. Jag mår bra fysiskt, det gör jag verkligen men jag hoppas inte jag ska ligga på BB i flera veckor, då får hon gärna komma ut redan nu!

Jag frågade iallafall barnmorskan om jag verkligen måste stanna länge varpå hon svarade att dem helst vill att jag stannar tills bebisen kommer så de kan göra tester 2 gånger per dag och de vill ha mig sängbunden så mycket som möjligt. Jag frågade om barnet måste förlösas med kejsarsnitt nu när jag inte är fullgången vilket jag också är orolig över men mot min förvåning så ser dem helst att barnet förlöses normalt, skönt! Det enda hon sa var bara att jag kommer få antibiotika direkt in i blodet under förlossningen i så fall, allt för att minska infektionsrisken.

Jag kände mig helt oförberedd på det här såklart så därför bad jag om att få åka hem och hämta kläder och produkter. De kan inte tvinga mig att vara kvar så jag och Anton åkte hem och packade ihop allt man kan behöva innan och efter förlossning. Det blev jätte stressande att packa BB väskan i v.34 för jag hade tänkt göra det senare. Som tur var hade jag antecknat en del saker sedan innan så vi tog fram listan och följde den. Vi var borta i 50 minuter ungefär. Väl tillbaka hade de fixat ett eget rum på BB. Jag fick en spruta tagen bak vid ena höften som påverkar utvecklingen av bebisens lungor, ikväll ska jag få den sista av dem 2. Det sved en hel del när barnmorskan sprutade in medlet och det gick inte över på en stund.

Nu ligger jag mest och väntar på att något ska hända. Anton fick åka hem och sova ut så han kommer tillbaka klockan två. Familjen är informerad och mommo kommer över en sväng senare. Jag fick alldeles nyss veta att jag ska flytta från mitt singelrum till ett dubbelrum med en annan havande kvinna. Jag har inget val antar jag. Det läcker fortfarande vatten då och då och jag måste hålla koll på sammandragningarna. Barnmorskan jag hade inatt sa att jag har gått igenom två steg. 1 vattnet har gått, 2 jag har sammandragningar. Det betyder definitivt att barnet är påväg men det är en bra sak att jag inte har värkar ännu. Personal från neonatalavdelningen ska komma senare i eftermiddag och informera om deras avdelning. Jag har tyvärr inte läst så mycket om just den avdelningen så jag ska passa på nu. Jag uppdaterar här när jag har ork och tid.

Kram så länge

20150720_071328 20150720_071303

Annons

Jag känner mig så arg och upprörd

Vissa dagar är allt frid och fröjd men andra dagar så känns allt fel och jag är sur på allt, jag stör mig på allt och jag vill bara sätta mig och tjura i en hörna. Jag är sur för att Anton alltid kommer hem sent efter han har jobbat, minst en halvtimme varje gång och alla andra dagar (3 av 4 denna veckan) har jag varit väldigt tålmodig och haft mat färdig men idag orkade jag inte, idag var jag trött på att invänta honom och jag var trött på att laga mat till en tid som passar honom när jag brukar vara hungrig minst en timme tidigare. Jag är förbannad för att jag är så ensam varje dag, speciellt idag. Det kan vara väldigt skönt men en dag som denna är jag så trött på skiten! Jag sitter hemma och gör ingenting! Ingen bryr sig om jag tar tvätten, disken eller bakar en kaka! Allt jag gör känns så meningslöst just idag.

Jag är trött på att Anton inte läser de förbannade böckerna jag bett om i månader, istället tittar han på youtube videos. Jag orkar inte tjata, jag vill inte tjata, jag vill att han ska vilja läsa om hur en förlossning går till, om dagarna efter förlossningen, om depression hos mamman och pappan efter barnet har kommit. Det finns väldigt få saker jag verkligen vill att han ska läsa sig till för att jag är rädd för att just dem sakerna ska hända mig och oss.

Jag vill ha mer stöd och mindre krav och tjat. Sluta se det negativa i allting. Om jag tar tvätten så tjatas det om att jag ska ta disken, om jag handlar så tjatas det om att jag ska ta disken eller tvätten! Hallå? Förstår ni killar inte att det är ansträngande att vara gravid? Jag är inte ensam om detta det är jag helt säker på. Ja jag är hemma hela dagarna och får gravidpenning men jag förbereder även mig för att förlösa ett barn! Både psykiskt och fysiskt! Det är inget ni märker men snälla tänk ett steg före innan ni går på oss havande kvinnor.

Annons

Kan man ha bra sexliv när man är höggravid?

Ja ni, kan man det tror ni? Klart man kan men det är f*n inte lätt. Sex som gravid är för mig väldigt klumpigt. Nu är jag snart inne i den allra sista månaden av graviditeten och det blir allt svårare och mer osmidigt. Magen är tillräckligt stor att den vilar i mitt knä när jag sitter ner och brösten vilar i sin tur på magen, tror ni jag känner mig särskilt sexig? NEJ! Jag kan känna mig snygg ibland om jag anstränger mig och gör mig i ordning, tar på mig snygga underkläder (om jag hittar några som passar för dagen och sitter skönt). Jag kan sminka mig lite extra och piffa till håret men sen när det bär av mot sängkammaren om det är där det ska hända så kan allt bli en katastrof väldigt snabbt.

Jag har en gång tidigare skrivit hur klumpigt sex kändes men nu är det definitivt värre. Häromdagen blev det en flopp. Det gick knappt ha sex i en enda ställning utan att det var obekvämt för min del. Om han är överst så är magen i vägen så han nästan ligger på den, om jag är överst så gör gravitationen att det blir väldigt tungt nedåt och svårt att röra sig, magen bara hoppar runt och är verkligen i vägen, den ligger liksom på hans mage för att den är så tung och det känns inte heller så smidigt. Om man gör det bakifrån så behöver man lassa upp med ett gäng kuddar under magen så den inte hänger i luften för det blir också tungt. Från sidan gick inte alls, det var bara obekvämt. Mitt i allt fick jag ett skrattanfall och han försökte hålla masken så inte vi båda två skulle ligga vikta av det jag nu tyckte var så roligt. Jag förstörde verkligen stämningen, igen… Sexigt att göka med en tjej som skrattar så det sprutar tårar ur ögonen som kletar ut allt smink? I don’t think so. Samtidigt som jag skrattade så skulle vi lägga mig i en bekväm position liggandes på rygg med en kudde under ryggen och en vid huvudet men jag låg tillslut helt nedtryckt mellan alla kuddar och kunde inte röra mig åt något håll alls vilket han också såg och det gjorde inte heller saken bättre. Jag är handikappad i sängen, helt beroende av Anton som får hjälpa mig upp och stödja mig med kuddar osv. Jag kan knappt vända mig själv och gör jag det blir jag så andfådd så om vi ska kyssas bara flåsar jag honom i munnen istället.

Jag har fortfarande lust att ha sex trots att det går si sådär, jag har mer lust än vad jag kan åstadkomma när det väl händer, det går inte göra allt fullt ut liksom. Jag må vara fet men jag ger inte upp!

Kram på er!

v30 (7) IMG_2484