Graviditet 2014/2015

Annons

Pappor missar en hel del

Igår”intervjuade” jag Anton lite smått kring hans tankar om pappaledighet. Han har varit pappaledig i tre månader nu och han ska fortsätta till augusti månad. Jag är stolt och glad över att både VI och HAN tog beslutet att vara ledig med våra barn för det kommer vara guld värt hela hans och barnens liv. Han har fått en helt annan förståelse för mig och när jag tycker det är jobbigt. Han har sina uppåt och nedåt dagar han också så i efterhand tror jag att han ångrar att jag inte fick den empati jag behövde när barnen var mycket yngre och han jobbade hela dagarna.

Jag har lagt upp en video på vår Youtube kanal mammaochpappablogg där ni kan se hela intervjun, klicka på länken så kommer ni direkt dit :) https://www.youtube.com/watch?v=w1TecwTc5UA&feature=youtu.be

Det är inte en självklarhet för alla pappor att vara lediga under det första året/åren med deras barn och det tycker jag är synd. Jag vet att många familjer väljer att göra så för att de inte får in tillräckligt med pengar när mamman arbetar men hallå, pengar är inget värt jämfört med allt som händer det första året med barnen för det händer SÅ många saker. Att offra sig lite och leva lite snålare borde fler prioritera?! Bara 1-3 månaders ledighet ihop med barnen kommer ge er så mycket, jag lovar! Första halvåret är det svårt för barnen ammas ofta under de månaderna och då går det inte skilja mamman från barnet men när amningen tar slut under dagtid är det en ypperlig tillfällighet :)

Jag hoppas fler pappor kommer våga ta beslutet att vara pappalediga i framtiden så att barnen får den värdefulla tiden tillsammans med dem, kör hårt pappor!

(bilderna är tagna för några månader sedan när vi var i badhuset och lekte)

IMG_7248 IMG_7258 IMG_7263

Annons

När jag tog graviditetstesten 2014 vs 2015

När vi försökte få mig gravid i slutet av 2014 så var detta det allra första testet jag gjorde!

141229

Vi började försöka i okt/nov 2014 och jag kommer ihåg besvikelsen jag kände när jag fick min mens i slutet av november månad. Jag hade så många förhoppningar och tankar. I december tänkte jag knappt på att vi försökte göra barn så i slutet av månaden ”kom jag på” att min mens faktiskt var sen. Jag hade varit gravid under julafton som jag hade ”planerat” att jag skulle men vi var ovetandes. Jag tog testet när vi kom hem en morgon efter julfirandena hos min familj i Stockholm. Jag steg upp lite tidigare än Anton, jag hade sovit dåligt hela natten. Jag var super nervös och jätteglad innan jag visste svaret på stickan. När ”YES+” kom fram var det overkligt. Jag blev jätteglad!

Jag visste inte hur jag skulle berätta för Anton så jag sa inget utan lämnade testet synligt inne på toaletten. Vid frukost en kvart senare ungefär så trodde jag att han hade sett testet när han var på toaletten men det hade han inte. Vi satt och åt och det var jätte spänt för min del eftersom jag trodde att han visste och var ledsen över att han inte sa något. Tillslut frågade han mig om jag hade tagit testet och jag svarade ja. Han frågade vad det stod men jag sa att det fick han kolla själv. Han gick till toan igen och kom tillbaka med ett leende på läpparna och var nog både glad och nervös han också. Totalt missförstånd men det slutade bra ändå!

———————————–

2:a gången jag fick veta att jag var gravid.
Det hände i oktober. Chloéy föddes 22:a juli 2015, jag fick tillbaka mensen  månaden
efter och blev gravid med stor förvåning i oktober.

20151026

Vi började ha samlag några veckor efter förlossningen. Vi använde inga preventivmedel, vi tänkte att vi kunde tajma in det när mina ägg inte var mottagliga. Så fel vi hade.

Jag undrade varför jag inte hade fått min mens omkring den 25:e oktober 2015. Eftersom det var så nära inpå förlossningen fortfarande så hade jag inga tankar på att jag kunde vara gravid, eller jag ville inte tänka på den möjligheten riktigt ännu. Det gick flera dagar över tiden och jag inbillade mig att mensen var oregelbunden. Tillslut så kunde jag inte hålla mina tankar i styr och tänkte ”om” tankar hela dagarna. Jag var jättenervös och orolig. Dels för hur det skulle gå för oss om jag var gravid (jag visste att jag inte ville göra abort om det vore så). Jag var även orolig över Antons reaktion. Jag tänkte hålla det för mig själv och gå och köpa testet men jag berättade för Anton att min mens var sen. Det var mer ett skoj och jag skrattade (kanske mer av oro än för att det var roligt) när jag berättade att det fanns en möjlighet till att jag var gravid igen. Anton var väldigt neutral, inte glad, ledsen eller sur. Han ville bara veta hur det låg till, sen skulle han reagera. Vi köpte testet snabbt därefter för att jag skulle ta det första bästa morgon.

Jag sov ännu sämre den här natten inför testet än när jag tog testet den första graviditeten. Jag vaknade tidigt vid fyra tiden på morgonen och kunde inte somna om och bestämde mig för att ta testet då. Jag blev chockad när jag såg pluset. Jag kände mig som ett känslomoln, jag visste inte vad jag skulle känna men jag fick fram ett leende. Herregud så hemskt kunde det inte vara att jag var gravid igen?! Jag kunde inte hålla mig för Anton. Jag gick in i sovrummet där han och Chloéy sov, tände lampan och sa att jag hade tagit testet. Han verkade ointresserad och väldigt trött men han vaknade till när jag sa att jag var gravid igen! Chockade somnade vi båda om igen och i flera veckor därefter pratade vi för och nackdelar med att få ett barn så tätt inpå, och så himla oplanerat.

Annons

Samtalet på Aurora

Det känns så mycket bättre nu efter att ha pratat med en barnmorska på Auroramottagningen. Vi gick igenom förra förlossningen, min upplevelse samt det som var skrivet av barnmorskan under förlossningen. Jag fick till och med en rundtur på förlossningsavdelningen som jag knappt kom ihåg hur den såg ut. Jag var i en dimma sist känns det som, så många minnesluckor.

2016-04-04_20.30.25

Barnmorskan jag pratade med tyckte också att min nio timmars (långa) förlossning med Chloéy var snabb för en förstföderska. Det är bara jag och Anton som tyckte det var en lång förlossning haha!

I min journal fanns det anteckningar som bekräftade att epiduralbedövningen jag fick inte hade någon verkan på mig. Dem var ändå inne och ökade på dosen men det hände inget. Jag fick även den för sent, jag skulle behövt den tidigare.

Jag fick bekräftat att en förlossning där man blir igångsatt med dropp gör ondare än en naturlig födsel, precis som jag har trott. Det känns skönt att veta för om jag kommer igång själv nu så blir smärtan inte lika olidlig.

Vi pratade mest om smärtlindring så nu har jag allt klart för mig hur jag vill ha det och vad som var dåligt förra gången. Anton och jag ska gå igenom det noga för han är min talesperson som förra gången. Det går inte prata och vara närvarande när man är inne i värkarbetet, jag lämnar all fokus på smärtan och behandling av den.

Jag har suttit och skrivit mitt förlossningsbrev ikväll som ni ska få höra snart. Tydligen så tar dem mina papper mer på allvar för att jag har varit på Aurora. Det känns skönt så jag slipper tjata.

Det viktigaste härnäst är att Anton och jag går igenom våra tankar i lugn och ro så det inte blir missförstånd. Förra gången gick det utmärkt trots att ingen av oss hade hunnit läsa eller prata tillräckligt om själva förlossningen. Men den här gången känns det bra om vi båda är förberedda och vet vad vi vill.

Kram!

2016-04-04_20.31.55

Annons
Annons

Fördelar och nackdelar med graviditeten

Jag är varken smal eller tjock men jag har tillräckligt med hull som gör så att jag inte känner mig helt bekväm med min kropp. Min kropp vill inte dra sig tillbaka så fort längre sen efter förlossningen, jag antar att resten är upp till mig nu. Det kommer inte bli lätt. Jag har inte fått någon rutin på mitt motionerande, jag gör det lite när jag känner för det och när jag har tid och lillan inte gråter. Jag har en period nu när jag inte känner mig bekväm i klädesplaggen jag har hemma och det påminner mig om när jag var gravid och magen bara syntes lite. Det var för lite för att folk skulle förstå att jag var gravid men tillräckligt för att det skulle synas i en vanlig T-shirt. Jag gillade det inte. Ingenting satt bra och så är det nu också! Jag vill helst slänga på mig en stor tröja och gömma mig i den ett tag, tills jag har kommit igång med träningen på riktigt. Jag gillar att visa mina former vanligtvis så därför har jag många tighta plagg, mest tunikor som går en bit nedanför knäna. Nu har jag ingen lust att ta på mig dem, jag ser inte ens bra ut i mina träningskläder. Det är jättejobbigt när ingenting passar riktigt, precis som när man är gravid i en viss månad och inte hittar några sköna plagg som inte sitter åt för hårt.

Jag längtar tillbaka till min runda fina mage när jag känner såhär för när jag hade den så tänkte jag inte så mycket på min vikt. Jag kände mig fin och väldigt kvinnlig. Jag behövde inte tänka på mitt extrafett vid magen som jag nu har eller valkarna vid sidorna. Jag hade inga valkar då för kroppen var rätt så spänd. Det var skönt att kunna äta så mycket jag bara orkade utan att behöva knäppa upp byxorna. Det var skönt att kunna äta sötsaker och annat gott i överflöd när jag hade lust med det. Det var skönt att människor hade extra respekt för mig när jag gick runt med min stora mage och allt var i vägen. Dem lämnade företräde och log lite extra mot mig än vad dem skulle ha gjort om jag inte hade burit på ett barn. Jag kände mig omtyckt av alla, till och med utav folk på gatan på grund av att dem var hjälpsamma när det var något. Till exempel om jag tappade något framför någon så hjälpte dem till mer än gärna med ett leende på läpparna.

En graviditet är dock inte bara fylld med kärlek och det är inte alltid så fint och härligt som jag har beskrivit det ovan. Det fanns många jobbiga dagar och månader. Jag mådde illa och hade yrsel i månad 1-3, jag var ofta förstoppad, jag var trött som en zombie och var tvungen att sova middag varje dag fram till månad 6 någon gång, jag kunde inte äta vad jag ville på grund av min halsbränna och illamåendet, jag var konstant kiss nödig den sista tiden så efter att ha kissat för någon minut sedan kunde jag behöva gå efter 5 minuter igen för det var svårt att tömma blåsan helt efter månad 5 ungefär. Jag hade svårt att hitta sköna sovpositioner mot slutet, ingenting var bekvämt. Fötterna började värka i månad 6 och slutade inte, inte ens efter en natt med massa sömn. Det var ansträngande att stå och laga mat under en halvtimme så ett tag satt jag på en stol när jag skulle göra det. Det var väldigt svårt med sexlivet på slutet också. Allt var klumpigt och jobbigt.http://blogg.alltforforaldrar.se/mammaochpappablogg/2015/07/18/kan-man-ha-bra-sexliv-nar-man-ar-hoggravid/ Att arbeta var inte helt enkelt så det var skönt när jag fick ledigt för att få graviditetspenning. Jag vill inte göra er obekväma ni som inte har varit gravida, men det är lika bra att vara ärlig. Det är inte en dans på rosor. Kom ihåg att vad ni än hör från andra så kommer ni inte känna att det är likadant, för alla har en egen version om hur det är att vara gravid och om hur förlossningen känns. Vissa har det bra och slipper komplikationer under graviditeten men får det istället under förlossningen, andra har det tvärtom och en del har det bra hela vägen ut. Vi är så olika. Ni kan bara få reda på hur ni skulle ha det om ni bestämmer er för att få ett barn och går igenom hela processen. Hur jobbigt det än är och hur smärtsam förlossningen än kan bli så är garanterat nästan alla mammor överens om att det är värt det i slutändan. Jag vill göra om allting igen, det har jag redan bestämt mig för!

Kram

v 19 (2) v21 (3) v25 (4) slutet v 20 (2) v29 (6) v31 (2) v33 (4)