Nu har det gått snart två veckor sedan Tylers operation och han är som vanligt igen. Det blev han mot slutet under förra helgen skulle jag säga. Igår kväll när jag skulle somna lyssnade jag extra noga på hur han andades för att höra om det är någon skillnad. Jag hörde faktiskt inga snarkningar alls utan bara fina, lena andetag som han tog. Svullnaden efter operationen bör vara borta nu tänker jag för Tyler snarkade första veckan efter operationen. Vi håller tummarna att han inte kommer behöva göra om operationen om det växer tillbaka ❤
I veckan var det dags för Tylers 3-års kontroll på BVC och Tyler var som vanligt taggad att få åka på äventyr som det är i hans ögon. Eftersom vi är där så sällan blir det ännu roligare att komma dit och leka med deras leksaker och vara någon annanstans bara. Under detta BVC mötet är rutinen att en läkare kommer och gör en kort undersökning. Men på vårt besök kom läkaren in nästan direkt efter att Tyler och jag hade gått in i rummet. Och han satt kvar under hela besöket vilket är ovanligt för det har aldrig hänt under något tidigare besök med alla tre barnen. Jag anar att han var där för att observera Tyler, hur han för sig, pratar och interagerar på grund av hans eventuella neurofibromatos. Läkaren ställde frågor till mig om hur Tyler är med andra barn, hur det fungerar hemma och om han har fler symtom än enbart fläckarna på kroppen. Emellan hans frågor gjorde BVC-sköterskan det hon skulle och vägde samt mätte Tyler, bad honom sparka på en liten fotboll samt köra ett par bilar. Han var väldigt framåt och hällde ut alla leksaker han kunde hitta i rummet och lekte som om ingenting. I slutet fick han välja en liten sak från en gullig liten låda sköterskan höll i . Han tog ut alla saker och jag fick säga till honom att lämna några saker till de andra barnen som kommer dit. Det blev klistermärken samt en ring. Innan vi gick visade BVC-sköterskan Tyler en av teckningarna som hängde på hennes vägg, en teckning som Chloéy gjorde när hon var fyra år och som fortfarande hänger kvar. Hon hade ritat huvudfotingar och en sol och Tyler blev väldigt fascinerad av målningen. Sedan var det dags att säga hej då och jag packade ihop våra saker samtidigt som sköterskan hjälpte honom på med skorna. När vi var utanför hennes rum och dörren var stängd såg jag en liten bil i Tylers hand. Han hade alltså fått med sig en tredje liten sak från lådan, lille lurifax!
Det har varit en lugn vecka för övrigt men vi har haft fortsatt besök av min lillebror från Stockholm. Förra söndagen tog vi med alla till spelhallen som vi har här i Växjö. Jag har besökt den en gång tidigare men de hade bytt lokaler sedan sist och nu var det mycket större. Det var lite av en chansning att ta med Tyler dit men han tyckte det var super kul. Det finns alla möjliga spel du kan tänka dig där. Allt från bilspel och dansspel till bollspel och skjutspel. Förutom det har det bakats, spelats fotboll och i måndags när det var fint väder hjälpte jag mommo att kratta bort löv i buskarna på framsidan. Tyler hängde med mig den dagen samtidigt som Anton var med James och Chloéy på äggjakt i någon skog. Vi hittade inte bara löv i mormors trädgård, vi hittade maskar, sniglar och nyckelpigor som vi la i en hink och betraktade tills Tyler tyckte det var dags att slänga dem på mig..
Det är skönt att denna helgen är påväg att ta slut för det blev ingen vidare helg för min del… jag blev magsjuk sent på fredagskvällen och var uppe hela natten. Spenderade hela lördagen att vila kroppen och magen men mådde konstant illa.. Efter en natt med god sömn har jag idag känt mig levande igen, för det mesta. Det gör ont i mina muskler för att jag legat ner samt suttit upp så mycket. Men jag har varit isolerad i Antons och mitt sovrum för att barnen inte ska bli smittade. Man kan ju försöka åtminstone..
Jag funderade innan på hur länge man som människa kan vara ensam utan fysisk kontakt. En människa som jag, som är van att bli berörd varje dag och väldigt ofta. Det är kramar hit och dit och pussar då och då. Nu saknar jag nämligen att få de där kramarna extra mycket och det gör ont i hjärtat av att inte ha kunnat krama om barnen eller Anton på snart 2 dygn. Det svåraste är Tyler såklart. Han vill vara med mig hela tiden men Anton har behövt springa och hämta honom när han har smugit sig in i sovrummet för att spana på mig. Jag har låtit honom leka på golvet närmst dörren och pratat med honom. Berättat att jag saknar och älskar honom. Han sa till mig att han vill krama mig också efter att jag sa samma till honom. Åh vad jag ska krama honom imorgon!!!
Det är sällan jag blir såhär sjuk, senaste gången kan jag inte minnas. När jag är förkyld är jag ute i lägenheten och gör det mesta av sysslorna oavsett hur jag mår. När Anton är sjuk är han ofta sängliggandes. Jag vet hur psykiskt ansträngande det är att rodda med alla tre barnen och hemmet när den andre är hemma men inte tillgänglig. Idag är Anton helt slut, jag ser hur hans energi sakta har avtagit och det enda han vill nu är säkert att få barnen i sängs så han kan få pusta ut. En kväll till älskling, en kväll till 🩷
I förmiddags fick James feber men han har inga andra symtom än så länge, vi hoppas verkligen det håller sig till enbart feber. Nästa helg vill vi vara helt friska för då drar jag, James och Chloéy till Stockholm för ett besök hos familjen. Jag ser fram emot det jätte mycket. Det var ett bra tag sedan vi tog oss dit faktiskt så det är på tiden nu! Veckan därpå är det dags för Tylers viktiga operation av halsmandlarna och då behöver vi verkligen vara friska. Tyler har varit förkyld under veckan med snorig näsa och hosta men inget mer. Det är bäst att vi får alla baciller nu så dem hinner försvinna nästa vecka!
Hoppas ni har haft en fin helg i solen 🌸
Tyler innan idag när han lekte innanför dörren
Tyler i fredags på dagen när vi lekte ute, och alla var ovetandes om att jag skulle bli sjuk senare..
Tidigare i veckan när vi bakade brownie
Förra helgen på Antons 30 års kalas
I torsdags fyllde Anton 30! Firandet började med ett ”boom” på morgonen när vi sköt iväg guldserpentiner från ett stort rör samtidigt som vi sjöng. På natten till hans födelsedag blev Chloéy sjuk och därför blev inte planerna för dagen riktigt som jag hade tänkt. Som ni ser på första bilden sov Anton på madrass inne hos James och Tyler för att Chloéy sov med mig inne i vårt rum. Han försökte undvika att bli smittad vilket lyckades helt. Av oss fick Anton en stor goodiebag” med saker han gillar såsom energidryck, chips, hans favoritchoklad m.m. Sedan låg där också en fin klocka som han blev väldigt glad över.
På kvällen stannade jag hemma med Chloéy när Anton, James samt Tyler fick skjuts till stan för att äta mat på restaurang med ett gäng jag hade planerat på förhand. Anton var nöjd med dagen och kvällen men firandet fortsatte på lördagen när vi hade lite mer partaj. Innan dess bjöd vi på smörgåstårta och tårta. Sedan övergick kalaset till fest och alla tre barnen åkte med hem till Antons föräldrar för att sova över. Det var länge sedan jag drack ”mycket” alkohol på en och samma kväll men jag tog det lugnt. Jag avskyr att vara bakis och att må illa men det slapp jag. Vi var mest trötta på söndagen men vi fick bita ihop när barnen skulle iväg på kalas och aktiviteter på EM.
För mig är alkohol och barn inte en uppskattad kombo och jag tappade suget på alkohol redan innan Chloéy kom till världen. Ett par gånger om året dricker jag lite mer och det räcker. Däremellan är jag i princip nykterist. Jag hade lätt kunnat vara det resten av livet utan problem. Det som jag inte vill sluta med är att gå ut och dansa på klubb någon gång om året för det är det roligaste man kan göra när man dricker. Men istället för att klubba dansar jag och barnen till musik som dem gillar här hemma istället haha. Senaste leken som vi gör är att tävla om vem som kan härma flest dans-moves där vi går varvet runt och gör varsitt steg, sedan ska man göra alla andras steg innan man själv lägger till ännu ett ”move”. Den som tappar bort sig först förlorar. Det är svårt men kul!
Näst på tur i vår familj att fylla år är lilla Tyler som fyller 3 år den 21 mars! Han är super taggad på sin födelsedag och ser jätte mycket fram emot att fylla år. Han önskar sig en ”biltårta” och jag har lovat honom att göra en. Vi får se hur det går för jag har aldrig testat att göra en men det blir säkert ännu en lärdom inom bakning som jag kan spara i arkivet. Hoppas ni har en fin onsdag, ta hand om er!
Det är verkligen något helt annat att åka buss varje dag. Dels krävs det mycket mer planering, sedan vet man aldrig vad man kan förvänta sig när man väl kommer till busstationen. Om bussen kommer i tid. Om bussen kommer över huvud taget. Hur busschauffören kommer köra, ja vissa kör som dårar och andra tar det något lugnare. Man vet aldrig vad man får och det blir svårt att planera livet utifrån de förutsättningarna. I morse efter jag hade lämnat Tyler på förskolan var det tre stycken bussar som inte kom. Minus 18 grader var det och jag kände inte mina tår när jag klev av bussen som tillslut kom. Det första jag gjorde efteråt var att ringa till Länstrafiken Kronoberg, sedan skickade jag ett mejl om alla synpunkter som är många fler än dagens försening. Jag har åkt buss under några veckor enbart och förutom denna förseningen kommer de flesta bussar alltid sent. Två bussar har nästan kört förbi mig när jag stått och väntat vid busshållplatsen varav en var tvungen att tvärnita, den andra gången bankade jag på sidan av bussen när den körde ifrån mig för att den skulle märka att jag var där… Under två tillfällen har chaufförerna kört fel, sist var igår på eftermiddagen när jag hade hämtat Tyler. Han körde rakt in i den värsta kön mot norremarksrondellen där vi fastnade länge innan han kunde vända bussen åt rätt håll. Jag vet inte hur det är att vara chaufför men jag undrar verkligen hur svårt det kan vara att genomföra sitt jobb när det enbart går ut på att hämta upp samt släppa av människor på platser som redan är förutbestämda och uppmärkta. Hur kan man inte veta vart man ska köra? Det är det minsta man ska kunna förvänta sig när man åker buss som resenär tycker jag. Deras förmåga att vara vänliga och trevliga är en annan femma och det är enbart några få chaufförer som vet hur man beter sig i ett serviceyrke.
Trots att det är riktigt kallt ute är det en väldigt fin dag. Man blir sugen att gå ut men det går inte vara utomhus särskilt länge utan att ha klätt på sig flera lager kläder. Idag ska James åka skridskor med sin skolklass och jag hoppas han tar på sig ordentligt. Lärarna hjälper inte barnen lika mycket när de går i skolan och i dessa åldrarna slarvar barnen fortfarande med ytterkläderna. Det är så mycket annat som de ska tänka på i skolan gällande kompisar, hur man ska bete sig, läxor och annat så jag tycker inte det är konstigt att de inte kommer ihåg allting. James är expert på att glömma. Men problemet är snarare att han inte lyssnar ordentligt när vi pratar med honom för han är i sin egna lilla värld väldigt ofta. Jag försöker ändå vara noggrann med att vi ska ha ögonkontakt för att jag ska vara mer säker på att han uppfattar det som sägs men det räcker inte alltid. Jag påminner honom ofta vad som är nedpackat i hans ryggsäck som till exempel extra vantar. När vi hämtar honom händer det ofta att samma vantar ligger kvar, helt orörda i väskan samt att det andra paret är genomblöta. Och självklart klagar James på att han inte visste att han hade ett par till i väskan. Så är det konstant och jag tjatar och tjatar för att jag inte vill att han ska frysa. Chloéy har mer koll och hon är medveten om vad hon har i sin väska samt vad hon behöver ha på sig för att inte frysa. Hon kan absolut strunta i saker vi säger men det är skillnad på att ta det aktiva beslutet än att inte lyssna från första början. Jag antar att det både är en mognadsfråga men också att Chloéy är en person som vill ha mer kontroll medans James lever mer i nuet och inte känner behov att ha den kontrollen.
Chloéy är väldigt lik mig på det sättet. Jag har varit ett kontrollfreak från tidig ålder och jag är det förhållandevis än idag. Själv tycker jag att jag har släppt på väldigt mycket sedan jag fick barn, det har automatiskt blivit så för jag hade blivit tokig annars. Frågar man min närmsta familj tycker de att jag fortfarande är ett kontrollfreak. Jag känner åtminstone själv att jag inte har samma förväntningar trots att de fortfarande är höga. Jag reagerar starkt på misslyckanden och saker som är oplanerade som påverkar mig negativt. Men jag har fått lära mig att jag inte kan styra allting som sker i livet för det är så många saker som sker utan att jag själv kan påverka det. Så är det för alla människor. Vi hanterar det olika bara. Som förälder är det dock väldigt utmanande att försöka ha kontroll på allting. Vi som har barn vet med oss att det händer saker varje dag som är oväntade och som gör att man måste prioritera om och göra en ny plan. Det kan vara en enkel sak som att man måste VABBA en dag när man har väldigt viktiga möten på jobbet. Det kan ta emot men familjen går först alla dagar i veckan för mig, däremot är det tur att vi är två föräldrar här hemma som oftast kan lösa det på ett bra sätt.
Jag hoppas ni får en fin dag i det kalla vädret och att ni har mer tur än mig när det gäller bussarna, kram!
Tänk att det är 2024 nu. Året som jag tror mycket kommer falla på plats i mitt liv. 2023 har varit lite mer otursamt och det avslutades verkligen med otur för att vår bil fick en stor skada (inte på grund av en krock) som gjorde att vi lämnade in den och inte tog tillbaka den. Det skulle kosta för mycket att laga den och bilen var inte värd att lägga mer pengar på. Vi har trots allt lagt ner väldigt många tusenlappar för att reparera den men nu fick det vara nog. I morse tog Tyler och jag bussen till hans förskola och Anton cyklade med James och Chloéy. Det är en stor omställning att leva utan bil men jag är fast besluten om att vi kommer klara det, en period åtminstone. Julen kom oavsett efter att bilen gick sönder och vi har haft det jätte mysigt. Vi firade hemma hos oss med mina syskon, min pappa och pappas fru samt min farmor. För att vara första gången att hålla i julen tycker jag att det gick väldigt bra. Ingenting brändes på spisen eller i ugnen och alla gästerna var nöjda. Detaljer kan man alltid klaga på och en specifik sak jag kom på efter allt var att jag glömde ha ströbröd på vår Jansson. Plus att potatisen inte var riktigt färdiggräddad. Till nästa gång kommer jag ha det i åtanke 🙂
Nyår firade vi också hemma hos oss men betydligt lugnare. Ett av mina syskon stannade kvar efter jul för att fira nyår med oss, sedan kom min mormor över och åt 3-rätters som vi lagade tillsammans. Det var en mysig kväll det också och jag skulle inte velat fira på något annat sätt. Jag tycker det är väldigt skönt att vara hemma på nyår. Det är mestadels bekvämt eftersom vi har tre barn och det blir bara enklare att vara hemma. Vi såg raketerna riktigt bra från vår balkong på fjärde våningen och under tiden sov Tyler gott i sin säng. Igår var det svårt att somna på kvällen för att vi har varit uppe sent de flesta kvällarna under jullovet. Även James och Chloéy. Vi har fått lyxen att sova till minst åtta varje morgon för till och med Tyler har sovit längre. När han har vaknat tidigt har han kommit in och lagt sig mellan oss i sängen och antingen sovit vidare eller tittat på en skärm. Sovmorgon hör inte till vanligheterna här hemma om Anton och jag på förväg inte bett om att få sova ut.
Jag har ju glömt att berätta hur det har gått sedan vi flyttade och jag skulle sammanfatta det som att allihopa har bott in sig väldigt snabbt i den här lägenheten och det tog inte lång tid innan vi kände oss lugna och trygga. För mig tog det nog en vecka vilket är rekord. Det brukar ta väldigt lång tid för mig att känna mig som hemma annars men denna gången är jag själv förvånad över hur snabbt det gick. Jag är lugn och inte lika stressad som i förra lägenheten. Bortsett från att området vi bodde i är det bästa vi bott i under två perioder i vårt liv så trivs jag mycket bättre nu. Jag har verkligen känt att det inte är menat att vi ska bo på Östra Lugnet mer. Första lägenheten vi fick där var ett förstahandskontrakt och jag trivdes väldigt bra i den lägenheten när James och Chloéy var små. Vi flyttade därifrån när Tyler var i magen och vi saknade verkligen området konstant och kunde inte släppa det. När vi väl kom tillbaka var det inte ett förstahandskontrakt längre och det fick vi sota för när vi blev uppsagda alldeles för tidigt. Vi hann bo där i ett halvår innan vi blev uppsagda och från den dagen kämpade jag för att hitta en ny bostad direkt samt så snabbt som möjligt. Jag tror både Anton och jag ville tillbaka till någonting som inte fanns kvar när vi bodde på Östra Lugnet första gången. Det vet vi nu och vi försöker göra det bästa av situationen istället. James och Chloéy har inte klagat någonting för de har närmre sin skola samt alla kompisar från skolan. James har en kompis han saknar mycket dock och som han lekte med väldigt ofta i förra lägenheten. De träffas fortfarande men det blir inte lika ofta eftersom det inte går att komma över en eftermiddag efter skolan till exempel. Det spontana försvinner men vi ordnar fortfarande lekträffar!
Vet ni vad som händer detta året?!!!! Jag fyller hela trettio år!!! När jag säger ordet ”trettio” känns det jätte konstigt. ”Kan det verkligen stämma?” tänker jag. Jag kan inte säga att jag är gammal men jag tycker trettio låter mycket äldre än allting som har med nummer tjugo att göra. Jag tror trettio är året man verkligen kan säga att man är vuxen på riktigt. Många får sina första barn i den här åldern men jag har redan tre stycken… Jag tänker att jag får fokusera på vad jag vill göra karriärmässigt istället. Jag har inte hittat rätt ännu men jag hoppas att jag gör det under 2024. Åtminstone något i rätt riktning. Det är självklart för vissa människor vad de ska jobba med och vad de brinner för men för en person som mig som inte kan bestämma sig går det trögt för.. Det finns många saker som hade varit väldigt roliga att jobba med men frågan är vad jag egentligen brinner för? Kan man inte ha flera saker man brinner för? Det är svårt att välja en sak och det är svårt att peka ut en sak som jag ska sikta på. Jag tänker att jag vill jobba med någonting som får mig att inte titta på klockan hela tiden. Något som är eller blir till en passion. Samtidigt tänker jag att vem vill inte jobba med någonting de tycker är roligt? Det är få personer som faktiskt kan arbeta med någonting de tycker är väldigt roligt och som de brinner för. Men jobba måste man göra oavsett.
Jag hoppas ni allihopa har haft en fantastisk jul och ett toppen nyår utifrån era egna önskningar och förutsättningar! KRAM!
