VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

KRAMKALAS!

Våra barn… De är riktigt härliga ibland och stundvis undrar jag var de egentligen kommer ifrån. Sekunderna är inte många från att det är frid och fröjd tills helvetet brakar loss och båda skriker och gråter rakt ut. Efter förskolan idag lekte vi utanför med grannen och hennes dotter som fick en lillasyster för ett litet tag sedan. Mamman berättade att den äldsta dottern (hon är lika gammal som Chloéy) får utbrott och att hon helst stänger alla fönster och dörrar för att grannarna inte ska höra. Jag gör likadant här hemma för ibland skäms jag – för som grannen också sa så låter det som att man slår sina barn när de skriker som värst men så är det självklart inte. Tokig blir jag definitivt men då får Chloéy fortsätta skrika på sitt rum och James får ofta komma upp i famnen för att han är för liten för att lugna ner sig själv.

Anton berättade att James och Chloéy träffades på deras lilla skolgård förra veckan och då gick James fram och stoppade in sitt pekfinger i hennes mun. Ja ni kan ju bara gissa vad Chloéy gjorde… Hon bet allt hon hade så James blev jätteledsen stackaren. Det var en av förskolelärarna som berättade för Anton som berättade för mig och det gjorde ont i mammahjärtat att få höra. När barnen leker hemma är det ofta tjafs om vad som är Chloéys saker för enligt henne är allting hennes och James bryr sig inte (om hon inte tar något från hans händer). Till en början för några månader sedan gjorde James inget motstånd alls men nu börjar han bli envis han också. Han är särskilt envis när han inte får som han vill från Anton och mig och då slänger han och kastar sig åt alla håll och kanter. Han är en superbra klättrare och tar sig upp på matbordet många gånger varje dag och sedan försöker han sätta sig ner i hans matstol för att sedan be snällt om  yoghurt som han uttalar ”goggi”. Det är så gulligt men han får ju inte klättra upp där så bestraffningen blir att han får gå ner och sedan får vi lägga ner stolarna på golvet.

Jag tycker att barnen blir bättre på att umgås och leka med varandra och det märks redan nu hur roligt de har som många tjatade om att de skulle få för att det inte skiljer mer än 11 månader på dem. Bilderna nedanför visar hur de busade och gapskrattade i James spjälsäng igår och jag blir helt varm i kroppen när de gör så för jag blir så glad att de har roligt tillsammans. Det blev kramkalas i sängen tillslut och båda var superglada.

Jag är världens lyckligaste som har mina fina barn och att de är precis som de är. Hoppas er start på den här veckan har varit bra, kram <3 

20170917171139 20170917171142 20170917170935


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna