En av många saker jag har lärt mig sedan jag blev mamma är att göra mig i ordning på rekordtid! Jag var inte den typen som höll på i timmar förut men jag har ändå fått kapa en hel del timmar av min nerlagda tid på utseendet. Jag menar 8 av 10 gånger stressar jag och de resterande 2 tvingar jag Anton att ta hand om barnen och barnen att hänga med Anton för att vi ska iväg på något festligt. För det mesta hänger James i mitt ena ben, säger mamma och försöker få fram gråt. Chloéy tar fram pallen vi har på toaletten och säger ”sminka mig” medans jag försöker att inte svettas bort sminket jag redan hunnit lägga på huden. En sekund senare rotar James i soptunnan full med blöjor, tops, bindor och annan skit. Chloéy har då fått in en av sminkborstarna i munnen och försöker bända upp min rosa rouge hon tycker om att se på.
Jag har lärt mig att svänga ihop en outfit på 1 minut som motsvarade en timme för några år sedan. Jag förstår inte hur jag hade tid förut men jag hade egentligen inget liv innan jag fick barn. Jag hade bara mig själv att ta hand om och då var jag såklart självisk. Barnen går alltid först och därför gör vi dem färdiga först, tiden som blir över går till mig och Anton. Anton får visserligen ännu mindre tid än mig men han klagar oftast inte. Han brukar springa runt i lägenheten precis när vi ska åka för att städa och leta efter något så han slösar sin tid på det istället. Jag brukar få lämna hemmet med en stenhårt sprayad hästsvans för att jag inte får tid nog att duscha eller så är håret genomvått för att jag inte har hunnit torka det.
Jag använde min plattång för två veckor sedan för första gången på 1 år. Det är också en sådan sak som jag undrar hur jag hade tid med och hur jag prioriterade? Samtidigt så är det många mammor i samma sits som mig som ändå prioriterar sitt utseende väldigt mycket men jag undrar bara varför? Deras barn måste väl också bli ledsna och arga under tiden? Hur hinner de då? När barnen sover är det en annan sak, då tar jag också tillfället i akt om jag inte sover själv vilket jag brukar välja. Jag har verkligen lärt mig att prioritera rätt, det är min känsla kring det. Tid har det tagit men jag har valt att prioritera barnen och kvalitetstiden med dem. Jag väljer bort städning och andra sysslor för de kan jag göra när barnen inte är ledsna, när de sover eller när Anton är hemma så att det slipper bli kaos.
Tror ni också att prioritering är något man lär sig genom föräldraskapet eller fortsätter en del som vanligt?
Kommentera