Anton och jag var tidiga med att skaffa barn i vår umgängeskrets om man ens kan kalla det för umgängeskrets. Nåväl, vi har faktiskt kompisar även fast det är några FÅ kvar efter valen vi har gjort i våra liv som bland annat att få barn i 20/21 års ålder. Jag blev gravid när jag var 20 år gammal och då kände vi ingen som var gravid eller fick barn i samma veva. Nu börjar situationen ändras och flera vi känner eller ”har känt” förut har fått barn nyligen eller kommer få barn snart.
Det är jättekul att få det livet gemensamt för så blir det automatiskt så fort barnet är fött och för oss tjejer är det ett stort samtalsämne om just graviditeten. Det är så himla speciellt och jag blir så extalterad när någon jag känner ska få barn för jag minns så väl hur spännande det var när Chloéy låg i magen och allting var nytt. Första gången är faktiskt mer speciell, är det bara jag som tycker så? Det har ingenting att göra med att det barnet är mer speciellt utan det är just känslan av att allting som händer, händer för första gången. Jag kan bli avundsjuk på de som känner så nu för jag skulle vilja uppleva det igen men samtidigt så vill jag inte det för det är en tuff period och det är svårt att hela tiden vara ovetandes men även fast man inte har erfarenhet av att vara förälder så är man den bästa föräldern för sitt eget/för sina egna barn. Oftast är det föräldrarna som själva känner på sig och vet om när barnet inte mår bra för det finns ett speciellt band sinsemellan som ingen annan mer än vi som är föräldrar till barnet/barnen kommer kunna tränga sig igenom eller förstå. Det kan vara svårt och jobbigt att stå på sig angående vissa saker men att just stå fast vid det man själv tror på tror jag är väldigt viktigt för det ska ju kännas bra för en själv, inte för alla andra.
Som förstagångsmamma hade jag många frågor om allt nytt som hände. Varje fas i graviditeten, om allt som hade med förlossningen att göra samt om alla faser vi har gått igenom med barnen för första gången. Även fast vi har två barn så finns det ändå olika faser, eller det kanske är så att barnen beter sig olika i de olika faserna? På grund av det så har vi ändå många frågor så även fast man har ett eller tio barn kan man behöva lite hjälp.
Att få ”rätt svar” på sina frågor är inte enkelt för det finns så många rätt och fel. Alla man frågar svarar dessutom olika för det som känns rätt för någon känns fel för en annan. Då måste man känna efter vad som känns bäst för sig själv och barnet, det är det enda rätta sättet enligt mig! För när jag har gott samvete och det känns rätt så känner jag mig som den bästa föräldern och då är barnen oftast nöjda!
Idag har jag jobbat lite extra och ikväll har vi ingenting planerat än så länge men med det fins vädret räcker det med att bara vara ute och leka med barnen. Ha det toppen hörni, kram!
Kommentera