Ja hur får man en matglad bebis? Är det bara på grund av föräldrarnas metoder eller finns det helt enkelt matglada bebisar och bebisar som inte är lika nyfikna på mat?
Chloéy är 1 år gammal och hon är ett matvrak. Hon äter allt, mer än hon får för hon äter allt hon ser när vi är utomhus. Hon visar stort intresse för att smaka vår mat och det krävs inte många gånger innan hon kan äta något som har en helt ny smak. Det är lite av en övningssak för det ligger en del träning bakom hennes matintresse. Som förälder måste man ha tålamod och visa engagemang och försöka om och om igen. Allting är ju nytt för deras smaklökar så det är övning som är mest betydelsefullt tror jag. Sedan spelar barnens intresse en stor roll för ger man smakportioner till ett barn som inte är redo och inte visar något intresse så kommer det inte ge en bra effekt. Man måste läsa av sina barn och prova om och om igen som sagt.
Vi gav Chloéy en smakportion gröt när hon var fyra månader gammal första gången. Hon åt inte upp det men hon smakade och spottade ut, smakade och spottade ut… Vi gav henne några skedar den gången och det fortsatte vi att göra i flera dagar tills hon svalde lite gröt. Med tiden så åt hon mer och mer och tillslut fick hon i sig en halv portion gröt. Chloéy har inte varit kräsen och det är en stor fördel. Vi har inte behövt tänka på vilket märke vi köper men det kan göra stor skillnad för det smakar inte likadant. Vissa barn gillar endast en sort och då är det den sorten man ska köra på. En del barn gillar bara hemlagat, andra gillar köpemat och så kan det vara periodvis. Några är som Chloéy och kan äta bådadera. Hon äter som sagt det mesta men vi testar fortfarande nya saker varje vecka.
När barnen är över ett år så får de äta ”allt”. Innan dess finns det vissa riktlinjer som t.ex. att det inte ska äta för mycket salt. Sedan hon blev ett år så har hon fått smaka mat från Anton och mig och vi gör fler portioner av vissa rätter så vi kan frysa ner rester till Chloéy. Hon är inte jättebra på att tugga stora bitar för vi har testat men hon vill gärna svälja dem alldeles för tidigt. Vi har därför fått backa ett steg och mixa hennes mat lite grann. Det gäller att anpassa maten efter hur barnet äter, hur många tänder det har osv. Min största oro är att hon ska sätta i halsen och det har hon gjort flera gånger för att hon stressar när hon äter och för att hon har svalt stora bitar utan att tugga med hennes sex tänder. Det är ett stort tecken på att hon inte är redo för stora bitar. Så småningom kommer vi prova med lite större bitar igen. Det är så man får göra. Testa, testa, testa. Man ska heller inte vara rädd för att ge barnet sådant man inte gillar själv. Jag t.ex. är inte alls kräsen när det handlar om mat för jag äter nästan allt. Anton är lite petigare men han var jätte kräsen när vi var yngre. Vissa saker kommer han nog aldrig lära sig tycka om smakmässigt men vi kommer ge Chloéy det vi inte tycker om. Vi ska inte begränsa hennes matintag bara för att vi inte äter allt. Det är lätt att tänka som så att barnen inte heller kommer tycka om det man som förälder inte gillar men så är det verkligen inte. Det krävs ändå övning för att de ska tycka om vissa smaker. Än idag lär vi oss att äta nya saker och alla har minst en grej de inte gillade som liten men som de tycker om som vuxen. Våra smaklökar behöver också träning men inte lika ofta.
Lycka till med era barn och deras matträning, det går toppen om ni har ett öppet sinne 🙂
Kommentera