Att få ett oplanerat barn

• Inlägg av: Mammaochpappablogg
• Datum: 28 augusti, 2016
• Kategori: James

Som de flesta vet är James ett oplanerat barn. Det betyder inte att vi älskar honom mindre på något sätt, vi älskar honom precis lika mycket som Chloéy! Det var mest en stor känslomässig skillnad i graviditeten med James vs Chloéy. Vi var superglada över det positiva graviditetstestet som jag tog när jag var gravid med Chloéy men jag blev glad när jag plussade andra gången med James i magen också. Dock inte lika glad i ärlighetens namn.

Chloéy hade precis blivit 2 månader gammal när jag plussade andra gången. Det är lika gammal som James är nu. Jag skulle inte kunna tänka mig att samma sak skulle hända igen. Jag har sagt till Anton att jag hade blivit deprimerad om så vore fallet. Inte deprimerad bara för att det blir ett barn till, mest för att det är så tätt inpå och vi har redan två små.

Det var jättemycket fokus på Chloéy den första månaden när vi var på neonatal och hade hemsjukvård m.m. Mycket att ta in och hålla reda på och det är ju vårt första barn så allting var nytt. Sedan när vi väl kom hem och skulle leva föräldralivet så tog det inte lång tid innan jag bytte fokus från Chloéy till det lilla livet som fanns i magen.

Jag var chockad länge under graviditeten med James. Det var under de två sista månaderna jag hade smält det ordentligt och var riktigt glad över att få ett barn till. Innan dess kunde jag inte förstå det. Jag förstod knappt hur det hade gått till även fast vi hade varit sexuellt aktiva ett par gånger efter förlossningen. Det fanns inte i våra tankar att jag ens kunde bli befruktad då…

Jag kommer ihåg att jag skämdes när vi skulle berätta för släkt och vänner. Jag fokuserade alldeles för mycket på vad alla andra skulle tycka och det ångrar jag starkt för det gjorde mig mer negativt inställd än jag egentligen kände mig. Responsen vi fick var inte jätterolig från alla håll heller så det fick både Anton och mig att känna oss illa till mods. Under hela graviditeten med James fick jag höra att vi var tvugna att använda kondom när han hade kommit, att vi inte skulle ha fler än två barn för att det räckte gott och väl med två, att det skulle bli svårt i många år framöver osv osv osv… Jag tyckte det var spännande ändå för det var ju ett nytt liv som blev till igen. Världens häftigasre grej höll på att hända igen utan att vi bett om det eller försökt.

Vi har hela tiden sagt att vi vill ha fler barn än ett men inte hur många. Nu känns det definitivt tillräckligt med två men det är nog främst för att de bara har 11 månaders åldersskillnad så det är väldigt krävande att ta hand om dem samtidigt. Jag kan absolut tänka mig att få fler barn i framtiden och det är ingen annans sak mer än Antons och min!

Det som oroade mig mest från stunden jag fick veta att jag var gravid var förlossningen. Jag gick och tänkte på den hela tiden och jag fantiserade om att bebisen skulle komma tidigt som Chloéy gjorde eller att jag skulle gå över tiden och få en jättestor kille! Ingetdera hände. Det blev en perfekt förlossning som startade av sig själv bara fem dagar innan BF datumet.

Ni förstår, det var inte enkelt för mig att ställa om både kropp och själ inför James ankomst. Jag hade precis förlöst Chloéy och skulle ge mig på alltsammans på nytt utan att hinna bearbeta det som nyss hade hänt. Jag hade aldrig ens en liten tanke på att göra abort, ALDRIG! Hade samma sak hänt nu en tredje gång så hade jag kanske övervägt det men jag vet redan nu att jag hade haft ångest resten av mitt liv då, så jag har ställt mig själv frågan om jag kan leva med det? Det tror jag inte. Vi skulle ha minst två barn från början så det som fick mig att bli positiv var tanken att det ändå skulle bli ett till barn senare men istället kom dem direkt efter varandra. Våra små hjärtegull, Chloéy och James. Vi älskar båda två otroligt mycket även fast den ena var planerad och den andra oplanerad.

Ni är lika mycket värda och vi kommer ge er exakt samma förutsättningar i livet <3