Chloéy utvecklas och lär sig nya saker väldigt fort. Vi märker skillnad i hur hon härmar oss på en ny nivå. När hon var lite yngre så var vi tvungna att repetera i flera dagar innan hon på något sätt visade att hon försökte göra eller säga samma sak. Nu kan hon härmas direkt och det är så roligt att se! Hon iakttar för att sedan göra likadant.
Alldeles nyligen lärde hon sig att imitera hundens läte ”voff voff”. Hon och jag har läst i hennes ljudböcker (sådana böcker med knappar man trycker på så att djurens läten spelas upp). Hon bara älskar det och vill läsa om och om igen… Hon sätter sig gärna i vårt knä för att lyssna noga på det vi läser högt och hon kan sitta still en längre stund för att fokusera på det vi håller på med.
För ett par dagar sedan lärde hon sig att klättra upp i soffan. Livsfarligt ju. Hon trillade ner häromdagen även fast både Anton och jag var precis i närheten. Tyvärr trillade hon med huvudet först men det gick bra. Hon grät normalt efteråt och var normal hela resterande kväll. Olyckor händer mer ofta för hon är i rörelse hela tiden. Rätt som det är så är hon ”borta” fastän hon nyss stod vid mina ben t.ex. Som tur är så kommer hon till oss när vi ropar på henne och det är ju bra!
Chloéy har fått mer intresse för James och klappar gärna på honom och pussas. Hon är så snäll. Hon försöker leka med honom också genom att lägga leksaker på honom haha men hon blir nog lika besviken varje gång han inte gör något med leksakerna. Hon gillar att ta hans napp ur munnen på honom men när han blir ledsen försöker hon snabbt sätta tillbaka den haha! Se på videon nedanför när hon klappar fint 🙂
När antingen Anton eller jag kommer hem efter jobbet (för Antons del) eller något annat och Chloéy är hemma med den andra så kommer hon alltid lite småspringandes och ger oss en kram. Hon vill helst bli buren direkt för att hon har saknat oss och då vägrar hon att bli nedsläppt på en låååång stund.
Jag har börjat leka ”kurragömma” med henne genom att ställa mig bakom dörrar och annat här i lägenheten. Det tycker hon är jätteroligt. Det är roligt för mig också att kunna leka med henne på det viset nu. Det var ju inte så längesedan hon varken kunde gå eller krypa utan hon bara låg ner på en filt och krålade. Det känns som en evighet sedan samtidigt som det känns som igår.
Chloéy är ett matvrak som kan äta oavbrutet tills vi säger att det är nog. Hon har till och med lärt sig äta fisk nu som hon absolut inte ville veta av förut.
Det händer saker hela tiden, det tar aldrig slut så det gäller att hänga med och ta vara på dessa underbara barndomsår. Den här åldern hon är i nu är verkligen superrolig, det blir mest jobbigt för min del när jag har en nyfödd liten kille att ta hand om samtidigt för han är så beroende av mig nu när han ammar. Nästa sommar kommer de ha så roligt ihop!
Kommentera