Jag njuter inte av att vara mamma varje timme om dygnet. För mig är det helt omöjligt att göra det. Det finns ju många dagar som är väldigt jobbiga och då är det som svårast att njuta av mammalivet. När jag har sådana jobbiga dagar med Chloéy finns det oftast ett par ljusa stunder samma dag som för mig är när Chloéy ger mig världens leende mitt i all gråt eller när hon jollrar för sig själv en liten stund så jag får andrum.
När jag skulle lägga Chloéy för natten för flera dagar sedan var hon väldigt arg och ledsen en stund och jag försökte och försökte och efter en stund vände hon sig mot mig efter att hon hade legat på sidan med huvudet mot täcket som hon gärna gosar in sig i. Hon såg på mig och log sitt största och finaste leende. Jag var så trött och hade inget tålamod kvar men jag stod ändå och log tillbaka mot henne. Jag behövde verkligen det leendet för att kunna fortsätta. Hon somnade gott efter det.
Jag tycker det finns så många mammor ute på sociala medier som skriver att de hela tiden njuter och att allt är så overkligt underbart 24/7. Är jag så ensam om att inte hålla med dem? Hur fasen kan de njuta av allt? Njuter de när deras barn gråter och skriker tills de inte orkar mer? Njuter de av att inte få sova om nätterna? Njuter de av att behöva tvätta konstant? Njuter de av att torka bajsblöjor som aldrig tar slut? Det gör inte jag! Ja, allt det hör till att vara mamma men jag måste inte tycka om just de sakerna för det. Igår morse var Chloéy klarvaken från klockan fyra på morgonen och framåt. Hon sov fem minuter hit och dit men hon somnade aldrig riktigt om. Jag var så trött och hade inget tålamod. Hur ska jag gilla de mornarna? Jag mådde skit och jag njöt inte för en sekund!
Jag förstår inte hur många av er som bloggar och lägger upp bilder på instagram varje dag har tid till att göra er i ordning för att lägga upp jättefina bilder. Hur orkar ni sminka er varje dag och ta på er snygga kläder? Är det bara en fasad? Ni kanske döljer faktan att ni tycker det är precis lika jobbigt som mig? Ni vill att andra ska tro att ni har det enklare än andra mammor och att era barn är så kallade underbarn? Jag vet inte hur det verkligen är men jag kan inte tänka mig att ni har det så perfekt som bilderna visar.
Att vara mamma är skit tufft vissa perioder. Jag har en tuff period nu när jag inte orkar någonting. Jag orkar inte ta hand om mig själv knappt. Jag känner ingen glädje över att ta hand om någon annan heller då.
Kram från en jäkligt trött mamma
Jag tror ärligt talat att det där kommer i perioder.
Jag kan säga att jag njöt mer med mitt andra barn än med mitt första. Med mitt första var jag mer eller mindre ett vrak hela tiden och tyckte att allt var jobbigt. Det tog några månader innan jag ”kom in” i mammarollen och började se ljuset i mörkret om man säger så.
Med mitt andra barn däremot var det helt annorlunda. Men jag tror att man lär sig hur man ska hantera dom där känslorna och hur man ska hantera dagar med väldigt få timmars sömn under natten.
Alla barn är dessutom annorlunda. Och vi alla har olika sätt att se saker på. Men visst, mycket kan nog vara en fasad, för allt kan inte vara rosenrött hela tiden.
Skönt o höra att du haft det någorlunda likadant. Jag kanske också kommer njuta mer senare, det hoppas jag iallafall 🙂 till och med jag döljer mina dåliga dagar för andra genom att bete mig på ett visst sätt så andra inte ser igenom det. Det går att sminka över ett trött ansikte ganska bra också så det har hänt det också 🙂