VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Rädslor efter förlossningen

Jag har skrivit ett inlägg med rubriken ”Rädslor inför förlossningen” för ett par månader sedan så jag tänkte dela med mig av rädslorna och oroligheterna som kom efteråt också.

Såklart var jag orolig över Chloéys hälsa även fast hon var väldigt frisk för att vara 6 veckor tidig men jag hade en del rädslor över mig själv och min kropp också.

1. Jag var rädd över hur det skulle kännas att göra behov 1 & 2 dagarna efter förlossningen. Jag var orolig över det månader innan jag födde också. Jag var rädd för att det skulle svida när jag kissade och att det skulle göra ont när jag gjorde nummer 2 men jag hade inga smärtor alls i början som tur var. Jag kände att min muskel vid urinröret var försvagat, jag kunde liksom inte styra över den muskeln som vanligt, den kändes väldigt slapp. Jag började därför med knipövningar som jag hade läst mycket om. Det hjälpte efter några dagar. Efter att man har förlöst ett barn är det bra att göra knipövningar resten av livet så det är bara att vänja sig eller får man förvänta sig att få urininkontinens. Jag gör övningarna när jag kommer ihåg dem, 10 repetitioner åt gången i set om 2 eller 3. Ibland gör jag 20 åt gången också, det beror på hur mycket tid och ork jag har. Jag har ingen rutin på när jag ska göra det, jag gör det som sagt när jag kommer på mig själv att jag inte gjort dem. Det kan vara när jag slappar i soffan, sitter i bilen eller när jag äter mat. Om jag glömmer göra knipövningarna en dag eller två känner jag fort av en ömhet omkring urinblåsan som strålar ut i bäckenet. Jag får även mindre kontroll på muskeln vid urinröret men det blir bättre så fort jag börjar knipa igen.

2. Min första dusch efter förlossningen. Det var den skönaste duschen på väldigt länge. Jag var öm i hela kroppen och det kändes som jag hade styrketränat i flera dagar i streck. Jag var rädd att bara lyfta armarna över huvudet för att schamponera in håret. Anton följde med in för att assistera mig men jag försökte göra så mycket som möjligt själv. Jag var mest rädd över att rengöra underlivet. Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas där, om alla delar satt där dem skulle eller om det hängde löst, usch! Allt var på sin plats. Jag var väldigt försiktig. Jag hade köpt intimtvätt och intimgel på apoteket innan förlossningen så dem använde jag de första dagarna för att minska infektionsrisken och i förebyggande syfte om jag skulle få ont. När jag hade duschat färdigt fick Anton hjälpa att torka mig för jag hade svårt att göra alla rörelser på grund av ryggont.

3. Antons och min relation. Jag var orolig hela graviditeten över att vår relation skulle bli sämre efter att Chloéy kom. Vi pratade mycket om det som vi gör om det mesta när det är någonting. Jag grät många dagar av min graviditet för detta löjliga problem jag hade. Jag ville inte att Anton skulle älska Chloéy mer än mig och jag ville inte att ALL fokus skulle vara på henne. Jag vet inte varför jag hakade upp mig på det för det har fungerat jättebra. Jag har fått lagom med fokus jag också. Det är klart att den mesta fokusen är på Chloéy i början men vi har hela tiden försökt prata med varandra och ge tid när vi har tid. Det känns jättebra.

Jag tror det kan vara svårt för många par efter att de fått sitt första barn. Det är så mycket man ställer om. Bebisen kommer först, sedan kan man tänka på sig själv och sin partner. Det är inte lätt att komma in i det tänket. Det är heller inte lätt att komma överens om uppfostran. Anton och jag är på samma bana där än så länge men det ändrar sig säkert med tiden beroende på vilken ålder Chloéy befinner sig i. Det vi stör varandra på nu är hur vi göra saker och ting, vilka prioriteringar vi har. Vi gör olika med blöjbyten, matning och med metoder för att få henne att somna. Det är lätt att stå vid sidan om och säga till. Jag försöker att inte göra det alltför ofta men om jag lyckas med det kan bara Anton avgöra. Jag tycker inte han gör fel men om jag vet ett smidigare sätt berättar jag såklart det, Anton också.

4. Amningen. Jag var jätterädd över att det skulle göra ont att amma. Jag hade drömt mardrömmar om det när jag var gravid. Jag läste lite om mjölkstockning och såriga och ömma bröstvårtor som gjorde mig orolig över hur det verkligen skulle kännas. Jag trodde det skulle svida första gången Chloéy tog sitt första riktiga tag och att det skulle hålla i sig en stund. När hon väl skulle amma första gången hade jag ingen av dessa tankar kvar i huvudet, jag bara ammade. Jag har inte haft någon mjölkstockning eller såriga bröstvårtor. Det som har varit mitt problem har varit att få Chloéy att suga. Är det inte det ena är det de andra…

5. Den sista rädslan jag vet jag hade var hur det skulle kännas att ha samlag första gången. Jag har skrivit om det lite mer i ett inlägg med rubriken ”När kan man uppta sexlivet efter en förlossning”. Jag upprepar lite nu kanske men jag var väldigt rädd över att det skulle göra ont och svida. Jag hade ett sår inuti som skulle läka så vi fick testa oss fram innan det fungerade fullt ut, utan att det gjorde ont. Jag var nyfiken på om det skulle kännas annorlunda, om det skulle vara skönare eller mindre skönt efter förlossningen men jag har inte märkt någon stor skillnad där. Det skulle inte varit kul om jag hade tappat känseln där nere. Det tog några gånger innan jag lät Anton ta på mig också för det var jag väldigt nervös för hur det skulle kännas. Det kunde lika gärna ha gjort jätteont men det gick bra det också. Jag tycker det är lika bra att ta det lugnt och försiktigt innan man kan konstatera hur det verkligen är. Allt har gått jättebra tillslut och sexlivet är som vanligt förutom att vi har ett barn som får oss att avbryta vissa gånger.

Trevlig fredag kära vänner, bekanta och ni som jag inte har någon aning om vilka ni är. Skulle vara roligt och veta vilka som verkligen följer bloggen för ni blir fler och fler. Feel free att kommentera mer, KRAM 🙂

Jag bjuder på lite bilder när jag fortfarande hade Chloéy i magen. Några av dem har ni säkert redan sett så jag fräschar upp minnet lite bara!

20150720_200948 20150721_125807 IMG_2043 IMG_2821


Kommentarer


  1. mammaochpappablogg 25 september, 2015 on 23:52 Svara

    Jag är så trött på att alla säger så. Jag blev trött på att folk sa det till mig. Leva livet först? Att leva livet är så olika för alla. Det finns ingen rätt ordning för vad man ska göra. Jag gillar att gå emot strömmen och leva det liv jag vill, i min ordning 🙂 de vuxna kan säga vad dem vill men vi är också vuxna nu 😉

    • Nelly 26 september, 2015 on 16:43 Svara

      Så sant! 🙂

  2. Nelly 25 september, 2015 on 18:42 Svara

    Hej Julia, tänkte svara på det sista du skrev. Du kanske förstår vem det är på mailen 🙂 Nelly från RSS. Har läst nästan alla dina inlägg, tycker det är jätteroligt att följa er.

    Blev först väldigt förvånad när du gick ut med att du var gravid, samtidigt som jag blev sååå avundsjuk! Skulle så gärna också vilja ha barn, det är det som saknas nu.

    Ska inte glömma att skriva att Chloéy är en av de sötaste bebisen jag sett!

    Kram Nelly

    • mammaochpappablogg 25 september, 2015 on 18:49 Svara

      Åh hej Nelly! Så kul att höra av ifrån dig, hoppas allt är bra med dig. Vad roligt att du följer bloggen 🙂
      Jag har fått höra att andra blivit förvånade också, jag trodde det var självklart haha. Mest för att Anton och jag varit ihop så länge.
      Det blir verkligen en helt annan mening med livet med ett barn, planerar ni att skaffa barn snart?
      Tack, ja hon är väldigt söt 🙂

      • Nelly 25 september, 2015 on 21:03 Svara

        Jag tror jag blev förvånad mest för att jag fortfarande lever kvar i att vi är 17-18 år haha. Annars är ju helt klart ni två givet!

        Ja alltså vi pratar ju om det. Men sen har vi en dröm om att bo i hus så jag vill ju få det färdigt först. Men vi brukar säga att händer det så händer det, tror inte det går att vänta på det perfekta ögonblicket direkt.

        • mammaochpappablogg 25 september, 2015 on 21:21 Svara

          Haha ja ibland är jag också inne i det tänket 🙂
          Jag hade en dröm om hur och bröllop innan vi skulle ha barn från början men tillslut kände jag att det kvittade i vilken ordning allt kom. Jag ångrar inte att vi skaffade barn nu, tvärtom 🙂 det kommer aldrig att passa att skaffa barn heller, det kommer alltid något emellan. Utbildning, jobb, resor ja allt man nu vill göra. Jag har kvar massor jag vill göra men har inget emot att dela det med mitt barn 🙂

          • Nelly 25 september, 2015 on 23:42

            Låter skönt att du vet vad du vill 🙂

            När jag har berättat att jag vill ha barn, gifta mig och allt det där för vuxna så har jag fått svaret ”men du är ju så ung du ska leva livet först”, men det är det livet jag vill ha 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna