VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Amning och dagarna efter förlossningen

När jag låg på sjukhuset dagarna efter lillan föddes förde jag lite anteckningar i mobilen om hur jag kände inför vissa saker och mycket handlade om amningen. Ni ska få se vad jag skrev.

23/7
Vaknar vid fem. Har mensvärk som inte går över. Gick på toaletten och gjorde nummer 2, tog en Alvedon. Lillan ska äta vid sex igen så jag håller mig vaken tills dess. Ryggonten sitter i, det har varit svårt att sova bekvämt inatt igen. Hennes bajs är gult, igår var det svart och geggigt och luktade inte men det gjorde det nu.

Amningen går mycket bättre än igår. Jag har fått en plastsak att sätta runt vårtan för att hennes mun är väldigt liten. Hon går upp i vikt, blodsockernivån är normal och syresättningen 100%. Hela min kropp känns slapp och det känns som jag har gjort världens träningspass. Det trycker nedåt i underlivet. Jag ska snart ta min första dusch efter förlossningen. Jag fick min första gråtattack vid lunchtid. Jag känner mig känslig. Imorse när jag var inne och ammade henne så bytte jag även hennes blöja och då skrek hon väldigt mycket och jag var trött och kände mig svag och ensam för Anton var hemma eftersom vi ännu inte har fått ett eget rum…

24/7
Tredje dagen, ingen depression ännu. Bästa dagen hittills. Jag har inte lika ont i ryggen, jag är mycket piggare och gladare. Allt har sjunkit in mer nu, vi har mer rutin på saker och ting. Anton är mer orolig över lillan, han är väldigt försiktig men superbra med allt! Hon badade första gången innan vilket hon verkade gilla, nästa gång får vi göra det helt själva. Amningen går bra, hon suger hårdare men somnar tyvärr rätt fort. Hennes sondmatning trappas upp hela tiden. Från början hade hon 10 ml och nu 30 ml. Hon har början till gulsot enligt ett test som gjordes inatt så hon har precis börjat ligga på en madrass med strålning så hon har ögonbindel på sig. Hon ska ligga ett dygn på den.
(20.00) Hon sög på mitt bröst för första gången riktigt utan plastnapp på!

25/7
Brösten har blivit större, vårtorna ömmar mer och svider lite. Hon ammar mycket mer nu men brukar somna efter 10 minuter. De testade gulsoten igen och hon har slutat med solmadrassen. Anton och jag var hemma en sväng innan hos hans familj och vattnade deras blommor (de är i Bulgarien). Jag har inte alls lika ont i ryggen och eftervärkarna har avtagit, även när jag ammar. Såret i underlivet har svidit lite mer idag men jag kan uträtta mina behov.

26/7
Mjölken har börjat komma riktigt. Brösten spänner dubbelt. Det sprutade mjölk när jag pumpade innan. Såret i underlivet gör inte ont idag och ryggen är okej. Hon har ingen värmebädd längre så vi klädde på henne för första gången. Gulsoten är borta. Vi ska gå igenom en checklista och prata om hemsjukvård idag med personalen.

Kväll nu. Vi har fått besked om att vi kanske får åka hem imorgon. De ska göra ett hörseltest och kolla hennes temperatur. En läkare ska göra en grundlig undersökning imorgon. Jag känner mig rätt så pigg trots lite sömn. Anton och jag handlade ersättning, nappflaska, rumptermometer och lite annat på apoteket innan. Vi har fått en liten påse med grejer som vi ska ta hem med sondsprutor och amningsnappar. Allt känns bra, det enda jag är orolig över är att hon inte klarar av att hålla värmen.

Igår bröt jag ihop när jag tänkte på Antons och mitt samliv, att Anton inte ska vilja ha mig. Vi pratade om det och det kändes bättre. Att prata så fort det är något är superviktigt nu, det finns inte tid att vara sura eller ledsna över saker, vi är ett bra team Anton och jag!

27/7
Hemkomst vid lunchtid. Det är nervöst och lite jobbigt att vi ska göra allting själva men vi kan ringa dem dygnet runt och vi kommer ha hemsjukvård tre gånger i veckan. Jag är orolig över att hon inte håller temperaturen, att gulsoten ska komma tillbaka och att hon ska sluta andas. Hon är ju inte uppkopplad till maskinen längre nu.
Vi körde henne i vagnen första gången till affären en kort runda. Det regnade mycket men hon bara sov. Hon har sovit sedan vi tog med henne från avdelningen, hon har bara vaknat för att vi har väckt henne inför matning och blöjbyte.
Anton och jag har packat upp allt och donat. En tvätt är igång men vi har mycket kvar. När vi skulle ta tempen i rumpan på henne innan sprutade det bajs på oss båda haha. Lilla stumpan.

Jag är ledsen till och från men jag känner inte mig deprimerad. Jag är väldigt glad och lugn för det mesta men blir känslig för minsta lilla och gråter en liten skvätt då och då. Anton tröstar. Jag grät vid lunch precis innan vi skulle åka hem idag för jag var uppspelt och nervös. Jag höll på att bryta ihop när Antons hela familj sjöng för mig över telefon innan (de är fortfarande i Bulgarien och jag fyller år idag). Jag blev ledsen för att jag är orolig över hennes andning. Jag blir väldigt ställd när Anton säger att jag ska göra något annorlunda för jag tar det som att jag gör fel och är en dålig mamma. Ett exempel är när lillans napp låg i soffan innan och Anton sa att den inte borde ligga där på grund av bakterierisken och frågade om det var jag som hade lagt den där. Det tog hårt.

Det känns som jag har opererat brösten till en storlek större. Det kommer mer mjölk hela tiden vilket är skönt men det är obehagligt att både pumpa och amma, jag blir lite äcklad men jag tar djupa andetag och biter ihop.

28/7
Jag har ingen tidsuppfattning eller något bra korttidsminne. Lillan sover hela tiden och vaknar knappt vid matdags. Idag gick vi på stan en runda.

29/7
Hemsk natt. Hon slet ut sondslangen vid midnatt när hon skulle ha ätit. Vi åkte till neonatalavdelningen för att sätta in ny, hon skrek och skrek för hon var hungrig och jag hade inte hunnit amma. Alarmen vi sätter mitt i natten vid matdags stänger vi av i sömnen. Vi vaknar åtminstone av att hon gråter och stiger upp då istället.

…………………………………………………………………………………….

Idag är det den 11/8 och vi matar lillan i slang, med min amning och en del i flaska. Vi gör inte allt på samma gång. Hon är väldigt duktig med flaskan, jag gillar det mer än amning för då vet vi mer exakt vad hon får i sig. Sondslangen i näsan ska bort och därför försöker vi använda flaska mer än sondmatning. Jag gillar inte att amma varje gång, inte nu när jag fortfarande pumpar ut mjölk. 6:e och 7:e augusti var två riktigt jobbiga dagar. Det kändes hemskt att amma och pumpa, jag var både ledsen och förbannad. Efter att hemsjukvården var här igår (10:e augusti) och pratade lite om det känns det mycket bättre. Hon sa att man inte ska behöva må dåligt över amning, att jag ska vara glad bara hon ammar lite nu när jag pumpar. Jag klagade över hur mycket mjölk jag fick ut vid pumpningen men det var tydligen lagom. Jag stressade i onödan. Den enda anledningen till varför jag vill amma är för att snuttan ska få i sig de bra antikropparna som man för över via mjölken, om det inte vore för dem så skulle jag inte ha ammat det vet jag med säkerhet. Det har inte varit bekvämt för mig med amningen och det är onödigt att jag ska sitta och känna mig förbannad eller ledsen när jag gör det. Jag planerar att vi ska mata henne på flaska och att jag ammar henne då och då när slangen är borttagen. Jag vill ge det ett försök till en början och jag vill få det att fungera i 3 månader minst. Jag trodde helt klart att amning skulle kännas bättre, jag trodde inte jag skulle behöva känna som jag gör, jag trodde jag skulle behöva sluta på grund av smärtor och sår men det har inte alls varit ett problem för mig. Amningsnappen använder jag fortfarande och den fungerar super bra. Hon kan suga tag i mitt bröst utan amningsnappen ibland men oftast vet hon inte var hon ska ta tag när hon inte har hjälpmedel.

Kram

IMG_2983 IMG_2986 IMG_2991


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna