VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Avslöjandet av vår nyhet i början på året

I ett tidigare inlägg med rubriken ”Hur min graviditet har varit månad 1-6” berättade jag precis vad rubriken säger och där står det hur Anton och jag fick veta att jag var gravid och hur vi tog det. Jag nämnde aldrig hur vi berättade för våra familjer men såhär gick det till: Vi valde att först berätta nyheten för Antons familj en fredag kväll när vi skulle äta middag där hemma. Vi satt i deras soffa och vi hade med oss videokameran så vi kunde spela in deras reaktioner. Anton satte på kameran (han var inte särskilt neutral) och sedan gav vi hans två yngre syskon och föräldrar varsitt kuvert. I dessa hade vi skrivit vad var och en skulle bli i början av september detta året, Matilda ska bli faster, Simon farbror, Lotta (Antons mamma) farmor och Krister (hans pappa) farfar. De öppnade dem samtidigt och alla blev väldigt glada. Jag var nervös över att Lotta inte skulle ta det lika bra som de andra men det var helt tvärtom, hon blev också glad. Jag var bara gravid i 2:a månaden när vi berättade för vi kunde inte hålla på det längre, det var jättesvårt att inte berätta eller kunna prata om det öppet, särskilt när jag hade det jobbigt med halsbränna och jag inte kunde äta så bra. Vi sa till dem att de inte fick berätta vidare till några andra tills jag var inne i den tredje graviditetsmånaden.

Näst ut var min familj och eftersom de befinner sig i Stockholm den mesta delen av deras tid så valde vi att ringa till dem via Skype med videokonversation. Vi ringde dagen efter vi hade berättat för Antons familj. Vi ringde till Towa, min lillasysters konto och pratade en stund med henne, vi hälsade på de andra i min familj och sedan gick hon undan igen. Även detta filmade vi så gott det gick med kameran som till en början endast var riktad mot Anton och mig som satt i vår soffa så man hör bara rösterna den första stunden. Vi hade tagit fram en mössa jag hade köpt för flera månader sedan där det står ”newbie” på som var köpt på Lindex. Anton och jag satt tysta och Anton höll i den där mössan så Towa skulle förstå, vi sa ingenting nämligen. Towa förstod såklart inte vad vi ville säga med hela grejen men vi satt rakt upp och ned med mössan framme tills hon äntligen förstod och blev jätteglad. Hon har längtat så efter att jag ska ha en liten bebis så för henne var det super kul. Utan att avslöja vidare till resten av familjen som befann sig lite överallt (alla utom Casper som tyvärr inte var hemma nu) så samlade hon ihop alla. Mamma kom sist till platsen och då sa Towa att vi ville berätta en sak. Alla började gissa hejvilt och efter en liten stund så sa jag att vi ska ha barn. Mamma och pappa såg jätteglada ut, de var lite chockade båda två kändes det som men inte på ett dåligt sätt. De var också överlyckliga. De hade heller inga invändningar, de berättade hur glada de var för oss och att de skulle velat krama om oss. Det var skönt att berätta det för dem också, nu kunde jag känna mig lite lugnare men jag var lite stressad över att det kunde bli missfall. Vi sa även till dem att hålla låg profil ett litet tag till vilket inte höll särskilt länge. Pappa ringde upp mig veckan efter och frågade om han fick berätta vidare för farmor. Jag började prata om risken för missfall men pappa sa i princip ”so what?”. Om det skulle bli missfall så skulle vi behöva stöd från alla runt omkring och då är det bättre om alla vet sa han och det tyckte jag stämde rätt bra så jag godkände att han fick säga det till farmor. När farmor får en sådan nyhet så vet resten av släkten om det inom några timmar och så var det också. Många skrev grattis och vissa ringde. Casper min lillebror fick veta det en stund senare och då ringde han direkt upp oss och grattade, han tycker också det ska bli kul!

Innan min släkt fick veta det så hann vi berätta det i lugn och ro för min mormor som vi bjöd hem till oss. Vi satte henne i soffan och ingen av oss sa någonting om det vi tänkte berätta. Vi pratade om allt annat och jag hade kameran redo bakom en kudde. Tillslut reste mommo sig upp för att gå hem men Anton fick stoppa henne och be henne sätta sig ner igen. Han sa att vi hade något att berätta och så sa han resten. Mommo var den som blev mest chockerad av alla vi berättade för. Jag kände inte igen henne riktigt stunden efter hon hade fått veta. Hon blev rätt så tyst men samtidigt glad och det märktes att hon inte visste riktigt vad hon skulle säga. Hon fick fram att hon var glad för vår skull och lite annat men sen var hon tvungen att gå hem. Hon behövde också smälta det lite grann.

Nästa gäng vi berättade för var största delen av Antons släkt när det var släktkalas för Anton när han fyllde 21 år i februari. Han hade paketöppning och stod framför alla och då tyckte jag det passade bäst. Kameran hade vi gett till Matilda, hans lillasyster så hon började filma när han slutat öppna paket. Han började med att tacka alla som hade kommit och sa sedan att han och jag hade en nyhet. Sedan visste dem också om det. Två av Antons vänner var också bjudna på kalaset så dem fick också veta det där hemma och dem blev väldigt glada. Jag kan ju säga att det inte var samma reaktioner från Antons släkt som det var från min. De uttryckte inte att dem tyckte det skulle bli lika kul ungefär. Några kramade oss och sa grattis men vi fick inte särskilt många frågor, det var mer: jaha nu vet vi det, vad händer härnäst? Antons mormor och morfar reagerade inte alls. De blev varken glada eller ledsna. De sa inte grattis eller så heller utan dem var neutrala. OM det var någon som skulle reagera så så var det dem för det är dem som är mest gammal modiga av hans familjemedlemmar. Med tiden så har de smält hela grejen men de verkar fortfarande inte så upprymda. De kommer inte ha så nära band till barnet eftersom de är gammelfarmor och gammelfarfar så det borde inte göra så mycket.

Den sista personen vi valde att berätta för privat hemma hos oss var vår bästa vän Matilda. Hon kom över en kväll och åt mat med oss och då valde vi att berätta. Hon blev väldigt glad, hon är väldigt barnkär och bra med barn över huvud taget. Hon kommer bli en jättebra mamma när hennes dag är kommen!

Det finns många sätt att berätta en sådan här sak på och alla gör på massvis olika sätt. Vi spelade in alltsammans för vi tycker det är kul att ha kvar senare i livet och jag skulle vilja sätta ihop alla filmerna på något sätt tillsammans med andra filmer vi har efter ultraljud och annat. Jag hoppas vi lyckas få med förlossningen på ett bra sätt också!

Kram

v33 (4) IMG_2567


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna