VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Graviditetsvecka 28 och smått handikappad

Vi är redan inne i vecka 28 och jag hänger inte med längre. När jag tycker att magen nog växt färdigt växer den ännu mer. På bara 2 veckor har jag växt ur mer kläder så jag måste gå igenom garderoben igen. Eftersom jag inte har körkort ännu (men tar i slutet av juni förmodligen) cyklar jag till jobbet. Det är inga problem alls förutom att jag inte kommer i regnkläderna längre och i Växjö regnar det väldigt mycket året om. Idag tog jag Antons regnjacka som var alldeles för stor såklart men hellre det! Jag älskar att röra på mig och jag känner mig handikappad när jag inte kan det.

Överlag börjar jag känna mig riktigt handikappad nu. Jag tappar andan när jag sätter mig ner på huk för att ta upp saker jag tappar (jag är tyvärr klumpig och tappar saker hela tiden), jag ser numera ingenting när jag rakar mig där nere i duschen vilket är helt hopplöst, jag kommer knappt upp från liggande till sittandes i sängen för att madrassen är för mjuk och när vi har samlag blir det väldigt jobbigt och klumpigt för magen är i vägen. Jag tappar lusten så fort bebisen rör sig där inne smidigt som Anton och jag håller på med annat, det känns jätte ”weird”. Varje gång vi ska byta ställning tar det 5 minuter innan vi är på plats och kan fortsätta för att jag inte kan röra mig smidigt på mjukt underlag, haha, allt är så komiskt men det kan vara riktigt jobbigt i de stunderna när det inte går eller blir som jag och Anton vill. Jag är glad att vi ens har sex nu för de första tre månaderna hade jag ingen lust alls… Jag mådde ju illa och allt så det gick knappt, sedan fick jag blodtrycksfall så fort vi försökte, allt svartnade för ögonen vilket var obehagligt. Som tur var gick det över. Vissa har tydligen bättre sexliv när de är gravida, andra har inget alls. Jag är någonstans mitt emellan där tycker jag. Först var det sämre och nu är allt normalt förutom att det är bökigt med magen och att det gör ont vid öppningen eftersom slemhinnorna kan vara extra känsliga när man är gravid. Det känns att livmodern sitter långt ner också för det blir en obehagskänsla ibland som en ilning. Svårt att förklara men inget jag dör av och det kommer gå över sen.

Tänk att det bara är 3 månader kvar av min första graviditet! Det är inte alls lång tid. Nyss var det 5 månader kvar men tiden bara tickar på, det känns inte som vi hinner med. Jag känner mig smått stressad över många saker som jag vet löser sig. Vi har mycket småsaker kvar att handla men det kommer jag ha tid med när jag går på min gravidledighet, Anton ska helst få ett nytt jobb med regelbundna arbetstider så vi kan få in någorlunda rutiner sen. Sedan vill vi gärna ha en större lägenhet men det jobbar vi på, vi har varit nära ett par gånger men andra har gått före i sista sekund. Jag tar det som att det inte var meningen att vi skulle få just den lägenheten, jag tror på ödet. Imorgon ska vi till barnmorskan 09.15, jag har ingen aning vad vi ska göra eller prata om men vi tar oss dit ändå! KRAM!

336

Gammal bild på Anton och mig i Grekland för några år sedan!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

För att få de senaste uppdateringarna