Välkommen till mammaochpappablogg! I vår familj är det jag – mamma Julia, pappa Anton samt våra två hjärtegryn Chloéy 2 år och James 1 år. Vår vardag är hektisk och vi delar ofta med oss av erfarenheter kring familjelivet utan filter! Alla är välkomna hit, hoppas ni tycker om bloggen och allt vad den innehåller :) KONTAKT OCH SAMARBETEN: julia_sandberg94@hotmail.com

Annons

Kruppanfallet i måndags

Idag har barnen fått gå till förskolan igen. Det har varit lite snuvigt och förkylt här hemma så Chloéy stannade hemma från skolan i förrgår och det berodde främst på att hon fick ett ”kruppanfall” på natten. Jag beskrev händelsen lite kort på mitt instagramkonto julsaaaan att det var en av de läskigaste upplevelserna hittills som har att göra med barnen…

Chloéy vaknade upp väldigt plötsligt vid tolv på natten i måndags och hade jättesvårt för att andas. Anton hade ännu inte gått och lagt sig så han hörde Chloéy hosta inifrån hennes rum så han gick dit . Det är alltid läskigt när det händer olyckor eller liknande med sina egna familjemedlemmar för man blir automatiskt sämre på att göra rätt saker och den här gången var det Anton som inte klarade av att lugna Chloéy. Jag vaknade ganska plötsligt jag också men av att jag hörde Anton prata allvarligt med Chloéy. Han sa något om att hon måste dricka vatten och försöka hosta och jag förstod inte varför men sedan hörde jag konstiga ljud som kom från Chloéy så jag sprang in i hennes rum och förstod direkt vad som var fel – andningen. Anton trodde att Chloéy bara behövde hosta så att det rasslande ljudet skulle försvinna (som en vanlig slemhosta). Han försökte även tvinga i henne vatten men hon totalt vägrade och det förstår jag för kan man inte andas ordentligt vill man inte ha en flaska med vatten i munnen. Jag tog Chloéy i min famn och talade lugnt till henne och vaggade henne samtidigt som jag tröstade och klappade på henne för hon var både ledsen och panikslagen. Hon klamrade fast vid mig som en apa och blev genast trygg. Jag ifrågasatte Anton direkt och undrade vad han höll på med för han var fast besluten om att Chloéy bara behövde hosta lite så jag stod ett tag och skällde på honom för att så inte var läget. Hon kunde ju inte andas! Jag fick nästan tvinga honom att ringa 1177 och innan dess var jag påväg att ta bilen till sjukhuset men Anton ringde och förstod allvaret när det inte gick över och när det varken hjälpte med vatten eller att hosta för hostade gjorde hon några gånger men det kom hon ingenstans med.

Sköterskan på 1177 konstaterade att det var krupp genom att lyssna på Chloéys andning via telefonen som lät rasslande och väldigt ansträngande. Vi blev ändå kopplade till barnakuten för att få en bedömning eftersom Chloéy verkade ha extra svårt att andas emellanåt. Men efter råden om att ge henne Alvedon och frisk luft gick det så pass bra att hon kunde somna senare på natten igen med extra kuddar bakom huvudet så att hon fick ”sittsova”. Innan vi var med om den här händelsen så kunde jag aldrig ana att det var så krupp såg ut. Jag har bara hört om det för jag vet att en av mina små kusiner har haft stora problem med krupp och astma bland annat. Nu förstår jag hur panikartat det kan bli men nu vet jag exakt vad som behöver göras nästa gång och i första hand är det att göra precis som jag gjorde – lugna ner barnet. Får föräldrarna panik så får barnet panik och det brukar vara en av föräldrarna som kan hålla lugnet och ändå se allvaret och vad som behöver göras. Det är ju en av de värsta sakerna som kan hända ens barn när de slutar andas eller får svårt att andas eller när de sätter i halsen så det gäller att vara förberedd och HLR det vet jag hur man gör, även hur man går tillväga vid luftvägsstopp men frågan är ju alltid om man agerar på något annat sätt än vad man faktiskt har lärt sig för vi människor agerar instinktivt och ibland kan det göra mer skada än nytta. Chloéy har inte haft några fler ”anfall” eller problem med andningen så vi hoppas det förblir så, nu har hon endast lite hosta och vanliga förkylningssymptom.

Hoppas ni får en jättebra torsdag allihopa, var försiktiga och ta hand om er och era barn<3

20170902154542

Annons

KRAMKALAS!

Våra barn… De är riktigt härliga ibland och stundvis undrar jag var de egentligen kommer ifrån. Sekunderna är inte många från att det är frid och fröjd tills helvetet brakar loss och båda skriker och gråter rakt ut. Efter förskolan idag lekte vi utanför med grannen och hennes dotter som fick en lillasyster för ett litet tag sedan. Mamman berättade att den äldsta dottern (hon är lika gammal som Chloéy) får utbrott och att hon helst stänger alla fönster och dörrar för att grannarna inte ska höra. Jag gör likadant här hemma för ibland skäms jag – för som grannen också sa så låter det som att man slår sina barn när de skriker som värst men så är det självklart inte. Tokig blir jag definitivt men då får Chloéy fortsätta skrika på sitt rum och James får ofta komma upp i famnen för att han är för liten för att lugna ner sig själv.

Anton berättade att James och Chloéy träffades på deras lilla skolgård förra veckan och då gick James fram och stoppade in sitt pekfinger i hennes mun. Ja ni kan ju bara gissa vad Chloéy gjorde… Hon bet allt hon hade så James blev jätteledsen stackaren. Det var en av förskolelärarna som berättade för Anton som berättade för mig och det gjorde ont i mammahjärtat att få höra. När barnen leker hemma är det ofta tjafs om vad som är Chloéys saker för enligt henne är allting hennes och James bryr sig inte (om hon inte tar något från hans händer). Till en början för några månader sedan gjorde James inget motstånd alls men nu börjar han bli envis han också. Han är särskilt envis när han inte får som han vill från Anton och mig och då slänger han och kastar sig åt alla håll och kanter. Han är en superbra klättrare och tar sig upp på matbordet många gånger varje dag och sedan försöker han sätta sig ner i hans matstol för att sedan be snällt om  yoghurt som han uttalar ”goggi”. Det är så gulligt men han får ju inte klättra upp där så bestraffningen blir att han får gå ner och sedan får vi lägga ner stolarna på golvet.

Jag tycker att barnen blir bättre på att umgås och leka med varandra och det märks redan nu hur roligt de har som många tjatade om att de skulle få för att det inte skiljer mer än 11 månader på dem. Bilderna nedanför visar hur de busade och gapskrattade i James spjälsäng igår och jag blir helt varm i kroppen när de gör så för jag blir så glad att de har roligt tillsammans. Det blev kramkalas i sängen tillslut och båda var superglada.

Jag är världens lyckligaste som har mina fina barn och att de är precis som de är. Hoppas er start på den här veckan har varit bra, kram <3 

20170917171139 20170917171142 20170917170935

Annons

För liten att börja förskolan…

Ni kanske har märkt och ”känt” att jag inte har varit riktigt bekväm med att lämna James till förskolan i samma utsträckning som med Chloéy? Det är iallafall så det är och värst var såklart de första veckorna men det känns bättre för varje vecka som går eftersom jag vänjer mig men även fast jag gör det så tycker jag att han är för liten att börja förskolan. Han kan gå vilket är en stor fördel men han kan inte säga med ord vad han vill, sedan har han fortfarande ett stort behov av närhet som jag egentligen vill ge honom och inte överlämna till hans förskolelärare.

Chloéy började förskolan när hon var 2 år och 1 månad gammal och det var precis i rätt tid skulle jag vilja säga för vi hade precis gått in i en jobbig period när vi inte kunde sysselsätta henne ordentligt för att hon är ”för stor” för att bara vara hemma. Hon ville ut och se nya saker och upptäcka allt och ingenting så för hennes del har det varit en stor avlastning för oss men lämningarna har varit värre än med James. De första två veckorna gick det bra men sedan grät hon mycket och höll fast vid oss hårt för att hon inte ville bli lämnad ensam så det har också varit väldigt jobbigt men med tiden kommer Chloéy acceptera att bli lämnad såsom vi lär oss att acceptera James och hans förskolestart. Jag tror att jag hade känt mig mer mogen att överlämna min minsting James efter julhalvåret när han blir lite äldre än 1,5 år. Det är den perfekta åldern i mina ögon men det är alltid olika från barn till barn. Vi har som jag tidigare sagt (i ett annat inlägg) väldigt bra förskolelärare så både Anton och jag känner oss trygga i att barnen går på den förskolan de gör. Vi litar på att de ringer oss om det skulle vara extra svårt någon dag om någon av James eller Chloéy inte slutar gråta eller liknande. Det finns alltid gränser och de tror jag att dem följer.

Det som tar emot mest för min del är nog att James har ett större närhetsbehov som jag inte kan tillfredsställa längre eftersom föräldradagarna är slut och både Anton och jag måste få in pengar. James är faktiskt en väldigt mysig kille som person och han myser väldigt mycket när vi är hemma och sitter ofta i knät med snutten och nappen och när vi gör vardagliga saker kommer han plötsligt springandes mot mig eller Anton för att mysa lite och sedan springer han vidare igen. Chloéy är mer svårflörtad men jag håller på att lära henne vad ”mysa” är och hon blir bättre men hon gör det inte självmant som James.

Många har inte möjlighet att välja när ens barn ska börja förskolan eller hur många timmar de ska gå så vad har vi för val? Vi måste göra det bästa av situationen och det hoppas jag att alla förskolelärare/barnskötare och pedagoger gör också för det underlättar för allihopa.

Jag älskar den här bilden på honom för han ser så glad ut och just när bilden togs så log han för att han tyckte något var roligt, inte för att jag lekte clown bakom kameran haha!

20170712_134710

Annons

En icke tålmodig sambo

Ni vet hur tufft och jobbigt det kan vara att vara hemma med era barn? Anton är inne i en sådan svår period nu så han kan bli tokig inuti, det ser jag på honom. Idag när jag kom hem från skolan tvingade jag iväg honom för att han skulle få annat att tänka på så han åkte hem till sina föräldrar. Ibland räcker det att bara komma ifrån några timmar men han tycker inte bara att det är jobbigt med barnen. Mycket handlar om arbetssökandet som inte tar slut och det vet ni kanske också hur det känns? Att söka jobb efter jobb men utan någon respons. Man känner sig rätt låg, otillräcklig och värdelös vilket inte får en att må bra utan helt tvärtom. Jag försöker mitt bästa att peppa och driva på men det hjälper allt färre gånger men det måste ju släppa någon gång! Så jäkla typiskt att hans vikariat gick ut nyligen och att han inte blir anställd på mer än en timanställning… Hans chef vill jag knappt nämna men jag tycker inte om honom, så långt kan jag gå men jag sätter punkt där.

Jag är inne i mina studier ordentligt och studerar nästan varje dag och jag får mycket uträttat varje gång vilket är precis så jag vill ha det. Helgerna blir lediga på så vis också och det är alltid värdefullt. Imorgon ska jag studera hemma och Chloéy ska till förskolan själv (hon var ledig i måndags så vi bytte dagarna på båda barnen så att de får gå på fredag tillsammans igen ). Hon har även en bokad tid hos en tandsköterska så jag ska ta båda barnen dit med cykel om vädret är okej eller med buss om det inte alls är okej.

Ikväll har barnen varit jätte duktiga och följt alla rutiner. James är lite skrikig emellanåt men jag ignorerar det stundvis när han hänger i mina ben och vill komma upp för vad som helst i världen. Han kan inte alltid få som han vill så jag tar inte upp honom varje gång han ber om det. Utöver hans gnäll så gjorde jag vanliga sysslor i hemmet medans James och Chloéy lekte fint ihop och sedan åt vi middag, dansade drakdansen och hoppade direkt i ett skumbad. Ingen protesterade när det var dags att sova så jag har fått lite studietid över ikväll som nu är över. Det är så skönt att inte behöva studera sena kvällar för det behöver jag inte om jag lägger min tid under dagen på rätt saker :)

Hoppas er dag och kväll har varit bra, vi hörs snart igen, kram❤

20170913_183908 20170913_183916 20170913_183919

Annons

Inga tårar vid förskolelämningen

Vi är officiellt tillbaka i verkligheten jag och Chloéy! Anton lämnade barnen på förskolan och första gången på länge fick han en kram och ett ”hejdå” från Chloéy utan en enda tår. Det känns alltid bättre att veta att barnen inte varit ledsna vid lämningarna. Enligt lärarna hade hon varit glad hela dagen och haft aptit vilket inte heller är självklart varje gång. För James har det gått jättebra i princip sedan inskolningen, han har inte samma verklighetsuppfattning och förstår inte riktigt vad hämtning och lämning innebär och det syns extra väl när vi kommer och hämtar honom och han blir jätte ledsen för att han tror att vi ska gå därifrån utan honom. Jag tycker det är lika roligt varje gång vi hämtar dem, nästan så att det pirrar i kroppen.

Efter förskolan idag åkte vi till den stora lekparken i stan för att göra av med överskottsenergi så nu sitter vi hemma och tar det lugnt. Barnen äter frukt i soffan och myser till ”Monsters Ink”. Jag kommer behöva studera lite till under kvällen men jag är redan igenom halva boken (som är fylld med över 400 sidor) och det är fyra veckor kvar till tentan så jag kommer hinna med alla instuderingsfrågor tills dess. Vi har skapat en liten studiegrupp inom klassen som kommer att träffas 1-2 gånger i veckan för att gå igenom frågorna tillsammans förutsatt att allihopa har gjort de dem kan hemma i lugn och ro också. Det känns väldigt skönt att ha några att återkoppla med och diskutera eventuella svårigheter.

Jag kommer inte vara med utförlig i mitt inlägg idag så jag önskar er en bra tisdag, kram :)

Här ser ni bilder från gårdagen i Stockholm som vi spenderade med min lillasyster Towa och hennes son Nicolás!

20170911_133436 20170911_133449 20170911_144908 20170911_144922

annons