VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Därför lämnade jag Öland från början…

  • Inlägg av:
  • Datum:
  • Kategori: Allmänt

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Vackra Sigtuna🙏🏻 

Jag sitter just nu på en brygga. Njuter av lugnet och tittar ut över denna fantastiskt fina utsikt. Detta kommer jag att sakna. 

Underbara fina omtänksamma peppande läsare! du anar inte hur berörd och rörd jag blir av alla era fantastiska ord och kommentarer här inne på bloggen. Jag vaknade imorse, satte mig framför datorn med en kaffe och blev helt stum. Tårarna ran längsmed kinderna när jag läste era ord, men av glädje.

-Från HJÄRTAT, TACK! 🙏🏻❤

Hösten okt 2015 fick jag nyckeln till våran lägenhet här uppe. Jag trodde att vi hade hittat hem. Att jag inte skulle flytta på mååååånga år! ( Så OTROLIGT less på att flytta ) 

Här i Sigtuna är vi omgivna av en mysig miljö med gångavstånd till strandpromenaden och vattnet. ( Du kan läsa mitt gamla inlägg HÄR )

Jag var glad och lycklig över flytten. Kände mig tillfreds och såg fram emot att bosätta mig här. Jag slet som ett djur med flytten, fram och tillbaka samma dag, nästan 130 mil och en massa bärande och andra grejer som en flytt drar med sig. . Ville få allt klart tills Ludvig skulle få komne ”hem” för första gången.  Mina tjejer Evelina & Vickan hjälpte mig från butiken. Mina dåvarande vänner tog emot mig i sigtuna. Jag ville bara få lugn och ro. I både kropp och själ.

jag hade i flera år försökt att få ”tillstånd” av Ludvigs pappa att flytta tillsammans med Ludvig, med fortsatt varannan vecka liv. När man har gemensam vårdnad så finns det vissa regler kring avstånd.  Jag har aldrig velat separera Ludvig ifrån son pappa. Eller hans syskon. Barnen ska inte behöva välja, barnen ska inte behöva hamna i kläm. Det skapar en otrygghet och i mitt fall har det lett till kraftig separationsångest.

(Sorry mamma och pappa… men eran separation julafton när jag var tre år, och era gräl genom åren hade jag gärna sluppit. Tack och lov har vi idag hittat tillbaka till varandra ändå ❤ älskar er och jag vet ju hur jag inte ska göra…. ) 

Orsakerna till varför jag ville lämna öland var många. Öland är vackert, tryggt och barnvänligt.

Vi har en flygplats bara några minuter från brofästet på kalmarsidan. Men för mig som inte är född och uppvuxen på öland så blev Öland en ”mörk” och ångestladdad plats. Jag försökte så hårt efter separationen att hitta min och Ludvigs trygghet genom att köpa vårat första egna hus. Vi hade mellanlandat i ett läkar övernattningsrum  på Östersjö kliniken i Algutsrum. 1rum, en toa och ett pentry kök. Där bodde vi i drygt två månader. Jag, min nyfödda och min bästa vän.. vovven Tezz. Man kunde nästan se mitt gamla hus därifrån. Så nära, men ändå så långt bort. Jag hade precis fött barn, och inrett babyrummet och renoverat delar av huset.

Jag var chockad. Ledsen och väldigt sårad. Jag kände mig så katasofalt misslyckad 💔😔

( Gällande vovven, hon lever. Nej jag har inte gett bort henne. Hon har det mer än bra hos hennes reserv-husse nere på Öland just nu. Jag fick ta ett väldigt osjälviskt beslut här också. Svin tungt, men rätt.. för hennes skull. Mer om det i ett senare inlägg… ) 

Detta var våren 2011. Då var det inte alla lika ”okay” , eller uppmärksammat med kbt och psykolog. Med facit i hand hade jag önskat att jag tog kontakt med någon och fått hjälp att reda ut mina tankar och på så sätt bearbetat händelsen och chocken jag befann mig i. För att inte tala om alla hormoner som man har inom sig som nyförlöst mamma. 

Jag tittade på min fina lilla pojke och försökte vara stark. Han var så lugn, tyst och ”lätt”. Ingen kolik, inga sjukdomar, han gav knappt ifrån sig något ljud. Det var precis som att han kände min förtvivlan. Sov gott om nätterna, ammade bara en gång per natt. Var med mig i butiken och hängde i min bärsele på magen likt en koala unge ☺️

Foto: 2011 Amsterdam på blomster auktion.

image

Jag var så ledsen över att drömmen om en kärnfamilj, drömmen om en komplett familj var splittrad. Men försökte att vara stark och få ihop vardagen med då 12 anställda, två butiker och komma in i rollen som nybliven mamma. 

Jag fick ett hyreskontrakt och flyttade in i en tvåa, jag trivdes inte alls. Men med facit i hand så hade jag nog inte riktigt trivts någonstans just då. Jag önskar att någon hade gett mig rådet att ”stanna upp” ett år och inte börja jaga det ”perfekta” huset på en gång. jag hade behövt att landa. Istället började gå på husvisningar. Hittade ett nybyggt hus mitt ute i skogen. Paret som byggt huset hade skiljt sig och aldrig hunnit flytta in. Jag fick köpa det och trodde vi hade hittat hem.

Här skulle vi bo, Tezz skulle få springa lös, Lilleman skulle lära sig gå och cykel här. Det fanns plats för pool. Jag kunde odla saker i min egna trädgård. Jodå… detta skulle bli bra.

Det var vi mot världen ❤

image

Denna bilden förstorade jag upp och satte upp som vårat familjefoto ❤

Men icke! Lyckan blev kortvarig! Ganska snart efter inflytt började någon jävlas. Sönderskurna bildäck, förstörd ytterbelysning, hot och trakasserier m.m. 😩

Jag kom hem en natt ifrån Holland. Ludvig var ca 9-10 månader. Han sov i bilbarnstolen när jag bar in  honom. Det var vinter, kallt och minus 22 grader. Jag försökte tända lampan. Den fungerade inte. Jag kände direkt att något var fel. Jag försökte lysa med mobilen och tände upp ljus. Jag trodde att det var Strömavbrott. Jag fick panik!!! Det var -22 grader och extremt kallt inomhus minusgrader där också. Jag började elda i min öppna spis och lät Ludvig sova i bilbarnstolen framför öppna spisen. Jag låg med kläderna på och filtar på golvet på en skumgummi madrass framför öppna spisen. Jag var rädd att det var för kallt för honom så jag la honom nära mig. Jag sov i stort sett ingenting den natten, då jag höll koll på att han andades och att han inte var för frusen.

På morgonen började jag ringa runt och höra mig för om andra fått tillbaka strömmen. Efter några timmar insåg jag att det inte Varit strömlöst hos någon annan än mig. Senare på dagen kunde elektrikerna konstatera att någon brutit upp proppskåpet och slängt ut alla proppar (eller vad det nu heter). Mitt värmesystem frös sönder då huset stått tomt i tre dagar mitt i vargavintern. Det kostade mig ca 75 tusen. Men framförallt så började mitt psyke att bli väldigt påfrestat…

Detta och MÅNGA händelser senare gjorde att jag kopplade in både polis och  överfalls larm. Men tryggheten var förstörd. Jag försökte stå emot, visa att jag inte var rädd. Visa att jag var stark!

Jag vägrade att ge upp! Tills en dag…. då brast det… jag fick fullkomlig panik, någon var utanför, försökte skrämma mig. Jag hade då börjat parkera bilen precis utanför dörren mitt på gräsmattan. Jag sprang ut från huset mitt i natten. Körde hem till en killkompis och sov där. Tillsammans med Ludvig. Dagen efter kontaktade jag mäklaren och bestämde mig för att sälja huset.  Nu var detta en lååååång historia kort. Resten kommer i min kommande självbiografi.

Men saken är att jag vet inte än idag, vem eller vilka som låg bakom detta. Jag har valt att släppa det och låta det vara. Sedan mitt år 2013 i Ensam mamma Söker så har jag aldrig blivit störd igen.

Vi flyttade in i en bostadsätt med en liten uteplats och grannar åt ALLA håll. Det kändes mycket tryggare och vi fick avslutningsvis ett lugnt avslut utan trakasserier på Öland…..

-SKÖNT!✨🙏🏻

image

Detta i kombination med alla  jobbuppdrag gjorde flytten upp till Sigtuna  kom naturligt. Jag själv är inte född och uppvuxen där så jag har heller ingen familj där nere… IMG_5027

Nu däremot inför Ludvigs skolstart så känns det mer naturligt att flytta ner igen ☺️

Beslutet jag tagit känns rätt i hela magen, i hela kroppen och i hela hjärtat! Jag ser fram emot en nystart på Öland…  Jag känner ingen rädsla ingen oro över att komma tillbaka till Öland. Däremot så är det självklart en omställning, och en hel del praktiska saker som jag behöver att lösa och strukturera upp för att få ihop det med mina jobb och åtaganden. Men det kommer jag att fixa.

Jag själv kommer pendla och får se det positiva då jag kommer att få det bästa av två världar. Ölands lugna, vackra natur. Samtidigt som jag kommer att få statspulsen och ”stockholms livet”, med allt vad det innebär. Jag kommer fortfarande att jobba i Stockholm, men kommer att ha min bas nere på Öland. Ludvig kommer att få ha närheten till både sin pappa och hans halvsyskon. Galet att han ska börja skolan till hösten… VART tog dessa åren vägen?

Jag har i dagsläget inte alla svar på hur mycket jag kommer att pendla osv… En sak i taget. Det viktigaste för mig är att beslutet är taget, att Lilleman får börja skolan tillsammans med hans bror som är född samma år. Och att vi har fått en bostad i lugna färjestaden med gångavstånd till stranden. 

IMG_5033

Just nu, många tankar…. och en hel del att styra upp. MEN, som sagt. Ser fram emot flytten och denna nystart som vi komne att få i samband med skolstart till hösten.

-TACK för att DU finns!❤

Stor kram

/ My Martens 


Annons

Kommentarer


  1. Lars Karlsson 15 maj, 2017 on 16:38 Svara

    Bra.
    Du fixar det.
    Har du klarat allt hitills så är detta inget problem.
    Finns att du följer ditt inre.
    Kram L

    • My 15 maj, 2017 on 16:48 Svara

      Absolut =) Jag kommer att landa på fötterna igen… med mer energi än tidigare och en magkänsla om att detta är de absolut bästa för Lilleman <3 Tack! kram

  2. A 15 maj, 2017 on 16:50 Svara

    Det kommer att bli fint detta!

    • My 15 maj, 2017 on 16:56 Svara

      Ja…… =)

  3. Monica i Nacka 15 maj, 2017 on 17:00 Svara

    Jösses ,med allt du varit med, jag blir matt, bara av tanken, ♥♥♥ du är en kämpe/ krigare ♥♥♥ jag ser framemot din bok, har du deadline på den eller kommer den med ”åren” Kram på dig, glöm inte att DU ÄR VÄRDEFULL ♥♥♥ KRAM ♥♥♥

    • My 15 maj, 2017 on 17:04 Svara

      Boken kommer när jag är ”mogen”. jag har skrivit på den till och från. Jag stoppade skrivandet i höst då vi stod inför umgängestvisten. Men kommer att ta upp det i sommar eller till hösten igen… =) Tack fina du <3 Stor kram

  4. Mia 15 maj, 2017 on 17:01 Svara

    Kära fina My ….jag blir så ledsen när jag hör allt elände du har fått utse under till och från i hela ditt liv. Så brutalt sviken av samhälle, närdtående och sk vänner. Det gör så ont i mitt hjärta. Jag har själv en dotter som är något år yngre än du så det är verkligen inte svårt att relatera till ditt liv. Jag vet inte vad du är gjord av men du är en sann krigare!! Jag är övertygad om att du tagit det bästa beslutet just nu och jag tror och hoppas att ni får det bra på Öland. Kärleken och ontanken till sitt barn är större och viktigare än något annat i livet och Ludvig är lycklugt lottad som fick just DIG som mamma.
    Önskar er all lycka och kärlek till er båda❤

    • My 15 maj, 2017 on 17:05 Svara

      Mia! Vilka ord, vilken omtanke…. <3 TACK! Det värmer! Rakt in i hjärtat! Kram

  5. Eva 15 maj, 2017 on 17:41 Svara

    Åh, lilla gulliga My, som du har kämpat! Detta som du nu gör för Ludwig e så moget o stooort. Håller med Åza att du e betydligt äldre o mognare i ditt tankesätt och ansvarstagande. Jag önskar jag kunde hjälpa dig på något vis för jag tycker inte livet har varit rättvist mot dig. Men jag önskar dig o Ludwig ett stort lycka till. Kram o ta hand hand om dig ❤️❤️❤️

    • My 15 maj, 2017 on 18:28 Svara

      Tack snälla Eva! Nej…. men när är livet rättvist 😉 Nu borde det vända… jag ser fram emot en nystart och lugn och ro för min lilla men, ack så viktiga familj <3 Tack! Kram

  6. Sofia 15 maj, 2017 on 17:46 Svara

    Du är en sann kämpe My, stark och väldigt modig. Tänker på dig och vad du går igenom och sänder några cyberkramar tills vi ses nästa gång. ☺❤

    • My 15 maj, 2017 on 17:53 Svara

      Tack fina sofia <3 kram

  7. Ulle 15 maj, 2017 on 18:05 Svara

    Hej!
    Var ska du bo när du är i Sthlm?
    Skönt att höra att ni ska flytta till lugna o härliga Öland.
    Kram

    • My 15 maj, 2017 on 18:27 Svara

      Hej Ulle! Vissa praktiska saker som bla boende i sthlm är inte helt löst… Jag har på två veckor hunnit lösa boende, skolplats och en nystart på Öland. Resten kommer med tiden. Tillsvidare flår jag vara inneboende hos vänner i city. Kram

  8. GC 15 maj, 2017 on 18:36 Svara

    Nu när du kommer tillbaka så har du mycket mer kunskap i både det ena och andra. Så nu kan du nog få en mer rofull tillvaro. Du vet vad som stärker dig och vad som stjälper dig. Som du vet så beundrar jag dig mycket för jag vet din historia eftersom jag följt din blogg i många år. Det kommer att blir bra det här fina mamma My ❤️

    • My 15 maj, 2017 on 18:39 Svara

      Tack fina Gunilla <3 Jag trodde aldrig att jag skulle kunna förlika mig med att flytta ner till Öland. Men tanken på att tvinga Ludvig vara utan sin ena förälder i vardagen åt upp mig inifrån och ut. Detta känns helt rät och jags er fram emot en nystart och Ludvigs skolstart <3 Återgin… tack Gunilla <3 Kram

  9. Anna 15 maj, 2017 on 18:45 Svara

    Vilken tur att du lyckats få tag i en lägenhet på Öland när det är sådan bostadsbrist. Mitt syskonbarn går på skola i Arontorp och det är en fantastisk skola. Lycka till! Man blev så glad när man läste ditt beslut om att flytta tillbaka.

    • My 15 maj, 2017 on 18:56 Svara

      Tack snälla du! <3 Ja, jag hade stått i denna bostadskö i tio år….. Så nu var det läge att dra fram mitt "Ess i rockärmen". Ser fram emot att komma "hem" <3 Kram

      • Anna 15 maj, 2017 on 20:03 Svara

        Lyssnade på er podd. En liten undran om konkursen. Du sa att du var tvungen att ha flera jobb för att klara av det ekonomiska. Hade du inte aktiebolag? Slipper man inte betala skulderna då om man går i konkurs???

        • My 15 maj, 2017 on 20:13 Svara

          Hej Anna! Nej så fungerar det tyvärr inte ☺️

  10. Sara 15 maj, 2017 on 19:29 Svara

    Det kommer att bli bra. Kram till dig och Lilleman. ❤❤❤

    • My 15 maj, 2017 on 20:13 Svara

      Tack 🙏🏻❤ kram

  11. Katja 15 maj, 2017 on 20:04 Svara

    Önskar dig allt gott och lycka till!
    Och vilka hemska situationer du varit med om.
    Kram!

    • My 15 maj, 2017 on 20:12 Svara

      Tack Katja! Nu ser jag framåt ☺️🙏🏻💖

  12. Bea 15 maj, 2017 on 20:25 Svara

    Härligt att du tagit ett beslut som känns så bra!! Åhh vågar man hoppas på att My börjar jobba med blommor igen?? Jag hoppas verkligen jag var ofta o handlade hos dig när du hade Mys blommor. All lycka till dig. Kram

    • My 15 maj, 2017 on 23:33 Svara

      Hej fina Bea! Vad kul att höra att du handlade i butiken. Du anar inte hur mycket jag saknar mitt älskade my’s blommor. Men den tiden är förbi… man ska aldrig säga aldrig, men det finan inte med i mina planer just nu… Stor kram

  13. Lena 15 maj, 2017 on 20:38 Svara

    Ja en sak är säkert. Du har inte fått nåt gratis här i livet, utan fått kämpa dig igenom livet 🙏 Helt otroligt vilken kämpe du är ❤️ Det kommer att bli jättebra när du o Ludvig har landat. Vad gott att ha gångavstånd till stranden ❤️

    • My 15 maj, 2017 on 23:32 Svara

      Hej Lena! Nej, att få någonting gratis är ingenting jag renar med. Men i allt man går igenom, så blir man en erfarenhet rikare. Alla kan göra misstag, men mitt motto är att aldrig göra om samma misstag två gånge… tack snälla du <3 Stor kram

  14. Linda 15 maj, 2017 on 20:46 Svara

    He j My.

    Lycka till blir rörd av ditt inlägg.
    Du är fantastisk. Jag förstår inte mig på hur vissa
    vill förstöra för andra. Var rädd om dig och din son.
    Du är en sann överlevare. Ha en fin kväll.

    Kram Linda

    • My 15 maj, 2017 on 23:30 Svara

      Tack fina Linda <3 ja, Lilleman är jag rädd om. Han är verkligen allt. I honom finner jag styrkan <3 Kram

  15. Ulle 15 maj, 2017 on 20:55 Svara

    Bor inte din pappa också på Öland o din kalmarfru i närheten?😊 Då har du ju vänner o familj där😊
    Kram

    • My 15 maj, 2017 on 23:30 Svara

      Nej, min pappa bor inte på Öland =) Det har han aldrig gjort…. Men min fina Kalmarfru bor där <3 Kram

  16. Flisan 15 maj, 2017 on 21:10 Svara

    Självklart ett bra beslut och det ska du ju ha all cred för. En liten undran bara, utan att mena nedlåtande, både du och Ludvigs pappa visste ju att han skulle börja skolan i augusti, hur gick tankarna när du flyttade till Sigtuna? Det är ju liksom ingen överraskning att man inte kan gå varannan vecka i skolan…

    • My 15 maj, 2017 on 23:37 Svara

      Hej Flisan! Du har helt rätt i att både jag och pappan visste om 2015 att Ludvig skulle börja skolan 2017.Det är lixom ingen överraskning. Förutsättningarna har förändrats sedan dess… så då såg det inte ut på samma sätt som det gör idag. Vi båda har och kommer fortsättningsvis alltid att sätta Ludvig (och hans halvsyskon) i första hand. Nu ställdes vi inför en situation. Jag valde att ta detta beslut för att det är det bästa för Lilleman. För min del ställer det till det på alla plan, men det spelar inagn roll. För Lilleman är det viktigaste. Nu kommer jag att få jobba på det praktiska med jobb, logistik och pendling. MEN, jag har varit med om värre förr så detta löser jag…

  17. Nora 15 maj, 2017 on 21:33 Svara

    Det kommer att bli så bra My för både dig och söta Ludvig! Välkomna tillbaka till Öland❤️

    • My 15 maj, 2017 on 23:29 Svara

      Tack snälla Nora <3 Kram

  18. Sarah 15 maj, 2017 on 21:41 Svara

    Fint inlägg My 💕 Väntar oxå på boken

    • My 15 maj, 2017 on 22:21 Svara

      💖💖💖

  19. Evelina 15 maj, 2017 on 22:27 Svara

    Shit så mycket du varit med om….Hoppas och unnar dig verkligen all lycka och glädje nu och lite lugn och ro. Både hoppas och tror att detta kommer bli finemang för dig.
    Du är stark!! Ser framemot att läsa din bok, tills dess fortsätter jag lyssna på din o Åsas härliga podd =)

    • My 15 maj, 2017 on 23:29 Svara

      Ja…. det har varit en del vägbulor och stormar. Men nu finns det bara en väg, och är uppåt. Tack fina för omtanken <3 Kul att höra att du tycker om podden… stor kram

  20. Majsan 15 maj, 2017 on 22:44 Svara

    Så grymt imponerad av dig💜💚💛❤💙
    Behöver du någonsin
    en vän / ”extramamma” i Skåne…… så finns jag här!!! 😉

    • My 15 maj, 2017 on 23:28 Svara

      hehe! tack majsan <3 Kram

  21. Elenor 15 maj, 2017 on 22:49 Svara

    Att du är en stark och mogen tjej har du gång på gång visat och nu bevisar du också att du är en helt underbar mamma som sätter din son först. Du verkar ha en drivkraft som många saknar och du är beundransvärd. Är helt övertygad om att detta kommer att bli jättebra både för Ludwig och dig. Kram på din fina My 💖

    • My 15 maj, 2017 on 23:27 Svara

      Tack snälla Elenor… ja, allt blir inte alltid som man tänkt sig. Jag försöker alltid att se möjligheterna istället för problemen. Lilleman är mitt allt <3 Tack för dina fina ord och din omtanke <3 Kram

  22. All lycka till 15 maj, 2017 on 23:51 Svara

    Hej My,

    Det här kommer att bli bra ska du se. Du har varit med om så mycket så att det är helt sanslöst. Du kan ju helt klart fylla en bok med ditt 30-åriga liv. Nu väntar bara nya möjligheter. Du har ju många omkring dig som bryr sig – dom gör ju säkert det av en anledning.

    Kanske var beslutet helt nödvändigt och utan att känna vare sig dig eller L:s pappa så hade jag gärna läxat upp honom lite:-) Just med tanke på vad han gjorde mot dig och det är väl inte första eller sista gången han behandlar någon på det sättet. Du vill säkert inte föra en sådan diskussion här men bara så att du förstår att jag och många andra känner med dig och önskar dig all lycka.

    Sedan tror jag inte att jag har tyckt till i den där ”tjockis-debatten” men du är så långt ifrån tjock som man kan komma. Du är väldigt fin och börja nu inte banta eller hetsträna:-) Ta det lugnt och prioritera din allmänna trivsel.

    • My 16 maj, 2017 on 00:29 Svara

      Hahaha! jag små skrattar lite för mig själv. Både för att jag läser det du skriver lite med glimten i ögat 😉 och för att jag verkligen tar åt mig av den omtanke du förmedlar… TACK! vad det gäller Ludvigs pappa så har jag läxat upp honom i både tid och otid. Men ganska odramatiskt. Det han utsatte mig för önskar jag inte min värsta fiende. Det gjorde ont, ont så in i helvete. Men det är inte första eller sista gången som någon vänstrar, gör någon gravid och separerar. Vi har trots allt barn ihop och kommer i stort sett alltid att ha med varandra att göra. jag har sörjt, bearbetat och gått vidare. Nu är fokus bara på Lilleman. Vi har en ”okay” relation efter omständigheterna. Ja, den där boken. Den kommer jag at ta upp igen, när jag landat nere på Öland… Stort tack för dina ord. Och nejdå, ingen hetsbantning här inte. Jag kör på med min grej. Däremot så undersöker man min ämnesomsättning och jag måste se till att kilona inte fortsätter att rulla på i detta tempo. Men på ett sunt sätt…. Stor kram <3

  23. Anna 16 maj, 2017 on 08:00 Svara

    Är så imponerad av din styrka My! Önskar dig allt gott o hoppas att du o Ludvig får det fint på Öland 🌼

    • My 16 maj, 2017 on 12:23 Svara

      Tusen tack Anna 💚🙏🏻🌸

  24. Ullis 16 maj, 2017 on 18:51 Svara

    Vad härligt att du har kunnat komma till ett beslut och landa i det. Det mesta löser sig ju efterhand :)
    Vilken resa du har gjort genom åren, hoppas att du kan få lugn så småningom och komma tillrätta m din hälsa! Det viktigaste av allt för att kunna orka vara en del i din sons liv!
    Lycka till, du förtjänar verkligen att få ett lugn och att må bra nu! Kram

    • My 16 maj, 2017 on 23:51 Svara

      Tack snälla Ullis🙏🏻❤ dina ord värmer… ja, mitt fokus ligger på att varv ner, undvika stress och hitta lugnet. Ladda om batterierna och komma tillbaka stark och hel, både som mamma och människa … kram

  25. Alexandra 16 maj, 2017 on 21:12 Svara

    Hej my har aldrig kommenterar förut men läst din blogg i några år nu och tycker du är helt fantastisk som fixar allt trots alla motgångar. Kul att du flyttat tillbaka till Öland själv flyttade jag till Kalmar i början på mars i år. Är från Åre från början.

    • My 16 maj, 2017 on 23:52 Svara

      Hej Alexandra! Vad fint du skriver… 🙏🏻☺️ Tack! Vad roligt med flytten, hoppas du trivs! Kalmar är väldigt charmigt ☺️ Kram

  26. En M 16 maj, 2017 on 22:14 Svara

    Du gör helt rätt som flyttar till Öland, men… du skriver nåt om att du inte vill utsätta honom för det du utsattes för när du var tre år!!!! Dina föräldrars seperation en jul– HUR kan du komma ihåg vad som hände när du var tre??? Jag minns knappt vad som hände igår :)

    • My 16 maj, 2017 on 23:46 Svara

      Den dagen glömmer jag inte….. minns delar av den, och vissa händelser. Men det har jag släppt och gått vidare från för 20 år sedan… men själva grejen var att jag verkligen ville ha en komplett”kärnfamilj”💐 Men det enda man kan göra är stt se framåt och göra det bästa av situationen…

  27. […] på Öland – hon har bara refererat till det som hot och trakasserier – men i det här inlägget berättar hon om […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *