Hej fina!
Ett sånthär halvdeppigt inlägg igen. Bakslag med både sömnbrist och panikångest igen.
Som du vet fick jag bilen kvaddad, mobilen krossad, hjärtat krossat m.m. ALLT på samma gång!
Förutom det, en betydligt större klump i halsen och magen inför kommande beslut som behöver att tas.
Förutom det så försöker jag så gott jag kan att få ihop vardagspusslet, träning, ekonomin (efter konkursen) med trippla jobb och en kämparglöd som jag jobbat fram inom mig. Jag förökar att vara en glad, stark och positiv mamma. En bra vän, Jag försöker att vara en inspirerande, peppande PT. På Bloggen försöker jag att vara öppen och ärlig.
Det har varit ett känslomässigt kaos. Prövning efter prövning senaste året. När man tror att det inte kan bli värre så rasar det igen. Man kan tycka att om det stormar på ena hållet så kan det väl ändå få vara stabilt på andra hållet. Men inte.
Sorg, begravningar och allt dethär som ni har kunnat läsa om tidigare. Vissa tycker att jag återupprepar mig, vissa att jag ältar.
Men jag kan tala om att ÄVEN om det har gått månader sedan konkursen bla, så är jag långtifrån ”läkt”. Jag är inte längre ett öppet varigt sår, men jag är fortfarande ett öppet sår som sakta men säkert läker. Jag jobbar aktivt med mig själv både på egen hand men också med hjälp av KBT. Måååånga timmar KBT.
Ibland har jag frågat mig själv HUR mycket man egentligen ska behöva gå igenom. Kan man inte bara få lugn och ro? Jag har på många sätt börjat få lugn och ro. Börjat bygga upp mitt och Lillemans liv.
VÅRAN familj. Det är lite ”Vi mot världen känslan”
Jag fick aldrig njuta av första tiden hemma efter förlossning. Mamma ledigheten förvandlades till en överlevnadskamp. Separation, flytt, sabotage trakasserier. Två butiker och 13 anställda på det. SAMTIDIGT som alla nya mamma-hormoner, amning och allt annat skulle falla på plats. Så till er som skriver ”flytta tillbaka till Öland” OM det vore SÅ enkelt så skulle jag aldrig flyttat därifrån. Tänk på det en gång extra innan kommentarer kring detta kommer in..
Vi fick kämpa från första stund. Men det har också gjort oss starka tillsammans. Vi har ett EXTREMT starkt band mellan oss.
Det som är så fiffigt när man stöter på motstånd, det är att när man ”landat” och väl börjat kravla sig upp igen. Då är man liiiite klokare, liiite starkare och JAG blir också extremt motiverad och målmedveten. Motiverad att fortsätta utvecklas, fortsätta ”läka” och jobba med mig själv. Just för att bli starkare både fysiskt och psykiskt. Lära sig av sina misstag och göra om och rätt. Målmedveten mot det liv som jag planerat och kämpat för i flera år.
Livet tillsammans med Lilleman <3
Vad det gäller mitt tillfälligt krossade hjärta. Jag fastande för någon som förde mig bakom ljuset, som lyckades manipulera mig och många därtill. Det har fått store konsekvente som jag nu får ta hand om. Sånt händer. Det häftiga är att jag VÅGADE ge efter för förälskelse och känslor som dök upp ifrån ingenstans. jag VÅGADE tro på någon som faktiskt hade oddsen kraftigt emot sig med tanke på bakgrund och tidigare liv. Ingen ide att älta det, jag var blåögd, lät mig manipuleras och var väldigt naiv. Det händer. Nu sätter jag punkt där.
Nu, nu står jag inför stora beslut, igen. Ett tungt, Väldig tungt som jag inte kommer att skriva om.
Men två beslut är något väldigt positivt. Mitt i allihopa så har jag vuxit väldigt mycket som person. Även om det känns både fysiskt och psykiskt som om jag precis gått 11 ronder kampsport och är tröttare än TRÖTTAST. Så börjar jag se att pusselbitarna faller på plats. Jag SER ljuset i tunneln. Jag ser vart jag är påväg. Stora förändringar kommer att ske. Ganska snart.
Jag har sollat ,rensat under en längre period. Rannsakat mig själv, försökt att se vilka situationer jag hade kunnat påverka och vilka jag inte kunnat påverkat.
Just precis just nu så är jag HELT slut! Men med en positiv känsla.
Jag är så trött för att jag inte kunnat sova.
Förra veckan fick jag panikångest attack. En mindre och en extrem. Jag tappade kontrollen helt. Luften tog slut, ångesten tog över min kropp. Jag fick ingen luft, kunde inte andas… jag trodde att jag skulle dö. Jag försökte ”andas” mig igenom attacken men denna gången kunde jag inte stå emot. Jag svimmade nästan av pga av mitt eget sätt att krampa efter både luft och kontroll. Jag låg kvar på mitt golv i flera timmar sen… jag grät…. tyst med tårar som aldrig verkade ta ett slut. Jag var chockad över HUR jag plötsligt var tillbaka på ruta ett igen. Har denna kamp med KBT och bearbetning i över ett halvår inte gett mer än det här? Jodå… jag är inte tillbaka på ruta ett. jag hade bara ett extremt bakslag. Jag är medveten om det och reste mig upp igen. Men just där och då, när ångesten kommer krypande och sakta men säkert tar över så känns det inte som om det ska få ett slut. Jag VET att det går över. Men där och då så är det fruktansvärt!
Redan dagen efter stod jag på jobbet, jag log och förmedlade min kompetens som PT. DET är min terapi. Att få göra det jag brinner för, det som får mig att må bra.. Jag tittade mig i spegeln, möttes av mörka ringar under ögonen och en ganska sliten uppsyn . Men jag ”kammade” till mig, klistrade på mitt pokerface och klarade av dagen.
Det är konstigt det där att ångestattacker ALDRIG kommit när jag haft Lilleman hos mig. Det måste vara en mamma instinkt.
Detta var första gången på länge som det kom ett så stort bakslag. Men senaste veckornas kaos, förutom det jag skrivit om och rent känslomässigt har varit extremt påfrestande. Mycket mer än jag kunnat/kan skriva om. Så bakslaget var inte så farligt trots allt.
Nu när Lilleman är hemma så kan jag sova igen. jag sover som en prinsessa när han är hos mig. Hans andetag, hans snarkningar och hans närhet fyller mig med kärlek.
Men det kommer ta några dagar innan jag börjar känna mig pigg igen. Innan energi depåerna fyllts på igen. I helgen ska vi göra absolut ingenting. Så lite som möjligt. bara vi. Bara vila.
Men nu vill jag ha din hjälp. Jag är ju personlig tränare. Jag har ju HUR mycket som helst som jag skulle kunna dela med mig av
Under året kommer jag att gå flera utbildningar genom SAFE Education, såsom kost och annat jag kommer att berätta om vid ett senare tillfälle.
jag ÄLSKAR verkligen mitt jobb som PT.
MEN, Jag undrar vad du vill att jag delar med mig av, vad jag ska skriva om gällande wellness/ hälso branschen?
Har du frågor? Tips på ämnen? Vad saknar du INOM detta ämne? Träningstips? kom-igång tips?
-Förslag????
BERÄTTA GÄRNA i kommentarsfältet…
Tack för att du finns!
Trots att jag varit lite som i ett vakuum igen. jag är påväg tillbaka, starkare än någonsin. Tre steg fram, 1/2 tillbaka, räknas forfarande som framsteg! Glöm aldrig det….
Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att uppleva ångest. Det är helt okay att inte alltid må bra…..
Stor kram/ My Martens
Ett stort fång tulpaner till dig för att trots allt står upp och orkar gå vidare du är en tuff tjej kramisar ?
Åh❤ Förlåt jag skrev så, att följ med Ludvig till Öland men jag mena bara väl?. Ni löser det, det kommer bli bra hur det än blir. Kram
Jag börjar med en stor kram.
Klart att det kommer bakslag och det blir fler.
Allt tar tid och du behöver extra mycket.
Men du är duktig och väldigt stark som har klarat dessa saker hitills.
Skriv så mycket du vill om detta ämne . Ett sätt att bearbeta och man får gnälla.
Jag vill gärna ha tips om hur man får någon att gå ner i vikt. Kanske att jag hör av mig via någon annan adress längre fram.
Kram L
Känner med dig My, kämpar själv med stress och för många bitar i livspusslet just nu efter ett bakslag och plötsligt har ångesten blivit ett allt för vanligt sällskap i livet igen. Vi reser oss båda ur våra prövningar det är jag säker på !!
En fråga – du som jobbar mkt på nätet, funderat på att coacha träning, kost o pepp på distans? Kram Anna
Kämpa, nu vänder det??❤
Jag skulle gärna vilja ha lite tips på rörelseträning. Tycker det är sååå fruktansvärt tråkigt, hoppas du kan inspirera mig 🙂
Jag skulle vilja ha tips på bra ryggövningar, helst som man kan göra hemma… Tycker man annars bara får tips på samma 2-3 övningar.
Jag med. Helst ländryggen men även axlar o nacke.
Som jag sagt till dig många gånger så är du beundransvärd. Vilken kämpe du är. Hoppas ditt svåraste beslut blir bra så du kan få lite lugn och ro. Kram.
<3 Stor kram
Att du orkar, blogga in om allt elände hela tiden det hjälper dig inte utan stjälper dig snart. Du skriver om samma skit hela tiden.
Det handlar inte om att varken hjälpa eller stjälpa mig Sophia. Men med tanke på din nedvärderande ton i kommentaren så känns det inte som om du vill äss här. Du har valet i dina händer som läsare, läs eller att inte läsa… =) Svårare än så är det inte 😉 Nu är det precis såhär och lite därtill som mitt liv sett ut senaste året. Min blogg, min vardag. Gillar du det inte så som sagt…. valet är enkelt..
Amen!
Nu var det ju faktiskt du My som frågade oss läsare vad vi vill läsa om. Du är väl lika nedvärderande i din ton till Sofia när hon svarar på din fråga om vad hon vill läsa om. Fråga inte oss läsare vad vi vill läsa när du ändå bara vill skriva om ditt elände.
nej, det är inget nedvärderande i min ton mot Sofia. Det tycker varken jag eller hon… Så tråkigt att jag gjorde dig upprörd när jag svarade på Sofias kommentar =) Ha en fin kväll! Kram
Sofia/Ulrika Sjukt dålig attityd från dig/er…. Det hon frågade efter var vad vi vill att hon delar med sig av NÄR DET GÄLLER wellness / hälsobranschen
Lite svårt med er läsförståelse tydligen.
Hej my,
Jag önskar lite kortare inlägg. Kanske med bara ett tema. Nu när man läser så kommer oftast tre och ibland fyra olika ämnen i ett inlägg.
Och önskeinlägg… kanske typ… ”visste du att du kan få ryggont av en otränad bål? Här är några enkla övningar du kan göra hemma”, tillsammans med en video där du visar eller någon bild… ibland sitter man ju med viss smärta och tänker att man ska träna där men det kan vara något annat som är svagt 🙂
Kram
Intressant…. mycket intressant.. =) Tack för tipset! Stor kram
❤???
Kram till dig ❤❤ du är en fighter och en inspiration för mig. Jag undrar hur man blir av med kärlekshandtagen och får tillbaka sin midja ?
Tack fina, Kram =) Återkopplar med svar på frågan senare…
Ja det var en bra idé – coacha på distans – kanske från Öland!! 🙂
Kram o lycka till!
Coacha från Öland? Vad är det med er och Öland? =) Deet fanns dessvärre både en och flera anledningar till varför jag flyttar därifrån. Jag kommer inte att bo där igen, kommer inte at utsätta mig för det igen. Jag varken får, kan eller har möjlighet till det…. Men att coacha online, DET kan vara något att fundera över…. kram
Jag har ingen aning om varför du inte vill bo på Öland men jag har en praktisk fråga hur ni gör med förskolan åt er son kan du ha honom på förskola i Sigtuna och på Öland eller hur gör man med föräldrar som delar tiden och inte bor i samma stad.
Det kommer du att få ta del av, när det är i aktuell tid. Samma svar som jag svarat till både läsare, journalister och ALLA andra ☺️ Framtills dess så håller vi det internt inom familjen… mvh
Kämpa på, men glöm inte att det inte är lillemans uppgift att göra dig hel och lycklig. Barn känner av förälderns psykiska tillstånd och tar på sig ansvaret trots att det inte är barnets uppgift att göra mamma glad. Talar av egen erfarenhet här.
Önskar dig och din son allt gott!
Det tycker jag var en väldigt onödig samt felaktig kommentar! Alla kan väl förstå Mys oerhörda lycka och glädje när hon får vara med sin son. Det betyder ju inte att han har krav på sig att reparera My! Klart hon saknar sin älskade son och att hon känner sig bättre när de kan vara tillsammans. Lilleman är hennes enda familj!
Hejsan My
Vore du min dotter hade jag varit mycket orolig för dig.
Tror du skulle må bra av att lämna storstan och all den jäkt som finns där. Öppna en blomster affär i Kalmar du är ju sååå bra på blommor. Saknar din fina affär på Öland du hade så mycket fint.
Ta väl hand om dig o din lille kille.
Kram Ewa
Finset Ewa. Jag har haft en mardröm nere på Öland och har inte kunnat bo kvar där. Jag bor nu i Sigtuna, en liten charmig idyll med kullersten och strandpromenads bara någon minut ifrån våran yterrdörr. Nu förstår jag att du menar väl. Men ”faran” ligger inte i storstads, jag var både mer utsatt och pressad nere på Ölan d än vad jag är här. Tack för omtanken. Stor kram
Stor kram! Du är stark och du är en förebild!
Tack för att du vågar prata om panikångest, som så många andra mörkar
Angående din fråga, tips på träning med kroppen som ”tyngd”/verktyg
Kram igen ❤
Hej My,
Tycker du ska fokusera på dig själv och hjälpa dig själv, vara din egen personlig tränare! Du behöver det och är värd det. Finns många andra personliga tränare som mår bra psykiskt och fysiskt och är stabila och orkar hjälpa andra. Sen kommer du tillbaka starkare än någonsin. lycka till!
Jag skulle uppskatta lite lättare övningar. Som ger en stark kropp. Jag behöver en spark i baken för att komma igång. ?
Jag vill gärna få tips på hur jag kan träna för att få en mjukare kropp.
Kämpa på My. Förstår att din kommande fight o beslut blir tufft, men det handlar ju om det viktigaste du har i livet. Var lite rädd om dig själv, så du inte hamnar i fler destruktiva förhållanden. Du är viktigast o värd så mycket bättre. Kram
<3
Ursnygga träningskläder by the way.
Kram
Starkt av dig att visa en svag sida och berätta om sin panikångest. Har själv upplevt det och vet vilket helvete det är. Förstår att det är tufft för dig både med svåra beslut som ska tas och din panikångest. Skickar an stor varm kram till dig. Är övertygad om att du kommer igenom detta starkare än någonsin.
[…] är en intressant fråga My tar upp här i sitt inlägg. När blir bearbetningen bara till en enda stor gröt av ältande offerkoftor och slutar ha någon […]
Zzzznark! Gillar du inte mig, eller min blogg så behöver du inte ”bevaka” den. Att du har en stark åsikt och att du tycker till om saker. DET är inget nytt! Men att lägga orden i min mun angående eventuell vårdnadstvist DET är bara onödigt. Livet innebär vägskäl, i såväl karriärer, relationer och annat…. Så länge jag väljer att behålla vissa saker för mig själv, pga av olika anledningar så får man spekulera bäst man vill. Även du. Men precis som jag skrivit innan. Saker gällande min son, hans pappa och deras familj, stannar mellan oss… ta hand om dig Cam Cam!
Fast hon har en poäng i ordet älta. Har själv fastnat i det hjulet, precis som du har.
Jag tror ärligt det blir värre för dig själv i slutändan och du kommer krascha rejält.
Ett tips:
Skriv 3 saker varje dag som DU gjort bra.
Skriv bara positiva saker om dig själv! Gräv inte gropen djupare än den redan är.
Skriv en ” veckans vardagshjälte ” ect ect
Mitt liv var ett liv med tragedier ( cancer, psykiskt misshandlad i förhållandet, otrohet, min fars död ) allt inom loppet av 3 månader.. det är 2 år sen och jag är fortfarande sjukskriven.. inte kul alls :/
Tänk framåt nu och positivt på allt skit du har varit med om. Då kommer lyckan ❤️
tack snälla du <3
Vill bara ditt bästa och vill verkligen inte att du ska gå samma väg ( in i väggen ) så som jag gjorde. Det är lätt att hamna där men ett rent helvete att ta sig där ifrån..
Glöm nu inte att skriva 3 bra saker du gjort i dag. 🙂
Idag kom jag upp i tid, de e bra för att vara mig ?
haha! tack bästa du! Kämpa på! <3 Kram
Tycker det är starkt av dig att så öppet berätta om dina motgångar o panikångesten. Vi måste verkligen få bort alla tabun med psykisk ohälsa! Du hjälper till med detta, det är bra?
Vill också säga att jag gillar eran podd, ni är härliga att lyssna o bra variation på ämnen.
Kämpa på My!
Kram
Som läsare tappar jag intresset att läsa när det återkommer inlägg om konkurs, svåra prövningar, hur allt dåligt ständig händer dig mm.
Alla människor utsätts för utmaningar i livet och jag tror faktiskt inte att vissa har mer otur än andra, skillnaden är helt enkelt hur en väljer att hantera livets utmaningar.
Självklart får man tycka synd om sig själv och tycka livet är förjävligt, bryta ihop osv. Men jag tycker inte synd om dig My, men däremot är det synd att du behövt gå igenom det du gått igenom med konkurs osv. Det är synd, inte synd om. Du har visat att du kan förändra ditt liv till det bättre, så som läsare uppskattar jag mer att läsa om ditt företag, ditt jobb,samarbeten före att läsa om konkurs, prövningar osv.
Lycka till med allt och ta hand om dig!
Jag läsa vad du skriver och jag hålel delvis med dig. Jag tycker inte synd OM mig. Jag vet precis vad jag kunde påverkat och vad jag inte kunnat påverka. Men sviterna efter konkursen iform av både känslor, och trippla utgifter är någonting som jag arbetar med DAGLIGEN. Men det innebär fortfarande inte att jag tycker synd oms mig själv… tvärt om. Men det skulle kännas väldigt falskt och missvisande om jag ”låtsades” oberörd. För jag är inte oberörd, långt därifrån. Just nu har jag haft en kraftigt bakslag. i över två ekor faktiskt, jag har förött att ”hålla good min” och inte delat med mig av det.. men det är inte jag. jag står för hur jag mår och vad jag gör. Jag har alltid gjort det. Sen har jag givetvis en integritet. Jag berättar långt ifrån allt. Vissa saker som även det innebär prövningar håller jag för mig själv…. Sen vill jag absolut inspirera och peppa andra. jag vill absolut visa att man kan vända en tung situation, för det kan man. Men jag har två hundår framför mig. Det kommer inte vara en dans på rosor, det är jag också beredd på….. Men jag kommer aldrig att sluta dela med mig av hur det faktiskt ligger till. tack för att du delade med dig. Och tack för din omtanke <3 kram
Gick du i personlig konkurs?
Nej, vad tänkte du på?
Med ditt företag som du hade?
Det var ett AB, jag gick inte i personlig konkurs. Jag jobbade dygnet runt och satte det i konkurs utan lev skulder, skatteskulder m.m men sålde fastigheten för x-antal milj, mindre än jag hade behövt och delade på förlusten efter en gemensam överenskommelse. Jg stod i personlig borgen för fastigheten. mina utgifter ligger därför på mellan 50-60k i månaden. Därav min 3-4 jobb och alla sido projekt. Jag kommer kunna vara skulfri om några år, och har kavlat upp ärmarna spottat i nävarna och tagit nya tag ???? Den dagen jag är i ”mål” så ska det firad med en sovmorgon och en semester UTAN jobb för mig och Lilleman ❤ Men det är en skör lina att balansera på…. tappar jag balansen så är det ingen som fångat upp… jag gjorde allt och lite till. Jag försökte, men det räckte inte hela vägen fram. Jag bär ansvaret för företagen och får ta konsekvenserna….
DU är så modig My. Som vågar berätta om dina motgångar och sorger. Jag uppskattar din ärliga blogg oerhört mycket. Jag tycker du är en krigare och en stor förebild. Det är skönt att läsa bloggar där man kan läsa om personliga saker, det visar att man faktiskt inte är ensam. Jag är som du extremt trött och utmattad. Kämpa på My! Kram
Tusen tack fina du <3 detsamma till dig! Kram
Som jag sagt tidigare skriv om det du vill och känner att du vill dela med dig av Det Är ju Din blogg!! Dom som inte gillar det kan hålla tyst eller helt enkelt sluta att läsa bloggen!!
Distans coachning vore ju väldigt intressant!
Tror att du har mycket att lära ut till dom som vill!!
Sköt om dig och Lilleman nu när han är hemma!! Kram kram ❤️ ❤️
Tack snälla du <3 Kram kram
Gärna coaching om mag och ryggövningar som man enkelt kan göra hemma..jo det finns massor men… Ett program som är lätt att följa och ger inspiration ? ?. Sköt om dig och din son och dina supersöta kattor!
Jag hade velat läsa mer om hur och vad man bör äta för att må bra och för att gå ner i vikt för att också hålla den sedan.
Jag förstår din undran… men det är också väldigt individuellt. Men jag kan absolut skriva generella kosttips ?