Godmorgon! Eller inte…. Klockan är snart lunch,och nu börjar dagen ”rätta till sig”.
Ledig från skolan nu i nästan två veckor. Dessa två veckorna ska jag nöta teknik på gym, och plugga. Öva, öva, öva! Ska man bli bra på någonting så måste man öva och repetera! Vi hade en liten ”avslutning” igår tackade av Marcus som varit med under block 1 & 2. Lite sorgligt att säga hej då, och lämna klassen….. Men dom flesta av oss fortsätter så vi kommer synas snart igen!
Vissa av oss kommer plugga och träna tillsammans för att hålla igång 🙂
Just nu mår jag ganska bra. Jag fungerar lite som en maskin. Går till skolan, (Tiiidigt) pluggar, tränar, reflekterar. Kommer hem, pluggar, gör matlådor, pluggar igen. Idag är vi lediga. Ingen tid att passa.
Vad händer då. Jo, ångesten slår till. Precis som förra gången vi var lediga en dag. Jag vaknade igen, skyhög puls! en inre stress och panik! Tårarna rinner, jag springer upp och börjar städa. Vet inte riktigt varför eller vad jag egentligen gör. Det blir värre. Outhärdligt! Andningen blir svårare och jag får igen luft. Ångesten övergår till panikångest! Ut i trädgården, sitter på gräsmattan (där ingen kan se mig) skakar, hyperventilerar och krampar av ångesten. Satan rent ut sagt, det gör så j*vla ont!!!!!!!!
Samtidigt så nu ett par timmar senare så VET jag ju vad som händer. Jag VET att jag inte kommer kvävas och dö. Jag VET att det går över….. Men just där och då så känns det inte så. Det är en FRUKTANSVÄRD känsla!
jag fick kontrollen över andningen. Tog på mig löparskorna och gav mig ut. Jag höll ett lugnt tempo. I min takt. Och tog mig drygt 5km. Satte mig nere vid vattnet, lyssnad på musik och grät……
Det är mycket som händer inom mig. På ett bra sätt. jag börjat hitta mig själv. Den självinsikt jag fått genom olika situationer, konkurs, vänner, familj, SKOLAN osv. Det Gör mig gott!
MEN jag ”slappnar av” i den där känslan då allt känns väldigt bra, så min positiva energi sprudlar….. Jag fungerar som bäst då jag har struktur och fullspäckat schema. Jag tänker och bearbetar fortfarande, men allting rullar på. Jag lever på ”konstgjord andning” . Så fort min struktur och mina rutiner rubbas så falle jag tillbaka, ner i mörkret och ångesten slår till!
Jag ser det inte som ett misslyckande, bara att jag måste fortsätta jobba med mig själv och hitta ett sätt att förhålla mig till det. Nu en halv dag senare så känns det bättre. Det går upp och det går ner….
Löprundan gjorde mig gott!!! Ett riktigt ”mys pass” där jag fick ur mig tårar, energi och samtidigt borstade mig med ny energi. -Bra kombo! Träning GÖR underverk för psykisk ohälsa!
-Svettigt värre! Men, kondition är viktigt. Löpning är kul! Vissa skulle se min runda som uppvärmning, andra skulle se den som en jätte prestation…..
Jag utgår ifrån mig själv och MINA förutsättningar. För att dagligen fortsätta jobba på att utveckla mig själv, i både styrka, kondition och välmående!
Att helt enkelt bli en ”bättre version” av mig själv! jag vet vem jag vill vara, vart jag är på väg! -Vet du???
-Skit i alla andra och fokusera på dig!
Fick en frukt & grönt korg hemskickad till mig. Från Green Choice Sverige. TACK! Den kunde inte kommit lämpligare! Med tanke på konstläran vi hade mes Jill i skolan 😉 
till frukost blev det gröt. Gott, enkelt, mättande och nyttigt! Åt frukost ute i solen, lapar d-vitamin och njuter av solens värme… Man får verkligen passa på!!! Nu ska jag städa, röja undan, plocka fram kattlådan… För IDAG kommer Sture! Efterlängtade, söta lilla Sture!
OCH på måndag kommer Lilleman!!!!! Alltså du anar inte vilken känslomässigt smärta att inte haft honom på nästan tre veckor!!! Fruktansvärt! Men, nu blev det så. Tid som ska tas igen!
-älskade unge vad jag saknar dig!!!!!!!!!!!!! <3 det värker i både bröst och hjärta! <3
Anledning till att jag inte skrivit om det är alla följdfrågor. Det är känslomässigt jobbigt redan som det är! Så skippa dom är du snäll. Det fick bli så nu. Punkt. 
Vi hörs ikväll! Då Sture är hemma! Kram <3
Men herre Gud vad hemskt!!! Hoppas din ångest släpper helt snart.
Ha en jättefin fredag.
Hej My,
Jag förstår att du inte hinner läsa/svara på allt men jag hoppas du läser detta!
Jag har följt din blogg sen en lång tid tillbaka, jag älskar den! Läser den varje dag.
Jag själv lider också av ångest, panikångest,panikattacker, stress. En stress som tyvärr(väldigt vanligt) yttrar sig även fysiskt. Jag kan stamma ibland när jag pratar, få ont i bröster, svårt att andas(anfådd) lättretlig, trött, slut och är till och från nere. Detta har pågått i ganska precis 2 år nu. Vart ett rent helvete. Jag avskyr att läsa men köpte en själv-hjälps-bok och den var rätt bra, kände igen mig i mycket.
Det jag egentligen vill komma till i och med detta är nog bara att du är inte ensam och ta mig på orden när jag säger det: du är så stark!
Själv så har jag jobbat mindre, tappade bort mig själv och det har varit vidrigt. Dragit mig undran från folk osv osv, ja du förstår nog. Men det har ÄNTLIGEN börjar vända sakta sakta men säkert.
Min bil hjälpet mycket. Älskar att åka bil, det är min”frizon” det lyssnar jag på bra musik,som jag brinner för, rullar och är därmed inte”fast” på samma plats om du förstår hur jag menar. Jag och min sambo åker mycket bil, s.k ”glider” haha. Mycket pga min rasrlöshet och ångest och framför allt STRESS och oro.
Jag har sett folk skriva till dig att de”tycker det är märkligt att du gör det och det och det fast du mår så dåligt” säger man så så har man aldrig mått dåligt själv på detta sätt och har noll förståelse. Respektlöst.
Vi är alla OLIKA och bearbetar saker på OLIKA sätt. Punkt.
Fortsätt kämpa. – låt inte ångesten äta upp dig. Det går, men det är svårt attta sig ur om man låter skiten gå alldeles för långt.
Varma kramar och tack för en underbar blogg! Och stor eloge till dig som pallar med riktigt skitkonmentarer ni bloggare får ibland.
Bra tänk My…det är din hälsa och välmående som du ska fokusera på.
Och bry dej inte om energi tjuvar…..dom har nog sitt i sin ryggsäck.
Ser framemot bilder på den nya familjemedlemmen 🙂
Heja dig Caroline! 🙂
😀 😀
Hej My!
Jag vill ge dig massor av beröm för att du inspirerar oss läsare med att spegla livet som det är, en bergochdalbana!
Du är stark, envis och målmedveten (trots motgångar) vilket är härligt att se!
Ha nu en fin helg och kommande vecka!
Kram till dig fina My
Ångest överhuvudtaget är hemskt! Din Sture kommer att göra underverk, speciellt din barn fria vecka! Det är bara så underbart med dom små lurviga liven! Har själv två katter (Maine Coon) Dom är inte så små längre men helt ljuvliga! Ha en underbar fredag och veckor!
Hemst med panikångest! Stackare! En sak som hjälper jättebra när den kommer krypande är att börja räkna, tex gångertabeller. Det gör att du byter hjärnhalva (vilket är vad du behöver då). Det kan också funka med att göra armhävningar, men jag tycker räkna är absolut bäst. har haft otroligt mkt panikångest som jag nu för tiden kan hantera på det viset (efter att en psykolog lärt mig detta).
Vet att det har hjälpt vänner jag har tipsat. Hemskt att vi är så många som ska behöva ha det.. Men det blir bättre med tiden, om det är till ngn tröst.
Må så gott! Va rädd om dig <3
Hur kommer det att gå med din vovve och katten? Bra hoppas jag. Lycka till
Vi har haft katter tidigare med vovven 🙂 katten ör också van vid hund… Så det kommer bog gå bra 🙂
Toppen !!
Framsteg skrev precis på sin Facebooksida: Att bygga upp en fasad för att alla ska tro man mår bra, är enkelt. Att våga visa hur man verkligen mår är däremot inte lika enkelt. Tack för din öppna blogg. Allt är inte perfekt, så skönt med en bloggerska som är som alla vi andra . Kram kram
My, det är precis i dessa situationer ångesten kommer. När du är uppe i varv och har saker att göra flödar serotoninet i hjärnan och det är så de är vana att göra. När du sedan slappnar av och inte har samma stress fortsätter flödet och framkallar panikångest attacken. Hormonerna känner inte igen det lugna tillståndet och reagerar med panikkänslor vid vila. De jobbar på ändå…. Kram
Du är jätteduktig My. Du lär dig en massa nya saker som ska fastna i huvudet då du inte är helt frisk i själen än. Det är inte det lättaste. Och på det så längtar du efter Lilleman. Bra kämpat av dig. Kram ❤
Fick sån annan bild av dej i tv , märktes inte alls att du haft sådan bakgrund , hur du mått mm . Oj vilken resa , du har kommit jättelångt och kämpat och tänk va vilket bra liv du har nu. Fin blogg som jag nyligen börjat läsa. Tror det är jättebra att inte berätta allt i bloggen, själv så funkar jag så att jag inte vill berätta för någon mer än min man om hur jag mår oroar mej ångest mm . Även om jag skulle vilja ha en blogg så vågar jag inte .Kämpa på och ha en mysig tid med sonen!
Stor Kram till dig My!
Skönt att du kom ut och joggade 5km.
Bra jobbat!