Känner mig väldigt kluven i hela den här situationen med inskolningen, något jag egentligen inte tänkt på så där jätteofta. Men att se sina barn växa upp i en sådan rasande fart att man känner för att dra lite i livets snöre och be om att tiden, om så bara för en kort stund inte tickar på så fort. Mina barn växer så det knakar och jag känner att jag inte riktigt vill erkänna att dem börjar bli stora.

som jag nämnde i föregående inlägg så har jag ju för tillfället inskolning för mina två äldsta pojkar Dimitrije & Maksim och under den här veckan är det även andra föräldrar på inskolning med sina barn dock en aning yngre något år eller så. Och då sitter man i personalrummet tillsammans med resten utav föräldrarna och ena pedagogen efter den andre hämtar ner föräldrarna och ensam blir jag kvar. Efter en stund kommer mina pojkars pedagog och sätter sig bredvid mig och berättar att detta går ju superbra ( Måste ju tillägga att detta är ju jättebra och jag vet att en del föräldrar känner ångest inför inskolningen då ens barn har svårt att släppa sina föräldrar.) – Så du får jättegärna åka iväg om du har ärende eller så och komma tillbaka om ca tre timmar.

jaha okej då kommer jag till vad jag menar med kluven, som mamma vill man ju alltid va behövd och jag säger inte att jag aldrig kommer vara det utan att känslan av att mina pojkar börjar bli så stora att om mamma försvinner ett tag spelar inte så stor roll, ett stort tecken på att dem börjar bli stora individer med en nyfikenhet och känsla av självständighet att – Se på mig så stor jag är! En skrämande men en nypa stolthet i att se hur dem växer och utvecklar en egen personlighet. Väldigt fascinerande och något som man kan skriva och prata mycket om då ämnet i säg är väldigt stort.

Måste nog bita i det sura äpplet och stå bredvid i läktaren och heja på när mina pojkar tar klivet ut i världen för att utforska,lära och allt vad där hör till.

All kärlek till er! Och hoppas ni får en underbar kväll. ❤️

Idag hade vi inskolning för Dimitrije och Maksim. Dem var rätt så nyfikna på hur det skulle vara på den nya förskolan. Men det sades väldigt lite påväg till förskolan imorse. Frågade om dem var nervösa men det var de tydligen inte, mycket information fick man inte fram mer än att Maksim frågar om det finns en Anton där. ja om ni undrar så hade han en kompis på sin förra förskola vid det namnet så nu ska det tydligen finnas en på alla förskolor =).

När jag inte är mammaledig arbetar jag på förskola så när jag skolar in mina barn har jag svårt att släppa rollen som ”fröken” Caroline. Lättare sagt än gjort så slutade det med att barnen samlas runt mig och leker eller frågar om hjälp fast jag enbart befinner mig på avdelningen med anledning utav just inskolning. Kan man kalla det arbetsskada när man själv håller koll på barnen på en förskola man inte arbetar på? uhmm! Det tåls att tänka på.

Det kom i alla fall upp en roligt liten fråga från en utav pedagogerna på förskolan. Kommer jag återgå till mitt arbete som pedagog? Det är faktiskt inte första gången jag får den frågan, och det är inte helt självklart. För mig personligen och säger inte att detta stämmer in på alla men när man har ett arbete förutom att vara föräldraledig så vill man kunna ha en gräns mellan arbete och familj. En gräns som jag inte känner att jag kan ha om jag skulle gå tillbaka till arbetet som pedagog, en gräns som kanske hade vart tydligare om mina barn vart äldre, men i småbarnsåren så är det för mig viktigt att kunna ha den energin till mina barn efter en dag på jobbet. och i dagsläget är förskolan en väldigt utsatt arbetsmiljö med många barn, trånga lokaler och en allt för lång ” Att göra” lista för pedagogerna på en redan proppfyllda schemat med alla måsten som ska göras. Det är ett utav anledningarna till att jag nog inte kommer gå tillbaka efter min föräldraledighet.

Men Over All så gick inskolningen kanon. Och jag tror att pojkarna kommer att trivas som fisken i havet. Allt som inte har med mamma att göra är jätteroligt just nu. Mina små utforskare som älskar att studera, fråga, prova, och filosofera.

All kärlek till er och hoppas ni får en underbar kväll! <3