Välkommen till mig och min hörna. Livet är fantastiskt. Just för att jag har valt att se det så! Jag har världens bästa man och mina tre ögonstenar Elliot 7, Alice 5 och Vincent 4. När Alice föddes år 2006 fick vi veta att hon hade ett hjärtfel. Tro mig, att hon hade Downs Syndrom var en baggis i sammanhanget. Alice opererade sitt hjärta, blott tre månader gammal i Lund. Familjen bodde på Ronald McDonald Hus och upplevelsen har gjort att jag alltid känner att jag vill ge något tillbaka. Därför kommer jag skriva en del om dessa fenomenala hus, och även om min upplevelse av att få ett barn med Downs Syndrom. Ett barn som bara är en vanlig liten underbar femåring som gillar att busa, leka med kompisar och titta på Madicken och Lotta på Bråkmakargatan. Hon och mina två killar är precis de barnen jag alltid velat ha. Precis som de är. Vi har barn tätt, och det är verkligen livat värre hemma. Sällan en tyst minut. En sak som jag aldrig glömmer i röran är att jag aldrig varit så lycklig som sen barnen kom till oss.
Idag åkte jag med min mamma och syster till Wien. Mamma fick resan i present av oss när hon fyllde 70 år och nu är vi här. Jag bodde i Österrike för 14 år sedan och har inte varit här sedan dess. Det är ett kärt återseende. Starbucks och en Espresso-frappe och glass vid Schwedenplats och lite mat vid Filmfestivalen vid Rathaus har vi hunnit med.
