Familjen består av mig, mamma Madeleine 34 år, som driver en av Sveriges absolut största, mest besökta mammabloggar. I mitt liv finns också pappa Micke 38 år, Victor 18år, Oliver 16 år, William 12 år, Engla-Freja 9 år, Adam 8 år samt tvillingarna Charlie, Colin 6 år och Tuva-Li 4 år och EmmyLou snart 2 år. Hundarna Devil och Buster samt ragdollkatterna Trasan och Elsa. Här kan ni följa mitt liv fullt med toppar och dalar. Alla barnen, min vardag & fest. På den här bloggen hittar du mamman som alltid har många bollar i luften.

Jag lovar att inte säga saker som jag tänker på rakt ut!

Igår grejade jag och barnen vi fixade inför skolstarten. Barnen hade fjärilar i magen. Charlie och Colin fick dela på sig för första gången idag, de som alltid varit tillsammans sedan de blev till i princip. Att det blev just två olika klasser för grabbarna kan jag inte svara riktgt på. Rektorn tyckte det väl att det blev bäst så och för mig spelar det ingen roll. En del tycker att det är bra att dela på tvillingar, att de ska få bli egna individer med egna viljor osv osv. Personligen så tror jag att just det där är väldigt individuellt. Mina grabbar har aldrig varit på varandra eller haft behov att vara med varandra även fast det alltid varit med varandra. På dagis/förskolan så kunde de väl leka ihop men oftast så lekte de med olika kompisar. Colin är en tuff och självständig kille, han pratade först och är totalt oblyg. Han har värsta bollkollen men tyvärr inget tålamod. Charlie är väldigt blyg tills han blivit varm i kläderna, gillar cyklar och cross. Har ingen bollkoll men är en jäkel på motorik, som en liten Tarzan. När vi kom till skolan så följde vi först med Colin till hans klassrum är det okej om mamma följer med Charlie nu? Känner du att du fixar att vara själv direkt? Jag fick en bläng på mig som direkt övergick  i ett fnys mamma du vet att jag klarar mig och jag lovar att inte säga saker som jag tänker på rakt ut, jag ska räcka upp handen först! Sen sprang han iväg. Hahaha ja jo det var ju inte riktigt så jag menade hahaha! Såhär är det, Colin är brutalt ärlig, säger exakt vad han tycker och tänker och ibland delar han liksom med sig av av sina åsikter och känslor och det kan bli lite galet ibland. Men skönt att han räcker upp handen innan i alla fall. Jag gick med Charlie in till hans klassrum och just då infann sig den första separationsångesten jag någonsin sett hos tvillingarna. Charlie tittade på dörren, viskade och undrade hur det gick för Colin. Han klamrade sig fast vid mitt ben och där satt han. Jag försökte få honom att släppa och intalade att allt skulle bli bra och att andra barn inte heller kände varandra. Det var en annan pojke som blev jätteledsen, han hade ingen mamma eller pappa med sig. Jag såg på Charlie att han blev ännu mera osäker och höll mig hårdare. Stackars pojken, jag tyckte så synd om honom. Till slut när det hade gått några timmar så hittade charlie och pojken varandra och lekte som bara den. Mammahjärtat blev helt, jösses vad känslig man är nuförtiden. På rasten så sprang barnen fram och kramade om varandra, och de stora barnen fråga om allt var okej. Det kändes bra och då kunde jag lämna skolan tryggt.

Charlie, Colin och Adam fick välja egna jackor till skolstarten. De ville ha likadan allihop, gråa bomberjackor från HM.

twins1

twins2

twins4

twins3

Apropå skolan, jag hörde på radion igår att 7% av alla skoleleverna i Sverige är mobbade eller har upplevt mobbning. Det låter kanske inte så mycket men det innebär att två elever i varje klass är drabbade av mobbning. Det är så himla ledsamt, och jag lider med dessa barn. Jag vet exakt hur det är! Jag har själv blivit mobbad, fick min nya cykel söndersparkad, under tid också mötas av ord som hora på mitt skåp i skolan. Jag skilde mig från en del andra, vägrade att sättas i ett av ”facken” och gick oavsett alltid min egna väg. Det fick konsekvenser. För mig blev det lindrigt om man ens kan uttrycka sig så när det handlar om mobbning. Men det finns andra som drabbas betydligt värre och som mår väldigt mycket sämre. Siffrorna gör mig arg, tänker att alla tillsammans aktivt kan gör något emot mobbningen. Jag har egna barn som fått befara detta också, känt sig kränkta och inte varit trygga i skolan. Fortfarande än idag kan han prata ilsket om den tiden och känner nog agg mot det han fick uppleva i sina första skolår. Jag blir så arg när jag tänker på det. Inga barn ska ha ont i magen när de ska gå till skolan. Jag tänka mig att några av er som läser min blogg också har någon form av relation till mobbning? Vanligare än man kanske tror tyvärr. 

Snart är första veckan med rutiner och logistik avklarad. Jag har varit tröttare än tröttast, jag menar ovanligt trött. Borde jag kolla upp det kanske? Men imorgon är det fredag och då ska familjen åka iväg på ett litet äventyr, något att se framemot 🙂

Kram / M

16 reaktioner på ”Jag lovar att inte säga saker som jag tänker på rakt ut!

  1. Mobbing är….. finns inga ord som räcker. Ett av mina barn blev inte mobbat men lite ”något” av några stycken. Vi ringde föräldrarna och dom var BRA, riktigt BRA föräldrar. Dom tog det på allvar direkt. (Ingen förälder sa att inte mobbar mina barn inte).
    Det lugnade sig men började lite smått igen, vi ringde åter föräldrarna och efter det ”mobbade” inga barn mer. Jag tackar dessa föräldrar mer än något, jag ser upp till dom, dom är otroligt bra föräldrar. Dom tog det på allvar. Om alla föräldrar var som dom. Så många gånger man hört av föräldrar att deras barn minsann inte mobbar andra. Fy fan för såna föräldrar. Ska man få slut på mobbing, vilket inte går, eftersom vuxna mobbar, så måste föräldrarna sätta ner foten direkt och ge barnen som mobbar konsekvenser. Skolan måste sätta ner foten och visa mobbarna att det inte är ok på något vis. Det går, om bara föräldrar och lärare vågade och ville.

  2. Åh, det är svårt det där om man ska dela på dem eller inte – mina tjejer är ju inte tvillingar men det är bara 11månader mellan dem som de har ju nästan växt upp som det och gått på dagis tillsammans….många varnade oss för det men det har funkat finfint, de leker tillsammans ibland och ibland inte – nu har den äldsta börjat skolan och den yngre är kvar på dagis, även det har funkat finfint som tur är!

    Som förälder måste man ju fatta alla möjliga beslut och ibland får man bara följa magkänsla och se vad som händer!

    Hoppas det blir toppen för dina killar!

    Kram!
    Charlotte – Studier&Vardagskaos – en blogg med studietips, studietekniker och hur man får ihop studenlivet och familjelivet

  3. Det här med mobbing är fruktansvärt jobbigt. Jag var mobbad från det att jag började första klass till jag skulle börja på gymnasiet.
    Det som räddade mig var tyvärr mig häftiga humör och att jag vågade säga ifrån och fick jag tag i personen som va dum så fick dom sig en jäkel. Men d hjälpte inte alltid utan det fortsatte genom hela min skolgång ändå.
    Även om det har plågat mig väldigt länge så kan jag nu se tillbaka och tycka att människor är patetiska och att jag är glad för den jag är och att jag fortsatte vara Sabina oavsett.

  4. Coola killar 🙂
    Jag hörde med det om mobbning på radion igår och jag fick en klump i magen. Tänkte på alla dom barnen som har klump i magen nu innan skolstarten – pga av mobbning! Usch.

    Hoppas ni får ett fint äventyr imorn 😀 Jag ser verkligen fram emot att det är fredag, första veckan på nya jobbet avklarat!!

    http://www.lotte4.blogspot.se

  5. Det är ENBART människor som själva inte är tvillingar som tycker det är bra att man ska dela på tvillingar etc. Jag är själv tvilling och jag kan med bestämdhet säga att jag anser att man ska hålla ihop tvillingar. Vi tvillingar klarar oss utan varandra, absolut, det har inte med det att göra. Men att ha en tvilling är något vi haft sen vi låg i magen och den tryggheten tycker jag man ska hålla fast vid. Jag och min syster är extremt olika och har nästan alltid haft olika kompisar men för oss har det alltid varit viktigt att ändå ha varandra nära trots att vi inte lekte ihop… Så har även alla tvillingar jag pratat med genom åren också resonerat. Min syster har även hon tvillingar, 2 pojkar, och den rektorn ansåg också att man skulle sära på killarna. Tack och lov vägrade min syster! Även barnpsykologen Louise Hallin har flera gånger lyft fram att man inte ska sära tvillingar – om dom inte själva ber om det. Även om Collin är stark och klarar sig så kanske det är jätteviktigt för den andra att få vara i samma klass trots olika vänner etc. Självklart kommer du göra det som är
    Bäst för er men ville ändå ge min syn och bild över tvillingar 🙂

    1. Håller med dig. Jag är också tvilling, har en bror. Vi är otroligt olika både till utseende och personlighet, men det har varit en trygghet att ha honom i samma klass. Vi har alltid stöttat och funnits för varandra. Jag är glad för att mina föräldrar stred för att vi skulle gå i samma klass.
      Men alla är olika och ni känner era tvillingar!

  6. Det är hemskt att så många barn som 7 % mobbas!! Jag blir så himla arg och ledsen när jag tänker på det! Önskar att man hade kunnat finnas där för någon av de som drabbas som stöd och trygghet. Och bryta det hemska! Inget barn eller vuxen ska behöva gå igenom en mobbning!!

    Och du, så grymt coola killar du har!! Och fantastiskt fina!!

    Kram
    http://blogg.loppi.se/mammalinda/

  7. Hej Madeleine!Har du testat dricka Femineral?!Kanon bra järntillskott som funkar, inga problem för magen heller !Tar en liten hutt varje dag efter frukost!Testa!Kram

  8. Mobbning är fruktansvärt och problemet är att man oftast bagatelliserar och förminskar allvaret i det hela. Jag var mobbad under hela min skoltid.Ingen lärare såg eller hörde någonting. Allt sopades under mattan.Tyvärr så görs det alldeles för lite trots en massa fina ord och planer.61 år men glömmer inte skoltidens helvete och vuxenvärldens frånvaro

  9. Jodå, var mobbad och utanför under hela grundskolan. Jag var inte stark nog att vara mig själv under den tiden utan försökte anpassa mig för att passa in och slippa mobbingen men lyckades aldrig. Det har satt spår och en av mina stora rädslor är att det skall drabba min tjejer.
    Även jag tar till mig tipset om ferminal – tack! ??

  10. Hej Madde.

    Jag har en liten annan syn på det här med att dela på tvillingar. Jag och min syster gick i samma klass från 1:an till 9:an och det var väl egentligen inga problem men vi blev tvillingarna och trots att vi är helt olika varandra och är duktiga på helt olika saker så satte lärarna exakt samma betyg på oss trots att det absolut inte var rättvist. Jag är den som alltid har tagit störst plats och varit mest framåt och min syster har varit lite mer försiktig vilket gjorde att jag alltid fick all uppmärksamhet. Hade vi gått i olika klasser hade hon nog haft en helt annan plats i klassen. Tror att det här blir jättebra för killarna.
    Angående din trötthet, har du kollat din sköldkörtel? Det började med extrem trötthet för mig.

    Tack för en bra blogg och för att du inspirerar.

    Med vänlig hälsning Sara

  11. Usch ja, visst har man erfarenhet av mobbning – att det ens ska vara så. Mycket har blivit sämre med åren dessutom – hörde på nyheterna att BRIS hade 44% fler samtal under sommaren (än förra året tror jag det var) och att det kommer mest från tonårstjejer som inte mår bra.

  12. Till Annah.
    Jag känner igen mig i det du skriver.
    Bra att man delar med sig av sina erfarenheter.
    Jag hoppas att dina barn aldrig ska uppleva detta.

  13. Det är så roligt med människor som tror att en lösning på ett problem är rätt för alla! Självklart finns det tvillingar som trivs bäst med att gå ihop och de som tycker det ät stört skönt att gå isär. Som jag har förstått det försöker skolan ofta separera tvillingar i olika klasser. Varför vet jag inte men skulle dina boyz vara missnöjda med det så får ni väll göra något åt det då! Jag tror ni gör helt rätt som går på magkänsla!!

    Angående tröttheten är väl järnbrist den största orsaken bland kvinnor? Det kan ju inte skada att pröva med lite tillskott 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *