Familjen består av mig, mamma Madeleine 34 år, som driver en av Sveriges absolut största, mest besökta mammabloggar. I mitt liv finns också pappa Micke 38 år, Victor 18år, Oliver 16 år, William 12 år, Engla-Freja 9 år, Adam 8 år samt tvillingarna Charlie, Colin 6 år och Tuva-Li 4 år och EmmyLou snart 2 år. Hundarna Devil och Buster samt ragdollkatterna Trasan och Elsa. Här kan ni följa mitt liv fullt med toppar och dalar. Alla barnen, min vardag & fest. På den här bloggen hittar du mamman som alltid har många bollar i luften.

Hur glömmer man sådant som gör ont?

Varför är det alltid så att tankar kommer till en på kvällarna? ”Det gör ont en stund på natten men inget på dan” Lena PH vet vad hon pratade om hahaha. Alltid, som vanligt så försöker jag se komiskt på det hela. Men vet ni, även den mest positiva kan må dåligt. Svek som skär djupt in i det emotionella hjärtat rör upp mörka känslor. Ibland undrar jag om man någonsin kommer över ett svek? Gör man det? Kan man förlåta det? Det gör ont när ens bästa vän man delat allt med visar en sida som man aldrig trodde fanns. Man blir paranoid, man får känslor man inte riktigt kan styra och som absolut inte är stolt över. Man blir kort och gott lite dum i huvudet.

Jag är världsmästare på att bita ihop, har alltid varit det. Men jag orkar inte, jag känner mig besegrad. Arg och ledsen på en och samma gång. Idag frågade Colin mig mamma varför ser dina ögon så ledsna ut? Vad svarar man på det? Ibland kan man vara ledsen, det får man. Ett barn nöjer sig inte med det svaret. Jag vill inte vara ledsen och jag kämpar med att inte vara det. Till vilken nytta, det är bara galet onödigt att lägga min tid på att vara ledsen. Men…så kommer den förbannade kvällen och natten. Jag skulle behöva sova ut. Ladda om batterierna och gå vidare.

Vi har haft en mysig dag. Vi har varit ute och gått på kvällen, jag är helt slut nu. Har en svart lurvig sak bredvid mig som också är helt slut. Det var ett helt fantastiskt motljus, jag passade på att ta lite spontana bilder.

sommar51

sommar50

Min trollunge ♥

sommar52

Så himla fin bild på Micke och Buster!

sommar49

Där borta till höger på bilden strax över villorna bor vi. Vi har både Motala ström och Göta kanal som granne. 

sommar53

Colin spelade pokemon go som alla andra vi mötte på vägen. Jösses vilken fluga det där är. Jag vågar inte ens börja , rädd för att bli fast. Buster badade i kanalen, eller rättare sagt doppade sig snabbt som attan. EmmyLou gick och sjöng hela vägen när hon inte sprang, hon älskar att springa.

sommar41

sommar46

sommar42

sommar43

sommar44

Charlie som är väldigt kär i sin lillasyster höll lite extra koll på henne. Nej Emmy du får inte gå där och sluta kasta stenar. Håll mig i handen! Så gjorde hon det till slut 🙂

sommar47

sommar48

Värdesätter dagar som dessa!

Imorgon ska jag äntligen träffa min nagelteknolog, som jag har väntat! Känner mig alltid lite finare med naglar och nu var det länge sedan. Men jag är värd det! Klippt gräset, rensat rabatter (igen!) och tvättat bilden både utvändigt och invändigt så jag är extra värd det. Just nu blåser det och stormar utanför, hoppas vi slipper oväder imorgon.

Sov gott ♥

Kram/ Madeleine

 

29 reaktioner på ”Hur glömmer man sådant som gör ont?

  1. Svaret är ja det går att komma över och till och med förlåta . Har gått igenom samma sak för 2 år sen. Det gör fortfarande ont när jag tänker på det men känner ändå att det är förbi oss. Men sök hjälp. En professionell psykolog eller terapeut kan ge riktigt bra nycklar och verktyg för att acceptera och förlåta och gå vidare om båda vill. Tänk på vad ni byggt upp tillsammans och om ett gupp i väggen ska få rasera allt det? Vad känns mest värt att behålla? Tilliten byggs upp med tiden men det krävs öppenhet och ärlighet. Lycka till kram

  2. Håller med Helene här ovanför!
    Jag råkade ut för samma sak – eller vad jag tror hänt efter att ha läst bloggen här..
    Det gör så ont och man kommer nog aldrig över det helt och hållet men man lär sig hantera känslorna. Det gäller bara att prata om allt som skett och tillåta sig att vara just ledsen och sårad…
    Stor kram och lycka till! ♥️

  3. Om det är otrohet så vet jag ej, har inte varit utsatt eller utsatt någon för det . Känner noll intresse för andra män. Och jag hade haft otroligt svårt att förlåta. Vilket svek. Men jag undrar lite om det nu är så att micke varit otrogen som det verkar, NÄR skulle han ha tid med det? Han verkar ju jobba eller också lägga all tid på familjen. Han verkar ju jämt vara med barnen och göra saker med dem.
    Hur känner han över att han blivit utmålad som otrogen? Är han arg över att du skriver om ert privatliv i bloggen? Ni har ju velat hålla det privat tidigare. Eller känner han att han förtjänar det då han betett sig illa?

    1. Men herregud!! Vill bara säga till dig Madeleine att JAG har då rakt inte tolkat det du skriver om det svek du råkat ut för har med din andra hälft att göra. Tänk va olika vi läser….

      1. Charlotte: Det kanske beror på att du missat den kommentar där Madde skrev att det handlade om Micke…

        1. Jenny: Jo det har uppenbarligen gjort memen man vet ju inte VAD han har gjort. Man kan ju svika en människa hårt på många sätt. Behöver ju inte va otrohet som många antar menar jag. Men men bara de löser sig till de bästa för dem 🙂 …

  4. Om du inte blivit utsatt för det har du ingen aning om det går att förlåta eller inte. Jag har sagt under de 20 år vi varit gifta att skulle det hända går jag men när det hände kände jag att jag hade mer att förlora på att gå. Allt vi byggt upp tillsammans. Men det var bara för att han själv erkände o.var ångerfull och ville gå till terapeuten med mig annars hade jag gått.
    Man kan ändra sig i såna principer man trodde man hade. Gäller att väga in allt i ett sammanhang. Besvikelsen och smärtan hade jag fått leva med oavsett, den försvinner inte för att man separerar.

  5. Men sen beror det väl också på hur det gått till. Om han har blivit för full på en fest och hamnat i säng med någon och sen ångrar sig jättemycket. Det hade varit lättare att förlåta. Än om han uträknat kanske blivit medlem på en dejtingsida och aktivt sökt efter andra. Kanske träffat nån annan bakom ryggen och sagt han tex tränar men åker och ligger med nån annan kvinna. Och sen kommer hem och låtsas som ingenting och lever familjelivet och kryper ner bredvid en själv i sängen och vill ha sex. DET hade jag aldrig kunnat förlåta.
    Hur var fallet för dig var det en gång på fyllan eller flera gånger uträknat bakom ryggen?

  6. Jag vet ju inte vad det gäller, vissa saker är mer svårtuggade än andra men oberoende så tror jag inte att man ska glömma. Man ska inte fly undan de jobbiga tankarna utan istället bearbeta dem så att man kan tänka på det som hänt utan att det smärtar oöverkomligt. Jag antar att man kunde ha stor hjälp av yrkesmänniskor i sådana fall men om det känns väldigt obekvämt så kan det säkert funka med goda vänner också om de är pålitliga och klarar av att lyssna och ge råd utan att döma eller ta parti.

  7. Haha detta jädrans pokemon go. Vi är nere i Sölvesborg hos vänner nu och igår såg vi massa som va ute så vi va ju bara tvungna att ladda ner och kolla vad det va för något. Sen gick vi ut och så hittade vi ett par killar som satt vid en ”laddningsstation” så vi frågade ut som om alla frågor vi hade sen gick vi ut haha. Det va faktiskt ganska roligt. Nu måste jag ju kolla om vi ha några hemma sen med 😉
    http://www.lotte4.blogspot.se

    1. Stalker Lotte! Det är du och Diana! Kan ni någon gång fatta att ingen vill läsa era tråkbloggar? Sluta stalka någon gång!

  8. Detta ska du/ni inte reda ut själva. Kontakta familjerådgivning via kommunen el privat, de kan både ha enskilda samtal och parsamtal. De har rätt verktyg att jobba med och ställer rätt frågor till båda parter. Om din tanke är att på något sätt rädda förhållandet bör ni ta hjälp med detta för att undvika framtida bråk och gnäll. Hoppas ni tar tag i det för ni verkar vara ett fint par och jag tror faktiskt innerligt att de flesta förhållanden går att rädda om man söker hjälp, och att kärleken finns där givetvis.

  9. Googla på Imago, de är duktiga på att hjälpa till med läkning av blodiga, variga sår som man inte kan strunta i genom att försöka vara positiv och göra roliga saker. Ta hjälp innan det är försent och problemet är olösligt.

  10. Hej!
    Hm…det finns ju så många olika typer av svek. Det kan ju vara allt från att spela bort pengar som egentligen är hela familjens pengar, till att vara otrogen. Därför blir det så svårt att kunna råda dig till något, eftersom du valt att inte skriva vilken typ av svek det gäller. Själv tycker jag att det är helt ok om du inte vill skriva exakt vad det handlar om, men då kanske läsarna inte heller kan råda dig till något? Då blir det mest spekulationer och antaganden tror jag.
    Kram på dig, Maria

  11. Jag har varit ganska ”hård” i mina åsikter om hur du skrivit eller vad du kanske inte skrivit. Men i detta inlägget öppnade du dig äntligen:) och jag förutsätter att det är Micke som svikit… På riktigt, gå till en privat familjerådgivare! Prova iaf en gång!
    Lycka till!

  12. Tycker det är synd att du ska vara ledsen och jag hoppas för din skull att allt ska ordna sig, vad det än är och hur lång tid det än tar! Saker löser sig alltid på ett eller annat sätt även om det inte känns så just nu. Det kan ta tid, en oändlighet, men på ett eller annat vis så blir man levande igen!

    Älskar din härliga blogg med alla härliga sommarbilder! Älskar också att du låter dina barn vara som de är och att de får vara barn! Exempelvis måste jag säga att det är oroligt av dig att låta dina pojkar ha långt hår om de vill! Vet många föräldrar som vägrar låta pojkarnas hår växa långt! Personligen tycker jag det är väldigt charmigt!

  13. Jag har också många barn. Det är värt att kämpa. Det låter som ett stort svek vad det än handlar om, men jag tror att det mesta går att leva med. Tiden läker alla sår. Det ligger mycket i det. Hoppas allt blir så bra som möjligt!

  14. Man glömmer inte men det bleknar. Man behöver inte förlåta men väljer man att fortsätta leva tillsammans så måste man acceptera att det som har hänt, har hänt.
    Det är bra att prata ut om det ordentligt men sen tycker jag att man måste släppa det och gå vidare. Man kan inte ta upp ”sveket” varje gång man blir oense om något.
    Prata ut, släpp det och gå vidare. Det funkade för oss iaf. Sen krävdes det något extra för att återfå tilliten. För oss blev vårt bröllop den vändpunkten. Firar snart vår 6:e bröllopsdag och är kära och lyckliga.
    Lycka till, Madde! Hoppas att det löser sig för er.

  15. Så fina härliga bilder! Nej börja inte med Pokemon go haha vågar inte heller… Väldigt vad folk spekulerar och gör snabba antaganden…har också sett hur mkt skäll och knäppa kommentarer du fått, så trist. Svek känns alltid svårt men hoppas du mår bra. Kram <3

  16. En vän har svikit.!Nu skriver du åter igen så man fattar inte riktigt vad som hänt eller vem som gjort nåt. Har Micke varit otrogen , i min värld skulle han ut. Är det ytterligare nån som svikit, svälj och gå vidare.Älta inte. OM det är Micke det här inlägget handlar om också så skriv ” hur kommer man över när ens man svikit” De flesta tror ju det ändå. Men oavsett, har han varig otrogen, OM det är hans svek det handlar om, ut med honom. Det blir inte detsamma i ett förhållande efter nåt sånt. Båda kommer att gå som på nålar och du framförallt kommer leva med frågor och tankar. Be honom berätta, hur, när och varför. Skit i familjeterapi mm för det blir inte bättre för det. Älskar ni varann kan en separation ev visa det, eller då går ni vidare var för sig. Barnen mår inte bra om man ska gå med påklistrade leenden och försöka vara som vanligt. Det blir inte som vanligt igen.
    Men ett råd är att även han får komma till tals nånstans för just nu utpekas han av många som en riktig fähund, och som jag skrivit tidigare, hur konstigt det än kan låta, så är det aldrig ens fel att två träter. OM han varit otrogen, oavsett orsak, så hade HAN en orsak till det, fast det kanske sitter djupt inne att erkänna. Få slut på dina funderingar, korten på bordet. Du/ni kommer vidare på ett eller annat sätt. Hursomhelst, i min värld dras gränsen vid otrohet. Tänk över detta. DU behöver komma vidare. Vilket val ni än gör är självfallet ert beslut.!

    1. Nio barn, man gör inte slut utan att försöka göra sitt yttersta för att reparera relationen, barn mår sällan eller aldrig bra av separationer, det är ett faktum, inget antagande. Då är det jättebra att ta hjälp utifrån. Och det där med att otrohet beror på båda..nej, nej, realtionens utveckling beror på båda men den som väljer att bedra har 100% ansvar för sin handling, mot både partnern men också mot de egna barnen.

  17. Har du själv erfarenhet? Jag har det och det går absolut att hitta tillbaka till varandra och bygga upp tilliten igen. Vi fick så bra hjälp av terapeut och hur vi skulle jobba med förhållandet och få tillbaka tilliten. Vi har det idag efter 2 år bättre kommunikation och ser och bekräftar varandra och våra behov bättre. Förstår inte att du kan säga att de ska skita i terapi. De har så mycket tillsammans som är alldeles för värdefullt att släppa utan att försöka.

    1. Om det är otroget som gällt då hjälper terapi föga. Om det gäller annat så kan det va ok. Vi tycker väl olika men en otrohet blir inte ogjord och det kommer ändå hela tiden att ligga och gnaga och tära på tilliten, men som sagt, det är väl upp till var och en att försöka med vad de vill.

  18. Hej Madde! Letade upp din blogg efter att ha tittat på Familjen Annorlunda 🙂 vill inte spekulera i vad som hänt, svek som svek. Men efter att själv ha gått igenom jobbiga år har jag lärt mig att livet är inte svart eller vitt, inte
    människor heller. Och ju längre och närmre man har en människa i sitt liv desto fler sidor
    får man se. Och det är då man får kämpa
    tillsammans för att ännu en gång förstärka
    sin relation, och i slutändan vara starkare
    tillsammans. Men det kräver öppenhet och
    inte minst ödmjukhet från båda sidor.
    Vi går alla vilse ibland. Stor kram och goda tankar från mig 🙂

    1. Hej!
      Om det är otrohet du menar,så kan jag dela med mig av min erfarenhet.
      Jag försökte,ville,SÅ gärna förlåta. Vi gick i terapi. Vi/Jag försökte verkligen få det att fungera,för jag Såg ingen annan utväg-familjens bästa hade jag så blint framför ögonen,så jag glömde mig själv:( Tankarna och sveket från min bäste vän,höll på äta upp mig och min självkänsla. Jag kände mig osäker,ledsen och på nått sätt svag till slut.
      Och nånstans kände jag att vi kommit till vägs ände,och det gjorde så fruktansvärt ont. Så tungt att vara den som sa stop,jag klarar det inte,det kostar för mycket av mig.
      Idag kan jag säga att för oss var det det enda rätta,att gå skilda vägar. Vi har en fin och fungerande relation idag och är lyckliga i nya relationer på varsitt håll.

      Jag hoppas du hittar svaret i dig själv,du kan bara stanna,Om Du själv Vill. Annars Går det inte.
      Lycka Till! Kram

  19. Jag tror inte det handlar om att glömma och förlåta mer acceptera situationen och känns efter vad man själv verkligen vill. Sedan ta aktivt beslut. Sedan starta därifrån vilket innebär nystart kan inte bara återvända till där man var. Utan ny tillit resp trygghet måste byggas upp igen. Detta varesig det handlar om partners svek, vänners svek, tonåringar dumheter eller släktingars otänkta kommentarer etc. Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *