Har haft en fruktansvärt produktiv dag på många sätt och vis (jag visar med bilder imorgon). Dock så fuskade jag med PW´n, kände mig inte alls pigg på att få upp en puls. Nu vet jag varför, uppkrupen i soffan med en filt och frossa. Förhelvete. Jag ska ju till Karlstad och springa vårruset. Jag behöver det. Av någon konstig anledning så tänker jag på Ronja Rövardotter när jag hör vårruset, och en Birk med sitt långa lockiga röda hår. Som kossorna på grönbete och allt annat som hör våren till. Flera tusen fruntimmer som springer. Men det är inte därför jag behöver springa, jag tar det lugnt och framför allt så gör det mig motiverad. De blir en kick, en start och en början på att ta tag i min karaktär. Nåja nu sitter jag här med min filt och vill helst bara sova, 4 minuter kvar på tvättmaskinen sen så…
Idag kom Victor hem ”mamma när fixar du mina bråvallabiljetter?”
Jaja jag ska! Men egentligen vill jag inte. Världens nojigaste mamma här. Eller inte alls jag är bara rädd om mitt barn. Han är 18 år snart jag vet men det här liberala tänket om saker och ting får mig att vilja spy på ungen och låsa in honom tills de kommer på andra tankar. Men jag vet att det inte funkar, och jag vet att han måste växa upp och göra sina egna misstag.
Hur överlever man de övre tonåren? Kan man vara för överbeskyddande?
Jag andas räknar till tio och försöker svälja min oro.
Jag vet inte heller hur man överlever de övre tonåren, har en som blev arton i feb och jag vill fortfarande ha koll…men bor man hemma så får man finna sig i det känner jag.
Kram och hoppas ”tummen hålls” för att du kommer iväg på vårruset.
Jag vill också ha koll på min dotter som är 17 år, som också är den äldsta. Svårt att släppa henne….
Jag hoppas att du kommer iväg på vårruset! Jag har inte tränat så inför vårruset, ser det som nystart på min framtida träning!! Heja heja o här kommer vi taggade till sola i Karlstad!!☀️
Det finns inget jobbigare än att börja släppa taget om dom, lite åt gången. Jag är också orolig varje gång dom är i väg på något, det är så tufft klimat där ute för våra unga. Brukar be dom höra av sig när dom kommer fram, skicka godnatt m.m . bara för att höra så allt är ok 🙂
Åh jag förstår dig, kommer nog att vara likadan och värre när mina två blir äldre. Har dessutom tjejer!! Vet inte vad som är värst? På olika sätt antar jag.
Jag tycker det är bra att du är orolig, överbeskyddande. Med den världen vi har där ute numera, självklart tycker jag och vad hemskt om man inte var det och bara släppte iväg dom till höger och vänster utan att lägga sig i!! Hur skulle man då må när något händer på allvar? 18 eller inte så slutar man inte vara mamma, det är mitt tänk. 18 eller inte så kommer mina barn få höra mitt i alla fall, just för att det är mina barn och ingen lag kan bestämma när mina barn är mogna och vuxna nog att ta allvarliga beslut inom vissa grejer.
Ha en bra dag finis
Förstår inte riktigt varför du skulle vara mer orolig för Viktor om han åker iväg till festival eller om han är ute och festar med sina kompisar hemma. Du kan ju inte hålla koll på vad han gör ändå, röker, dricker, det är tonårsliv. Frihet under ansvar är väl ett begrepp som jag försöker hålla mig till, sen är det ju så att så länge de bor hemma så är det familjens regler som gäller oavsett om man är myndig eller inte.
När min dotter var på festival då hon var 18 så köpte jag ett sånt id band, du vet ett sånt man har på barn, och skrev personnummer och tel nr både till mig och till den mest ansvariga av kompisarna som var med. OM nåt händer så hon är okontaktbar.. hon kan ramla o slå huvudet, bli så full att hon behöver hjälp eller vad som helst, hemska tanke =( Hon tyckte iaf det var en kul grej och hennes kompisar likaså! Dom hade sagt att dom oxå ville ha, haha.. Ett sånt här http://www.namnlappsbutiken.se/produkt-kategori/id-armband-till-barn/