Redan fredag. Ännu en vecka som varit fullspäckad. Jobb, tv-inspelning, utvecklingssamtal, familjeliv osv, osv. Jag har haft fruktansvärt mycket runtomkring mig under några veckor nu och även om jag verkligen älskar allt det så börjar jag känna att det inte är värt det. Jag har nog tagit på mig alldeles för mycket just nu. Jag är fullbokad nästa vecka också sen trappar jag ner till ett lite lugnar tempo och det ska bli så skönt. Jag har avsatt 10 veckor för jobb som tagit så fruktansvärt mycket energi. I December ska det packas och även om det också är jobbigt i sig så känns det helt fantastiskt. Jag vet att jag är på väg mot något såååå mycket bättre, hejdå sunkig lägenhet och mögellukt.
Förra helgen så var jag och körde hinderbana. En ganska enkel sådan egentligen men i regn så var det ganska halt och tufft. Gick kanske in för det lite för mycket och ramlade givetvis och slog i foten. Det gjorde ont direkt men jag bet ihop och körde vidare. På kvällen så gick jag på maskerad och kände några gånger att det faktiskt gjorde lite ont i foten men jag försökte att inte tänka på det så mycket. När jag kom hem på natten och tog av mig skorna så såg jag däremot att det inte var så konstigt att jag hade ont. Jag var blå och svullen. Morgonen därpå så hade jag svårt att stödja på foten. Nu är ju inte jag så glad i att söka vård. Nej jag biter ihop tills det inte går längre helt enkelt. Jag vet, det är jätte dumt! Så jag bet ihop ett par dagar till. Senare i veckan så flyttade sig värken upp i benet och häromdagen så såg jag att jag hade fått konstiga blåmärken på benet också. Med en närmare titt så såg jag också att benet var svullet. Nu tror jag inte detta har med själva fallet och foten att göra men det var alltså samma fot och ben. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen och eftersom jag haft problem med just det benet innan så tyckte sköterskan att man skulle ta symptomen på allvar. Efter en stund så satt jag på akuten med misstänkt propp i benet.
Kände mig inte så tuff när jag var på väg in på undersökningsrummet på röntgen. ”Tänk om det var en propp?” Allt tydde på det så jag var beredd på det värsta. Men efter noga ultraljudsundersökningar så kunde man konstatera att det inte var några djupa proppar tackochlov. De var bara ytliga och än så länge ofarliga. Läkaren trodde att det hade med graviditeten att göra. Likadant blev det ju efter att Tuva-Li föddes men inte riktigt lika mycket. Och den gången så kom den ytliga proppen nästan omedelbart efter att Tuvis var född. Nåväl. Allt är bara okej med mig, jag har lite ont men som farfar alltid sa ”det går över tills du gifter dig” så blir det väl bättre.
När jag var på akuten så träffade jag en nära bekant som var där med sin lillebror. Självmordsbenägen som han själv uttryckte det som skriker efter hjälp. De anhöriga har fått nog efter att gång på gång fått rädda dennes liv. De vill att han ska bli tvångsomhändertagen. Efter att varit medvetslös pga av droger ännu en gång så kände de sig maktlösa. Ingen tar anhörigas ord på allvar. Jag känner den här familjen väldigt väl och stannade kvar på sjukhuset som stöd. Familjens vädjan till psykiatrin var att få hjälp omgående. Jag frågade personalen på psyk vad det var som krävdes för att någon skulle bli tvångsomhändertagen. ”Ja man måste vara psykiskt sjuk, alltså ha en psykisk störning, vara en fara för sig själv eller för andra” Jag svarade med en fråga. ”Okej så om man gång på gång kommer in på akuten för att man tagit en överdos och dessutom behandlas för sina demoner är man inte en tillräckligt motiverad att få hjälp för sin psykiska ohälsa då? Jag fick inget bra svar. Jag frågade igen. ”Ja jo egentligen”. EGENTLIGEN? De gick med på att prata med honom för att göra en psykisk bedömning. De hade frågat honom om han hade planerat att ta livet av sig? Och nej det hade han ju inte, för det skulle han inte berätta för dom. Så bra hade de sagt och släppt honom direkt. Men med facit i hand så kändes det förjävligt att se när de släppte honom vind för våg. Jag blir så ledsen. Det är obeskrivligt. Hur kan man inte ta något så allvarligt på allvar? Det är fruktansvärt. I detta så var han också misshandlad och hade väldigt ont. Spontant så tänker jag att det kanske då är ännu viktigare att man inte släpper en sådan person. Anhöriga ska behöva vakta, vårda och gå med en stark oro.
Jag blev illa berörd av hela situationen. Allt för många faller mellan stolarna. Den ena skyller på andra och resurser finns inte. Men ska någon behöva mista sitt liv innan man förstår allvaret?
Det är åt helvete!
Visst är det jobbigt att se på? Pluggar psykiatri och samtidigt som jag brinner för ämnet så skrämmer det mig.
Förnekelse är en snuttefilt. Hur får man någon att släppa den frivilligt?
Klart dom säger nej? Det är en naturlig reaktion. Det är så i alla missbruk!
Man erkänner sällan missbruk dessutom -men man kan inte tvingas in på avvänjningsklinik för alkoholism och drogberoende – samma gäller skadebeteende. Tyvärr.
Man känner sig så jävla liten när man står brevid.
Tvång i Sverige är lagen: LVU= tvångsvård av unga…LVM= lagen om vård gällande missbruk….Låt= lagen om tvångsvård av psykisk sjuk…..anmälan kan göras av privat person, socialtjänst och läkare! Lyssnar inte någon instans går det göra en anmälan till Ivo….det, är ett tufftbområd och tyvärr avlider människor innan vård ges…ge inte upp!!!! Madde! Din, situation låter oroande och ett bra sätt att gå in i väggen:-( det, är farliga saker…varför! Är allt det där så viktigt för dig som ganska nyligen fått barn? Har, du inte mamma ledighet som andra mödrar? Tror qtt du en dag åker på en riktig smäll och mår fruktansvärt dåligt! Du, valde skaffa 9 barn! Räcker inte det för att må bra? Jag, skulle användavtiden att njuta baka f ixa dona:-) efter mamma ledighet lär du nog få arbeta när husmor köpt
..njut, det är ju din sista bebis….
Jävligt lätt att sitta och tycka. Platserna är få inom psykvården och det finns sällan en ledig plats. Så vem tycker du att man ska skriva ut så din vän får plats? Tjejen som precis har skurit upp sin egen hals? Han som familjen hittade hängande i en snara i källaren? Eller kanske hon som i en psykos är övertygad om att alla vill döda henne och är beredd att ”försvara” sig? Du ska veta att det inte är lätt att försöka fördela ett fåtal platser på många behövande. Och personalen står maktlösa i detta! De om några ser behovet av fler platser. De går hem tyngda då de får skicka hem eller neka personer som så desperat behöver hjälpen.
Så ge inte personalen skit i detta. För tro mig, de är väl medvetna om problemet. Och röstar man på moderaterna får man liksom ligga i den säng man bäddat.
Stopp stopp stopp! Det, är oftast en ekonomisk fråga för aktuell kommun!!!! Tvångsvård är dyr!!!!
Applåder
Vet precis… det har tagit min lillasyster 7år att bli tvångsomhändertagen. Så många år vi levt i oro, samtal på nätterna. O vi runt omkring henne är helt slutkörda. Men som sagt äntligen får hon hjälp och vård. Där hon är nu jobbar de med kärlek och humor. De ger henne verktyg så att hon ska kunna kontrollera sig själv men dom sagt det tig sju jävla år…
Ja det är jävligt märkligt, ska denna personen (och många andra) behöva dö för att de inte har resurser? Tycker synd om alla anhöriga som bara kan stå och titta på 🙁
Hoppas att Du blir bättre snart med!
Stor kram❤️
http://lotte4.blogspot.com
Ja psykvården har kolossala brister. Man blir så arg…
Min bror tog sitt liv…….
Psykvård
Vet precis hur psykiskt vården fungerar då jag har en lillebror i samma situation….hemskt som anhörig att behöva bråka sig fram!
Då jag har jobbat inom psykiatrin så säger jag som någon innan sa. Försök att inte bli arg på personalen, de har regler uppifrån som de inte kan styra över och väldigt få platser att ta in folk på. Det är sjukt jobbigt att hamna i den situationen, som man gör väldigt ofta dessutom, där en person inte erkänner sina suicida tankar eller sitt missbruk, för då kan man inte göra något, inte förrän något faktiskt händer. Men som sagt, det är systemets fel, inte personalens, de gör nog så gott de kan med de resurser som finns och de måste prioritera de mest akuta fallen.
Det är många/mycket knölar i ditt liv. Men du kanske inte har kompetens att uttala dig i detta ärende du vet kanske inte allt. Det är lätt att tycka. Annars har du ytterligare en uppgift, en människa skriker på hjälp öppna ditt hjärta/dörr och delta för att han skall må bättre orkar du det? vill du det? Tror inte du vet vad man kan göra och vad man har rätt att göra när någon mår dålig nummer 1 frivillighet. Har du verkligen kunskap vad gällande tvångsomhändetagande alltså LVU Lagen om vård av unga. Annars finns det möjlighet att på frivillig basis engagera dig med din kraft och hjälp vi behöver sådana som inte bara skriker högt utan även tar sina åsikter till en handlade level!
Herregud! Madde, verkar ha häcken full. Hon, har inte tid att ta hand om sin knöl o magen:-( det, gäller att prioritera viktiga saker i sitt liv…. Tv inspelning skulle jag välja bort om det fanns 9 barn…det, borde ta allt tid med hem barn allt runt omkring. Vet och förstår inte vad Madde vill uppnå. Ingenting verkar nog för henne??? Njut av livet, då ingen vet vad livet har för överraskning….när har du tid att njuta av familje livet och hur länge?
Annapanna du har tydligen all tid i världen .Har du inget jobb…..?Madde har både jobb och barn och hund och karl och snart hus.Hon har ett liv . Det saknar väl du tydlige. Avunden lyser klar hos dig.
Tyvärr är det lätt att tycka och tänka, jobbar inom psykiatrin och den är väldigt reglerad av lagar vilket gör att enskilda personers egna åsikter i te kan räknas alla gånger. Detta för alla människor säkerhet, ingen kan bli tvångsvårdad pga anhörigas ord utan behöver bedömas av en psykiatriker. Jag förstår att anhöriga lider men regelverket gör det omöjligt att agera tyvärr för människor mister livet varje dag!!vi i personalen kan inte göra mycket om personen nekar till suicidtankar och planer, hur skulle det se ut om vi gick på våra egna antaganden och låste in folk för att vi tror att personen ev kanske kommer skada sig?
Bra Madde det finns så mycket dåligt inom vården.Det är därför som det händer massa elände ute på stan. Folk går lösa ute som borde vara inlåsta. Hoppas ditt ben blir bra. På tal om knölar det finns en del med alias på din blogg.haha! Kramiz♡
Stackars lilla Inger!
annapanna, känner du dig träffad ang. flera alias? Du vet väl att Madde ser om du har en påhittad mejladress och om du använder den flera gånger och bara byter namn? Dessutom syns det på ditt sätt att skriva att det är du, om du förstår vad jag menar…
Ida hon förstår inte.
Annapanna är som en följetong – fast obegriplig eftersom hon skriver som en kråka med punkter och missbruk av utropstecken mitt i meningar.. Men det är rätt fascinerande hur man kan ha så mycket att säga på ett så obegripligt sätt! 😉
Jag vet egentligen att det inte hjälper ett dugg att påpeka och ställa frågor till ”annapanna” men ibland är det svårt att låta bli. Men visst, jag bidrar inte själv till något positivt genom att kommentera det hon skriver. Men som sagt, ibland är det svårt att låta bli att ge svar på tal.
Bara en liten kommentar till ovanstående .När man jobbar inom psykiatrin och även ute med människor som ska försöka komma tillbaka efter.suecide försök.psykisk ohälsa mm.Vi får ofta gå utbilning och även forskning hur vi ska jobba och varför.En fransk psykolog va nyss i min stad och föreläste om våldsbrott och psykisk sjuka…vet ni om att alla våldsbrott som begås så är det 99% som begås av s.k.a.friska människor alltså såna som vi tex.1% av brotten begås av psykisk sjuka/ störda personer.De tycker jag känns väldigt obehagligt.
Åt helvete minst sagt. En tjej i min närhet hade länge sökt hjälp för sitt mående och försökt ta sitt liv flera gånger. (Fick aldrig den sortens vård hon behövde). En kväll försöker hon ta sitt liv med droger men misslyckas. Hon blir tvångsinlaggd på någon form av avdelning för drogpåverkade. Hon skulle kontrolleras var 15e minut som hennes mamma protesterade emot. Hon förklarade att hon var självmordsbenägen, behöver konstant uppsyn och antingen skulle ha konstant uppsyn av personalen eller ha sin mamma med sig. Nej, hon fick vara kvar med uppsyn var 15e minut och mamman tvingades åka hem. Den kvällen tog hon sitt liv på dessa 15 minuter.
man måste verkligen ta hand om sig själv…ibland blir det för mkt… =( vi har haft några dagar på sjukhus nu med vår fina son…det tar så mkt på en att se sitt barn må dåligt och då mår man ju dåligt själv också…viktigt att man återhämtar sig själv med…typiskt oss mammor att ibland vilja mer än vi orkar…kram till dig!
annasvarld.vimedbarn.se
Det var bättre förr…då såg man varann,alla brydde sig….man höll ihop. Idag håller var och en på med sitt,fullt upp med att förverkliga sig själva. Blir det sen något gnissel på vägen, ja då är det skolans fel,sjukvårdens och hela samhällets fel. Var ligger föräldrarnas ansvar? Det minimeras i dessa diskussioner! Dagens föräldrar är lata och bekväma och anstränger sig ytterst lite. Åka och shoppa på Ullared och ha maten på bordet fixar väl de flesta men övriga biten ska helst samhället stå för! (Nu vill jag inte dra alla över en kam, finns många vettiga föräldrar nu för tiden också, men de växer inte på trän!!) Att sätta 9 barn till världen är ett enormt ansvar.Deras framtid,skolgång,tonårstid och inte minst mentala hälsa….Själv skulle jag aldrig mäkta med….blir utbränd av bara tanken. Men vissa kanske har begåvats med superkrafter 🙂
Det, absolut vettigaste någon skrivit på denna blogg:-)
Ja inte skriver du nåt bra !
Tur du har superkrafter.Kvittar väl om man har 2 eller 9 barn eller fler. Sånt vet man aldrig. Det kan drabba vem som helst. Tänker på din bekante som har det jobbigt med en anhörig som drabbats.kram.
Jag jobbar på psyk…vill bara inflika med en sak!! Vet ni att vi får in massor av 14 åringar som hotat ta livet av sig för pojkvännen gjort slut!! Vi jobbar för högtryck med. resurser som vi har men hur ska vi prioritera? 100 kommer in 99 är bara ledsen för killen gjort slut dom är för tjock föräldrar favoriserar syskon osv.Så ni som inte förstår så kanske ni fått lite insyn i läget nu.
Cia bra skrivet ! Vad vi tycket är en sak men det är svårt att tvångsinta någon. Sätta en lvu eller lvm är inte bara.
Tack! Jag blir lite rädd av okunskapen här ang de olika lagarna som styr, tror du håller med!! Tyvärr så kan vi som personal enbart försöka motivera och skapa förtroende för att förhoppningsvis få personen att vilka ta emot vården!!starkt jobbat med din son och ta nu hand om dig själv!!
Och en sak till..har en 20 grabb som missbrukar spice hasch marijana i flera år..med det följde inbrott misshandel mm.fast jag jobbar inom psykiatrin sedan 20 år tillbaka och rev mitt hår och gick på knäna så finns lagen .På något vis genom arrangemang många nätter att söka rätt på honom och kontakt regelbundet med ungdomspolisen så idag 1 år senare är han ren och nyss blivit pappa.Men själv så har jag lång väg tillbaka det har varit ett rent helvete!!!!
Du, brydde dig och kämpa för ditt barn, alla föräldrar gör det inte! Jag, hoppas du en dag kommer tillbaka och mår bra. Grattis! Till barn-barnet, en glädje:-)
Japp jag kämpade för min kille!! Har 5 barn varav en har en dödlig hjärtsjukdom kallas pha.( förkortning) han har även downs syndrom.det som jag tyckte va jobbigast va att såååå många föräldrar sa när jag kontaktade dom ang.drogerna. som deras grabbar höll på med köpte och sålde till min kille..svaret från dom var inte min grabb..han skulle aldrig el din grabb har lurat våran att börja med drogerna.Istället för att bilda ett nätverk och samarbeta såsom vart håller dom hus? Ut på stan och leta ..kontakta polisen om man hiittad droger! Nix förnekelser och orka följa med på stan lördag natt.Trist men den bistra sanningen av lata och oengagerade föräldrar. Jag jobbade tog hand om dom andra barnen och körde natt jobb på stan..så allt går om man ger sig fa….på det!
Hade dom på psykiatrin börjat lyssna mer på anhöriga hade måååånga liv räddats. I en sån här situation kan man inte bara lyssna på den som mår dåligt.
Det satsas på tok för lite på psykiatrin!! Min bror tog sitt liv med hjälp av massooooor, med tabletter som läkare skrivit ut. Tabletter skrivs ut vind för våg men ngn annan riktig hjälp finns inte att få för dom som är ensamma och känner sig utanför samhället.
Äntligen en stor bloggare som tar upp ämnet !!!! Tack <3
Blir förstummad över ditt inlägg. Har full förståelse för att du känner med familjen och den drabbade.
I verkligheten är inte livet svart eller vitt.
Belastningen är enorm för personalen. Som tidigare har beskrivits så kan man extremt sällan tvinga människor till vård. Det stora problemet är , enligt min personliga åsikt, att personalen tvingas att ” välja”. Lite som när föräldrar åker till akuten för lite feber och snuva. De som verkligen är i stort behov av vård orkar sällan själva föra sin talan. Om det inte är snudd på försent. Dessa personer ör ju oftast väldigt skilja och kan inte själva avgöra sitt eget bästa. MEN…. Tvångsvård är inte heller det ultimata. Ofta har ju personen i fråga redan signalerat sitt tillstånd. Hjälpen måste in långt innan.
Har precis tagit farväl av en familjemedlem som valde att avsluta sitt liv. Hon har vårdades både frivilligt och ofrivilligt.
I detta fall fanns det ingen eftervård.
Går man efter patientens utsago så kan denne bete sig helt ” friskt”. Sen är de lika sjuka och trasiga iaf.
Självskadebeteende är ju ofta ett enormt skrik på hjälp. Tyvärr finns inte resurserna. Förstår dilemmat men personalen ör i mina ögon riktiga hjältar.
När man ställs inför fullbordat faktum så kommer tankarna på ” varför såg jag inget”, ” gjorde inget” , kunde jag gjort något”, etc.
Det man bör vara uppmärksam på är när personen pratar om död, inte vilja leva , osv.
Önskar så att vi efter alla dessa år med tomma hot , just denna gång fattat att det var allvar.
Men hur ska man veta? Det blev som ” Peter och vargen”.
Önskar ingen den smärta och alla frågetecken en sån förlust orsakar.
Det är systemet dom falerar – inte personalen som gör sitt yttersta!
Haha annapanna tänk du kan vara trevlig vilken överraskning!! Jösses !
Jobbar inom vården, ej psyk, men träffar (tyvärr) regelbundet dessa patienter som x flera försöker ta livet av sig/missbrukar osv. Dessa patienter/individer lär sig vad de ska säga för att undvika att bli tvångsvårdade (det går att läsa på nätet och sen pratar patienter med varandra och lär sig nya ”tips” om allt och inget). Självklart svarar de nej på frågan om avsikten var att ta sitt liv m.m. Mycket regler och lagar finns för att få tvångsvårda och det ÄR bra. Bl.a. för att ingen ska kunna bli vårdad och hållas vårdad länge pga att någon säger att ”så här är det, så här gör de”… Hemskt och tröstlöst att stå som anhörig JA och även för oss som är personal, för vi kämpar också för att det ska gå bra för patienterna. Det viktigaste är ändå att de kommer till en punkt där de inte orkar mer och vill få till en förändring. Vill de inte spelar det ingen roll hur mycket alla kämpar runt omkring dem…
Fast lin, Sandra, Eva-Mia, Cia mfl, det är såna som ni som gör stämningen så dålig på den här bloggen! Här hyllar vi Madde som är så klok och allt det supersmarta som hon har att säga oavsett vad saken gäller!
Ni som säger emot och tror att ni har andra erfarenheter, ni har inget liv, är taskiga och avundsjuka, det är Madde som vet bäst i alla lägen!!
inger. Vad är det för fel på dig, du verkar ju inte riktigt klok. Sitter du och onanerar åt kommentarer som med lite hjälp av fantasin skulle kunna uppfattas som aningen kritiska eller på något sätt icke ryggdunk så att du får fräsa ifrån? En riktig liten solstråle verkar du vara!
SOFIA !! KARMA. DU FÅR VÄL SE.
INGER!! BRA SVAR!!
Men vad förvänta sig av en efterbliven? Vad innebär ”karma” för dig? Mest bajs från Maddes röv på tungan när den dör vinner och blir nåt fint i nästa liv?
På tal om efterbliven. Har jämfört kommentarer här och på Insta, undra om det inte är nån släkting till Madde som kör med falskt namn här…
Sofia du verkar inte frisk. Väldigt otrevlig . Har du ADHD?? Finns hjälp att få .
Kom på nåt eget, hemafroditen där. *google google*
ADHD? Vad grundar du det på? Nä, tänkte väl det.
Madde, vill du verkligen ha en sån här ”polis” på din blogg som framstår som utvecklingsstörd och kastar skit omkring sig random?
Inte? Blockera fanskapet då. Hen förpestar överallt och förstör varenda inlägg.
Ja, nu är det ju faktiskt Sofia som är väldigt otrevlig och skriver en massa skit! Hon säger att det är andra som förpestar bloggen med otrevliga kommentarer men är ännu värre själv.. Trist om hon inte inser det själv!! Kanske ännu ett fall för psykvården?
Fy fan vad otrevliga människor! Hur fan kanan som vuxen sitta och slänga ur sig diagnoser till Hö och vänster. Fruktansvärt nedsättande mot dem som har adhd och är utvecklingsstörda. Hur ska man få ungdomar att sluta vränga ur sig damp, cp mm om inte ens vuxna gör det.
Hoppas att stressen lägger sig 9 barn är lätt som en plätt, handlar bara om organisation och planering. Herregud barnen klarar sig ju nästan själva inga läxor i skolan ingen tvätt och så lite mat en baggis!
Det klarar Madde galant! Ni som har bekymmer om Madde glöm det hon är en supermorsa ! Kram Madde♡
Dessa mammor som var med i första omgångarna av familjen Annorlunda, det har stigit dem åt huvudet. Istället för att leva Svenssonliv med vardagstristess så ska det vara glitter och glamour, gala och fest. Ju fler ungar desto bättre affärsverksamhet! Det går så länge det går, verkligheten och samhället ställer krav även på er att läsa läxor, passa tider osv. Stackars barn och karlarna, de har det nog inte så kul när dessa mammor ska leka kändisar och är ständigt vara ute på vift. Understimulerade barn som får mestadels tillbringa eftermiddagar och kvällar i TV-soffan. Läser ni ens sagor för barnen? Tycker det verkar vara flera av era barn som har dåligt tal och språk för sin ålder när ni tex lägger upp filmer på instagram. Häng in pälsen (där fick Gynning en känga!) och på med oömma kläder och ut och lek med alla barn ni skaffat! Visst är det mysigt med alla babygosbilder som vi bombarderas med, men gosas det lika mycket med de andra? Hur har dom det egentligen? Det är nog många med mig som undrar!!
Men herregud vilka bekymmer du har över andras liv, Kattis. Vad får du ut av att spekulera om sådant du inte har en aning om? Madde klarar sig alldeles utmärkt så det behöver du inte oroa dig över. Låter som du själv har för mycket fritid? Kan du inte hitta något vettigare att lägga din energi på?
Gud äntligen en vettig insändare, precis när tar de hand om alla barn skaffa nya på löpande band. Kändis för vad?? Lägg av ta hand m din Stora familj och gå ut lek och läs sagor. Du är inte en kändis Madde!!!Det är högst fånigt
Ursäkta men här verkar det vara många med gissningar om alias hit och dit. Man blir mörkrädd vad ni beskyller varandra och Madde för. Skäms är ni inte vuxna.
Men lilla Ida, det tar mig 2 minuter att skriva en kommentar! Så den som verkar vara frekvent här och har tråkig fritid är väl du ? Eller finns det 10 olika Ida här och på Mirkas blogg?Man ska inte kasta sten i glashus! Så barnsligt och omoget av dig att så fort någon ens nuddar vid något som kan uppfattas det minsta negativt och ifrågasättande,så är du framme och gnäller ”Madde vet bäst,hon klarar allt, sluta bry er” etc. Så tröttsamt!!!!!! Vem är du som anser dig stå över alla andra och bestämma vad vi ska skriva?
Lägg ner, Kattis. Ingen här bryr sig om vad du tycker. Det där med att kasta sten i glashus borde du tänka på. Vad är det som får DIG att tro att du har rätt att hacka jämt?
Jag håller med dig Kattis, så fort man skriver nånting som skulle vara något åt det negativa hållet så kommer alla bloggpoliser å skriver att Madde är bäst och hon klarar allt m.m. Men vem vet det? Lika lite som du Kattis vet att det skulle vara som du tror. Ingen vet nånting om vad som faktiskt händer bakom bloggfasaderna!
Det är kanske Madde??
Hej Madde! Att sitta bakom dator är enkelt och det kan bli fel.
I mitt fall blev det så. Jag, har inte på några villkor velat skada, men insett att det var riktigt fel av mig.
Jag, vill från mitt hjärta be dig och din familj om ursäkt.
Jag, väljer att på din blogg skriver detta. Dels för att varna andra. Men också för att visa att jag är ledsen och står för min dumhet.
Ps. Jag, är glad om kommentarer från andra bloggar inte skrivs. Utan att ni förstår att det är mellan mig och Madde, där inget mer salt behöver strös i såren.
Mvh Annapanna
Är det verkligen samma annapanna?! Det är väldigt stor grammatisk skillnad i skriftspråket måste jag säga.. Inga utropstecken, kommatecken, punkter och frågetecken mitt i meningar, känns inte riktigt som samma person. Men är det samma person så är det himla fint att be om ursäkt, absolut!
Jo, ett par kommatecken såg jag nu så det kanske är samma annapanna iaf.. Good for you! 🙂 Det är starkt att inse sina fel..
Det är starkt att kunna se sig själv utifrån, inse sina fel och brister och sedan be om ursäkt. Jag tror att det är samma ”annapanna” som tidigare även om texten ser lite annorlunda ut men hon uttrycker sig på samma sätt. Jag har själv skrivit saker jag ångrat på olika bloggar men det känns skönt när man insett att man gjort fel och när man sedan ber om ursäkt.
För att få akut hjälp inom psykiatrin bör man ha ett rep i väskan och visa upp. Som anhörig är det fruktansvärt svårt dock. Ja, det är åt helvete. Hoppas pojken mår bättre nu.