Familjen består av mig, mamma Madeleine 30 år, som driver en av Sveriges absolut största, mest besökta mammabloggar. I mitt liv finns också pappa Micke 34 år, Victor 15år, Oliver 13 år, William 9 år, Engla-Freja 6 år, Adam 5 år samt tvillingarna Charlie, Colin 3 år och Tuva-li 1 år. Här kan ni följa mitt liv fullt med toppar och dalar. Alla barnen, min vardag & fest. På den här bloggen hittar du mamman som alltid har många bollar i luften.

Uppochner!

Sömnig uppdatering . Jag borde ha gått och lagt mig mycket tidigare än vad jag gjorde inatt. Klockan blev visst massor. Men jag har alltid varit en nattuggla. Såg en smörig film på TV4 igår”älska mig igen”. Jag är nog en en obotlig romantiker som alltid har drömt alldeles för mycket. Verkligheten är ju oftast något annat. Om inte så har man erfarit det några gånger. Men jag skulle antagligen kunna skriva en bestseller som skulle få Harley Quinn att blekna. Ja den är faktiskt redan färdig men jag är nog alldeles för feg för att publicera den. Det är ganska läskigt att veta att någon annan läser vad man har skrivit. Säkert alldeles för många skriftfel och så, men det är inte hur man stavar eller om man missar en särskrivning som är det viktiga i en text, det är vad man har att säga som berör och betyder något. Jag ska tänka på saken, men det vore väldigt roligt.

Den här dagen har varit uppochner. Tokiga känslor som väller över och orsakar en massa tårar. Obeskrivligt, det bara kommer. Men jag tar det med ett lugn, jag brukar bryta ihop och bli extra känslig under några dagar när jag har fått barn.  Det går över. Men det är helt att okej att må så här även fast man är egentligen är världens lyckligaste. Jag tycker det är viktigt att man förtydligar det. Och det är inte så lustigt att kroppen spökar efter allt man som gravid gått igenom. En del kanske inte känner av något av det här. Och andra kanske drabbas ännu mera. Det känns skönt att ha familjen nära just nu, jag skulle kunna pussa ihjäl dom tror jag. Jag älskar dom lite för mycket just nu antar jag  haha.

september30

september31

Charlie och Engla-Freja ♥

september32

september33

Colin och Tuva-Li  ♥

Helgen har varit helt fantastisk. Vi har inte gjort något speciellt egentligen, utan bara tagit dagen som den kommer, och vet ni det kan ibland vara det som blir bäst. Att inte alltid planera allt.

I morgon däremot har jag dagen inplanerad. Då börjar jag jobba igen. Ja ni läste rätt, jag börjar jobba. Efter dagislämning så styr jag och EmmyLou kosan mot tv-studion i Norrköping. Åh vad jag har saknat mina kollegor! Jag kommer kanske pussa ihjäl dom också?! Jag är så grymt taggad för en ny fräsch säsong av Snacket Går. Programmet kommer se helt annorlunda ut och jag tror ni kommer gilla förändringen. Förhoppningsvis kommer den här arbetande mamma att komma i några andra kläder än mjukbyxorna tills i morgon också. Kanske skulle gå igenom garderoben redan nu?

Så tänkte jag slänga ut en förfrågan åt en vän – är någon intresserad av en helt ny oanvänd Brio Go Next 2014 svart neon färg? Pris i butik 10 995 kr Säljes för 7600 kr medföljer gör en blå navy sittdel från 2013 för 500 kr extra. Är man intresserad av den blå navy sittdelen så kan den säljas separat för 1000kr (den är min) :-)

briogonext2014

Mejla mig vid intresse madeleineilmrud@hotmail.se

Att lära känna sin lillasyster och så den där Bugaboo-hysterin…

Jag tänker inte ursäkta mig för att jag uppdaterar med en massa bebisbilder just nu. Men jag kan ju varna er om att det blir mycket bebis. Jag kan inte sluta titta på Emmy. Den här underbara bebisbubblan ska jag hålla kvar i så länge jag bara kan. Den är magisk.

Tänk att hon är vecka gammal redan. Det går så fort. Jag själv känner mig blek, trött, galet trött och helt slut i kroppen. Men det gör inget, jag är bara så tacksam för jag har världens finaste barn.

september21

september22

september24

september26

september25

Igår provade vi nya syskonvagnen. Den gick hem hos Tuva-Li. Vi försöker att inte göra så stor grej av bebis inför Tuvis. Det har varit lite jobbigt för henne att acceptera att hon inte är minst längre. Börjar Emmy gråta så gråter Tuva-Li och hon är livrädd för att det är hennes fel att Emmy gråter. Det har blivit mycket bättre tackochlov men det är hjärtskärande att se Tuvis så ledsen. Häromdagen vågade hon ge sin lillasyster en puss för första gången och då kom glädjetårarna hos en hormonfylld mamma.

När tidigare syskon kommit så har det aldrig varit några problem för de övriga syskonen att acceptera förändringen så det här är helt nytt för oss också. Men vi ger det tid och låter Tuvis få egentid med oss och lillasyster.

september28

september27

september29

Än så länge är jag supernöjd med vagnen. Närmare för och nackdelar lär väl komma när jag använt vagnen mera. Men än så länge så är det bara positivt. Jag som alltid varit så anti denna superkändisvagn kanske måste svälja mina snabba uttryck och erkänna att den här vagnen faktiskt är jäkligt bra trots statusgrejen som den blivit stämplad med. Jag läser Cissi Wallins blogg och skrattar lite för mig själv ”Det är väl bara att ta någon lättmanövrerad vagn, stoppa ner ugnen och kånka på? Finns det någon KÖRGLÄDJE i en barnvagn? Är det inte mest ett… Nödvändigt ont? Vill vi inte alla egentligen dra runt våra avkommor i en kundkorg på hjul?” Jag gillar hennes tänk men samtidigt vet jag, och jag vill påstå att jag faktiskt vet utan att låta överlägsen att en bra ”kundvagn” är ett bra val att dra omkring ”ungen” i. Hur mycket man använder sin barnvagn är såklart väldigt olika men jag skulle säga att man använder en barnvagn ganska mycket. Vill man hellre lägga 10.000 spänn på en ny Balenciaga-väska än en ful barnvagn så fine. Jag förstår. Dock så tror jag att man prioriterar annorlunda när man väl har sitt knyte där i armarna. Fan jag skulle lätt vilja köra omkring mina barn i en dyr superflashig vagn hellre än att köpa en pinal till mig själv. Ni fattar. Föräldraskapet och hallelujaögonblicket som infinner sig när man blir förälder tar fram andra känslor i en. Och jag kan varm rekommendera er som går i tankarna på att skaffa en Bugaboo att beställa den från Holland. Man sparar massor pengar, då menar jag verkligen massor jämfört med att köpa vagnen i Sverige. Vi beställde våran vagn från BabyPlus och ni hittar sidan HÄR.

Stolta syskon och barnvagn till salu…

Det här med att vara vara flerföderska har sina baksidor, får man ens säga så? Jag är ju världens lyckligaste och känner mig  som världens rikaste. Men ju flera barn man föder ju mer måste livmodern kämpa för att dra ihop sig, och desto flera blir eftervärkarna. Ni förstår säkert vilken smärta jag har haft nu dagarna efteråt. Sen är det såklart olika för alla men ofta så blir eftervärkarna värre för varje barn man föder. Risken för att livmodern inte drar ihop sig som den ska blir också större, och blödningar vill man inte ha. Efter att EmmyLou föddes så tog man det säkra före det osäkra så jag fick cytotec vilket är ett läkemedel som egentligen används för att läka sår i magsäcken samt i förebyggande syfte för att förhindra uppkomst av sår. Alltså för att stoppa blödningarna.

De första tre dagarna kunde jag inte ta mig upp ur sängen på egen hand. Nu känns det bättre men jag har fortfarande ont. Jag vet inte om det här läkemedlet kanske förvärrar och påverkar eftervärkarna ännu mera kanske? Hur som helst så hoppas verkligen det försvinner helt snart.

Igår tog vi en promenad med barnen. Jag kände mig helt slut i kroppen men jösses så härligt det var med frisk luft och sol. De stolta syskonen turades om att köra lillasyster i vagnen. Och Charlie tyckte det var extra spännande att visa EmmyLou ”skogen” för första gången.

september5

september4

september2

Och jag håller med Charlie, det var verkligen speciellt att få ta med Emmy till ”skogen” Råsnäss  för första gången.

september8

Jag tog Tuva-Lis gamla vagn, det här är en teutionia men färgen är faktiskt aktuell på nya brio go next. Har älskat den här vagnen och man får ju sina favoriter. Jag som är vagntokig beställde ju en ny iCandy hos Brands For Kids i Linköping för ett tag sen och jag hoppas den kommer till nästa vecka. Har jag tur kanske nya sköterskan kommit också. Jag vet att jag antagligen kommer ångra mig men är någon intresserad av min teutonia på bilden så är den till salu. Även om jag skulle vilja så kan jag inte spara alla vagnar (tyvärr). Det är en duovagn, dvs att det finns både ligg och sittdel. Jag har också en adapter för bilbarnstol till vagnen. Det enda skönhetsfelet på vagnen är att skumgummit på handtaget fått sig en repa. Men det går att byta för en billig hos en barnvagnsåterförsäljare. Har kikat lite på blocket vad de tar för en teutonia årsmodell 12/13, jag tycker det är supersvårt. Men jag lägger mig lite under så min priside är 2800kr för allt. Är någon intresserad så mejla gärna mig madeleineilmrud@hotmail.se

september7

Gissa vilka av barnen som ramlade i vattnet? Jajemän de busiga tvillingarna. ”Ojdå” nej det var inte alls meningen mamma.. Men de fick hållas, Colin lyckades krypa sönder sina byxor också  :-)

september6

Emmy fick presenter av sin storasyster. Världens vackraste stenar.

september1

Tack för alla fina kommentarer om våran förlossningsberättelse. Varje graviditet är verkligen unik på sitt sätt. Vet att det är många av er som är inne hos mig som själva väntar barn. Och jag önskar er stort lycka till när det väl är dags för er. Man är så mycket starkare än vad man tror. Våga lita på er själva och var inte rädda för att säga vad ni känner. Det är oavsett världens häftigaste upplevelse och ni kommer känna er starkast i världen efteråt ♥

EmmyLou ♥

förlossning1

 

När jag ser den här bilden så blir jag ledsen, men samtidigt väldigt glad över att jag lyssnat på mig själv hela vägen trots dåligt samvete mot vad jag utsatt min omgivning för, för även om det inte ska spela någon roll vad dom tänker och tycker så tänker man på dom. När den här bilden togs så var tanken att jag skulle bli igångsatt på förlossningen i Linköping. Jag grät. Något inom mig skrek att jag inte ville även om jag kände mig osäker.  Varför ville inte kroppen sparka igång förlossningen? Jag kanske i alla fall skulle behöva en igångsättning i slutändan?

Jag gav kroppen en chans och lyssnad på min känsla. 

Dagarna gick och ingenting hände. Så blev det dags för ännu ett besök hos min barnmorska på mödravården. Hon förstod att jag kände som jag gjorde men frågade hur länge jag ville vänta till jag var redo för en ny igångsättning om inget skulle hända. Vi bokade in en ny tid som jag återigen inte kände mig redo för när det väl var dags. Jag ville verkligen lita på min kropp. Ett nytt besök hos barnmorskan och den här gången så bestämdes det att jag faktiskt antagligen skulle behöva den där jäkla igångsättningen i alla fall. Ångesten liksom kröp in under huden på mig och orsakade ett kaos bland alla känslor. ”Fan!” Dagarna gick och jag försökte att inte inte tänka på det så mycket. Sysselsatte mig med att förbereda Adams sexårsdag. Men det är inte lätt att släppa en tanke som hela tiden gör sig påmind. Det hade nu gått tre veckor sedan första gången vi var inne i Linköping på förlossningen för igångsättning och Adam skulle fylla år. Dagen innan sa Adam att bara jag får en orange tröja när jag fyller år så är det okej att lillasyster kommer på min dag. Så ärligt och omtänksamt. Han var villig att dela med sig av sin dag. Jag blåste upp ballonger och förberedde alla paket kvällen innan, satte klockan tidigt så vi skulle hinna väcka alla i familjen innan Adam vaknade. Klockan visade att jag skulle gå upp fem timmar och tolv minuter senare och innan jag somnade så slog tanken mig att jag också då hade gått tio dagar över tiden.

Så ringde klockan och jag ville bara vända mig om och sova en stund till men Adam fyllde ju år. Krånglade mig upp ur sängen och in på toan. Grusig i ögonen och halvvaken kände jag att något varmt som rann längst benen. Va, gick vattnet? Men till min förskräckelse så var det blod som rann längst benen. När jag vänder mig om så ser jag också att det ligger en blodklump nästan lika stor som en knuten hand på golvet. Jag ropade på Micke som hörde på min röst att något var fel. Han flög upp ur sängen och in i badrummet och såg vilken röra det var. ”Jag tror jag måste ringa förlossningen” Micke höll med.

Jag har aldrig varit med om att börja blöda så här i samband med förlossning så ja jag blev skitnervös. Förlossningen tyckte vi skulle komma in för en kontroll. Jag ringde efter mormor och i väntan på att hon skulle komma så passade vi på att sjunga och fira Adam. Alla barnen gick från 0 till 100 på bara några minuter och även om jag försökte hålla lugnet så förstod dom nog att något mer var på gång. Adam blev jätte glad när han såg att hela familjen var uppe och sjöng för honom. Och ännu gladare blev han när han såg att till och med mormor gått upp så tidigt för att komma hit och sjunga för honom. Det förstår ni är verkligen speciellt och aningens misstänksamt tyckte Adam. ”Ska jag få en lillasyster på min födelsedag?”

Vi lämnade de små barnen på dagis innan vi åkte vidare mot förlossningen, och mormor fick lämna de störe barnen barnen på skolan. Jag hann att tänka mycket på vägen in till Linköping, den ena obehagliga tanken avlöste den andra. Varför hade jag börjat blöda? Tänk om moderkakan höll på att lossna? Men jag hade ju inte ont? Jag blev lite arg på mig själv för dessa tankar även om det är normalt att bli orolig. Jag bestämde mig för att bli så stark som jag bara kunde bli och på något konstigt sätt så kände jag mig lugn efter ett tag.

Väl framme så blev jag inskriven på förlossningen och man satte en ctg kurva för att kontrollera att EmmyLou mådde bra där inne i magen. Hon levde rövare och barnmorskan sa att hon var en pigg liten tjej.

förlossning2

När man undersökte mig närmare så kunde man inte känna någon större skillnad på livmodertappen mot tidigare gånger jag blivit undersökt. Öppen tre centimeter och väldigt mjukt. Varför jag fick en blödning kunde man inte säga, det kunde kanske vara ett tecken på att förlossningen är på gång. Allt var i alla fall okej. Barnmorskan ville gärna hjälpa mig på traven genom att göra en induktion dvs en igångsättning. ”Vi tar hål på fosterhinnorna så vattnet går”. Mhm? Fast jag kände ju att jag hellre ville att kroppen skulle fixa det själv och det hade jag bestämt mig för. Så länge EmmyLou mådde bra och jag mådde bra så var det ändå så jag ville ha det. Barnmorskan lyssnade på mig och vi bestämde att vi skulle avvakta för att se om denna blödning var ett tecken på att något var gång. Och vi väntade och väntade och väntade, inget hände. Barnmorskan blev nog lite otålig och var inne och frågade om jag hade ändrat mig ang induktionen, men det hade jag ju inte. Timmarna gick och vi hann käka pizza och fika både en och två gånger, vi hann också byta barnmorska. En ny undersökning gjordes och det hade kanske hänt något, kunde vara så att jag öppnat mig en ynka centimeter till. Men jag hade inte inte ont, kände bara ett tryck neråt lite mer än innan. ”Jag har pratat med din läkare och vi har bestämt att vi ska ta hål på hinnorna” Jaså det säger du? Nej det tror jag inte alls att vi ska förstår du. Kände ärligt talat att jag blev lite irriterad. Fine om det nu var så att jag var tvungen av sättas igång av medicinska själ men nu mådde vi bra och jag kände fortfarande att jag ville vänta. Jag förklarade hur jag kände och hon var väl tvungen att lyssna på mig även om hon hellre ville få det gjort, för det var så det kändes. Men det är min kropp och mitt val. Och läkaren hade jag träffat precis innan den här nya barnmorskan kom in och hon tyckte jag skulle göra det som kändes bäst för mig. Därför så kändes verkligen inte bra när barnmorskan påstod något helt annat.

förlossning6

Sista magbilden inne på sal 107 på förlossningen. 

Vi fortsatte att gå omkring på avdelningen och jag kunde höra den ena mamman efter den andra skrika inifrån  förlossningssalarna. Normalt borde det kanske ha framkallat en viss rädsla men just då ville jag bara komma dit, jag ville också ligga och skrika för att sen höra det finaste man kan höra – ens barns första andetag.

Så var det dags för en ny barnmorska igen. Jag började bli riktigt trött på att gå och vänta men det kändes som att något i kroppen hade hänt. Jag visste att det var på gång snart. Den nya barnmorskan och undersköterskan som skulle ha hand om oss kom in och presenterade sig. Och det kändes så bra. De var pålästa om hur jag ville ha det och tog det efter det. Hon frågade om jag var trött och sa att det var viktigt att jag var utvilad när det väl drog igång. ”Jag litar på din känsla, du känner din kropp och du har gjort det här så många gånger. Vi gör det här på ditt sätt.” Det kändes tryggt. Och   nu kände jag mig mer än säker på att kroppen sa till mig att det var något som var på gång. Micke började bli ganska otålig även om jag måste säga att han var ganska duktig på att dölja det. Han hade väl försökt säga på ett fint sätt några gånger att det kanske var bättre att de fick sätta igång förlossningen men efter att ha fått några om-blickar kunde-döda-blickar så backade han. Vi tog ännu en promenad genom sjukhusets korridorer men jag kände att det kanske var bättre att lägga sig en stund. Klockan hade hunnit bli midnatt och Micke somnade som en stock. Efter en stund somnade även jag, i alla fall i sådär tio minuter. Det gjorde lite ont, eller ganska mycket ont. Det släppte och jag försökte komma till ro igen men precis när jag höll på att somna så kom det igen, var tionde minut. Jag försökte säga till Micke men han var helt borta. Barnmorskan kom in och hon såg på mig att jag hade ont. Jag väckte Micke och han vaknade med ett ryck kan man säga. Barnmorskan skrattade ”ja sådär kan man effektivt väcka någon som är svårväckt” ja han fick en stenhård kudde kastad på huvudet.

förlossning5

förlossning12

förlossning4

Barnmorskan informerade om att det fanns smärtlindring i olika former om jag ville. Kvaddlar som man kan lägga i ryggslutet tex. Jag tittade på henne och skrattade mellan värkarna. Nej här sticker vi ingen i onödan serrö, har ni panodil att tillgå så blir det alldeles förträffligt. Hon trodde nog jag skojade men jag kunde inte vara mer allvarlig. ”Vi kör det i kombo med lite lustgas sen så blir det jätte bra” Micke skrattade och tittade på barnmorskan ”jo nu är det på gång, hon blir sån här och snart börjar hon skratta och imitera folk, herregud”

förlossning3

”Du säger till när du vill ha lustgasen och under tiden så andades du dig igenom värkarna” Barnmorskan pushade mig genom varje värk och litade på min känsla. Micke stod vid min sida hela tiden och han hörde på mig att det kanske var dags för lustgasen i alla fall. Det hade gått en sådär två timmar sen jag väckte Micke när allt började och nu kände även jag att jag ville ha typ all smärtlindring jag kunde få. Varför ångrar man alltid sådant när det är försent? Och så var jag igång. Imiterade partajs Zlatan och Isaksson, har ni sett det på tv någon gång? Förjävla roligt tydligen. Och vid varje värk drog jag in så mycket lustgas som jag bara kunde och efteråt så fick jag kväljningar. Micke och barnmorskan hoppade undan varje gång och det såg också väldigt roligt ut så jag började gapskratta, så kom den klassiska östgötarepliken ”Spyyyr du ällä? Ja, jag är förvånad själv trodde bare ja skulle rape döhh” Barnmorskan undrade om det kändes som jag ville krysta? Men jag förnekade och propsade på att jag inte alls skulle ta av mig kläderna och lägga mig i sängen. Vi stod kvar en stund till. Men det tog inte lång tid förens Micke sa till mig att det kanske var dags att lägga sig ner.

förlossning11

Klockan var 02.45 när jag satte mig i sängen och krystvärkarna kom direkt 02.54 föddes EmmyLou 3470 gram och 50 cm lång

förlossning7

förlossning9

Jag hade föreställt mig hur hon skulle se ut, trodde att hon skulle ha sina systrars utseende. Men hon har inte alls deras grop i hakan utan liknar mer sina tvillingbröder. Micke säger att det är lite Colin över henne. Oavsett så är hon det vackraste jag vi sett. Hon är välskapt och frisk och alldeles underbar.

förlossning8

Jag kramade om barnmorskan länge. Hon lyssnade verkligen på mig och litade på min känsla och för det älskar jag henne verkligen. Tack Camilla, vilken fantastiskt barnmorska du är. Du gjorde min sista förlossning någonsin till en av de bästa upplevelser jag varit med om. Och jag känner mig stark, skitstark. Otroligt glad över att jag stod på mig och lyssnade på mig själv. Man ska alltid göra det som känns rätt för en själv oavsett vad andra tycker och tänker.

Vi filmade förlossningen och så småningom så kommer jag dela med mig av delar av materialet.

Välkommen EmmyLou ♥

Mer inspirerande läsning: