Familjen består av mig, mamma Madeleine 30 år, som driver en av Sveriges absolut största, mest besökta mammabloggar. I mitt liv finns också pappa Micke 34 år, Victor 15år, Oliver 13 år, William 9 år, Engla-Freja 6 år, Adam 5 år samt tvillingarna Charlie, Colin 3 år och Tuva-li 1 år. Här kan ni följa mitt liv fullt med toppar och dalar. Alla barnen, min vardag & fest. På den här bloggen hittar du mamman som alltid har många bollar i luften.

flerhem.nu

Pratade precis med min brorsdotter Linn. Hon beklagade sig över att hon fortfarande inte hittat någon lägenhet. Hon har letat länge och det finns inget ledigt. De gånger det dykt upp någon lägenhet så har de blivit uthyrda direkt. Eller så har lägenheterna varit alldeles för dyra för en medelsvensson att ha råd med. Vi pratar nu om en tjej som är 22 år, som jobbar och sliter och vill börja bygga sitt egna bo.

Det behövs fler hem som människor har råd med. 289 000 unga längtar efter att få flytta hemifrån och det är brist på bostäder i 54 % av landets kommuner. Jag har nio barn och med den här statistiken så känns det som att jag kommer ha hemmavarande barn länge.

Vi behöver peppa våra politiker nu!

wpid-2014-11-26-16.19.14.jpg.jpeg

Tillsammans med hyresgästföreningen så gör jag allt jag bara kan! Jag är helt säker på att ni kanske också har någon i er närhet som söker bostad? Var med och hjälp till att finna nya möjligheter och att peppa till att ta hand om bostadskrisen. Det tar bara några sekunder surfa in på www.flerhem.nu och göra skillnad.

Vi vill ha flera bostäder till våra unga- våran framtid!

Några stick med Swiss Clinic!

Alla som känner mig vet att jag gillar att vårda mitt yttre. Att känna sig fin får mig att må bra. Och jag är ganska säker på att alla mår bra av att känna sig fina. I samarbete med Swiss Clinic så ska jag prova deras ansiktsbehandling vilket ska bli spännande.

swiss4

Många lider idag av olika typer av hudproblem och speciellt kvinnor som genomgått en graviditet. Och jag har genomgått många graviditeter, så det här är något jag ser framemot. Hormonerna under graviditeten påverkar huden i allra högsta grad samt extra vikt och volym under graviditet gör att huden sträcks ut och kan föra med sig bristningar och sträckningar.

 Nu har Swiss Clinic lanserat en professionell hudbehandling som man utför i hemmet för att motverka och behandla just bristningar men även celluliter, ärr, rynkor, akne, eksem mm. Behandlingen består av två produkter som ska användas tillsammans för optimal effekt. Behandlingen heter Swiss Skin Renewal och består av hudrollern – Swiss Skin Roller och en anti-aging gel -Swiss Rejuvenator.

 Swiss Skin Renewal fungerar så här:

 Swiss Skin Roller är en microneedle therapy med 540 mikronålar i kirurgiskt stål som gör små kanaler i hudens översta lager och på så sätt startar kroppens läkprocess och produktion av ny hud.

Efter behandlingen ska du smörja in det behandlande området med Swiss Rejuvenator, en gel med det immunstärkande ämnet Beta glukan. När huden är ”öppen” absorberas upptill 300 ggr så mkt av gelén så den verkligen tränger djupt in i huden för att verka inifrån. Beta glukan gör att immunförsvaret och hudens produktion av ny hud ökar kraftigt och på så sätt bidrar till att läka huden snyggare och bättre än den var tidigare. Tillsammans är detta det perfekta verktyget föra att inifrån och utifrån behandla, stimulera och förnya huden.

 

Swiss Skin Roller finns i tre olika längder beroende på var på kroppen behandlingen ska utföras samt vilken typ av problem du har. Mindre roller (nållängd) i ansiktet och större på exempelvis låren för att motverka celluliter.

 

  • Behandling/Instruktioner:

 

  • Desinficera området som ska behandlas med hudsprit eller annan bakteriedödande vätska. Swiss Sanitizing Spray är en specialutvecklad antibakteriell spray framtagen för att rengöra och behandla alla delar av kroppen (och Swiss Skin Roller) och funkar perfekt för detta.
  • Ta god tid på dig och rulla 3-4 gånger åt samma hål för att sedan byta riktning. Rulla minst fyra riktningar: vertikalt, horisontellt och diagonalt åt båda hållen.
  • Smörj in med Swiss Rejuvenator direkt efter behandlingen så tränger den djupt in i huden genom de mikrokanaler som skapats av rollern.
  • Efter att du har använt din hudroller är det viktigt att göra rent den. Swiss Sanitizing Spray är perfekt för att döda alla bakterier och enkel att använda.

swiss1

swiss2

I kväll påbörjade jag min första behandling. Hunden kändes len efteråt och man kunde verkligen känna hur den stramade till. Jag kommer köra den här en vecka nu för att sen vila, och sen köra en vecka till.

swiss3

Ni kommer få en före och en efterbild sen när jag provat detta.

 

Dr Dre!

Min lilla tjej har blivit sjuk för första gången i sitt liv. EmmyLou fick väldig hög feber i lördags, tempen visade över 40 grader feber. Inte någon av mina barn har blivit sjuka när de varit så små. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och riktlinjerna de hade att gå efter var att åka till barnakuten. Men vi fick börja med att ta henne till jourcentralen. Man ska inte ge febernedsättande till barn under 3 månader utan att läkaren har ordinerat det men eftersom jag vet att hon väger över 5 kilo så gav jag henne alvedon ändå. Hon blev lite piggare efter en stund. När jag kom upp till jouren så lyssnade läkaren på lungor, hjärta och tittade i öronen och konstaterade att hon troligtvis bara fått något virus eller en ordentlig förkylningen. EmmyLou är inte snorig eller så, det är bara feber. Under hela söndagen har hon haft hög feber, det är inte förens nu som jag tycker tempen sjunkit. Nu hoppas jag att det går åt rätt håll.

Jag är precis slut nu. Har inte fått så många timmars sömn, har inte kunnat sova. Det finns verkligen inte något som är så hemskt som när ens barn inte mår bra. Usch vad jobbigt det är. Under gårdagen fick även Tuva-Li och Colin feber så det är inte så lustigt att lilla Emmy blivit sjuk. De övriga barnen tar med sig allt möjligt hem från dagis och skola.

Idag har vi bara vilat och kurerat oss.

wpid-2014-11-23-23.35.24.jpg.jpeg

Mina kollegor i Norrköping fick klara sig utan mig idag när jag fick ta ut vab. Och de var lika proffsiga som alltid. De delade med sig av en av de roligaste klippen jag någonsin sett. Min humor kan vara ganska dålig men ni måste kolla på det här klippet! Och vilken härlig dialekt…

Hysteriskt roligt!

Det är åt helvete!

Redan fredag. Ännu en vecka som varit fullspäckad. Jobb, tv-inspelning, utvecklingssamtal, familjeliv osv, osv. Jag har haft fruktansvärt mycket runtomkring mig under några veckor nu och även om jag verkligen älskar allt det så börjar jag känna att det inte är värt det. Jag har nog tagit på mig alldeles för mycket just nu. Jag är fullbokad nästa vecka också sen trappar jag ner till ett lite lugnar tempo och det ska bli så skönt. Jag har avsatt 10 veckor för jobb som tagit så fruktansvärt mycket energi. I December ska det packas och även om det också är jobbigt i sig så känns det helt fantastiskt. Jag vet att jag är på väg mot något såååå mycket bättre, hejdå sunkig lägenhet och mögellukt.

Förra helgen så var jag och körde hinderbana. En ganska enkel sådan egentligen men i regn så var det ganska halt och tufft. Gick kanske in för det lite för mycket och ramlade givetvis och slog i foten. Det gjorde ont direkt men jag bet ihop och körde vidare. På kvällen så gick jag på maskerad och kände några gånger att det faktiskt gjorde lite ont i foten men jag försökte att inte tänka på det så mycket. När jag kom hem på natten och tog av mig skorna så såg jag däremot att det inte var så konstigt att jag hade ont. Jag var blå och svullen. Morgonen därpå så hade jag svårt att stödja på foten. Nu är ju inte jag så glad i att söka vård. Nej jag biter ihop tills det inte går längre helt enkelt. Jag vet, det är jätte dumt! Så jag bet ihop ett par dagar till. Senare i veckan så flyttade sig värken upp i benet och häromdagen så såg jag att jag hade fått konstiga blåmärken på benet också. Med en närmare titt så såg jag också att benet var svullet. Nu tror jag inte detta har med själva fallet och foten att göra men det var alltså samma fot och ben. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen och eftersom jag haft problem med just det benet innan så tyckte sköterskan att man skulle ta symptomen på allvar. Efter en stund så satt jag på akuten med misstänkt propp i benet.

wpid-2014-11-19-21.48.22.jpg.jpeg

Kände mig inte så tuff när jag var på väg in på undersökningsrummet på röntgen. ”Tänk om det var en propp?” Allt tydde på det så jag var beredd på det värsta. Men efter noga ultraljudsundersökningar så kunde man konstatera att det inte var  några djupa proppar tackochlov. De var bara ytliga och än så länge ofarliga. Läkaren trodde att det hade med graviditeten att göra. Likadant blev det ju efter att Tuva-Li föddes men inte riktigt lika mycket. Och den gången så kom den ytliga proppen nästan omedelbart efter att Tuvis var född. Nåväl. Allt är bara okej med mig, jag har lite ont men som farfar alltid sa ”det går över tills du gifter dig” så blir det väl bättre.

När jag var på akuten så träffade jag en nära bekant som var där med sin lillebror. Självmordsbenägen som han själv uttryckte det som skriker efter hjälp. De anhöriga har fått nog efter att gång på gång fått rädda dennes liv. De vill att han ska bli tvångsomhändertagen. Efter att varit medvetslös pga av droger ännu en gång så kände de sig maktlösa. Ingen tar anhörigas ord på allvar. Jag känner den här familjen väldigt väl och stannade kvar på sjukhuset som stöd. Familjens vädjan till psykiatrin var att få hjälp omgående. Jag frågade personalen på psyk vad det var som krävdes för att någon skulle bli tvångsomhändertagen. ”Ja man måste vara psykiskt sjuk, alltså ha en psykisk störning, vara en fara för sig själv eller för andra” Jag svarade med en fråga. ”Okej så om man gång på gång kommer in på akuten för att man tagit en överdos och dessutom behandlas för sina demoner är man inte en tillräckligt motiverad att få hjälp för sin psykiska ohälsa då? Jag fick inget bra svar. Jag frågade igen. ”Ja jo egentligen”. EGENTLIGEN? De gick med på att prata med honom för att göra en psykisk bedömning. De hade frågat honom om han hade planerat att ta livet av sig? Och nej det hade han ju inte, för det skulle han inte berätta för dom. Så bra hade de sagt och släppt honom direkt. Men med facit i hand så kändes det förjävligt att se när de släppte honom vind för våg. Jag blir så ledsen. Det är obeskrivligt. Hur kan man inte ta något så allvarligt på allvar? Det är fruktansvärt. I detta så var han också misshandlad och hade väldigt ont. Spontant så tänker jag att det kanske då är ännu viktigare att man inte släpper en sådan person. Anhöriga ska behöva vakta, vårda och gå med en stark oro.

Jag blev illa berörd av hela situationen. Allt för många faller mellan stolarna. Den ena skyller på andra och resurser finns inte. Men ska någon behöva mista sitt liv innan man förstår allvaret?

Det är åt helvete!

Mer inspirerande läsning: