Julafton 2012, Hans gästbloggar

Sixten vaknade kl 06.00 igår. Det var perfekt för då slapp jag ligga vaken längre. Vem vill sova då man är ledig??? Kakstinn frukost på det och sedan ut på Söder för lite frisk luft. Vi valde att mata ”ankorna” (läs: fiskmåsarna) nere vid Årstaviken. Grabbarna fick kalla fingrar. Fåglarna fick saffransbullar och ingefärskakor. Lovisa fick en vinge i huvudet. Julafton är en oberäknelig dag på många sätt.


Baxter säger själv att han har en vovve på huvudet. Det har han inte. Mössan kommer från GAP i London och är gjord av äkta marsvin.

Det var i princip bara vi ute på julaftons förmiddag, plus tre hundägare (varav endast en hade hunden kopplad) samt en man som verkade ha bott under en båt nere vid vattnet sedan i våras. Det var gänget som mötte dagen i Tanto. Lovisa var glad och snygg som vanligt. Ingen vet vad Baxter gör just här.

Bild tagen en minut innan infernot brakade loss. Mat för en mellanstor svensk skola fanns uppdukat. Observera julbordets viktigaste detalj: en hink löjrom från Kalix. Det och en skvätt skumpa, det är allt som behövs egentligen. Och lök. Och gräddfil. Och cognac. Och foie gras. Och knäck. – Och en vacker fru.

Baxter talar allvar med moster Elin. Han älskar henne, trots att hon inte alls ser ut som på det julkort han fick av henne härom dagen. Kanske lika bra det, för då var hon utspökad till Heliga Birgitta. Eller om det var Carola. Döm själva HÄR  (missa för övrigt inte hennes blogg ”Eplet”) .

Moster Elin och mormor Annika.  Snart Nordeuropas två mättaste kvinnor.

Elin och min fina fru. Är de lika?

Baxter är nog helt enkelt kär i sin morfar. Det kan man se. Många säger att de dessutom är ganska lika varandra.  Jag är inte helt övertygad om det. Frisyren är olika i alla fall. Och Baxter har mycket mindre händer. Och fötter. Allt är banne mig. mindre hos Baxter. Ja, utom håret då, som sagt. Och så egot. Där tävlar Baxter i en egen division.

Julklappsinferno. Toy Story-inferno. Disney-inferno. Man kan inte få nog av Disney. (Särskilt inte de nedklippta versionerna.) Båda grabbarna har blivit större på det sätet att de fortfarande älskar själva paketen och öppnandet. Slita och dra. Men de är ÄNNU mer intresserade av det som finns inne i paketet. Det är ett bra exempel på evolution.

Det är inte helt klarlagt vad som pågår på den här bilden. Sixten tittar generat bort. Baxter låtsas titta in i kameran. Men han och alla andra undrar givetvis vad som sker där bakom.

Det blev som vanligt lite för mycket mat. Men en gång per år är det banne mig OK.  En lax-janzon a la Agnes tronar i bakgrunden. Min sotatde, ingefärsgravade lax strax  till höger liksom löjromshavet. Ost-armageddon i förgrunden, via Elin och Simon. Och det här är bara hälften.

Agnes och Henric, vana att posera. Tänk på vänsterfoten nästa gång bara, Henric!

Ett knippe snygga stilpoäng till Elin för 40-talsfrisyren och till Simon för hängslen och fluga. Schuckert!

En hundring för Simons tankar här. Mormor Annika verkar glad i alla fall.

Jag grejar till det sista innan vi satte oss till bords. (Just här grejar jag lite med det obligatoriska huvudnumret svampomelett, i år med sju sorters svampar – precis som på midsommar, fast svamp. Och inte under kudden.)

Champagne till fördrink till de stora. Oboy till de små (höger i bild).

Sixten och Baxter vandrade runt i sällskapet hela dagen och kvällen. Det blev många kära knän att sitta i. Det syns på Sixten vad han tycker om det. Samtidigt försöker Simon ringa med en bit röd leksaksplast. Det gick sådär.

Som sagt, grabbarna gick runt, runt, runt och bara njöt av att det var så många öppna famnar.  Mycket kärlek per kvadratmeter igår. Och Elin och Baxter spanar in en politiskt korrekt Kalle Anka.

Lovisa var som vanligt snygg – och glad. Och Baxter får stilpoäng tycker jag, givetvis inte för Säter-frisyren utan för sina rosa ankelsockar från Ralph Lauren-butiken på Upper East Side. Där har de mer personal än varor i butiken – och då har de ändå massor av kläder. Men det är en helt annan historia. Det har INGENTING med gårdagens  julafton att göra. Vi går vidare.

Mätta magar i soffan efter Kalle Anka. Strax dags för julklapsinferno. A propå strumpr: Sickan dissade dyr-strumpor från New York och körde hela dagen på sina älskade rosa skidstrumpor från Isbjörn of Sweden.

       Igår vann Agnes och Henric tävlingen ”Årets största paket”. Förra året var det Elin och Simon som vann med sin rejäla bilbana. Förra årets förlust sved en hel del (enligt säker källa hela vägen fram till kräftpremiären 2012), så i år tog Agnes och Henric det säkra före det osäkra och köpte en stor bilmatta till gräbsen. Notera hur lycklig Agnes är över detta. ”Vi vann!” liksom. När bilden tas har Sixten ännu inte uppnått samma lyckostatus, men när han väl förstod vad det var han kånkade omkring på så höll han sig på mattan resten av kvällen. (Ping: Arne Hegerfors.)    

Egentligen behöver hon inte trycka upp sina biceps sådär i samband med fotografering. I Sundsvall hade man kallat henne för en ”vurping” (ett uttryck som märkligt nog betyder ungefär det motsatta på engelska).

Baxter var i lyckorus hela kvällen. Allt var bäst. Hela tiden. – Allt var kul! Han och storebrorsan höll ut till nästan 22.30, sedan kom Sandmannen och blåste sand i ögonen på honom och sedan var det lugnt och skönt ända fram till 08.30 idag. Det KAN vara personbästa för hans del, i alla fall då inte jet-lag har varit inblandat. Fortsätt gärna med denna nya trend, Li’l B!

Some drama

Det blev en dramatisk eftermiddag idag. Barnvakten ringde mig på jobbet och berättade att Sixten ramlat och slagit hål i bakhuvudet. Det blödde ganska kraftigt och Sixten var rätt skärrad. Jag är jätteglad att hon ringde mig direkt, innan hon började undersöka Sixten närmare, om han skulle behöva sy. Jag kastade mig på cykeln och var så glad över att ha relativt nära från jobbet och att jag har ett jobb där jag lätt kan bli nådd. Det var en av anledningarna till att jag inte vill jobba nere på Sats Odenplan, utan mobiltäckning. Eftersom Hans sällan är nåbar på dagarna så är det extra viktigt att förskola och barnvakt kan få tag på mig i första hand och mormor/morfar i andra hand om det händer en olycka.

När jag 20 minuter senare var hemma satt Sixten med en isglass, nyduschad i soffan. Den värsta blödningen har lagt sig, en lite rännil längs med bakhuvudet bara men Sixten berättar själv:

-Gjorde illa, ajaj, Sixten ledsen.

Det mest viktiga liksom.

Jag ringde vårdguiden och vårdcentralen och fick lite hjälp, skönt att slippa sy och ingen hjärnskakning som tur är. Men både Sixten, barnvakten och jag blev lite skärrade.

Baxter missade sin eftermiddagssovning i tumultet och blev så ledsen sen. Jag hade fortfarande jordens huvudvärk (trots en colazero på eftermiddagen, kanske stress?) och Baxter skrek till han somnade. Tyvärr vaknade han av misstag och var otröstlig men min mamma kom förbi efter jobbet och hjälpte till att söva om Baxter medan Sixten och jag satte oss för att vila lite.

2,5 timme senare vaknade Baxter och ganska snart därpå kom Hans hem, vilken lättnad. Lite för mycket drama idag för att det ska vara nyttigt men det är säkert inte sista gången det sker en olycka. Mina barn är relativt vilda och leker mycket med löpning och brottning så det är klart att det då och då kommer gå överstyr. Måste bara hinna lappa ihop ett brustet mammahjärta först för mest orolig jämt är ju jag.


Tokiga Sixten som älskar att träna just nu.

Sixten och Baxters julpyssel

 

På barnens nya förskola pysslar de väldigt mycket. Även de allra yngsta, som Baxter och hans kompisar får sitta och pula och fixa ihop saker. Sedan hjälper pedagogerna till och sätter samman projekten så att barnen kan se helheten och vi vuxna får saker som går att spara till barnen blir några år äldre. Det gör mig väldigt glad, jag själv är nämligen dålig på att ta fram pysselmaterial, vi leker mest eller brottas härhemma. Det är tur att förskolan finns som komplement till mina skills. Jag tror att Sixten om 5 år kommer att tycka att det är roligt att det finns en tomte i hemmet som han gjorde på förskolan när han var 2 år. Jag sparar varenda liten pinal barnen skapar. Maniskt.

Casual Friday

God morgon!

Idag inviger gräbsen sina nya röda braxer. Baxters är lite långa för storlek 9-12 månader var slut men jag vek lite snyggt. Det ska tydligen bli varmt idag så de slipper koftor. Sixtens fröken sa att Sixtens Converse (storlek 23) blivit för svåra att ta på när de går ut efter vilan så idag får han ta sina snabba Nike. Härhemma är det lätt att ta på Converse men det finns ju inte så många distraktionsmoment som alla kompisar på förskolan. Båda skorna är ju lika snabba så det spelar ju ingen roll!

Baxters Blondietisha är från Amplified och jag skulle vilja ha fler liknande. Är det någon som vet var jag kan få tag på det?

Tack för Köpenhamntipsen, er kan man lita på!

PS. Idag drar jag en vinnare i tävlingen om ett babygym från SkipHop!


Á la playa och pottan

Man kan faktiskt hänga på stranden fastän man är uppe i fjällen. Ovärt att pressa fram solbränna på Kreta och sedan inte få visa upp den… :-)

Jag tog med barnen i bilen medan Hans cyklade. Han tränar hårt sista veckan inför årets viktigaste tävling för honom; Lidingö Triathlon. Det är jätteroligt att leva ihop med någon som har såna starka egna intressen. Att bara vara arbetsnarkoman eller ”gilla TV-spel” är inte så attraktivt tycker jag. Det är häftigt att vara två i relationen som brinner för träning och hälsa. Jag var tidigare van vid att vara ensam om att prioritera träningen högt men sedan jag träffade Hans är vi jämlikar.

I alla fall, vi mötte Hans vid Närsjön som ligger halvvägs till Stöten från Tandådalen. En liten motorbåtsfri insjö med sandbotten och gräsmatta för filten, perfekt! Hans träningssimmade i sjön medan Sixten och jag badade och Baxter sov i babyskyddet. När Hans var färdig badade vi lite till alla fyra och sedan åt vi några av mina kanelbullar. m m mmmmm… som Sixten säger.

Som vanligt är det något annat sällskap jag stör mig på (det är en ovana jag har, jag är väldigt liberal och tycker att alla får göra som man själv vill, så länge det inte drabbar någon annan men…); igår kväll var det ett sällskap på restaurangen som inte höll ordning på sina barn så att de sprang runt och skrek i de andra rummen där vi satt. Skönt för föräldrarna att slippa barnen vid bordet men mindre trevligt för oss andra. Idag var det en barnfamilj som lite snyggt packade med sig alla leksaker som låg vid strandkanten. Inklusive våra. Tack för den liksom. Vett och etikett för småbarnsföräldrar; håll ordning på barnen när ni äter på restaurang och stjäl inte leksaker. :-(

Något roligt som några av kanske rycker på axlarna åt men som jag tycker är så värt att dokumentera är att Sixten använde pottan fyra gånger igår, på sin 2-årsdag. Vi kör stenhårt med pottvänjning sedan förra torsdagen när vi kom från Kreta. Vanligtvis använder han pottan en gång per dag men igår peakade vi verkligen. Kul! Sixten är glad och stolt och vill gärna använda vår blåa fina BabyBjörnpotta. :-)

Imorgon åker vi hem till Stockholm igen. Vi har stugan till på söndag egentligen men eftersom vi reser vidare på måndag så vill jag ha lördag och söndag till att ordna lite saker (jag måste fixa mina naglar som faktiskt hållit trots två veckor på Kreta och en fjällvecka men nu är de för långa) och packa om väskorna inför nästa roadtrip.

Skåne – here we come!

annonser